Vad göra med grannen?
Vi har muntligt avtal med en markägare om köp av 6000 kvm av hans tomt. Dock har vi fått avslag på förhandsbeskedet pga närmaste grannens yttranden i frågan. Grannen som har ett åkeri och emellan-åt lite bullrig verksamhet på sin gård (klassat som industriell verksamhet) är rädd att fler grannar ökar risken att någon kommer att klaga på hans oljud, och att han tvingas bort från området. Han har nämligen fått göra det en gång tidigare - i samband med att han kom till just detta område, och är lite "bränd", kan man säga. Ett försök till (ny förhandsbeskedsansökan) anser vi det dock vara värt. Vår undran är nu hur vi på juridisk väg kan förhindra att vi och framtida ägare av den tomt vi vill förvärva (och ägaren och framtida ägare av den del av den tomten som vi avser stycka av och sälja vidare), kan ha någon följdverkande invändning mot grannens buller. Om vi kunde ordna detta, tror jag att grannen skulle godta våra byggplaner, och inte sätta fler käppar i hjulet för oss. Men hur kan man gå till väga juridiskt? Någon?
Det kanske kan gå att begränsa var på tomten ni får bygga. Om det räcker med att se till att ingen bygger i närheten av "industrin". Vet inte hur en sådan begränsning skulle kunna gå till men kanske ge honom någon sorts "bullerservitut".
Det räcker inte för honom. Besvärligare än så är han, tro mig. Vår förhoppning står verkligen till att vi med jurists hjälp kan visa upp ett förslag för honom på hur vi kan gå till väga som i princip innebär att han inte är ängslig längre för vad ett bygglov skulle medföra. Min tanke var om det T.EX. skulle fungera att formulera ett avtal som bilaga till köpehandlingarna som genom lagfarten kan åstadkomma ett servitut som gör gällande just det vi vill. Nämligen att alla framtida ägare av någon del av de 6 000 kvm under de 50-100 närmaste åren inte kan ha någon följdverkande invändning mot hans industri. Ja, eller om detta skulle fungera på någon ANNAN juridisk väg?
Frågan är inte alldeles enkel. hempularen var inne på det som är möjligt att göra nämligen åstadkomma bullerservitut. Sådana är dock inte erkända på alla platser i landet. Ex erkänns de av länsstyrelsen i Västra Götaland vid Landvetters flygplats i Göteborg men erkänns inte av länsstyrelsen i Stockholms län vid Arlanda flygplats.
En annan aspekt är att en sådant avtal troligtvis inte förtar ifall bullret utgör fara för människors hälsa och säkerhet. Är bullret alltså hälsovådligt så står sig nog ändå inte servitutet. Det allmänna erkänner nämligen inte att människor utsätter sig för hälsorisker även om det så sker på frivillig basis.
Lycka till!
En annan aspekt är att en sådant avtal troligtvis inte förtar ifall bullret utgör fara för människors hälsa och säkerhet. Är bullret alltså hälsovådligt så står sig nog ändå inte servitutet. Det allmänna erkänner nämligen inte att människor utsätter sig för hälsorisker även om det så sker på frivillig basis.
Lycka till!
När mark som en gång i tiden avsatts för industriell verksamhet, börjar användas för bostadshus, blir det nog alltid problem förr eller senare. All erfarenhet talar för detta, och jag förstår åkeriägaren, framför allt om han en gång tidigare tvingades flytta just till detta område av sådan orsak.
Jag tror det är omöjligt att här avgöra denna fråga utan att ha kunskap om alla andra faktorer, t ex hur många tomter till kan senare säljas, av andra markägare runt omkring, om man ger dem möjligheten att sälja på samma villkor som till Er. Ni bildar kanske ett nytt prejudikat för området, vilket markägarna nu söker få fram. Vad vet jag?
Och sedan efter ett antal år tvingas åkeriägaren flytta, oberoende av vad ni nu säger. Förmodligen helt på egen bekostnad den här gången också. Därför kommer han aldrig att ge sig, gissar jag. Och som du beskriver det har han också kanske rätten på sin sida, något markägaren kanske med din hjälp nu testat möjligheten att kringgå, för tomtmark för bostadshus är måndubbelt mer värd än dito för industriell verksamhet.
Exempel på tänkbara spekulationer, då alltför många centrala fakta saknas för att bedöma möjligheterna. Utifrån mina egna erfarenheter i liknande situationer, skulle jag faktiskt göra som åkeriägaren: Kämpa emot, för gör han det inte nu, är han troligen en stor förlorare senare, om ni inte redan nu garanterar att betala hans flyttkostnad från området.
Jag tror det är omöjligt att här avgöra denna fråga utan att ha kunskap om alla andra faktorer, t ex hur många tomter till kan senare säljas, av andra markägare runt omkring, om man ger dem möjligheten att sälja på samma villkor som till Er. Ni bildar kanske ett nytt prejudikat för området, vilket markägarna nu söker få fram. Vad vet jag?
Och sedan efter ett antal år tvingas åkeriägaren flytta, oberoende av vad ni nu säger. Förmodligen helt på egen bekostnad den här gången också. Därför kommer han aldrig att ge sig, gissar jag. Och som du beskriver det har han också kanske rätten på sin sida, något markägaren kanske med din hjälp nu testat möjligheten att kringgå, för tomtmark för bostadshus är måndubbelt mer värd än dito för industriell verksamhet.
Exempel på tänkbara spekulationer, då alltför många centrala fakta saknas för att bedöma möjligheterna. Utifrån mina egna erfarenheter i liknande situationer, skulle jag faktiskt göra som åkeriägaren: Kämpa emot, för gör han det inte nu, är han troligen en stor förlorare senare, om ni inte redan nu garanterar att betala hans flyttkostnad från området.
Tack för ert engagemang! Förstår åkerikillen också. Och förmodligen kommer han att spjärna emot vad vi än företar oss. Men vi vill ändå göra vad vi kan. Ny ansökan ska in, så är det bara. Vi tänker också anlita en landskapsariktekt, och med största säkerhet även en jurist (såvida NI inte HELT bedömer det som utsiktslöst). Troligen kommer ansökan sammanlagt att kosta oss 20 000 kr. Antingen hamnar dessa 20 laxar i sjön. Eller så kommer vi över två tomter som säkert är värda 200 000 kr. var mer än vad vi får ge för dem. Med så mycket att vinna, så är det läge att gambla lite här, menar vi. Särskilt när vi bedömer chansen att vi får ett positivt besked, grannens protest till trots, till så "hög" som 50/50. Förra gången föll det dels p.g.a. honom, och dels p.g.a. att planerade huset antogs ligga mindre än 100 meter till en trafikerad väg. Vi har nu själva mätt både avstånd (125 m) och bullernivå (klart under gränsvärdet), och kan omöjligt tänka oss att de fäller oss p.g.a. det igen. (Snarare måste handläggarna tycka det var pinsamt hur de har mätt, och att vi kanske t.o.m. har lite fördel av denna klantighet.) Men säg oss: vad finns egentligen för praxis vad gäller hänsyn till grannars yttranden? Normalt skulle väl kommunen inte lyssna så mycket på EN granne. Men det kanske är lite annorlunda nu när denna grannen har en industi?
Antar att ett servitut ändå är en väg som åtminstone kan få kommunen någorlunda övertygad om att grannen inte riskererar allt för mycket. Ett servitut dels för bullret: Att hans buller får komma upp till en viss nivå (tillräckligt högt för att han inte ska begränsas i sin verksamhet, men inte högre än att det blir hälsovådligt.) Och dels ett servitut som gör gällande att all den mark som "vår" markägare har idag (inkluderat de 6 000 kvm vi vill köpa), vilket i stor sett är all byggbar mark i området), inte tillåts styckas av eller bebyggas under de närmaste 100 åren. Ja bortsett från de 2 000 kvm vi vill bebygga, och de 4 000 kvm vi vill sälja vidare, förstås. Kan det vara något?
Antar att ett servitut ändå är en väg som åtminstone kan få kommunen någorlunda övertygad om att grannen inte riskererar allt för mycket. Ett servitut dels för bullret: Att hans buller får komma upp till en viss nivå (tillräckligt högt för att han inte ska begränsas i sin verksamhet, men inte högre än att det blir hälsovådligt.) Och dels ett servitut som gör gällande att all den mark som "vår" markägare har idag (inkluderat de 6 000 kvm vi vill köpa), vilket i stor sett är all byggbar mark i området), inte tillåts styckas av eller bebyggas under de närmaste 100 åren. Ja bortsett från de 2 000 kvm vi vill bebygga, och de 4 000 kvm vi vill sälja vidare, förstås. Kan det vara något?
Bra förslag i och för sig. Men det är på sätt och vis inte bullret i sig som är problemet. Det är grannens RÄDSLA för andras UPPFATTNING av den. Det är klart att en vall skulle minska bullret, och visst kan vi föreså det för honom. Är dock ganska säker på att han inte godtar detta mer än i bästa fall som en del av flera åtgärder. Även om man anlägger en vall mellan honom och vår tomt, så ligger den väg som grannen kör in på för att komma till hans egendom alldeles invid "vår" tomt och den vi vill sälja vidare. Och han menar att han åker förbi med sina tradare där flera gånger per dag, och under okristeliga tider.
Jag förstår åkeriägaren att han inte vill ha några grannar. Men varför vill du bli granne till en åkeriverksamhet och bygga hus vid/på en industriområde?Bengt-Olov skrev:
Vist kan man bo där och vänja sej med buller men.... sen kommer det klagor att vägen förstörs av tung trafik, att det dammar för mycket, att bilar kör med olämplig hastighet och tar inte hänsyn till lekande barn, att det skall vara tyst mellan 06-0ch 23, att bilar kör på tomgång mer än 3 minuter, att avgaslukten är störande/hälsovåldig när man vistas ute .... och mycket annat man kommer att rätta sej på. Glädjen att äga huset på den platsen kan förpestas av mycket annat än buller....
Hoppas du hittar en bättre plats att bygga ditt hus på
gaia
Ja, det finns förstås många poäng i det du säger. Men enligt en annan granne så är det verkligen inte alls någon olägenhet med åkeriägarns verksamhet att prata om. Nu har vi ännu inte själva gjort någon utförlig studie för att kunna göra en egen bedömning av saken. Vi har väl hittills bara gått på vad den tredje grannen sagt. Innan vi slår till, så kommer vi förstås att skaffa egen erfarenhet.
Att vi trots allt är så angelägna att komma över en tomt intill åkeriägarn, är att det inte finns så mycket mark i den del av vår kommun (Sigtuna) som det finns chans att bygglov kommer att beviljas för. Och nu har vi efter mycken letande ändå fått tag i en markägare där bygglov ändå skulle kunna beviljas för som också vill sälja ut, och till ett bra pris. Det är också en bra bit till åkariägarns garage och där han buller i första hand äger rum. Tradare trafikeras ofta tidigit på mornarna eller sent på kvällen, och då är vi antagligen oftast inomhus i vårt tilltänkta välisolerade hus. Och läget är i övrigt riktigt bra.
Att vi trots allt är så angelägna att komma över en tomt intill åkeriägarn, är att det inte finns så mycket mark i den del av vår kommun (Sigtuna) som det finns chans att bygglov kommer att beviljas för. Och nu har vi efter mycken letande ändå fått tag i en markägare där bygglov ändå skulle kunna beviljas för som också vill sälja ut, och till ett bra pris. Det är också en bra bit till åkariägarns garage och där han buller i första hand äger rum. Tradare trafikeras ofta tidigit på mornarna eller sent på kvällen, och då är vi antagligen oftast inomhus i vårt tilltänkta välisolerade hus. Och läget är i övrigt riktigt bra.
