- Status
Lite åt samma håll här. Var där i somras på min sambos släkträff och satt på klipporna vid viken söder om Backestrandsvägen. Hon ville visa mig det stället för att hon var där mycket när hon var barn. Väldigt fint och nära in till Strömstad. Hade dock inte en tanke på att den där sidan jag en gång läste om swimingpoolen i gropen låg bara några hundra meter bakom och det nu stod en riktig pärla till hus bakom klippornaBadger skrev:Läst tråden och inser först nu var någonstans du bygger.
Är boende i småland, men min sambo är från Strömstad, och har själv spenderat somrarna där senaste 10 åren
Hoppas du greppar hammarn på något sätt! Fick en gång höra tre frågor man ska ställa till sig själv när saker i livet går en emot och man förlorar kraften.viltfjall skrev:Fått lite blodad tand nu! Vi får väl se åt vilket håll det går...
1. Vad gör jag?
2. Varför gör jag det?
3. Vad är bäst för mig?
Speciellt den sista brukar visa vägen och fungerar som en energizer.
viltfjall skrev:Fått lite blodad tand nu! De senaste dagarnas mentala vilande från bygget gör att det känns kul och lockande att komma igen. Har funderat i de banor som ni skriver, kanske skulle man räkna runt lite till och göra en plan. Att släppa läget NU har varit en hård mental brottningsmatch men också skapat lite lugn. Att stålsätta sig (och tungt skuldsätta sig ensam) har inte varit allt för lockande. Motivationen har ju varit svår att finna i tider som dessa och när jag inte ser att jag kommer att få samma hjälp och stöd i fortsättningen (en av föräldrarna fick just en stroke) så tvivlar man ju starkt på att man kan lyckas.
MEN. Redan pratat med några nära vänner om hur man KAN göra när det gäller ekonomi, utköp, värdering och färdigställande. Vi får väl se åt vilket håll det går...
Du kan inte köpa ut henne nu med en delsumma och sedan skriva en avbetalningsplan på resten av nuvarande marknadsvärde då ?
Det handlar alltså inte om att hon senare skall kunna kräva med - utan att du i princip "lånar" en del pengar av henne - med ränta om så är fallet !?
Det låter inte som att ni är så osams att ni inte ens kan prata om saken (?) så det kanske går att förhandla iaf ?
För dig skulle det ju innebära att du får tid/råd att slutföra ditt drömhus (även om det kan innebära att du får käka nudlar och jobba på halvfart med egen kraft ett tag frammåt) - och för henne att hon får ut en del pengar på direkten (tex som insats till nytt boende) och sedan en månadsinbetalning.
Det finns förstås fällor med detta. Och det kan uppkomma en situation då någon av parterna (troligen hon?() ångrar sig och vill ha ut mer pengar direkt. Men ett kontrakt, om det är rätt utformat - du kan tex ta hjälp av ngn juridisk kunnig, är ju en grund då som torde hjälpa till vid ev tjafs. I kontraktet skall självklart avbetalningstid regleras, liksom en klausul om att om du inte har råd att betala den månatliga summan så kan hon avkräva en försäljning där.
Problemet för dig är väl också att har du inte råd med ett vanligt banklån, så kanske en avbetalning (om än med riktig låg ränta) innebär en väldigt lån avbetalningstid = i praktien så kommer det inte funka om du inte bygger färdigt och säljer alternativt träffar en framtida partner som gör att ekonomin förbättras ?!
/K
Låter som att ni håller på att bygga. Är hela bygget betalat kontant? Om ni lagt in x antal 100k i kontant och resten är lån får du väl betala henne halva insatsen och sedan stå för alla lån själv. Hon kan ju inte få ut halva värdet i pengar om det finns lån på huset.
Fast om det finns lån ska väl viltfjäll ta över alla lån och dessutom ska partnern få pengar motsvarande halva övervärdet över lånen. Banken är kanske inte villig att låta viltfjäll stå för såpass höga lån ensam?
Lite lån finns det såklart. Men mycket är kontant betalt och massor av eget arbete är nedlagt för att hålla ned kostnaderna. Övervärdet är med andra ord stort. Nog kan jag få en del mer i lån men om jag också skall direktbetala ut halva "värdet" per idag så får jag ju låna till det också. DÅ lär inte banken vilja vara med längre...
Just nu funderar jag mest på Klaskarlssons förslag om en avbetalsplan på ex 10 år och kanske en liten summa direkt så det räcker till att undvika topplån för nästa ev. bostad för henne. Men många parametrar att ta hänsyn till här också
Just nu funderar jag mest på Klaskarlssons förslag om en avbetalsplan på ex 10 år och kanske en liten summa direkt så det räcker till att undvika topplån för nästa ev. bostad för henne. Men många parametrar att ta hänsyn till här också
inte för att vara bitter men tror det verkar vara lite fel prioriteringar.. verkar som anledningen till att det itne funkar är din fixering vid huset vilket lett till att kärringen drar vilket i sin tur leder till att du inte kan behålla huset som du offra frugan för?
jag kan ju förstå varför det inte funkade för er..
skulle nog bita i det sura äpplet och lösa ut situationen direkt. visst ni är vänner nu men vad händer om nån av er hittar en ny? ingen vet vad som kommer hända i framtiden
tips från en äkta cyniker.. nä jag ä int bitter...
jag kan ju förstå varför det inte funkade för er..
skulle nog bita i det sura äpplet och lösa ut situationen direkt. visst ni är vänner nu men vad händer om nån av er hittar en ny? ingen vet vad som kommer hända i framtiden
tips från en äkta cyniker.. nä jag ä int bitter...
säg inte det... banker älskar att låna till lövande fastigheter, det lever dom ju avviltfjall skrev:
. Värdera bygget och gå till banken. Du kanske får låna mer än du tror och kan köpa ut din "avhoppade investor" .... om nuvarande lån ligger inte för högt. Om jag var din fru så skulle jag faktiskt vilja avsluta projektet och få min del av kakan på direkten
. Eller sälj, ta din del av vinsten och se dej om efter ett nytt intressant byggprojekt ... helst utan en medinvestör
gaia
Inte för att jag på något sätt tycker att du skall ge upp huset, men det är i alla fall intressant att läsa om den upp-och-nedvända tid vi lever i:
http://www.nytimes.com/2008/12/30/us/30divorce.html?_r=1&hp
http://www.nytimes.com/2008/12/30/us/30divorce.html?_r=1&hp
Ja, det ger ju nya infallsvinklar Klar att det hade varit "lättare" att göra detta i våras, då kunde man kanske inte tackat nej för man hade aldrig haft råd. Nu är man ju någonstans mittimellan så just nu bara sitter man ner i båten. Vi får väl se om 2009 kan dra med sig ny energi att reda ut detta, kanske kan man ta upp hammaren igen...
Klar att det hade varit "lättare" att göra detta i våras, då kunde man kanske inte tackat nej för man hade aldrig haft råd. Nu är man ju någonstans mittimellan så just nu bara sitter man ner i båten. Vi får väl se om 2009 kan dra med sig ny energi att reda ut detta, kanske kan man ta upp hammaren igen...
Hej viltfjall,
din historia, eller rättare sagt, er historia, har skakat om en hel del. Ett husprojekt är så intimt förknippat med timslånga diskussioner kring val av olika slag, drömmar, beslut, kompromisser och att sedan inte kunna fullfölja sitt bygge med den mest grundläggande förutsättningen - att vara TVÅ, ja det känns för mig väldigt knepigt. Riktigt hur jag skulle gjort i det läget vet jag inte, och är inte heller säker på vilket råd jag ska ge.
Men... jag tycker mig förstå att projektet är unikt och en så stor del av den du är nu att du borde ta upp hammaren, bita ihop och fullfölja på något sätt. Du behöver inte fundera över hur det skulle bli när huset är klart, du gör det klart. När huset väl är så pass färdigt att det är fullt användbart och din tid och dina tankar inte kretsar enbart kring huset, då är det dags att ta nästa beslut. Blev resultatet vad du tänkt dig?
Ja, stanna kvar, var redo för ett nytt förhållande (eller som för en del par; återuppta det gamla) och njut av dina händers verk.
Nej, släpp taget, uppskatta den ekonomiska utväxlingen (för den känns ändå garanterad) och gå vidare med ditt liv. Tänk på att livet består av många bitar, nya projekt, uppryckta rötter och flyttkartonger ibland.
För min egen personliga del avskyr jag att inte kunna avsluta det jag påbörjar, men när det väl är avslutat börjar tankarna konstigt nog kretsa kring helt andra saker. Inte kunde jag se framför mig i unga år hur mitt liv skulle se ut, och även om det inte hänt våldsamma omkastningar så finns det både bostäder, orter och arbeten jag inte kunde föreställt mig innan jag hamnade i dem, slumpmässigt eller planerat.
Nånstans finns det säkert rationella kalkyler som skulle ge dig "rätt svar" men vi människor är inte alltid så rationella, vår känslor och övertygelser kan ibland gå stick i stäv. Hoppas att du/ni kan gå vidare och fullfölja, göra nåt bra av det som ni ändå kan känna er nöjda med "by the end of the day".
Kjell G
din historia, eller rättare sagt, er historia, har skakat om en hel del. Ett husprojekt är så intimt förknippat med timslånga diskussioner kring val av olika slag, drömmar, beslut, kompromisser och att sedan inte kunna fullfölja sitt bygge med den mest grundläggande förutsättningen - att vara TVÅ, ja det känns för mig väldigt knepigt. Riktigt hur jag skulle gjort i det läget vet jag inte, och är inte heller säker på vilket råd jag ska ge.
Men... jag tycker mig förstå att projektet är unikt och en så stor del av den du är nu att du borde ta upp hammaren, bita ihop och fullfölja på något sätt. Du behöver inte fundera över hur det skulle bli när huset är klart, du gör det klart. När huset väl är så pass färdigt att det är fullt användbart och din tid och dina tankar inte kretsar enbart kring huset, då är det dags att ta nästa beslut. Blev resultatet vad du tänkt dig?
Ja, stanna kvar, var redo för ett nytt förhållande (eller som för en del par; återuppta det gamla) och njut av dina händers verk.
Nej, släpp taget, uppskatta den ekonomiska utväxlingen (för den känns ändå garanterad) och gå vidare med ditt liv. Tänk på att livet består av många bitar, nya projekt, uppryckta rötter och flyttkartonger ibland.
För min egen personliga del avskyr jag att inte kunna avsluta det jag påbörjar, men när det väl är avslutat börjar tankarna konstigt nog kretsa kring helt andra saker. Inte kunde jag se framför mig i unga år hur mitt liv skulle se ut, och även om det inte hänt våldsamma omkastningar så finns det både bostäder, orter och arbeten jag inte kunde föreställt mig innan jag hamnade i dem, slumpmässigt eller planerat.
Nånstans finns det säkert rationella kalkyler som skulle ge dig "rätt svar" men vi människor är inte alltid så rationella, vår känslor och övertygelser kan ibland gå stick i stäv. Hoppas att du/ni kan gå vidare och fullfölja, göra nåt bra av det som ni ändå kan känna er nöjda med "by the end of the day".
Kjell G
Tack KjellG!
Sånt värmer såklart. Å faktiskt är det mer å detta håll diskussionen gått i det sista. Vi har tagit oss över jul å nyårshelgerna, normalen börjar återkomma och jag har blivit en aning sugen på att banka igen. Å kanske kanske kan vi sätta ihop en lösning där jag i alla fall får fullfölja. Bud har vi redan fått å det var väl tur det, för när vi väl fick ett kvitto på att vi sitter på en unik plats så kändes det starkare som så att detta är något man inte bör förlora i första taget. Nya tag och högt huvud med andra ord å full fart in i 2009!
Sånt värmer såklart. Å faktiskt är det mer å detta håll diskussionen gått i det sista. Vi har tagit oss över jul å nyårshelgerna, normalen börjar återkomma och jag har blivit en aning sugen på att banka igen. Å kanske kanske kan vi sätta ihop en lösning där jag i alla fall får fullfölja. Bud har vi redan fått å det var väl tur det, för när vi väl fick ett kvitto på att vi sitter på en unik plats så kändes det starkare som så att detta är något man inte bör förlora i första taget. Nya tag och högt huvud med andra ord å full fart in i 2009!
Fan vad trist! Jag har skrivit tidigare till er och gratulerat till läget och den kvalitet som jag anser att Ni har producerat! Dessutom är läget oslagbart! Mitt råd, släpp det inte! Kämpa, vrid och vänd, hitta lösningar! Det kanske inte är det klokaste, men det klokaste är inte alltid rätt! Behöver du/ni hjälp så kan jag säkert ställa upp! Detta vet jag att jag tänkte redan för ett år sen, att det hade vart kul att få vara med på ett sånt projekt!
Uppdate, vad händer?
