Så fort vi fick det helt klart, så fick vi känslan av att det var så här huset från början såg ut. Det ser liksom mer rengjort än ommålat ut tycker jag, vilket också var vad vi önskade.Drosen skrev:
Som jag nämnde tidigare så känner vi nu att vi kan börja med konkreta planer för trädgården. Men vi har insett att vi inte har kunskaperna för att få till det vi vill ha, även om vi har mycket åsikter. Vad vi vill är nämligen att få känslan av en egen privat, lummig trädgård, med stabila perenna växter. Men vi vill inte ha en helt instängd box. Till exempel har vi en stor allmänning på baksidan, som i stort bara används av förbipasserande hundägare (och nyfikna), och den vill vi inte helt stänga av med en hög häck, vilket skulle kraftigt förminska den visuella storleken av vår tomt. Samtidigt är det mycket öppet mot grannar, med full insyn, vilket inte heller är optimalt.
Så vi vill dela upp trädgården i rum. Vi vill få till en lagom privat inneslutning. Och vi vill ha lummigt anlagda rabatter som inte kräver minutiöst omhändertagande. Vi vill inte ha raka plantrader med bar jord eller prydnadssten/grus. Mer att tänka på är att få till en inbjudande och mysig entré, att välja växter som är lämpliga för de olika sidorna av huset - helsol, halvsol, skugga. Vad gäller härdigheten så är vi i växtzon 2, så det blir inga större bekymmer. Men vi är också medvetna om att vi inte vill välja växter så att hela trädgården blommar på en gång, eller att till exempel entrén är helt kal vissa årstider.
Vi tänker att vi bör konsultera en trädgårdsarkitekt, och surfar runt lite på nätet. Priserna för denna service med trädgårdsritning och planförslag är rätt saftiga. Min sambos mamma föreslår en lokal duktig kvinna som gör liknande tjänster. Vi träffas och det känns ganska bra, men efter några veckor avbryter vi samarbetet. Inte för att hon saknar kompetens, men mer för att vi inte har samma målbild, och då jag vill ha en djupare och mer tydlig hjälp. Inte bara allmänna tips. Efter att min sambo forskat vidare hittar vi ett proffs som är trädgårdsarkitekt och dessutom aktiv trädgårdsmästare på en stor slottsträdgård. Tidigare har hon drivit ett företag inom trädgårdsdesign, och hon är välkänd bland lokalbor på orten, visar det sig. Hon har dessutom hjälpt till med andra trädgårdar i området, med olika karaktär, vilket känns som en styrka. Att hon är anpassningsbar det vill säga.
Dessutom visar det sig att hon nyligen givit ut en bok som handlar om natursköna lummiga trädgårdar (!). Känns inte som att det kan bli bättre, så vi bokar in en tid för möte. Boken beställer vi för att få en känsla för hennes trädgårdsåsikter och själv få idéer.
Vi träffas hos oss i slutet av sommaren, och diskuterar våra planer. Som förberedelse har vi blivit ombedda att ordna med en fastighetskarta 1:100 från statskontoret. Jag känner direkt att det här kommer att bli bra. Hon är härligt uppstyrd och systematisk. Vi börjar med att vandra runt i befintlig trädgård och diskuterar huset, platser kring det, våra åsikter om växter och hur drömträdgården ser ut. Hon frågar oss även om hur mycket vi kan tänkas göra om och ta bort. Svaret är "allt", men jag vill gärna ha kvar den jättestora rhododendronbusken, som är ett fint lekträd och erbjuder mycket skydd mot insyn. Annars kan vi tänka oss att göra om allt.
Hon skickar ut mig på mängder med mätuppdrag i trädgården, för att noga märka ut alla träd och fasta riktmärken, ritar ut siktlinjer. Sedan ger hon sina förslag på anläggning, och vi väljer tillsammans ut en del växter. Träd för att få till höjder, buskar som täcker och skapar liv samt marktäckare för grönska och att hålla ogräs borta. Hon presenterar även en 3D-modell över den känsla som trädgården kan ge i stort, med rätt avdelning.
Hennes förslag utgår från ett mindre antal huvudplantor som återkommer runtomkring huset i stora sammanflytande rabatter. Dessa har mjuka kurvor, inga vassa hörn. Mot grannarna föreslår hon nya, täta häckar som är vackra och relativt tåliga - avenbok eller liguster. Hon ritar in ett par plank som hjälper ytterligare med rumskänsla, och begränsar insyn utifrån, utan att det blir helt stängt. Mot baksidan föreslår hon ett mellanhögt buskage som kan växa upp till en växtvägg, men som ändå får en siktgata mot de vackraste björkarna på allmänningen, sett från altanen. På sydöst-sidan tycker hon att vi skall fortsätta med kalksten och anlägga en uteplats i gräsmattan, men med oregelbunden och ej sågad sten.
A) Rabatt mot grannen, och här skall det gå ut ett plank från den nybyggda carporten. Den första delen av planket är högt, för att sedan gå ner på 1,2m. På planket skall det växa murgröna och som marktäckare Funkia Hosta, en skuggtålig marktäckare med vackra blad. Garageuppfarten, som nu är asfalt, tycker hon vi skall byta mot gårdsgrus, för att få ett mjukare intryck och känsla.
B) Mittrabatten täcks devis av fler hostor, och enstaka buxbomsklot i ena ändan, och azalea i den andra. Drottningen blir en japanska flikbladig blodlönn i mitten, som speglar sig symmetriskt i en likadan på andra sidan entrégången. Halva rabatten täcks av nävor.
C) Förutom blodlönnen fortsätter här nävorna, och en stor magnolia (som jag alltid drömt om). Vidare längs huskroppen står en lagerhägg, som även finns på andra ställen, ytterligare azalea och marktäckare i form av daggkåpor mot gräsmattan.
D) En liten hörnrabatt framför det nya planket med azalea, mer japansk buskig lönn och lagerhägg.
E) Är skuggig hela dagen förutom viss kvällssol, och pryds av lagerhägg omgiven av hostor.
F) Vi har byggt en svängd spaljé av ett överblivet stort armeringsnät, och hon föreslår att vi flyttar ut den en halvmeter, och planterar nävor även här, men med inslag av lavendel och röd solhatt (rudbeckia). På spaljén skall det klättra klematis och ros.
G) Detta är buskaget som i framtiden med viss höjd kommer att ge insynsskydd. Mot vårt gamla plommonträd finns några etablerade stora buskar som behöver föryngring. Planteringen fortsätter med en blandning av buxbom, syrener, schersminer och buskspirea. Marken täcks av nävor.
H) Förutom stensättningen, som böjer sig upp mot ingången till förrådet, så planteras här lavendel, schersmin, mer solhatt och en klätterros mot förrådsväggen.
Vi diskuterar även den stora rhododendronen, och får förslaget att här anlägga en barnlek-odlingsplats. Hon är bestämd i att ett sådant område skall vara så centralt som möjligt för att det verkligen skall användas. Lättillgängligt direkt ut från altanen. Barnen skall få allsköns bärväxter och odlingstråg där de kan sätta säsongsgrönsaker. Rhododendronen tycker hon får vara kvar, med blåbär och vinbär under, men att vi klipper upp grenarna så det ser trevligare ut. Allt täcks av ett tjockt lager mjuk täckbark. Mot hörnet och baksidan reses ytterligare ett plank, mot vilken vi spaljérar björnbär.
Vad skall vi säga? Nu har vi att göra. Vi känner oss otroligt nöjda med trädgårdsplanen.
Så vi vill dela upp trädgården i rum. Vi vill få till en lagom privat inneslutning. Och vi vill ha lummigt anlagda rabatter som inte kräver minutiöst omhändertagande. Vi vill inte ha raka plantrader med bar jord eller prydnadssten/grus. Mer att tänka på är att få till en inbjudande och mysig entré, att välja växter som är lämpliga för de olika sidorna av huset - helsol, halvsol, skugga. Vad gäller härdigheten så är vi i växtzon 2, så det blir inga större bekymmer. Men vi är också medvetna om att vi inte vill välja växter så att hela trädgården blommar på en gång, eller att till exempel entrén är helt kal vissa årstider.
Vi tänker att vi bör konsultera en trädgårdsarkitekt, och surfar runt lite på nätet. Priserna för denna service med trädgårdsritning och planförslag är rätt saftiga. Min sambos mamma föreslår en lokal duktig kvinna som gör liknande tjänster. Vi träffas och det känns ganska bra, men efter några veckor avbryter vi samarbetet. Inte för att hon saknar kompetens, men mer för att vi inte har samma målbild, och då jag vill ha en djupare och mer tydlig hjälp. Inte bara allmänna tips. Efter att min sambo forskat vidare hittar vi ett proffs som är trädgårdsarkitekt och dessutom aktiv trädgårdsmästare på en stor slottsträdgård. Tidigare har hon drivit ett företag inom trädgårdsdesign, och hon är välkänd bland lokalbor på orten, visar det sig. Hon har dessutom hjälpt till med andra trädgårdar i området, med olika karaktär, vilket känns som en styrka. Att hon är anpassningsbar det vill säga.
Dessutom visar det sig att hon nyligen givit ut en bok som handlar om natursköna lummiga trädgårdar (!). Känns inte som att det kan bli bättre, så vi bokar in en tid för möte. Boken beställer vi för att få en känsla för hennes trädgårdsåsikter och själv få idéer.
Vi träffas hos oss i slutet av sommaren, och diskuterar våra planer. Som förberedelse har vi blivit ombedda att ordna med en fastighetskarta 1:100 från statskontoret. Jag känner direkt att det här kommer att bli bra. Hon är härligt uppstyrd och systematisk. Vi börjar med att vandra runt i befintlig trädgård och diskuterar huset, platser kring det, våra åsikter om växter och hur drömträdgården ser ut. Hon frågar oss även om hur mycket vi kan tänkas göra om och ta bort. Svaret är "allt", men jag vill gärna ha kvar den jättestora rhododendronbusken, som är ett fint lekträd och erbjuder mycket skydd mot insyn. Annars kan vi tänka oss att göra om allt.
Hon skickar ut mig på mängder med mätuppdrag i trädgården, för att noga märka ut alla träd och fasta riktmärken, ritar ut siktlinjer. Sedan ger hon sina förslag på anläggning, och vi väljer tillsammans ut en del växter. Träd för att få till höjder, buskar som täcker och skapar liv samt marktäckare för grönska och att hålla ogräs borta. Hon presenterar även en 3D-modell över den känsla som trädgården kan ge i stort, med rätt avdelning.
Hennes förslag utgår från ett mindre antal huvudplantor som återkommer runtomkring huset i stora sammanflytande rabatter. Dessa har mjuka kurvor, inga vassa hörn. Mot grannarna föreslår hon nya, täta häckar som är vackra och relativt tåliga - avenbok eller liguster. Hon ritar in ett par plank som hjälper ytterligare med rumskänsla, och begränsar insyn utifrån, utan att det blir helt stängt. Mot baksidan föreslår hon ett mellanhögt buskage som kan växa upp till en växtvägg, men som ändå får en siktgata mot de vackraste björkarna på allmänningen, sett från altanen. På sydöst-sidan tycker hon att vi skall fortsätta med kalksten och anlägga en uteplats i gräsmattan, men med oregelbunden och ej sågad sten.
A) Rabatt mot grannen, och här skall det gå ut ett plank från den nybyggda carporten. Den första delen av planket är högt, för att sedan gå ner på 1,2m. På planket skall det växa murgröna och som marktäckare Funkia Hosta, en skuggtålig marktäckare med vackra blad. Garageuppfarten, som nu är asfalt, tycker hon vi skall byta mot gårdsgrus, för att få ett mjukare intryck och känsla.
B) Mittrabatten täcks devis av fler hostor, och enstaka buxbomsklot i ena ändan, och azalea i den andra. Drottningen blir en japanska flikbladig blodlönn i mitten, som speglar sig symmetriskt i en likadan på andra sidan entrégången. Halva rabatten täcks av nävor.
C) Förutom blodlönnen fortsätter här nävorna, och en stor magnolia (som jag alltid drömt om). Vidare längs huskroppen står en lagerhägg, som även finns på andra ställen, ytterligare azalea och marktäckare i form av daggkåpor mot gräsmattan.
D) En liten hörnrabatt framför det nya planket med azalea, mer japansk buskig lönn och lagerhägg.
E) Är skuggig hela dagen förutom viss kvällssol, och pryds av lagerhägg omgiven av hostor.
F) Vi har byggt en svängd spaljé av ett överblivet stort armeringsnät, och hon föreslår att vi flyttar ut den en halvmeter, och planterar nävor även här, men med inslag av lavendel och röd solhatt (rudbeckia). På spaljén skall det klättra klematis och ros.
G) Detta är buskaget som i framtiden med viss höjd kommer att ge insynsskydd. Mot vårt gamla plommonträd finns några etablerade stora buskar som behöver föryngring. Planteringen fortsätter med en blandning av buxbom, syrener, schersminer och buskspirea. Marken täcks av nävor.
H) Förutom stensättningen, som böjer sig upp mot ingången till förrådet, så planteras här lavendel, schersmin, mer solhatt och en klätterros mot förrådsväggen.
Vi diskuterar även den stora rhododendronen, och får förslaget att här anlägga en barnlek-odlingsplats. Hon är bestämd i att ett sådant område skall vara så centralt som möjligt för att det verkligen skall användas. Lättillgängligt direkt ut från altanen. Barnen skall få allsköns bärväxter och odlingstråg där de kan sätta säsongsgrönsaker. Rhododendronen tycker hon får vara kvar, med blåbär och vinbär under, men att vi klipper upp grenarna så det ser trevligare ut. Allt täcks av ett tjockt lager mjuk täckbark. Mot hörnet och baksidan reses ytterligare ett plank, mot vilken vi spaljérar björnbär.
Vad skall vi säga? Nu har vi att göra. Vi känner oss otroligt nöjda med trädgårdsplanen.
Lika glad som man blir när du postar ett nytt inlägg, lika besviken blir man när man läst slut på det 
Edit: Märkte att det kunde tolkas lite fel, inte besviken för att det va ett dåligt inlägg utan besviken för att det inte fanns mer att läsa!
När i tiden ligger ditt senaste inlägg? Anlitade ni arkitekten nyss eller för två år sedan?
Edit: Märkte att det kunde tolkas lite fel, inte besviken för att det va ett dåligt inlägg utan besviken för att det inte fanns mer att läsa!
När i tiden ligger ditt senaste inlägg? Anlitade ni arkitekten nyss eller för två år sedan?
Tack lexington. Det är roligt med feedback. Vi hade henne hos oss för ett och ett halvt år sedan - slutet av sommaren 2014, så det har hänt en hel del sedan dess. I natt arbetar jag jour men jag skall försöka skriva en ny post när jag gått av den!Lexington skrev:Lika glad som man blir när du postar ett nytt inlägg, lika besviken blir man när man läst slut på det
Edit: Märkte att det kunde tolkas lite fel, inte besviken för att det va ett dåligt inlägg utan besviken för att det inte fanns mer att läsa!
När i tiden ligger ditt senaste inlägg? Anlitade ni arkitekten nyss eller för två år sedan?
Administrator
· Skåne
· 7 635 inlägg
Ja, fantastiskt intressant och välskriven tråd. Jag blir nyfiken på vem trädgårdsarkitekten är och vad hennes bok heter?
Tack! Jag har frågat henne med sms för några dagar sedan om hon vill synas på nätet eller inte. Det skulle ju vara självklart om hon stadigt arbetade med detta, men för tillfället så är hon heltid trädgårdsmästare. Det var tydligen besvärligt att få arkitektarbetet att gå runt i en mindre ort, särskilt vintertid. Därför vill jag avvakta innan jag postar hennes namn öppet. Men om man har intresse av hennes tjänster och bor i Skaraborg eller intill, så kan man skicka ett pm till mig.Marlen Eskilsson skrev:
Under hösten och vintern funderar vi på olika trädgårdsval. Framför allt är det häckvalet vi tampas med. Vi vill få ner den i backen så fort som möjligt när våren kommer, för att inte förlora tillväxttid, och vi har tittat på många alternativ. Kvar är (givetvis) de som vår trädgårdsarkitekt föreslagit - avenbok eller liguster.
Ligustern är vintergrön, klassisk häckplanta, som blir tät och grön. Den tillåter variation i höjd allt eftersom, och den behöver inte något specialomhändertagande.
Avenboken, får vi nu höra från flera håll, är lite av trädgårdsmästarnas favorit. Egentligen ett träd som kan bli sisådär sju meter, men används ofta som häck. Den har otroligt vackra blad, veckade. Den växer tätt, och kan hållas smal utan att må dåligt. Den är inte vintergrön, men fäller inte bladen vanligtvis, vilka är rostbruna och vackra på sitt sätt efter växtsäsongen. Dock måste den få växa som till exempel thuja, det vill säga först klart på höjden, klipp där, och sedan på bredden. Detta ger en klen smal planta de första åren, som gärna vill vika av, och därför behöver den spaljeras. Bäst är med bambupinnar, men man kan även använda sig av ståltråd. Uppbindandet av plantorna måste ses över minst två gånger per säsong, annars kommer banden växa in i stammen.
Vi lutar först åt det lite enklare, lättare - ligustern. Den känns vacker och ändå bekväm. Men allt eftersom vi pratar om det väger det över till avenboken. Det känns som vi kan ångra oss. Skall vi inte anstränga oss lite extra nu när vi planerar vår drömträdgård?
Jag passar även på att ta kontakt med chefen till vår faktiskt stora och mycket populära handelsträdgård. "Näe du kommer inte kunna få någon rabatt". "De har så stora volymer och kunder". Min pappa har varit säljare hela sitt arbetsliv, i stort sett. Innan var han finmekaniker, vilket är oförståeligt om man känner honom. Han slipade små delar till någon hemlig utrustning för försvaret, på konsultuppdrag. Det skulle vara exakt på någon nanomillimeter eller så. Det visade sig senare vara någon del till viggens radar. I alla fall så har han lärt mig att man kan pruta på allt. Allt. "Min son. En prislapp är säljarens förslag till pris. Priset blir vad du går med på". Och det var inget problem med att pruta. Jag skickar över en ungefärlig växtlista (med avenbok, inte liguster. Sedan diskuterar vi hur vi skall gå till väga - vi kan ju inte gärna plantera hela trädgården på en helg. Det slutar med ett rabattkort med en stadig procentsats på hela sortimentet, som gäller hela säsongen. Nöjd så.
Jag inser också nu att det kommer att bli tio småprojekt, som vardera kommer att innehålla tio delpunkter, och vissa av dem kommer att vara beroende av varandra. Och en del saker bör göras innan de övriga, och vissa saker skall beställas. Och så vidare. Därför letar jag efter en app, där man kan planera och enkelt bocka för vad som är gjort. Dessutom skall man kunna dela projekt mellan flera personer. Jag fastnar för Wunderlist, som vi faktiskt använder, och som jag tycker hjälper oss en hel del. Enkelt nog, men inte så enkelt att det stör.
Till slut har vintern töat bort, trädgårdsplanen är klar, och vi har förberett oss så mycket vi kan. Vi är otåliga på att få starta. Men helt plötsligt har vi fått mer grovarbete framför oss. Arbete som inte kan vänta. Eller i alla fall arbete som måste komma före plantering. För dels har vi lite måleri kvar. Inte så betungande. Men så har vi nu bestämt att följa förslaget om rumsuppdelning av trädgården. Eller det var väl inte mycket till beslut, vi älskade idén från start. Men det innebär att vi återigen måste gjuta plintar, slå upp målartältet och stryka dryga 500 löpmeter virke till trippla gånger.
Jag hyr så en ordentlig skylift för att ta tag i takutsprånget, som är det enda kvar med en trist färg nu. Det sköts igenom en jäkla massa spik när man la om taket. Därför får jag nu arbeta igenom allt med en ordentlig hovtång och skurborste. Jag tänker på alternativet vinkelslip ett tag, men avgör att en brand på vinden nog inte är så bra. Sedan blir det målat. En strykning räcker. Att stå och pilla mot putsen, som man inte får kladda på, är inte min grej. Jag kan måla "en masse", men detta finlir gör han bara så mycket fortare. Så målarn får komma igen.
I bakgrunden kan man se att vi har tjuvstartat arbetet med att ge uteplatsen extra plattrader. Den har nu har fått sig några extra, korta rader längst fram. Det är motsvarande en skugga från det överskjutande entrétaket, och gör övergången till entrégången mycket mer behaglig. Gissa vems idé det var?
Här ser man skillnaden. Helt otroligt vad man kan störa sig på något som nästan bara man själv ser. Halvåret sedan målningen av fasaden har vi nästa varje vecka smågnällt på utsprånget, något som vi knappt lagt märke till innan ..
Och själva entrétaket målat en gång av tre. Kanske det sista riktigt bruna på huset. Nej garageporten är kvar.
Förstöra rabatter var det ja. Det visar sig vara en stor fördel att kunna backa in skyliften till framsidan. Den är så pass stor och når så långt att jag ställer den i hörnet på tomten, så når den hela vägen på kortsidan, ändå bort till baksidan. Innan måste vi så klart gräva ur rabatterna. På bilden med skyliften kan ni se hur vi har markerat ut dem på framsidan och grävt ur dem, och tagit bort gräsmattan där det behövdes.
Saaben på bilden är för övrigt vår slitvarg, en begagnad present av farsan. Den får lite service varje år, och så tickar den på. Och med femton år på nacken och tiotusen i maxvärde så måste man inte vara ultrarädd för en repa eller två. Det bara bidrar till patinan liksom ..
Ligustern är vintergrön, klassisk häckplanta, som blir tät och grön. Den tillåter variation i höjd allt eftersom, och den behöver inte något specialomhändertagande.
Avenboken, får vi nu höra från flera håll, är lite av trädgårdsmästarnas favorit. Egentligen ett träd som kan bli sisådär sju meter, men används ofta som häck. Den har otroligt vackra blad, veckade. Den växer tätt, och kan hållas smal utan att må dåligt. Den är inte vintergrön, men fäller inte bladen vanligtvis, vilka är rostbruna och vackra på sitt sätt efter växtsäsongen. Dock måste den få växa som till exempel thuja, det vill säga först klart på höjden, klipp där, och sedan på bredden. Detta ger en klen smal planta de första åren, som gärna vill vika av, och därför behöver den spaljeras. Bäst är med bambupinnar, men man kan även använda sig av ståltråd. Uppbindandet av plantorna måste ses över minst två gånger per säsong, annars kommer banden växa in i stammen.
Vi lutar först åt det lite enklare, lättare - ligustern. Den känns vacker och ändå bekväm. Men allt eftersom vi pratar om det väger det över till avenboken. Det känns som vi kan ångra oss. Skall vi inte anstränga oss lite extra nu när vi planerar vår drömträdgård?
Jag passar även på att ta kontakt med chefen till vår faktiskt stora och mycket populära handelsträdgård. "Näe du kommer inte kunna få någon rabatt". "De har så stora volymer och kunder". Min pappa har varit säljare hela sitt arbetsliv, i stort sett. Innan var han finmekaniker, vilket är oförståeligt om man känner honom. Han slipade små delar till någon hemlig utrustning för försvaret, på konsultuppdrag. Det skulle vara exakt på någon nanomillimeter eller så. Det visade sig senare vara någon del till viggens radar. I alla fall så har han lärt mig att man kan pruta på allt. Allt. "Min son. En prislapp är säljarens förslag till pris. Priset blir vad du går med på". Och det var inget problem med att pruta. Jag skickar över en ungefärlig växtlista (med avenbok, inte liguster
. Sedan diskuterar vi hur vi skall gå till väga - vi kan ju inte gärna plantera hela trädgården på en helg. Det slutar med ett rabattkort med en stadig procentsats på hela sortimentet, som gäller hela säsongen. Nöjd så.
Jag inser också nu att det kommer att bli tio småprojekt, som vardera kommer att innehålla tio delpunkter, och vissa av dem kommer att vara beroende av varandra. Och en del saker bör göras innan de övriga, och vissa saker skall beställas. Och så vidare. Därför letar jag efter en app, där man kan planera och enkelt bocka för vad som är gjort. Dessutom skall man kunna dela projekt mellan flera personer. Jag fastnar för Wunderlist, som vi faktiskt använder, och som jag tycker hjälper oss en hel del. Enkelt nog, men inte så enkelt att det stör.
Till slut har vintern töat bort, trädgårdsplanen är klar, och vi har förberett oss så mycket vi kan. Vi är otåliga på att få starta. Men helt plötsligt har vi fått mer grovarbete framför oss. Arbete som inte kan vänta. Eller i alla fall arbete som måste komma före plantering. För dels har vi lite måleri kvar. Inte så betungande. Men så har vi nu bestämt att följa förslaget om rumsuppdelning av trädgården. Eller det var väl inte mycket till beslut, vi älskade idén från start. Men det innebär att vi återigen måste gjuta plintar, slå upp målartältet och stryka dryga 500 löpmeter virke till trippla gånger.
Jag hyr så en ordentlig skylift för att ta tag i takutsprånget, som är det enda kvar med en trist färg nu. Det sköts igenom en jäkla massa spik när man la om taket. Därför får jag nu arbeta igenom allt med en ordentlig hovtång och skurborste. Jag tänker på alternativet vinkelslip ett tag, men avgör att en brand på vinden nog inte är så bra. Sedan blir det målat. En strykning räcker. Att stå och pilla mot putsen, som man inte får kladda på, är inte min grej. Jag kan måla "en masse", men detta finlir gör han bara så mycket fortare. Så målarn får komma igen.
I bakgrunden kan man se att vi har tjuvstartat arbetet med att ge uteplatsen extra plattrader. Den har nu har fått sig några extra, korta rader längst fram. Det är motsvarande en skugga från det överskjutande entrétaket, och gör övergången till entrégången mycket mer behaglig. Gissa vems idé det var?
Här ser man skillnaden. Helt otroligt vad man kan störa sig på något som nästan bara man själv ser. Halvåret sedan målningen av fasaden har vi nästa varje vecka smågnällt på utsprånget, något som vi knappt lagt märke till innan ..
Och själva entrétaket målat en gång av tre. Kanske det sista riktigt bruna på huset. Nej garageporten är kvar.
Förstöra rabatter var det ja. Det visar sig vara en stor fördel att kunna backa in skyliften till framsidan. Den är så pass stor och når så långt att jag ställer den i hörnet på tomten, så når den hela vägen på kortsidan, ändå bort till baksidan. Innan måste vi så klart gräva ur rabatterna. På bilden med skyliften kan ni se hur vi har markerat ut dem på framsidan och grävt ur dem, och tagit bort gräsmattan där det behövdes.
Saaben på bilden är för övrigt vår slitvarg, en begagnad present av farsan. Den får lite service varje år, och så tickar den på. Och med femton år på nacken och tiotusen i maxvärde så måste man inte vara ultrarädd för en repa eller två. Det bara bidrar till patinan liksom ..
Redigerat:
Kalendern går över i maj, och vi fortsätter nu med de grövre arbetshandskarna fortsatt på. Fast nu känns det ännu roligare, för vi skall starta med genomförande av själva trädgårdsplanen, även om det blir de tyngre bitarna. Vi arbetar med flera saker parallellt, men som jag nämnde tidigare ville vi snabbt få häckplantorna i marken, så att de fullt ut kunde använda sig av våren, och etablera sig innan högsommaren. Och därmed minska risken för att de senare skall få problem.
Men allra först skall de gamla växterna grävas bort. Här drygt 20m spirea och 5m något annat (mycket jobbigare med mer etablerade rötter), 12m rosbuskar på framsidan och 15m ölandstok mot den andra grannen. Ingenting kastas, utan en kollega med stor landsortstomt köper allt, tillsammans med en enorm mängd kärleksört från mittplanteringen B. Kärleksörten var ca 10-15 etablerade gamla plantor, med ca 100 skott i varje. På handelsträdgården säljs 2-3skott för 50 kronor. Det är givetvis inte vad han betalar dock.
Får hjälp av min urstarke polare igen (någon kanske känner igen honom som killen som körde 150kg betongkärra vid altanbygget). Att ta bort häcken var jobbigt, men att vända jorden är värre. Han vänder, jag hackar sönder med grep ett varv till. Sedan häller vi ut ca 25 liter Hasselfors kogödsel per meter, vänder igen, och så kan vi sätta häckplantorna. Vi är ett bra team. Jag positionerar plantan, han öser på jord, och jag stampar till. Vi har valt att beställa 60-80cm-plantor då de känns mest prisvärda. En planta kostar 20 spänn, och bambupinnen 10 .. Här kommer ett vanligt räknefel - vi har ca 50m häck, det skall stå 4 plantor per meter - hur många skall jag köpa?
Motsvarande plantering, men från grannen. Bambu nu på plats. Rakt nog. På nästan samma gång lägger vi även på täckbark, för att slippa rensa 25m2 blottad rabatt hela sommaren. Täckbark funkar faktiskt riktigt bra. Vi testade det redan på den gamla häcken. Man bör lägga på minst fem centimeter, och då kan de enstaka ogräs som gror dras ut med pincettgrepp - rötter och allt följer med då de inte får något fäste. Nästa år så måste du ersätta drygt 2-3cm, då det sakta förmultnar. Det mödosamma arbetet att binda upp plantorna mot pinnarna står framför allt min sambo för.
Framsidan av huset. Man börjar känna av inramningen lite redan nu. Denna del av häcken skall inte vara så hög - ca 150cm. Tillräckligt för att markera tomten, men ändå möjligt att se över den inifrån. Vi måste kunna sitta på altanen och se barnen på gatan, samtidigt som man inte vill stjäla all utsikt från köket. Mot grannarna kommer häcken vara 200-220cm och ge fullt skydd från passerande på till exempel gatan.
Och det färdiga resultatet av barken. Ger en mörk ton som är vacker. Dåligt kort i skymningen dock. En fördel, men även nackdel, med täckbark är att det agerar vätskereservoar. Den kommer skydda jorden för avdunstning, och på så sätt behöver man vattna mindre. Men samtidigt kommer torr bark suga åt sig regn som faller efter en torka, så att det måste komma mycket innan jorden får sin del. Det får man tänka på när man sedan vattnar häcken - att känna ner förbi barken in i jordlagret.
Nu är det dags att göra sådana här igen - mallar/hållare för plintjärn. När vi sa att vi tänkte göra allt trädgårdsbygge själva oroade sig vår designer faktiskt för om vi skulle kunna få det stabilt. Det är trots allt några partier som har ganska bra vindfång, och som dessutom inte är förankrade i till exempel en vägg. Men om man använder sådana här rejäla plintjärn och har ett hyfsat gjutrör så blir det riktigt stabilt!
Gräsmattan avskalad för planteringarna. Plintjärnen fastgjutna. Och stolparna resta. Jag målade dem i garaget faktiskt, de var ju inte så långa. Det är konstruktionsvirke. Om man tittar på den här bilden, och även på själva trädgårdsdesignen, så kan man lägga märke till den kurverade linjen, som svänger in mellan planken och in i den privata trädgården. Denna effekt förstärks av att planken inte är på linje, utan förskjutna med kanske en och en halv meter. Så en förbipasserande kommer att kunna se in till den andra delen av trädgården lite grann, men bara delvis för ..
.. mitt framför öppningen mellan de två planken planteras en Dodong-rönn (Sorbus Dodong). Mycket vackra flikiga blad, som går igen i växtlighet i de andra planteringarna på framsidan. På hösten så bjuder den på denna fantastiska röd-orangea färg! Vi köpte ett "elitexemplar" som var lite extra fint (ja det hette faktiskt så).
Plank på tre ställen och sammanlagt 16 meter ger en del att måla som sagt. Vi kör Flüggers färgsystem rakt av. Vi till och med kvistmålar, eftersom det är vitt, men det tycker en del säkert är tokigt. Jag har även provat billig färg, läs ÖoB, samt Cuprinol. Det går faktiskt inte att jämföra, Flügger är mycket lättstruken och täckande. Ändarna på virket penslar vi inte med olja, utan de får stå och suga i hinkar i 10-15 minuter per sida. Nederkanten på all plank är fasad till droppkant. Passande nog är bilden tagen sen kväll, för det var då arbetet framför allt utfördes. Jobba, leka med barnen, lägga, måla, däcka i sängen. Repeat!
Färdigmonterat mot den södra grannen. Det faller från 2 meter till 1,2. Det skall sedan fyllas upp mot plintarna. Vi valde att fortsätta det mönster vi har på förrådet, med en 120 fasadbräda följt av 45 lockläkt. Mellan dem är det på detta plank, och det mot baksidan, 5 millimeter. Men det delade planket är glesare med 1 centimeter mellan, för att man skall kunna ana vad som är bakom, men inte se.
Senare kommer min systerson ner till oss från Stockholm och sommarjobbar lite. Han jobbar igenom den sista strykningen av allt. Bland annat. Vi har alltså kvistmålat, oljat, grundmålat, strukit täckfärg, monterat och sedan denna slutfinish.
Men allra först skall de gamla växterna grävas bort. Här drygt 20m spirea och 5m något annat (mycket jobbigare med mer etablerade rötter), 12m rosbuskar på framsidan och 15m ölandstok mot den andra grannen. Ingenting kastas, utan en kollega med stor landsortstomt köper allt, tillsammans med en enorm mängd kärleksört från mittplanteringen B. Kärleksörten var ca 10-15 etablerade gamla plantor, med ca 100 skott i varje. På handelsträdgården säljs 2-3skott för 50 kronor. Det är givetvis inte vad han betalar dock.
Får hjälp av min urstarke polare igen (någon kanske känner igen honom som killen som körde 150kg betongkärra vid altanbygget). Att ta bort häcken var jobbigt, men att vända jorden är värre. Han vänder, jag hackar sönder med grep ett varv till. Sedan häller vi ut ca 25 liter Hasselfors kogödsel per meter, vänder igen, och så kan vi sätta häckplantorna. Vi är ett bra team. Jag positionerar plantan, han öser på jord, och jag stampar till. Vi har valt att beställa 60-80cm-plantor då de känns mest prisvärda. En planta kostar 20 spänn, och bambupinnen 10 .. Här kommer ett vanligt räknefel - vi har ca 50m häck, det skall stå 4 plantor per meter - hur många skall jag köpa?
Motsvarande plantering, men från grannen. Bambu nu på plats. Rakt nog. På nästan samma gång lägger vi även på täckbark, för att slippa rensa 25m2 blottad rabatt hela sommaren. Täckbark funkar faktiskt riktigt bra. Vi testade det redan på den gamla häcken. Man bör lägga på minst fem centimeter, och då kan de enstaka ogräs som gror dras ut med pincettgrepp - rötter och allt följer med då de inte får något fäste. Nästa år så måste du ersätta drygt 2-3cm, då det sakta förmultnar. Det mödosamma arbetet att binda upp plantorna mot pinnarna står framför allt min sambo för.
Framsidan av huset. Man börjar känna av inramningen lite redan nu. Denna del av häcken skall inte vara så hög - ca 150cm. Tillräckligt för att markera tomten, men ändå möjligt att se över den inifrån. Vi måste kunna sitta på altanen och se barnen på gatan, samtidigt som man inte vill stjäla all utsikt från köket. Mot grannarna kommer häcken vara 200-220cm och ge fullt skydd från passerande på till exempel gatan.
Och det färdiga resultatet av barken. Ger en mörk ton som är vacker. Dåligt kort i skymningen dock. En fördel, men även nackdel, med täckbark är att det agerar vätskereservoar. Den kommer skydda jorden för avdunstning, och på så sätt behöver man vattna mindre. Men samtidigt kommer torr bark suga åt sig regn som faller efter en torka, så att det måste komma mycket innan jorden får sin del. Det får man tänka på när man sedan vattnar häcken - att känna ner förbi barken in i jordlagret.
Nu är det dags att göra sådana här igen - mallar/hållare för plintjärn. När vi sa att vi tänkte göra allt trädgårdsbygge själva oroade sig vår designer faktiskt för om vi skulle kunna få det stabilt. Det är trots allt några partier som har ganska bra vindfång, och som dessutom inte är förankrade i till exempel en vägg. Men om man använder sådana här rejäla plintjärn och har ett hyfsat gjutrör så blir det riktigt stabilt!
Gräsmattan avskalad för planteringarna. Plintjärnen fastgjutna. Och stolparna resta. Jag målade dem i garaget faktiskt, de var ju inte så långa. Det är konstruktionsvirke. Om man tittar på den här bilden, och även på själva trädgårdsdesignen, så kan man lägga märke till den kurverade linjen, som svänger in mellan planken och in i den privata trädgården. Denna effekt förstärks av att planken inte är på linje, utan förskjutna med kanske en och en halv meter. Så en förbipasserande kommer att kunna se in till den andra delen av trädgården lite grann, men bara delvis för ..
.. mitt framför öppningen mellan de två planken planteras en Dodong-rönn (Sorbus Dodong). Mycket vackra flikiga blad, som går igen i växtlighet i de andra planteringarna på framsidan. På hösten så bjuder den på denna fantastiska röd-orangea färg! Vi köpte ett "elitexemplar" som var lite extra fint (ja det hette faktiskt så).
Plank på tre ställen och sammanlagt 16 meter ger en del att måla som sagt. Vi kör Flüggers färgsystem rakt av. Vi till och med kvistmålar, eftersom det är vitt, men det tycker en del säkert är tokigt. Jag har även provat billig färg, läs ÖoB, samt Cuprinol. Det går faktiskt inte att jämföra, Flügger är mycket lättstruken och täckande. Ändarna på virket penslar vi inte med olja, utan de får stå och suga i hinkar i 10-15 minuter per sida. Nederkanten på all plank är fasad till droppkant. Passande nog är bilden tagen sen kväll, för det var då arbetet framför allt utfördes. Jobba, leka med barnen, lägga, måla, däcka i sängen. Repeat!
Färdigmonterat mot den södra grannen. Det faller från 2 meter till 1,2. Det skall sedan fyllas upp mot plintarna. Vi valde att fortsätta det mönster vi har på förrådet, med en 120 fasadbräda följt av 45 lockläkt. Mellan dem är det på detta plank, och det mot baksidan, 5 millimeter. Men det delade planket är glesare med 1 centimeter mellan, för att man skall kunna ana vad som är bakom, men inte se.
Senare kommer min systerson ner till oss från Stockholm och sommarjobbar lite. Han jobbar igenom den sista strykningen av allt. Bland annat. Vi har alltså kvistmålat, oljat, grundmålat, strukit täckfärg, monterat och sedan denna slutfinish.
(Jag tänker nu filosofera kring gräs. Det blir inget byggande, eller planterande. Är man inte intresserad av gräs kan man skippa hela posten, gilla-knappen, och vänta på nästa uppdatering.)
Allt gräs är inte lika. Gräs kan vara smal eller brett, tåligt eller skört, mörkt eller ljust, näringskrävande eller .. och så vidare. Och nu talar jag inte om en gräsmatta utan om alla de arter som en gräsmatta innehåller. För inom växtfamiljen gräs fins det många arter. Varje art har sedan mängder med sorter, det vill säga framodlade varianter av arten, med olika egenskaper. I en gräsfröblandning kombinerar man sedan olika sorter, från olika arter, för att få de egenskaper och kvaliteter som är önskvärt. De vanligaste, och kanske viktigaste, arterna är rödsvingel, ängsgrö och nog även engelskt rajgräs.
Rödsvingel (Festuca rubra) är känd från de engelska golfgreenerna, där de ofta utgör 100% av utsädet. Det är en art som tål låg klipphöjd, är tork- och näringstålig och klarar sig dessutom bra i skugga. Däremot är den inte så slitstark. Man delar sedan upp den i underarter beroende på om den har långa utlöpare (Festuca rubra rubra), korta utllöpare (Festuca rubra litoralis) eller är tätvuxen (Festuca rubra commutata). Utlöpare kallas rhizomer om de är underjordiska och stoloner om de är överjordiska, och bidrar till läkning av skador i gräsmattan. Sorter med långa utlöpare lider ofta av låg skottäthet. Vanligen har fina blandningar en mix av flera sorter från de senare två.
Ängsgrö (Poa pratensis) är framför allt mycket slitstark och har god vinterhärdighet. Den reparerar dessutom gräsmattan väl med rhizomer. Den är mer känslig för torka och har ett större solbehov än rödsvingel. Såväl rödsvingel som ängsgrö finns i stort sett med i alla gräsfröblandningar, och då vanligen med ett urval av sorter.
Engelsk rajgräs (Lolium perenne) är ett tuvbildande och mycket slitagetåligt gräs. Det gror dessutom väldigt snabbt. Därför förekommer det i stort sett alltid i så kallade villablandningar, där man ofta gör reklam för snabb groning och slitstyrka. Den är en viktig komponent även i sportblandingarna, tänk fotbollsplan, just tack vara slittåligheten. Däremot ger den bredare blad, och har ribbor som kan stickas under fötterna.
Rödven (Agrostis capillaris) är något av en specialart om man diskuterar från villagräsmattaperspektiv. Den förknippas vanligen med golfbanornas finare delar - greenerna, då den har en mycket hög skottäthet (läs tätväxande) och bildar såväl stoloner som rhizomer. Den har mycket smala och vanligen mörka blad. Därför ger den upphov till en tät, mjuk och vacker gräsmatta, men kan även lätt konkurrera ut andra arter. Den övervintrar bra, men har större närings- och skötselbehov. Med det senare menar man att den bildar mycket thatch, eller gräsfilt, vilket kräver löpande underhåll i form av vertikalskärning och toppdressande (se min tidigare post).
Sedan finns det en uppsjö av andra arter - krypven, brunven, kärrgrö och fårsvingel. För att nämna några. Men de är mindre intressanta ur villamatteperspektiv av olika anledningar. Målet är nu givetvis för fabrikanten att bland dessa arter välja ut och kombinera ihop dem, så att de sammantaget utgör en blandning med bra egenskaper för ändamålet. Ingen art allena är bäst på allt.
Men nu slutar inte historien här, för inom varje art finns det som sagt en uppsjö av sorter. Och dessa sorter har olika kvalitet. De har även egna namn (ofta skönklingande). Detta är inte en öppen ta-och-plocka-som-du-vill-marknad, utan sorterna odlas fram av företag som äger dem. Detta innebär dels att den billiga blandningen på Netto, troligen kommer att innehålla skitsorter, även om det står “100% svingel” på, men det betyder även att det nog aldrig kommer att tillverkas en superblandning av de bästa sorterna. Det senare då de högst rankade sorterna är spridda på olika företag. Dessutom kommer det vara så att olika sorter är har olika kvalitet beroende på var du använder dem, men även hur du sköter dem. Därför kommer en kortklippt green i Florida troligen inte göra sig så bra som standardhöjd villamatta i Östersund.
Nu kan man dra några sammanfattande reflektioner. Jag förstår för min del inte varför snabb groningstid är ett försäljningsargument! Ok om man måste få sin fotbollsplan reparerad fort inför match, men snabb groningstid kommer aldrig med ett gräs som senare växer långsamt, utan resultatet blir en gräsmatta som givetvis för all framtid måste klippas ofta! Därför skulle jag snarare värdera lååååång groningstid, som tecken på en gräsmatta med långsamtväxande sorter. Visst får man inte lika snabbt se sina små strån sticka upp ur jorden, men det kanske man kan tänka på tre år senare, när man tar en öl istället för att åka till tippen med tjugo sopsäckar klipp. Vidare så spelar det alltså roll vilket företag man köper av, och vilka arter de innehåller. En paradmatteblandning kommer att slitas hårdare av vinterlek ovanpå snön, och kräva mer näring, men samtidigt, om den är välblandad, bli tätare, mjukare och kanske även grönare ..
När man har intresserat sig så pass mycket att man börjar läsa på fröpåsens innehållsförteckning (om det finns någon; letar man och inte hittar någon, så är det nog en dålig match mellan köpare och produkt), så ser man att fröfördelningen i påsen är angiven i procent. Detta är förvirrande. För procenten relaterar inte till antalet frön, utan till vikt- eller volymprocent. Spelar det någon roll? Jo massor, för till exempel innehåller ett kilo engelsk rajgräs drygt en halv miljon frön. Men lika tungt med rödven ger dig någonstans på 13 miljoner frön. Detta beror på att själva fröna helt enkelt har enormt olika storlek, och även vikt, men betyder i praktiken alltså att ett kilo rödven ger cirka 25 gånger fler frön än motsvarande för rajgräs!
Om man tar fram miniräknaren, eller excel, så kan man ta reda på att de fem procenten rödven i blandningen ovan motsvarar inte mindre än strax under 40 procent av av den totala sådden. Fråga mig inte varför det är så här, men en praktisk slutsats blir även att det är extremt viktigt att blanda fröna väl innan man sår. För annars kommer du att kasta ut de mindre först när du kommer till botten, eller hur?
Slutar det här? Nej det är så klart även så att det finns fritt runtflygande gräs, som förr eller senare kommer att trycka in sig i din noga utvalda fröblandning. Särskilt då om du bor bredvid en äng, eller en granne som låter sin gräsmatta blomma. Det mest fruktade är nog att få in Vitgrö (Poa annua) i gräsmattan. Detta är, som namnet antyder, ett ettårigt gräs, som många kallar för ogräsgräs. Det är mycket konkurrenskraftigt och etablerar sig snabbt om det får chansen, men överlever inte som planta vintern. Detta betyder tyvärr inte att den försvinner från din gräsmatta till nästa år, utan den fröar av sig, och dessa frön gror nästa vår. Den är vanligen ljusare till färgen, och det finns golfgreener som är 100% vitgrö. Eftersom det är en gräsart, så kommer man inte åt den med bekämpningsmedel som till exempel Stroller Kombi, utan man måste använda andra metoder. Men vidare från den lilla utvikningen så betyder det alltså att en riktigt gammal villamatta, som inte har fått en stadig stödsådd med ursprungsblandningen, sannolikt inte kommer att ha alltför mycket att göra med själva ursprungssådden när det kommer till fröblandning.
Sammanfattningsvis finns det alltså många olika arter i familjen gräs, och de har en hel rad med olika egenskaper. Vidare har varje art mängder med uppodlade sorter, som har betydande olika kvalitet, och ägs av olika företag. Nu är det så att det finns en omfattande odlingsforskning kring gräs, där man mäter massor av kriterier. Till exempel samtliga av de som jag nämnt i texten ovan. Givetvis är mycket av datan företagshemligheter och inte tillgängliga för gemene man. Men nu kommer det roliga (har du läst så här långt tycker du säkert det) - en stor del data är FRITT tillgänglig! STERF, Scandinavian Turfgrass and Environment Research Foundation, är en forskningsorganisation som stöttar hållbar gräsutveckling, och som har som delmål att göra informationen lättillgänglig. På deras hemsida kan man, förutom att lära sig om gräs i allmänhet, ladda ner forskningsdata om testsådder av olika artsorter, under olika nordiska förhållanden. Man bryr sig inte bara om golfgreener, utan även om villa- och parkgräsmattor.
Denna data har jag laddat ner manuellt, katalogiserat, och sedan gjort en mall för i excel, som automatiskt utifrån valfri fröblandning spottar ut viktade betyg över hur bra den är utifrån vissa egenskaper, eller sammantaget. Passusen är givetvis att det ägande företaget måste ha lämnat in sina sorter till STERF för klassning (vilket säkerligen kostar en hel del, men borde ge status om de klassar högt).
"I see your twenty and raise fifty .."
(Olle Bergs gräsmatta - sådd med Weibulls Villablandning en gång i tiden, men sakta konverterad till Weibulls Extra Green - en blandning med bara Rödsvingel och Ängsgrö.)
Allt gräs är inte lika. Gräs kan vara smal eller brett, tåligt eller skört, mörkt eller ljust, näringskrävande eller .. och så vidare. Och nu talar jag inte om en gräsmatta utan om alla de arter som en gräsmatta innehåller. För inom växtfamiljen gräs fins det många arter. Varje art har sedan mängder med sorter, det vill säga framodlade varianter av arten, med olika egenskaper. I en gräsfröblandning kombinerar man sedan olika sorter, från olika arter, för att få de egenskaper och kvaliteter som är önskvärt. De vanligaste, och kanske viktigaste, arterna är rödsvingel, ängsgrö och nog även engelskt rajgräs.
Rödsvingel (Festuca rubra) är känd från de engelska golfgreenerna, där de ofta utgör 100% av utsädet. Det är en art som tål låg klipphöjd, är tork- och näringstålig och klarar sig dessutom bra i skugga. Däremot är den inte så slitstark. Man delar sedan upp den i underarter beroende på om den har långa utlöpare (Festuca rubra rubra), korta utllöpare (Festuca rubra litoralis) eller är tätvuxen (Festuca rubra commutata). Utlöpare kallas rhizomer om de är underjordiska och stoloner om de är överjordiska, och bidrar till läkning av skador i gräsmattan. Sorter med långa utlöpare lider ofta av låg skottäthet. Vanligen har fina blandningar en mix av flera sorter från de senare två.
Ängsgrö (Poa pratensis) är framför allt mycket slitstark och har god vinterhärdighet. Den reparerar dessutom gräsmattan väl med rhizomer. Den är mer känslig för torka och har ett större solbehov än rödsvingel. Såväl rödsvingel som ängsgrö finns i stort sett med i alla gräsfröblandningar, och då vanligen med ett urval av sorter.
Engelsk rajgräs (Lolium perenne) är ett tuvbildande och mycket slitagetåligt gräs. Det gror dessutom väldigt snabbt. Därför förekommer det i stort sett alltid i så kallade villablandningar, där man ofta gör reklam för snabb groning och slitstyrka. Den är en viktig komponent även i sportblandingarna, tänk fotbollsplan, just tack vara slittåligheten. Däremot ger den bredare blad, och har ribbor som kan stickas under fötterna.
Rödven (Agrostis capillaris) är något av en specialart om man diskuterar från villagräsmattaperspektiv. Den förknippas vanligen med golfbanornas finare delar - greenerna, då den har en mycket hög skottäthet (läs tätväxande) och bildar såväl stoloner som rhizomer. Den har mycket smala och vanligen mörka blad. Därför ger den upphov till en tät, mjuk och vacker gräsmatta, men kan även lätt konkurrera ut andra arter. Den övervintrar bra, men har större närings- och skötselbehov. Med det senare menar man att den bildar mycket thatch, eller gräsfilt, vilket kräver löpande underhåll i form av vertikalskärning och toppdressande (se min tidigare post).
Sedan finns det en uppsjö av andra arter - krypven, brunven, kärrgrö och fårsvingel. För att nämna några. Men de är mindre intressanta ur villamatteperspektiv av olika anledningar. Målet är nu givetvis för fabrikanten att bland dessa arter välja ut och kombinera ihop dem, så att de sammantaget utgör en blandning med bra egenskaper för ändamålet. Ingen art allena är bäst på allt.
Men nu slutar inte historien här, för inom varje art finns det som sagt en uppsjö av sorter. Och dessa sorter har olika kvalitet. De har även egna namn (ofta skönklingande). Detta är inte en öppen ta-och-plocka-som-du-vill-marknad, utan sorterna odlas fram av företag som äger dem. Detta innebär dels att den billiga blandningen på Netto, troligen kommer att innehålla skitsorter, även om det står “100% svingel” på, men det betyder även att det nog aldrig kommer att tillverkas en superblandning av de bästa sorterna. Det senare då de högst rankade sorterna är spridda på olika företag. Dessutom kommer det vara så att olika sorter är har olika kvalitet beroende på var du använder dem, men även hur du sköter dem. Därför kommer en kortklippt green i Florida troligen inte göra sig så bra som standardhöjd villamatta i Östersund.
Nu kan man dra några sammanfattande reflektioner. Jag förstår för min del inte varför snabb groningstid är ett försäljningsargument! Ok om man måste få sin fotbollsplan reparerad fort inför match, men snabb groningstid kommer aldrig med ett gräs som senare växer långsamt, utan resultatet blir en gräsmatta som givetvis för all framtid måste klippas ofta! Därför skulle jag snarare värdera lååååång groningstid, som tecken på en gräsmatta med långsamtväxande sorter. Visst får man inte lika snabbt se sina små strån sticka upp ur jorden, men det kanske man kan tänka på tre år senare, när man tar en öl istället för att åka till tippen med tjugo sopsäckar klipp. Vidare så spelar det alltså roll vilket företag man köper av, och vilka arter de innehåller. En paradmatteblandning kommer att slitas hårdare av vinterlek ovanpå snön, och kräva mer näring, men samtidigt, om den är välblandad, bli tätare, mjukare och kanske även grönare ..
När man har intresserat sig så pass mycket att man börjar läsa på fröpåsens innehållsförteckning (om det finns någon; letar man och inte hittar någon, så är det nog en dålig match mellan köpare och produkt), så ser man att fröfördelningen i påsen är angiven i procent. Detta är förvirrande. För procenten relaterar inte till antalet frön, utan till vikt- eller volymprocent. Spelar det någon roll? Jo massor, för till exempel innehåller ett kilo engelsk rajgräs drygt en halv miljon frön. Men lika tungt med rödven ger dig någonstans på 13 miljoner frön. Detta beror på att själva fröna helt enkelt har enormt olika storlek, och även vikt, men betyder i praktiken alltså att ett kilo rödven ger cirka 25 gånger fler frön än motsvarande för rajgräs!
Om man tar fram miniräknaren, eller excel, så kan man ta reda på att de fem procenten rödven i blandningen ovan motsvarar inte mindre än strax under 40 procent av av den totala sådden. Fråga mig inte varför det är så här, men en praktisk slutsats blir även att det är extremt viktigt att blanda fröna väl innan man sår. För annars kommer du att kasta ut de mindre först när du kommer till botten, eller hur?
Slutar det här? Nej det är så klart även så att det finns fritt runtflygande gräs, som förr eller senare kommer att trycka in sig i din noga utvalda fröblandning. Särskilt då om du bor bredvid en äng, eller en granne som låter sin gräsmatta blomma. Det mest fruktade är nog att få in Vitgrö (Poa annua) i gräsmattan. Detta är, som namnet antyder, ett ettårigt gräs, som många kallar för ogräsgräs. Det är mycket konkurrenskraftigt och etablerar sig snabbt om det får chansen, men överlever inte som planta vintern. Detta betyder tyvärr inte att den försvinner från din gräsmatta till nästa år, utan den fröar av sig, och dessa frön gror nästa vår. Den är vanligen ljusare till färgen, och det finns golfgreener som är 100% vitgrö. Eftersom det är en gräsart, så kommer man inte åt den med bekämpningsmedel som till exempel Stroller Kombi, utan man måste använda andra metoder. Men vidare från den lilla utvikningen så betyder det alltså att en riktigt gammal villamatta, som inte har fått en stadig stödsådd med ursprungsblandningen, sannolikt inte kommer att ha alltför mycket att göra med själva ursprungssådden när det kommer till fröblandning.
Sammanfattningsvis finns det alltså många olika arter i familjen gräs, och de har en hel rad med olika egenskaper. Vidare har varje art mängder med uppodlade sorter, som har betydande olika kvalitet, och ägs av olika företag. Nu är det så att det finns en omfattande odlingsforskning kring gräs, där man mäter massor av kriterier. Till exempel samtliga av de som jag nämnt i texten ovan. Givetvis är mycket av datan företagshemligheter och inte tillgängliga för gemene man. Men nu kommer det roliga (har du läst så här långt tycker du säkert det) - en stor del data är FRITT tillgänglig! STERF, Scandinavian Turfgrass and Environment Research Foundation, är en forskningsorganisation som stöttar hållbar gräsutveckling, och som har som delmål att göra informationen lättillgänglig. På deras hemsida kan man, förutom att lära sig om gräs i allmänhet, ladda ner forskningsdata om testsådder av olika artsorter, under olika nordiska förhållanden. Man bryr sig inte bara om golfgreener, utan även om villa- och parkgräsmattor.
Denna data har jag laddat ner manuellt, katalogiserat, och sedan gjort en mall för i excel, som automatiskt utifrån valfri fröblandning spottar ut viktade betyg över hur bra den är utifrån vissa egenskaper, eller sammantaget. Passusen är givetvis att det ägande företaget måste ha lämnat in sina sorter till STERF för klassning (vilket säkerligen kostar en hel del, men borde ge status om de klassar högt).
"I see your twenty and raise fifty .."
(Olle Bergs gräsmatta - sådd med Weibulls Villablandning en gång i tiden, men sakta konverterad till Weibulls Extra Green - en blandning med bara Rödsvingel och Ängsgrö.)
Redigerat:
Det lär väl ta ett tag till, innan vi får gröna fingrar vill säga. Men nu sätter vi igång. Det är förbaskat kul att gå runt på en stor handelsträdgård, ströva bland växterna och välja plantor. Det är ännu roligare när man faktiskt vet ungefär vad man skall ha, och hur mycket. Och mycket blir det när man skall täcka hela rabatter på en och samma gång.
Det är är den så kallade mittrabatten, eller B. Hitom utanför bild, mot muren, planteras lagerhägg mano (Prunus laurocerasus Mano), som med tiden blir en ganska stor buske. I mitten står en azalea, planen var en guldazalea, som visade sig vara svår att få tag på. Så det blev en liknande (Rhododendron Anneke). Halvvägs mot huset står en japansk flikbladig blodlönn (Acer palmatum Inaba Shidare). Den kommer inte att bli så mycket högre än sina redan dryga 90 cm, men det buskar till sig och tar mer volym. Vackra flikade blad, som tidig höst blir blodröda. Längst bort buxbomsklot (Buxus sempervirens).
Man känner att det är dyrt med relativt uppvuxna buskar, och mindre träd, som blodlönnen. Men vad som verkligen kostar, märker man, är marktäckare. För även om en planta i gör något hål i plånboken, så blir det annorlunda när man fyller flera rabatter med ett cc-mått på 30-35cm. Detta är alltså det vanliga centrum-centrum-måttet, och cc30 ger ca 10 plantor per kvadratmeter. Vi har över 60 kvadrat rabatter i planen .. Detta är praktnäva rozanne (Germanium Rozanne) jag köpt, som skall täcka halva rabatt B och drygt halva C. Den är mycket växtvillig, och blommar vackert och länge. Den blev vald till årets, och senare decenniets, perenn.
I en tidigare post nämnde jag att vi planterade om två stora kockor till plantor, då utan blad eller synlig grön växt. Dessa visade sig vara två gamla exemplar av funkia (Funkia hosta Undulata). De är marktäckande stora blad i olika vackra mönster, med ej märkvärdig blomning. De kostar mellan 30 och 100 kronor för en planta med drygt tre skott. De två gamla plantorna delade jag i inte mindre än 100 sådana mindre plantor, som hade kostat 50 spänn styck. De täcker i planen plantering A, andra halvan av B, samt norrsidan av huset bakom planket - E.
Vår första rabatt är anlagd. Och gödslad.
De ser inte ut så mycket för världen, nävorna. Man undrar hur många säsonger det skall ta innan de täcker den rabatt de fått tilldelade sig!
Det här är rabatt C, efter två månaders tillväxt. Blodlönnen är av samma sort som i B, och nävorna fortsätter också med en mjuk kurva över entrégången. Bakom står fler buxbomsklot. Sedan planteras växter som skall skapa en växtvägg, hög nog för att ge en inramning åt uteplatsen, men låg nog att se över. Först ut en av mina önskeväxter - stjärnmagnolia (Magnolia Stellata). Sedan en extraväxt i förhållande till trädgårdsplanen - en till japansk lönn, men nu mildare i färgskalan (Acer palmarum Orange Dream). En till japansk flikbladig blodlönn, fast nu i buskform (Acer palmatum Dissectum Garnet). Sedan mer lagerhägg mano, och två azaleor ((Rhododendron Glowing Embers, Rhododendron Anneke). Framför de senare plantorna växer det jättedaggkåpa (Alchemilla mollis), med stora veckade blad som fångar upp morgondaggen på sommaren.
Nu anlägger vi baksidans skyddande växtvägg. Tids nog i alla fall. Vi omplacerar ett silverpäronträd (Pyrus salicifolia) hit från annan del av trädgården, en av få växter vi köpt tidigare. Plantorna som står kvar på bilden är tillfälligt omplacerade lupiner. Vi gillar dem och letar ett nytt hem åt dem.
Innan man börjar plantera är det en stor fördel att fördela krukorna. Man gör fler omplaceringar än man tror. Växtväggen byggs upp av ädelsyrén (Syringa vulgaris Mme Lemoine), buxbom, rödbladig smällspirea Diablo(Physocarphus O'Diable Dór) och smultronschersmin (Phildadelphus Mont Blanc). Björkspirea är med och fyller upp rabatten (Spiraea betulifolia Tor/Tor gold). Marktäckare för den här rabatten är en annan näva, kanske en av de bäst täckande växter som finns - flocknävan. Här variant ingwersen's (Germanium macrorrhizum Ingwersen's).
Här ser man hur planteringen relaterar till huset, och hur planteringens kant ger en siktlinje mot altanen. Bakom mig i den riktningen står en riktigt ståtlig björk.
Jag har hittills grävt mycket i vår trädgård. Och som regel har vi mycket bra jord, och djupt. Ursprungsägaren investerade i inte mindre än 50cm matjord av god kvalitet (!). Och god kvalitet vet jag att den håller, för jag har lämnat in prov till Eurofins (när jag utvärderade gräsmattans underlag). Men vad skall man sätta plantorna i? Har diskuterat detta med trädgårdsmästare, och det rådet jag följer är en blandning av en fjärdedel barkmylla, en fjärdedel fin kogödsel och hälften jord. Vattna väl i gropen. Dränk plantan i en hink några minuter. Plantera och tryck till. Jämna ut. Surjordsplantor, som magnolia och azalea, skall så klart stå i sur jord, vilket man får till med att blanda enligt ovan men sedan lika mycket rhododendronjord till.
Avslutningsvis vår lampstolpe. Ursprungligen var den totalt överväxt av en enorm barrväxt, som tog en halv dag att gräva bort för några år sedan. När vi drog om all el i huset första året, vägrade elektrikern att koppla in denna igen, då han tyckte dragningen var osäker. Den kabeln gick under den gjutna altanen och var svåråtgärdad således. Nu passar jag på att gräva dike för ny inkoppling, och stöter då på ett återkommande problem. Hela staden vilar på sjöbotten, eller mjäle som en del säger. Detta är fin och packbar anläggningsjord med mycket lera och sand, men nästintill värdelös som planteringsjord (eller för gräsmatta). Därför har jag successivt grävt ur den när jag stött på den.
Först nu förstår jag sammanhanget. Innan man ursprungligen fraktade hit matjorden, hade man så klart redan anlagt dräneringen, vilket var med klassiska tegelrör. Sedan la man matjord runtom. När man dränerade om fyllde man sedan åter igen gravarna med mjäle och tegelrör. Nu gräver jag totalt bort mängder och åter mängder av denna lite kladdiga bruna jord. Till slut blir det inte mindre än 15 kubikmeter som hamnar bakom huset i en allt mer växande hög, som jag till slut får beställa bortkörning på .. Men utelampan funkar igen, där den står framför det bakre planket, som möter avenbokshäcken, och ramar in barnlek-planteringsytan. Det blir ett senare kapitel att ta tag i.
Det är är den så kallade mittrabatten, eller B. Hitom utanför bild, mot muren, planteras lagerhägg mano (Prunus laurocerasus Mano), som med tiden blir en ganska stor buske. I mitten står en azalea, planen var en guldazalea, som visade sig vara svår att få tag på. Så det blev en liknande (Rhododendron Anneke). Halvvägs mot huset står en japansk flikbladig blodlönn (Acer palmatum Inaba Shidare). Den kommer inte att bli så mycket högre än sina redan dryga 90 cm, men det buskar till sig och tar mer volym. Vackra flikade blad, som tidig höst blir blodröda. Längst bort buxbomsklot (Buxus sempervirens).
Man känner att det är dyrt med relativt uppvuxna buskar, och mindre träd, som blodlönnen. Men vad som verkligen kostar, märker man, är marktäckare. För även om en planta i gör något hål i plånboken, så blir det annorlunda när man fyller flera rabatter med ett cc-mått på 30-35cm. Detta är alltså det vanliga centrum-centrum-måttet, och cc30 ger ca 10 plantor per kvadratmeter. Vi har över 60 kvadrat rabatter i planen .. Detta är praktnäva rozanne (Germanium Rozanne) jag köpt, som skall täcka halva rabatt B och drygt halva C. Den är mycket växtvillig, och blommar vackert och länge. Den blev vald till årets, och senare decenniets, perenn.
I en tidigare post nämnde jag att vi planterade om två stora kockor till plantor, då utan blad eller synlig grön växt. Dessa visade sig vara två gamla exemplar av funkia (Funkia hosta Undulata). De är marktäckande stora blad i olika vackra mönster, med ej märkvärdig blomning. De kostar mellan 30 och 100 kronor för en planta med drygt tre skott. De två gamla plantorna delade jag i inte mindre än 100 sådana mindre plantor, som hade kostat 50 spänn styck. De täcker i planen plantering A, andra halvan av B, samt norrsidan av huset bakom planket - E.
Vår första rabatt är anlagd. Och gödslad.
De ser inte ut så mycket för världen, nävorna. Man undrar hur många säsonger det skall ta innan de täcker den rabatt de fått tilldelade sig!
Det här är rabatt C, efter två månaders tillväxt. Blodlönnen är av samma sort som i B, och nävorna fortsätter också med en mjuk kurva över entrégången. Bakom står fler buxbomsklot. Sedan planteras växter som skall skapa en växtvägg, hög nog för att ge en inramning åt uteplatsen, men låg nog att se över. Först ut en av mina önskeväxter - stjärnmagnolia (Magnolia Stellata). Sedan en extraväxt i förhållande till trädgårdsplanen - en till japansk lönn, men nu mildare i färgskalan (Acer palmarum Orange Dream). En till japansk flikbladig blodlönn, fast nu i buskform (Acer palmatum Dissectum Garnet). Sedan mer lagerhägg mano, och två azaleor ((Rhododendron Glowing Embers, Rhododendron Anneke). Framför de senare plantorna växer det jättedaggkåpa (Alchemilla mollis), med stora veckade blad som fångar upp morgondaggen på sommaren.
Nu anlägger vi baksidans skyddande växtvägg. Tids nog i alla fall. Vi omplacerar ett silverpäronträd (Pyrus salicifolia) hit från annan del av trädgården, en av få växter vi köpt tidigare. Plantorna som står kvar på bilden är tillfälligt omplacerade lupiner. Vi gillar dem och letar ett nytt hem åt dem.
Innan man börjar plantera är det en stor fördel att fördela krukorna. Man gör fler omplaceringar än man tror. Växtväggen byggs upp av ädelsyrén (Syringa vulgaris Mme Lemoine), buxbom, rödbladig smällspirea Diablo(Physocarphus O'Diable Dór) och smultronschersmin (Phildadelphus Mont Blanc). Björkspirea är med och fyller upp rabatten (Spiraea betulifolia Tor/Tor gold). Marktäckare för den här rabatten är en annan näva, kanske en av de bäst täckande växter som finns - flocknävan. Här variant ingwersen's (Germanium macrorrhizum Ingwersen's).
Här ser man hur planteringen relaterar till huset, och hur planteringens kant ger en siktlinje mot altanen. Bakom mig i den riktningen står en riktigt ståtlig björk.
Jag har hittills grävt mycket i vår trädgård. Och som regel har vi mycket bra jord, och djupt. Ursprungsägaren investerade i inte mindre än 50cm matjord av god kvalitet (!). Och god kvalitet vet jag att den håller, för jag har lämnat in prov till Eurofins (när jag utvärderade gräsmattans underlag). Men vad skall man sätta plantorna i? Har diskuterat detta med trädgårdsmästare, och det rådet jag följer är en blandning av en fjärdedel barkmylla, en fjärdedel fin kogödsel och hälften jord. Vattna väl i gropen. Dränk plantan i en hink några minuter. Plantera och tryck till. Jämna ut. Surjordsplantor, som magnolia och azalea, skall så klart stå i sur jord, vilket man får till med att blanda enligt ovan men sedan lika mycket rhododendronjord till.
Avslutningsvis vår lampstolpe. Ursprungligen var den totalt överväxt av en enorm barrväxt, som tog en halv dag att gräva bort för några år sedan. När vi drog om all el i huset första året, vägrade elektrikern att koppla in denna igen, då han tyckte dragningen var osäker. Den kabeln gick under den gjutna altanen och var svåråtgärdad således. Nu passar jag på att gräva dike för ny inkoppling, och stöter då på ett återkommande problem. Hela staden vilar på sjöbotten, eller mjäle som en del säger. Detta är fin och packbar anläggningsjord med mycket lera och sand, men nästintill värdelös som planteringsjord (eller för gräsmatta). Därför har jag successivt grävt ur den när jag stött på den.
Först nu förstår jag sammanhanget. Innan man ursprungligen fraktade hit matjorden, hade man så klart redan anlagt dräneringen, vilket var med klassiska tegelrör. Sedan la man matjord runtom. När man dränerade om fyllde man sedan åter igen gravarna med mjäle och tegelrör. Nu gräver jag totalt bort mängder och åter mängder av denna lite kladdiga bruna jord. Till slut blir det inte mindre än 15 kubikmeter som hamnar bakom huset i en allt mer växande hög, som jag till slut får beställa bortkörning på .. Men utelampan funkar igen, där den står framför det bakre planket, som möter avenbokshäcken, och ramar in barnlek-planteringsytan. Det blir ett senare kapitel att ta tag i.
Medlem
· västra götaland
· 129 inlägg
Kul läsning, extra kul att du tar dig tid att förklara varför, och inte bara vad du gjort !
Roligt att du uppskattar det. Jag kan tänka mig att det är för mycket text för många, men det är lika mycket dokumentation för mig själv, som för forumet, och jag trivs med att skriva i en berättande form.singemoller skrev:
