Jag är inte helt säker på att man kan kräva att få dra väg fram. Men Lantmäteriet är rätt instans att kolla med. Sannolikt vill grannen inte att det ska vara ett permanentboende på platsen.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 036 inlägg
Då skulle grannen inte ha styckat av och sålt fastigheten utan hyrt ut till sommargäster. Man kan inte både ha kakan och äta den.
Idag får du inte stycka av om det inte finns väg. Det kan tvingas fram med servitutD Daniel 109 skrev:
Väääldigt länge. Jag vet inte exakt. Men minst de senaste 70 åren. Och jag gissar att regeln är minst 100 år gammal.
Var väll ganska vanligt förr med fritidshus på ofri grund, eller små avstyckningar "mitt i ingenstans". Likaså fritidshus utan väg i främst kustområdena. Har en fin bild på någon bekant till frugans äldre släktingar som ror en eka fullastad med tegel ner till ett fritidshusbygge i skärgården någon gång på 50-talet. Huset han byggde ligger förvisso på fastlandet, och har väg idag, men då var det betydligt jobbigare att ta sig dit landvägen än sjövägen.
Hur gör man om man vill stycka av en fastighet där vägar inte finns, alls? Rätt vanligt på öar, till exempel.
Hur gör man om man vill stycka av en fastighet där vägar inte finns, alls? Rätt vanligt på öar, till exempel.
Att det faktiskt finns en fysisk väg är en sak. Men du får inte stycka av en tomt om det inte finns möjlighet att ordna förbindelse.
Tänkte slänga in en kommentar ang. det sista som nämns; att man måste erhålla servitut/andel i ga/egen väg vid avstyckning, detta stämmer inte. Hemuplaren ovan är inne på rätt sak, jag tänkte utveckla (det är en rätt rolig historia om man är lagd åt fastihesträttshållet 
).
Att det ska finnas tillgång till väg vid avstyckning kommer av bestämmelse i FBL (fastighetsbildningslagen) 3 kap 1 §, där det anges att för att en fastighet ska anses lämplig måste det finnas tillgång till vägar. JK har en gång uttalat sig kring denna bestämmelse, om vad "tillgång till behövliga vägar" [fritt citerat] innebär.
Saken var som följer. En fastighet avstyckades utanför Uppsala. Vägen som styckningslotten hade att nyttja var en gemensamhetsanläggning av äldre sort (en s.k. "EVL-are"), bildad som vägförening med iom införandet av AL samt ändringar av AL 1998 räknas alla vägföreningar i dag som gemensamhetsanläggningar. Denna gamla gemensamhetsanläggning var sedan länge insomnad, mängder av fastigheter hade inte anslutits till anläggningen i samband med bildandet. Inte heller hade några servitut bildats på vägen. Detta enligt den praxis lantmäteriet använde sig av då, det är inte lämpligt att bilda en massa servitut, eller att ansluta en fastighet till en insomnad gemensamhetsanläggning, utan det är bättre att när de boende så önskar ta ett samlat grepp över vägen genom en omprövningsförrättning enligt AL.
Efter avstyckningen var genomförd och det gått ngra år blev det lite tjafs. Den aktuella fastighetsägaren då var faktiskt med i Plus, på den tiden det var något att ha med Sverker. Sverker stod och sa att det var uselt gjort av lantmätaren, helt felaktigt hanterat och hela förrättningen hamnade i den berömda tunnan.
JK uttalade sig sedermera, förmodligen efter anmälan, om lantmätarens agerande. Det JK fann var att bestämmelsen i FBL 3:1 handlar om att det ska finnas en väg rent fysiskt, det är inte sammankopplat med att det ska finnas en juridisk rättighet att nyttja en väg. Finns däremot ingen väg så måste ju såklart lantmätaren i samband med avstyckningen bilda ett servitut som ger styckningslotten rätten att lösa vägfrågan.
Sen är det så klart vanligast att det bildas servitut i samband med avstyckning, eller att styckningslotten ansluts till en gemensamhetsanläggning etc, men det är som sagt inget krav.
Lite mer OnT:
Jag skulle gissa att det i avstyckningen av TS fastighet förmodligen bildats ett servitut att ta mark över stamfastigheten. Men då det varit i "samma ägares hand" (eller inom familjen), har man inte brytt sig om att anlägga en väg. Det har ju funkat som det varit. En bubblare är att det finns en samfälld väg, som inte finns fysisk på marken med ändå där, och styckningslotten har fått s.k. andelsservitut. En rätt att använda stamfastighetens andel i samfällda vägar. Andelsservitut ska inte bildas längre, de har en del olyckliga farhågor i sig. Men det är en annan historia det
).Att det ska finnas tillgång till väg vid avstyckning kommer av bestämmelse i FBL (fastighetsbildningslagen) 3 kap 1 §, där det anges att för att en fastighet ska anses lämplig måste det finnas tillgång till vägar. JK har en gång uttalat sig kring denna bestämmelse, om vad "tillgång till behövliga vägar" [fritt citerat] innebär.
Saken var som följer. En fastighet avstyckades utanför Uppsala. Vägen som styckningslotten hade att nyttja var en gemensamhetsanläggning av äldre sort (en s.k. "EVL-are"), bildad som vägförening med iom införandet av AL samt ändringar av AL 1998 räknas alla vägföreningar i dag som gemensamhetsanläggningar. Denna gamla gemensamhetsanläggning var sedan länge insomnad, mängder av fastigheter hade inte anslutits till anläggningen i samband med bildandet. Inte heller hade några servitut bildats på vägen. Detta enligt den praxis lantmäteriet använde sig av då, det är inte lämpligt att bilda en massa servitut, eller att ansluta en fastighet till en insomnad gemensamhetsanläggning, utan det är bättre att när de boende så önskar ta ett samlat grepp över vägen genom en omprövningsförrättning enligt AL.
Efter avstyckningen var genomförd och det gått ngra år blev det lite tjafs. Den aktuella fastighetsägaren då var faktiskt med i Plus, på den tiden det var något att ha med Sverker. Sverker stod och sa att det var uselt gjort av lantmätaren, helt felaktigt hanterat och hela förrättningen hamnade i den berömda tunnan.
JK uttalade sig sedermera, förmodligen efter anmälan, om lantmätarens agerande. Det JK fann var att bestämmelsen i FBL 3:1 handlar om att det ska finnas en väg rent fysiskt, det är inte sammankopplat med att det ska finnas en juridisk rättighet att nyttja en väg. Finns däremot ingen väg så måste ju såklart lantmätaren i samband med avstyckningen bilda ett servitut som ger styckningslotten rätten att lösa vägfrågan.
Sen är det så klart vanligast att det bildas servitut i samband med avstyckning, eller att styckningslotten ansluts till en gemensamhetsanläggning etc, men det är som sagt inget krav.
Lite mer OnT:
Jag skulle gissa att det i avstyckningen av TS fastighet förmodligen bildats ett servitut att ta mark över stamfastigheten. Men då det varit i "samma ägares hand" (eller inom familjen), har man inte brytt sig om att anlägga en väg. Det har ju funkat som det varit. En bubblare är att det finns en samfälld väg, som inte finns fysisk på marken med ändå där, och styckningslotten har fått s.k. andelsservitut. En rätt att använda stamfastighetens andel i samfällda vägar. Andelsservitut ska inte bildas längre, de har en del olyckliga farhågor i sig. Men det är en annan historia det
Båda ja och nej. Du måste ju fortfarande kunna ta dig till fastigheten som styckas av. Men kravet på "tillgång till väg" kan såklart vara lägre beroende på omgivning och ändamål med avstyckningen. Men samma sak bör gälla, att det inte är hugget i sten att det måste vara en juridisk rätt att ta sig till fastigheten, utan det ska vara fysiskt möjligt. Men återigen, självfallet är det önskvärt att så långt som möjligt skapa den juridiska rättigheten. Endast vid undantagsfall kan man frångå att bilda en rättighet. Jag skulle vilja säga att då det är lämpligare att inte bilda rättigheten, än att bilda rättigheten, då kan man göra det. Det är sällan sådana skäl föreligger, klassiskt sådant är det jag tidigare berättade om, insomnad vägförening/gemensamhetsanläggning (men även i den frågan tvistar de lärda huruvida det är lämpligare att inte ordna rättighet än att göra det, osäker på vad praxis inom lantmäteriet är i den frågan numera).
Har för mig det finns minst ett, förmodligen fler, rättsfall där en fastighetsägare hade en äldre avstyckad fastighet, där servitut fanns för att ta sig till fastigheten med apostlahästar. Fastighetsägaren försökte då få till att servituten även inrymde rätten att ta sig dit med motorfordon, vilket rätten inte höll med om. Utan skulle det köras dit med motorfordon var ägaren tvungen att ordna servitut, antingen avtalsvägen enligt JB 14 kap, eller tvinga sig till det genom FBL 7:1 eller AL 49 § (det senare om det enkom handlar om rätten att ta väg).
Har för mig det finns minst ett, förmodligen fler, rättsfall där en fastighetsägare hade en äldre avstyckad fastighet, där servitut fanns för att ta sig till fastigheten med apostlahästar. Fastighetsägaren försökte då få till att servituten även inrymde rätten att ta sig dit med motorfordon, vilket rätten inte höll med om. Utan skulle det köras dit med motorfordon var ägaren tvungen att ordna servitut, antingen avtalsvägen enligt JB 14 kap, eller tvinga sig till det genom FBL 7:1 eller AL 49 § (det senare om det enkom handlar om rätten att ta väg).
