Knappast, det finns redan många campingar och stugbyar i området. Mer troligt att landägaren styckar av 20 tomter som han säljer till huggande spekulanter från storstadsregionerna. Kanske Du är spekulant?harry73 skrev:
Jag måste göra dig besviken. Jag har inte struntat i reglerna. Den aktuella bastun står på min svärmors tomt, inte min. Hon är finsk medborgare och pratar ej svenska. Hon är född på gården och såvitt jag vet har hennes släkt bott där i 8 generationer. Knappast en rik exploatör från storstadsregionen?
Detta argument är ofta förekommande hos de som förespråkar avskaffande av strandrätten. Jag har dock aldrig sett några sådana begränsningar när det gäller att utveckla turistnäringen, Följande turistanläggning har byggts och utvecklats efter 1975.
https://www.hitta.se/kartan?s=c68f74b1
Hur kan detta ha skett? Borde inte den diaboliska strandrätten eliminerat uppkomsten av dylika anläggningar? Misstolka mig inte, jag är inte emot turistanläggningar. Jag påstår dock att utbyggnaden av turistnäringen inte hämnas av strandrätten utan begränsningar i kundunderlaget.
Jag sa inte att du struntade i reglerna men att du tyckte det var ok att göra det (när din svärmor placerade er gemensamma bastu på sin tomt)P phälle skrev:
Och ärligt talat är det ok. Jag skulle också resonera så. Men däremot inser jag att strandskyddet ofta slår fel och gillar inte de extrema konsekvenser reglerna kan få.
Jag är däremot inte mot strandskyddet som princip, bara dagens väldigt oflexibla tillämpling.
Jag instämmer, någon sorts regleringen måste vi ha men den behöver inte nödvändigtvis vara knackad i sten? Vart gränsen skall dras är svårt att säga, ingen lagstiftning blir klockren.
Vi har alla olika värderingar och det avspeglar sig även i synen på strandrätten och allemansrätten. Vad jag har svårt att förstå är människors strävan efter att få barrikera sig på sin privata, inhägnade, 600m2 stora ,strandtomt? Vad är det jag har missat?
Just i detta fall är ju kommunens handlande väldigt olyckligt, självklart borde det ju vägas in att det i nylig dåtid funnits en byggnad på platsen och därmed borde dispensen vara tryggad.
Däremot anser jag att om man nu ska väga in fastigheters värde i besluten så måste man även väga in hur omkringliggande fastigheters värde påverkas av beslutet, exempelvis som minskad tillgång till vattendrag för de fastigheter som ligger näst närmast vattnet.
Jag tillhör med andra ord verkligen inte de som anser nåt i stil med att ”man äger sin plätt och vad alla andra runt omkring gör på sina tomter ska man skita i”, vilket är en väldigt vanlig åsikt har jag märkt.