Rolig tråd bortsett från den lätt beklagande tonen. Det finns inget förbud för egna påhitt någon annan stans än i huvudet på de som lyssnar bokstavligt på råd. Eller som ger råd utan att nynsera eller veta tillräckligt för att förstå att de inget begriper egentligen.
Genom hela historien ända sen antiken finns en minoritet. De angriper alla problem som om de var nya. Även efter årtionden av erfarenhet och efter att ha lärt sig den "rätta" metoden en gång i tiden letar de efter enklare och bättre sätt att göra saker.
Presenteras de för en uppgift som de aldrig sett hittar de på en tänkbar väg och börjar jobba. Under tiden hinner de inse att de är idioter och fortsätter arbetet på ett ännu bättre sätt som blir uppenbart när det finns lite grejer att titta på.
Att göra fel skrämmer dem inte alls. De har redan trampat i alla klaver som varit i närheten av deras framfart. Att ha käpprätt åt helvete fel innebär i värsta fall att man får börja om. Med förtröstan om att troligen ändå blir klar långt före de som inte rör en fena utan att ha varenda aspekt av jobbet verifierad av verkliga eller självutnämnda experter.
Förmodligen är det en personlighetsstörning. Om jag haft oturen att växa upp nu skulle jag få en diagnos. Förses med lämpliga mediciner och vaggas in i sjukdomsinsikt och som en konsekvens av det inte kunna störa någon.
På det sättet kanske @heimlaga har rätt. Det är färre missanpassade jäklar som får tillfälle att blomma ut som de fantastiska människor de kan vara. Det är ett slöseri med begåvning.
Mvh Findus
Genom hela historien ända sen antiken finns en minoritet. De angriper alla problem som om de var nya. Även efter årtionden av erfarenhet och efter att ha lärt sig den "rätta" metoden en gång i tiden letar de efter enklare och bättre sätt att göra saker.
Presenteras de för en uppgift som de aldrig sett hittar de på en tänkbar väg och börjar jobba. Under tiden hinner de inse att de är idioter och fortsätter arbetet på ett ännu bättre sätt som blir uppenbart när det finns lite grejer att titta på.
Att göra fel skrämmer dem inte alls. De har redan trampat i alla klaver som varit i närheten av deras framfart. Att ha käpprätt åt helvete fel innebär i värsta fall att man får börja om. Med förtröstan om att troligen ändå blir klar långt före de som inte rör en fena utan att ha varenda aspekt av jobbet verifierad av verkliga eller självutnämnda experter.
Förmodligen är det en personlighetsstörning. Om jag haft oturen att växa upp nu skulle jag få en diagnos. Förses med lämpliga mediciner och vaggas in i sjukdomsinsikt och som en konsekvens av det inte kunna störa någon.
På det sättet kanske @heimlaga har rätt. Det är färre missanpassade jäklar som får tillfälle att blomma ut som de fantastiska människor de kan vara. Det är ett slöseri med begåvning.
Mvh Findus
Kan ju också vara så att mjukvaruingenjören (eller hårdvaruingenjören som jag) inte mår bra av att sitta framför en skärm dygnet runt. Jag mår mycket bättre om jag kommer ut och får jobba med nävarna när jag är ledig, sen om det är trädgården, renovering eller meka bilen spelar inte så stor roll. Ok, bilen kommer sist och har fått förlika mig med att lämna in den då och då. Men varje gång tänker jag att jag kunde tagit en halv dag tjänstledigt istället och gjort det själv. Har dessutom inställningen att det mesta går, har hittills inte misslyckats och tänkte fortsätta så.
Jag håller inte alls med! Om alla bara gjorde det de var bra på skulle ju ingen utvecklas. Den här tråden handlar ju om inställningen att "det där kan jag inte, så det håller jag mig ifrån" och att det är en ganska sorglig inställning.H Hammurajen skrev:
För några år sedan behövde vår båt ett nytt kapell. Syslöjd var det avgjort tråkigaste ämnet i skolan enligt mig, och jag hade sen skolan kanske sytt totalt 20 meter med en symaskin. Ett nytt kapell kostar över 15.000 kr och det var inte aktuellt för oss att lägga ut. Jag köpte därför kapellväv och läste på så mycket jag kunde. Jag fick också stöd och råd av firman som sålde kapellväven, och när jag var klar med jobbet fick jag mycket beröm av samma kapellmakare. Han var imponerad att jag fått till det så bra! I samma veva sydde jag ny klädsel till båtstolarna, och fick där beröm av den firma jag köpte galontyget av.
Jag gav mig på två projekt som jag verkligen inte var bra på, som jag dessutom inte tyckte var så kul när jag påbörjade dem. Båda blev över all förväntan och stoltheten i att ha utfört ett jobb som till och med får beröm av riktiga proffs är otroligt tillfredställande. Att vi också sparade kanske 20.000 kr (inklusive stolsklädseln) gjorde ju inget. 20kkr är många liter bensin vi kan förbruka på sjön.
Hur ĺång tid tar det?
Vi håller på med ett litet projekt. Att bygga en våning till på huset. Vi köpte en färdig stomme från en husfabrik som monterades i maj 2016. Då hade vi förbrett i 4 månader. Vi räknar med att det ska vara klart till midsommar 18.
Det är många moment som ska göras. En sak i taget bara.
Vi håller på med ett litet projekt. Att bygga en våning till på huset. Vi köpte en färdig stomme från en husfabrik som monterades i maj 2016. Då hade vi förbrett i 4 månader. Vi räknar med att det ska vara klart till midsommar 18.
Det är många moment som ska göras. En sak i taget bara.
Fast grejjen är ju att vi inte kan det längre. Nu är vi värdelösa. Så sätt dig i ett hörn och titta på Let's Dance medan du betalar för en polack.Fulkemisten skrev:
OK, ska var kanske fel ord. Bättre med " Man kan om man vill göra det man själv är bra på och låta andra sköta det som de är bra på." Gällande utveckling håller jag med dig, men det skrev jag ju i mitt inlägg också...P Paxman skrev:
Sedan handlar tråden i huvudsak om att en del har en inställning om att "det där kan jag inte, så det håller jag mig ifrån". Men jag tycker tråden, precis som många andra på detta forum, också verkar handla om att alla bör eller helst ska utföra alla jobb själva, vare sig man vill, kan, har tid eller inte. Bara för att en del finner stor tillfredsställelse i att utföra alla hantverksjobb själva, så innebär inte det att alla känner så. Och alla måste inte känna så. Självförverkligande, stolthet, avkoppling, ekonomisk vinst eller vad nu syftet är kan människor få genom många andra saker än att snickra på sitt hus. Och då kanske man hellre betalar någon för att göra jobbet och själv jobbar med, eller gör, något annat.
Har själv varit i båda lägren. Gjorde allt jobb själv i början när vi hade köpt vårt hus. Men något decennium senare har jag tröttnat och vill lägga min tid på något annat.
Jag vill gärna prova göra det jag kan själv. Endel lär man sig behärska, annat inser man att man inte kommer bli "bra nog" på, tex har jag gett upp att svetsa synlig bilplåt kant i kant - jag har en hobbybil där detta på sikt skulle behövas på nåt enstaka ställe, men jag kommer lämna bort det.
Jag vill göra saker själv både för att det är roligt och för att det oftast är mer ekonomiskt pga skatteläget i Sverige. Däremot måste jag stämma in i det som många säger map tiden. Har man mindre barn hemma är det svårt att "komma loss" för fokuserat arbete, iallafall om man är två fullt arbetande föräldrar med restid till jobbet. Så jag förstår de som har jobb där man inte kan "komma loss" på tider man är helt fri från barnen. Jag lyckas med det nån gång per månad, det ger stort resultat. Likaså finns vissa som har lätt få tag på barnvakt, vi har inte så lätt med det. Men vissa kanske varken kan få barnvakt eller ta en ledig dag från jobbet - och vissa jobb går helt enkelt inte göra när barnen sover. Jag skulle önska jag kunde ta en vecka nu och då för att komma framåt i renovering.
Jag vill göra saker själv både för att det är roligt och för att det oftast är mer ekonomiskt pga skatteläget i Sverige. Däremot måste jag stämma in i det som många säger map tiden. Har man mindre barn hemma är det svårt att "komma loss" för fokuserat arbete, iallafall om man är två fullt arbetande föräldrar med restid till jobbet. Så jag förstår de som har jobb där man inte kan "komma loss" på tider man är helt fri från barnen. Jag lyckas med det nån gång per månad, det ger stort resultat. Likaså finns vissa som har lätt få tag på barnvakt, vi har inte så lätt med det. Men vissa kanske varken kan få barnvakt eller ta en ledig dag från jobbet - och vissa jobb går helt enkelt inte göra när barnen sover. Jag skulle önska jag kunde ta en vecka nu och då för att komma framåt i renovering.
Det här leder tankarna vidare...... till två motsatta samhällskoncept och livsstilar:
Skall man ha ett liv som är strikt uppdelat i arbete och fritid. Arbete gör man åt någon annan lång hemifrån och där måste man superprestera varje dag för att man skall kunna göra karriär och tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa allt man behöver till det egna livet.
Många får för sig man kan bli lycklig och tror att ens människovärde i samhället ökar om man köper den eller den eller den produkten. Marknadsföringen säger det och påverkar ens undermedvetna. Köp mer. Köp mer. Till det behövs ännu mer pengar. Ännu mer. Ännu mer.
Stressen ökar och man vågar inte längre säga nej i arbetet.
För att hantverkaren inte skall bli liggande att frysa ihjäl i en snödriva om kroppen säger ifrån eller svälta ihjäl under lågkonjunktur så blir det nödvändigt för konsumenten att arbeta 2-4 timmar för att lönenettot skall räcka till att anlita hantverkare en timme.
Stressen ökar ännu mer........ arbetstiden ökar....... och då blir den återstående fritiden extremt dyrbar. Så dyrbar att man inte vill engagera sig det minsta i sitt eget liv..... sitter och glor på Let's dance.
Till slut känner konsummenten tvånget att göra någonting av sin fritid. Tomheten gapar. Vad lever jag för...... och så blir det barncurling eller partnerbyten..... eller en diagnos och stora doser psykpiller.....
Skall man ha ett liv där man själv gör det man vill ha. Självhushållning. Där all vaken tid är arbetstid och sysslorna är olika beroende på behoven och nästan allt man behöver kommer från familjens egna händer.
Så levde folk förr. Det var hårt arbete från morgon till kväll från 7 års ålder till döden. Ständig fattigdom. Is på vattenhinken på mornarna i storstugan som var det enda varma rummet. Kornmjölsgröt och saltströmming och potatis och skarpbröd till lust och leda. I 40-50-årsåldern var folk fysiskt utslitna och vid 60-70 var de döda eller dödfärdiga. Periodvis fanns det inte mat så det räckte och då svalt folk ihjäl. Livets mening för varje generation var att bryta sten och gräva diken så att nästa generation kanske skulle få en extra halvtunna råg i matboden till vintern och inte svälta ihjäl. Bryta sten och gräva diken..... generation efter generation tunnland efter tunnland. Livets mening.
Så har människan levt i årtusenden. Egentligen enda fram till 1920-talet.
Vad jag försöker säga är att det borde finnas en vettig medelväg mellan de här två bedrövliga livsstilarna....... och att den balansen rimligtvis blir lättare att forma så den passar just ens egna möjligheter och ens eget liv om man slutar upprepa konsumtionssamhällets version av Om mani padme hum;
Olaglig, Omöjligt, Opassande.
Skall man ha ett liv som är strikt uppdelat i arbete och fritid. Arbete gör man åt någon annan lång hemifrån och där måste man superprestera varje dag för att man skall kunna göra karriär och tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa allt man behöver till det egna livet.
Många får för sig man kan bli lycklig och tror att ens människovärde i samhället ökar om man köper den eller den eller den produkten. Marknadsföringen säger det och påverkar ens undermedvetna. Köp mer. Köp mer. Till det behövs ännu mer pengar. Ännu mer. Ännu mer.
Stressen ökar och man vågar inte längre säga nej i arbetet.
För att hantverkaren inte skall bli liggande att frysa ihjäl i en snödriva om kroppen säger ifrån eller svälta ihjäl under lågkonjunktur så blir det nödvändigt för konsumenten att arbeta 2-4 timmar för att lönenettot skall räcka till att anlita hantverkare en timme.
Stressen ökar ännu mer........ arbetstiden ökar....... och då blir den återstående fritiden extremt dyrbar. Så dyrbar att man inte vill engagera sig det minsta i sitt eget liv..... sitter och glor på Let's dance.
Till slut känner konsummenten tvånget att göra någonting av sin fritid. Tomheten gapar. Vad lever jag för...... och så blir det barncurling eller partnerbyten..... eller en diagnos och stora doser psykpiller.....
Skall man ha ett liv där man själv gör det man vill ha. Självhushållning. Där all vaken tid är arbetstid och sysslorna är olika beroende på behoven och nästan allt man behöver kommer från familjens egna händer.
Så levde folk förr. Det var hårt arbete från morgon till kväll från 7 års ålder till döden. Ständig fattigdom. Is på vattenhinken på mornarna i storstugan som var det enda varma rummet. Kornmjölsgröt och saltströmming och potatis och skarpbröd till lust och leda. I 40-50-årsåldern var folk fysiskt utslitna och vid 60-70 var de döda eller dödfärdiga. Periodvis fanns det inte mat så det räckte och då svalt folk ihjäl. Livets mening för varje generation var att bryta sten och gräva diken så att nästa generation kanske skulle få en extra halvtunna råg i matboden till vintern och inte svälta ihjäl. Bryta sten och gräva diken..... generation efter generation tunnland efter tunnland. Livets mening.
Så har människan levt i årtusenden. Egentligen enda fram till 1920-talet.
Vad jag försöker säga är att det borde finnas en vettig medelväg mellan de här två bedrövliga livsstilarna....... och att den balansen rimligtvis blir lättare att forma så den passar just ens egna möjligheter och ens eget liv om man slutar upprepa konsumtionssamhällets version av Om mani padme hum;
Olaglig, Omöjligt, Opassande.
Jag tror det handlar om attityd och förståelse för att andra tänker annorlunda än en själv.
Har själv stannat upp i renoveringen ibland och funderat vad jag håller på med, om jag hade jobbat och lejt in folk, istället för att ta ledigt och snickra själv, så hade det kanske varit färdigt nu?
Men än så länge tycker jag att det är värt det, att göra något åt sig själv eller tillfredställelsen när man skottat grus en hel dag och är helt slut på kvällen, istället för att hyra in en maskin..
Det finns dom som hyr in folk/maskiner till tyngre arbeten och går på gym istället, jag kan inte säga att dom gör fel, var och en gör ju som man vill och det måste man få göra i ett demokratiskt samhälle.
När jag inte tycker det är kul att göra det mesta själv, då kommer jag att köpa tjänsten och titta på Lets dance i soffan.
Brukar säga att det är inte mycket som är omöjligt, det "omöjliga" tar bara lite längre tid
Har själv stannat upp i renoveringen ibland och funderat vad jag håller på med, om jag hade jobbat och lejt in folk, istället för att ta ledigt och snickra själv, så hade det kanske varit färdigt nu?
Men än så länge tycker jag att det är värt det, att göra något åt sig själv eller tillfredställelsen när man skottat grus en hel dag och är helt slut på kvällen, istället för att hyra in en maskin..
Det finns dom som hyr in folk/maskiner till tyngre arbeten och går på gym istället, jag kan inte säga att dom gör fel, var och en gör ju som man vill och det måste man få göra i ett demokratiskt samhälle.
När jag inte tycker det är kul att göra det mesta själv, då kommer jag att köpa tjänsten och titta på Lets dance i soffan.
Brukar säga att det är inte mycket som är omöjligt, det "omöjliga" tar bara lite längre tid
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 029 inlägg
Du ser världen i ett onödigt mörkt perspektiv, @heimlaga.
Det är en falsk konflikt du målar upp, att samhället nu inte lägre tvingar oss att leva i armod är närmast vansinnigt att jämföra med att några få fastnar i ett ekorrhjul. Arbete är inte längre något vi måste göra, utan något där flertalet av oss upplever att vi får ut något mer än bara betalningen för det. Mängden människor som idag förväntar sig uppleva att deras arbete är meningsfullt överstiger vida vad det var för bara 50 år sedan. Svält eller materiellt överflöd? Allvarligt?
Och att människor också vill ha fritid och exempelvis vara med sina barn - i'ts a feature, not a bug. Om man sen ska spela playstation eller snickra med dem må väl vara upp till var och en.
På samma sätt som jag tidigare hävdade att det är intressant hur olika vi läser samma forum blir jag road (och oroad) över hur olika vi ser på det moderna samhället. Det finns otal med goda och positiva val man kan göra - prova att se dem istället för bara det negativa som också finns.
Det är en falsk konflikt du målar upp, att samhället nu inte lägre tvingar oss att leva i armod är närmast vansinnigt att jämföra med att några få fastnar i ett ekorrhjul. Arbete är inte längre något vi måste göra, utan något där flertalet av oss upplever att vi får ut något mer än bara betalningen för det. Mängden människor som idag förväntar sig uppleva att deras arbete är meningsfullt överstiger vida vad det var för bara 50 år sedan. Svält eller materiellt överflöd? Allvarligt?
Och att människor också vill ha fritid och exempelvis vara med sina barn - i'ts a feature, not a bug. Om man sen ska spela playstation eller snickra med dem må väl vara upp till var och en.
På samma sätt som jag tidigare hävdade att det är intressant hur olika vi läser samma forum blir jag road (och oroad) över hur olika vi ser på det moderna samhället. Det finns otal med goda och positiva val man kan göra - prova att se dem istället för bara det negativa som också finns.
Vad jag försökte förklara är att vi absolut inte skall gå tillbaka till det gamla. Dåtidsromantiken som frodas i vissa grupper bygger ju på att de människorna inte vet hur eländigt det var förr.
Vad jag försökte förklara är att en vanlig medelklassmänniska eller arbeterklassmänniska sannolikt mår bättre om man lever sitt eget liv som det är och får känna tillfredsställelse av det man gör än man gör med tom fritid och mycket stress för att få pengarna att räcka till att köpa allt och klara lånen.
Bara lusläst men..
Jag tror att största anledning är osäkerhet, därav alla ursäkter, därav kommentarer till andra om omöjligt osv.
Dom som bara gör finns inte på såna här forum. Dom bara ”gör” som sagt, spenderar inte tid på att spekulera för mycket.
Har fått frågor hela livet hur jag kan dittan och dattan och svaret är ju enkelt, jag litade på mig själv att jag vet inte hur, men jag KAN
Jag tror att största anledning är osäkerhet, därav alla ursäkter, därav kommentarer till andra om omöjligt osv.
Dom som bara gör finns inte på såna här forum. Dom bara ”gör” som sagt, spenderar inte tid på att spekulera för mycket.
Har fått frågor hela livet hur jag kan dittan och dattan och svaret är ju enkelt, jag litade på mig själv att jag vet inte hur, men jag KAN
Allt går bara man vill. Och jag förstår inte vad man har på det här forumet att göra om man tycker att saker är omöjliga. Det "omöjliga" är just till för att övervinnas och gärna med hjälp från forumets erfarenheter.
