Han som tillverkar den, skriver bland annat:
Järnvägsräls är komprimerat kolstål. Det är svårt att få tag på när det kommer direkt från fabriken. Arbetsinsatsen är faktiskt mycket minimal. Det finns också olika kvaliteter av räls, denna är gjord av "main track grade" 54kg / 1 meter.
Detta gjordes för att enbart vara en dekoration, inte det bästa att använda som tvåsidig yxa. Tillverkade den bara för skojs skull ... så snälla. Koppla av, ta det inte för allvarligt.
Räls har i allmänhet för låg kolhalt för att bli bra egg på en yxa. Skall man likväl stålsätta eggen med en bit riktigt eggstål så blir det enklare att smida huvudet av blötjärn som tål högre temperaturer och är lättare att smida och välla.
Därempt lär räls bli bra korpar och spadblad och gräftor och hammare och sätthammare och liknande.
Påminner lite om när jag formade om en vanlig Hultaforsyxa förra vintern, några timmar med vinkelslipen och sen polering. Kortade även av och formade om skaftet och lindade det med råläder på handtagsdelen. Pryder sin plats på väggen i min 'man cave' nu
Såhär går det annars till att smida en sån här gammaldags yxa med mera komplicerad form när man gör det enligt konstens alla regler:
Såhär kan man stålsätta en utsliten yxa så den blir som ny:
Såhär går det till då man smider en yxa med modernare metoder
Gammaldags smidesjärn var ju färskat i degigt tillstånd och sedan välldes det ihop. Därför var järnet trådigt i sig själv och kunde precis som trä spricka längs fiberriktningen. Därför vek man ihop och vällde ögat så att fibrerna i järnet följde formen. Sedan bessemermetoden hade införts på järnverken började det finnas homogent järn utan fiberriktning och då blev det mer praktiskt att slå hål med en dorn i en solid järnklump.
