Vad är du beredd att offra för Sverige?
En mycket läsvärd artikel så här när skatter i allmänhet diskuteras & vi dessutom har Trump, Putins krig i Ukraina och osäkerhet om var NATO står (iom Trumps inflytande på dem).
https://www.svd.se/a/eMw1vM/torbjorn-nilsson-stalld-av-fragan-ar-jag-redo-att-do-for-sverige
https://www.svd.se/a/eMw1vM/torbjorn-nilsson-stalld-av-fragan-ar-jag-redo-att-do-for-sverige
Artikeln verkar vara låst.
Här kommer de olåsta ifrån SvDBirgitS skrev:
Torbjörn Nilsson:
Ställd av frågan: Redo att dö för Sverige?
Illustration: Henrik Malmsten
Vad är du beredd att offra för Sverige när kriget kommer närmre? Din fjällresa, dina barns skolgång eller dina sparpengar? Eller är du beredd att dö?
Torbjörn Nilsson
Publicerad 2025-03-02
Jag var med i tv häromveckan. USA:s president hade påstått att Ukraina hade startat kriget. Vi satt i och petade i vad olika svenska försvarsministrar gjort genom åren.
– Skulle ni, sa programledaren plötsligt, vara beredda att dö för Sverige?
– Eh, svarade jag.
Jag förblev dessvärre inte stum.
Jag svamlade om krigsplacering och vad som menas med ”att dö för Sverige”. Om jag i händelse av krig skulle fortsätta mitt värv som reporter och förolyckas under utförandet av det – det är dessvärre inte ovanligt – hade jag då dött för Sverige?
Man ska inte delta i program som tycker det är roligt att överraska med en så kallat kul, personlig fråga.
Jag vet egentligen det.
För jag är ju irrelevant. Jag har ibland något att berätta om människor som är relevanta, som när en svensk, mycket Nato-entusiastisk försvarsminister möter en amerikansk administration som gullar med en rysk diktator. Så varför i helvete sitter vi i en tv-studio och snackar om mig?
Jaja, man få ta ansvar för sina egna dumheter.
– Jag föreställer mig att jag är beredd att dö för Sverige, borde jag ha sagt.
Eller så borde jag inte åkt dit.
Efteråt, när känslan av skam var damm som inte lät sig spolas bort i duschen, fick jag erkänna att frågan om offer för nationen förstås har relevans. Fast i så fall formulerad så här:
– Skulle du vara beredd att låta dina barn få en sämre skolgång? Skulle du acceptera att dina föräldrar får en undermålig sjukvård på ålderns höst? Är du redo att betala så höga skatter som gör att allt det du finner glädjefullt i livet inte längre är möjligt? Skulle du offra solsemestern och fjällresan för Sveriges skull?
Det är frågan. Och den ställs nu.
Finansiering av försvar. Det är arbetsuppgift nummer ett för segraren i det tyska valet, Friedrich Merz, och det är dagordningen på det extrainsatta möte med Europeiska rådet som António Costa kallat till nästa vecka. Greklands centralbank ropar på Europeiska centralbanken.
– Köp, köp, köp, som danska statsministern Mette Frederiksen formulerar det.
För vilka pengar då?
Ska medborgarna i konungariket Sverige acceptera att reglerna på EU-nivå för hur unionens länder får låna pengar luckras upp? Ska de acceptera att det ska tas gemensamma lån med djupt skuldsatta stater?
Ryssland bedriver en krigsekonomi där förutsättningarna för all form av vanligt liv försvinner, alla resurser går till militären. Kan man i Sverige få politiskt stöd för fyra, fem procent av BNP till försvaret som under kalla kriget? Kan man få stöd för sådant som ryssarna gör?
Det är frågan.
Fem procent av BNP kan låta rätt lite, men som del av statsbudgeten är det enorma mängder pengar. Var ska de komma ifrån?
Man kan förstås spara. Man kan glömma satsningar på skola, vård och omsorg. Gröna investeringar? Ej akut! Kärnkraft? Samma sak! Kriminalvården? Bygg om de nya anstalterna till kaserner! Men även om man sparar och gnetar, kapar bistånd och bidrag, så lär det väl sluta med att det där finanspolitiska ramverket måste skrotas. Man måste låna, i någon mening.
Till och med tyskarna verkar vara på väg i den riktningen.
”3,5 procent räcker inte”, skrev nationalekonomen Lars Calmfors häromdagen och drog konsekvenserna.
Man måste höja skatterna.
Och hur väl faller höjda skatter – oavsett färg på regeringen – ut i det svenska folklagret? I vår tid, efter decennier av avdrag och subventioner och avskaffade skatter? Människor är knappast förberedda på det.
Det blir ett annat Sverige.
Är du beredd att offra det Sverige du känner – för Sverige?
Är svenskarna beredda på samma uppoffringar som på Per-Albin Hanssons tid? Foto: TT
De här veckorna – när Kristersson far runt på möten om säkerheten i Europa – spenderas en god mängd svenska kronor på sportstugor i omålad furu och på överprisade pizzor intill en skidbacke. Det är ingen mänsklig rättighet att åka på skidsemester, men hur många svenskar är redo att ge upp det?
Sist Sverige rustade på riktigt räckte det varken med höjda skatter eller statliga lån. Till slut krävdes det att folk tog sina egna sparade pengar och lånade ut till staten.
Det var 1939. Sverige hade vänt neddragningar i försvaret till satsningar. Men i mycket liten skala, från mycket låga nivåer, precis som nu. Det har fallit i glömska, men i en underbar liten bok utgiven på eget förlag – ”Försvarsobligationerna som räddade det svenska försvaret” – går den förre EU-byråkraten Jörgen Wedin noga igenom arkiven från andra världskriget.
Till fyra procents ränta erbjöds folk att låna ut sina pengar. ”Försvarslånet” blev en toksuccé. Alf Henriksson skrev en sång till lånets ära, Jussi Björling sjöng, kronprinsen höll i insamlingsfester. Från maj 1940 till maj 1942 skrapade svenska medborgare och byalag, syjuntor och idrottsföreningar ihop över 50 miljarder kronor i dagens penningvärde.
Det är mycket pengar.
Många företag drog uppåt tio procent av sina anställdas löner och skickade direkt till försvarslånet.
50 miljarder, det är ett eller två så kallade reformutrymmen. Ett eller två år av allt det som finansminister Svantesson får satsa, som det heter, i sina årliga budgetar.
Är svenskarna beredda att göra det igen?
Kan du tänkte dig att tömma ditt ISK-konto och låna pengar till Försvarets materielverk i stället? Är du beredd att strunta i oxfilé och pannacotta, gymkortet, barnens alldeles för dyra aktiviteter, självförverkligandet, solsemestern – ja, till och med sportlovsresan – bara för att Försvarsmakten desperat behöver pengar?
Detta hann jag tänka på när jag surade över att jag varit så dum att jag tackat ja till att medverka i tv.
Det är ju fan att man aldrig lär sig.
– Det är ju fan, utbrast Per Albin Hansson när kriget kom, att allt vad jag och mina kamrater velat åstadkomma nu ska gå till spillo. Vi ha velat social utjämning, säkerhet för sjuka och gamla. Nu kommer vi få satsa allt på militära företag, artilleri, kryssare och flygplan.
Torbjörn Nilsson
Nä, syftet är reflektion.Tomtom79 skrev:
Vad är friheten, välfärden & det relativa välmåendet värt för dig.
Det kan ju vara värt att reflektera över i dagsläget.
Kan det dessutom få några av er som inte redan är aktiva i nån frivillig organisation att bli det, desto bättre.
Sverige har en välmående ekonomi med låg belåning jämfört med många andra länder. Därför blir mitt förslag att helt enkelt öka på statsskulden rejält för att kunna rusta upp vår försvarsmakt. Det är föga värt att ha en fin kalkyl på pappret om kriget skulle komma.
Med andra ord tycker jag inte vi ska behöva offra vården eller välfärden som redan blir allt mer undermålig för varje år som går. Jag tycker inte heller att vi ska driva iväg entreprenörer och nya innovationer genom att höja skatterna. Ens för de rikaste. Och särskilt inte för de som redan har det svårt att gå runt.
Med andra ord tycker jag inte vi ska behöva offra vården eller välfärden som redan blir allt mer undermålig för varje år som går. Jag tycker inte heller att vi ska driva iväg entreprenörer och nya innovationer genom att höja skatterna. Ens för de rikaste. Och särskilt inte för de som redan har det svårt att gå runt.
Man kan ju börja med att ta mer från den rikaste tiondelen. Höja skatt på kapital, ökad marginalskatt etc. Det finns väl inget land (utom möjligen Ryssland) där klyftorna mellan fattig och rik har ökat så mycket som i Sverige de senaste årtiondena?
Inte för att det kommer att räcka, men det är en start och går säkert hem bättre i stugorna än att skära ner på äldrevården eller ta bort den betalda skolmaten.
Bättre att alla kan få skolmat än att några har råd att äta på restaurang varje dag, typ.
Inte för att det kommer att räcka, men det är en start och går säkert hem bättre i stugorna än att skära ner på äldrevården eller ta bort den betalda skolmaten.
Bättre att alla kan få skolmat än att några har råd att äta på restaurang varje dag, typ.
Som jag gissade kommer man att finansiera upprustningen av försvaret med ökad statsskuld: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jQJOoo/300-miljarder-extra-till-forsvaret
Inte så konstigt. De rika vill man inte ta pengar ifrån och de fattiga har inga pengar som man kan ta. Och det går inte att skära ner mycket mer i vård, omsorg och skola.
Inte så konstigt. De rika vill man inte ta pengar ifrån och de fattiga har inga pengar som man kan ta. Och det går inte att skära ner mycket mer i vård, omsorg och skola.
Det handlar ju inte om att låna för att snabbrusta som det påstås. Utan för att nå upp till en högre utgiftsnivå. Att börja låna innan man ens är uppe på en nivå man siktar på känns väldigt galet. Ska det fortsättas med lån kontinuerligt sedan?
Det där är iofs lite försåtlig jämförelse om man börjar på helt olika läge?B b8q skrev:
Land A har alla exakt samma inkomst/förmögenhet.
Land B har en person 99% av inkomst/förmögenhet, övrig befolkning delar på resten.
Om land A gör en förändring på 50% av invånarna får 51% av inkomst/förmögenhet och de andra 50% får 49% av inkomst/förmögenhet, medan land B inte förändrar något, så kommer det land A ha ökat klyftorna ner än land B.
Jag har inte särskilt mycket pengar att bidra med, tyvärr.
Om jag ska svara på frågan vad jag är beredd att offra för att behålla Sveriges oberoende och självbestämmande så är det allt, det vill säga livet självt. Jag har haft denna diskussionen med politiskt intresserade och ibland aktiva vänner men märkligt nog har de som kallar sig Sverigevänner inte sällan planer på att fly landet om vi blir invaderade. Det kommer jag aldrig att göra. Jag är förberedd så långt det går eftersom hotbilden ändå ökat succesivt, så det är ingen över natten chock som uppstått.
Om jag ska svara på frågan vad jag är beredd att offra för att behålla Sveriges oberoende och självbestämmande så är det allt, det vill säga livet självt. Jag har haft denna diskussionen med politiskt intresserade och ibland aktiva vänner men märkligt nog har de som kallar sig Sverigevänner inte sällan planer på att fly landet om vi blir invaderade. Det kommer jag aldrig att göra. Jag är förberedd så långt det går eftersom hotbilden ändå ökat succesivt, så det är ingen över natten chock som uppstått.
Svenska försvaret har ju bara en cermoniell roll i kärnvapenkrig. Spelar ingen roll. Så jag misstänker om att det mer eller mindre bara handlar om att uppfylla "5-procentsmålet" för sakens skull och det inte har någon egentlig betydelse om det är en bra idé eller inte.D Daniel 109 skrev: