https://www.youtube.com/watch?v=ANWrnenwvx4Robert63 skrev:
Mycket varierande och till största delen råd som är direkt aggressiva och i längden troligen kontraproduktiva för både ts och grannen, enligt min mening.
Nu är det givetvis, som vanligt, väldigt svårt utan att själv ha varit på plats och "känt" på situationen.
Till att börja med så skall man troligen bo vägg i vägg i flera år och träffas dagligen på väg in och ut genom dörrar och ute på den gemensamma ytan, kunna ha en (lagom) högljudd tillställning någon gång per år utan att grannen ringer polisen, kanske utföra ett gemensamt arbete på föreningens område etc, etc. Bara det borde vara en morot för att göra så mycket man bara kan för att få en tillräckligt bra och kanske till och med trevlig relation med sin granne. Går det dessutom att jobba upp en relation där man kan tex smita in och låna en liter mjölk eller tom att man vattnar varandras blommor om man skall iväg ett par dagar är det väl den ultimata grannrelationen. Nu är det sista kanske en utopi i ditt fall, men allt måste vara bättre än att alltid blänga på varandra när man ses och ha en liten klump i magen över att grannen kommer med "sitt gnäll igen".
Jag har haft en liknande situation med en riktigt gnällig och grinig granne för många år sedan när jag bodde i ett hyreshus. Faktiskt så var det en blomkruka i trappen det började med där.
Hon var alltid sur och grinig och klagade direkt om jag hade besök som hördes mer än normal samtalston. Vi pratade aldrig egentligen med varandra utan bara passerade i trappen om vi möttes. Hon skrev lappar o lade i mitt brevinkast när hon tyckte det lät för mycket efter kl. 21. Några gånger knackade hon på och klagade på något. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra mer än att vara mer försiktig än vad jag trivdes med i min lägenhet.
Hur det började ändras eller svänga minns jag inte riktigt, men jag vet att jag försökte få till en mindre otrevlig situation med grannen genom att inte vara otrevlig tillbaka. Jag började hälsa och fråga om det var för högljutt förra helgen tex. Skulle jag ha fest knackade jag på och sade att jag skulle ha besök, och störde vi för mycket så bad jag henne knacka på så skulle jag sänka volymen, eventuellt lämna lägenheten lite tidigare.
Efter ett tag blev grannen helt förändrad och till slut hade vi en väldigt bra relation. När hon bakade lämnade hon ibland över en liten påse bullar till mig, jag kunde låna vad jag ville om jag hade glömt något osv. Plötsligt var det aldrig några klagomål om störande musik eller annat.
Det jag ville ha sagt med detta är att det kan vara värt lite jobb för att få en trevlig granne och trivas i längden istället för att gå den "lätta" vägen och trycka till grannen "hårt och resolut en gång för alla" som en del tycker man skall göra direkt utan att först försöka med annat.
Nu kanske vissa tycker att jag vek ned mig, inte stod upp för mig själv etc. Tja, kanske det.
Jag tycker att det var värt att vara lite undanvikande eller nåt och i slutändan trivas där jag tillbringade större delen av livet just då.
Hade grannen fortsatt att vara grinig hade det kanske slutat med att jag hade bett henne fara åt #&@#?%.
Sedan kanske jag hade en otrolig tur och det kanske inte alls funkar för ts, men då har ts i varje fall försökt. Och det handlar faktiskt om att du skall trivas i din egen livssituation.
Mitt tips är att om du kan och det går så ge det tid och försök. Hon kanske mjuknar till slut, och då har du det mycket bättre än om du går den hårda linjen direkt.
Prata, var trevlig och ödmjuk, men ändå inte släppa på din egen integritet. Fråga om du kan ändra något med blomkrukan i trappen så det passar er bägge bättre, knacka på och meddela om du skall ha besök osv. Ja du fattar andemeningen. Ge det tid och jobba på det.
GDSGD.(Går Det Så Går Det.)
Annars får du släppa det och bara låta det vara.
Jag kan bara säga lycka till!
Nu är det givetvis, som vanligt, väldigt svårt utan att själv ha varit på plats och "känt" på situationen.
Till att börja med så skall man troligen bo vägg i vägg i flera år och träffas dagligen på väg in och ut genom dörrar och ute på den gemensamma ytan, kunna ha en (lagom) högljudd tillställning någon gång per år utan att grannen ringer polisen, kanske utföra ett gemensamt arbete på föreningens område etc, etc. Bara det borde vara en morot för att göra så mycket man bara kan för att få en tillräckligt bra och kanske till och med trevlig relation med sin granne. Går det dessutom att jobba upp en relation där man kan tex smita in och låna en liter mjölk eller tom att man vattnar varandras blommor om man skall iväg ett par dagar är det väl den ultimata grannrelationen. Nu är det sista kanske en utopi i ditt fall, men allt måste vara bättre än att alltid blänga på varandra när man ses och ha en liten klump i magen över att grannen kommer med "sitt gnäll igen".
Jag har haft en liknande situation med en riktigt gnällig och grinig granne för många år sedan när jag bodde i ett hyreshus. Faktiskt så var det en blomkruka i trappen det började med där.
Hon var alltid sur och grinig och klagade direkt om jag hade besök som hördes mer än normal samtalston. Vi pratade aldrig egentligen med varandra utan bara passerade i trappen om vi möttes. Hon skrev lappar o lade i mitt brevinkast när hon tyckte det lät för mycket efter kl. 21. Några gånger knackade hon på och klagade på något. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra mer än att vara mer försiktig än vad jag trivdes med i min lägenhet.
Hur det började ändras eller svänga minns jag inte riktigt, men jag vet att jag försökte få till en mindre otrevlig situation med grannen genom att inte vara otrevlig tillbaka. Jag började hälsa och fråga om det var för högljutt förra helgen tex. Skulle jag ha fest knackade jag på och sade att jag skulle ha besök, och störde vi för mycket så bad jag henne knacka på så skulle jag sänka volymen, eventuellt lämna lägenheten lite tidigare.
Efter ett tag blev grannen helt förändrad och till slut hade vi en väldigt bra relation. När hon bakade lämnade hon ibland över en liten påse bullar till mig, jag kunde låna vad jag ville om jag hade glömt något osv. Plötsligt var det aldrig några klagomål om störande musik eller annat.
Det jag ville ha sagt med detta är att det kan vara värt lite jobb för att få en trevlig granne och trivas i längden istället för att gå den "lätta" vägen och trycka till grannen "hårt och resolut en gång för alla" som en del tycker man skall göra direkt utan att först försöka med annat.
Nu kanske vissa tycker att jag vek ned mig, inte stod upp för mig själv etc. Tja, kanske det.
Jag tycker att det var värt att vara lite undanvikande eller nåt och i slutändan trivas där jag tillbringade större delen av livet just då.
Hade grannen fortsatt att vara grinig hade det kanske slutat med att jag hade bett henne fara åt #&@#?%.
Sedan kanske jag hade en otrolig tur och det kanske inte alls funkar för ts, men då har ts i varje fall försökt. Och det handlar faktiskt om att du skall trivas i din egen livssituation.
Mitt tips är att om du kan och det går så ge det tid och försök. Hon kanske mjuknar till slut, och då har du det mycket bättre än om du går den hårda linjen direkt.
Prata, var trevlig och ödmjuk, men ändå inte släppa på din egen integritet. Fråga om du kan ändra något med blomkrukan i trappen så det passar er bägge bättre, knacka på och meddela om du skall ha besök osv. Ja du fattar andemeningen. Ge det tid och jobba på det.
GDSGD.(Går Det Så Går Det.)
Annars får du släppa det och bara låta det vara.
Jag kan bara säga lycka till!
Jag tror f-nimej att jag skulle knalla över med en flaska vin och ge henne en kram! Vad kan bli värre av det? Hon behöver lite sällskap och ni kan tjäna på att lära känna varandra. Just nu ser hon dig som en motståndare, men när hon lärt sig hur schysst du är så kan hon slappna av.
Eller så är ovanstående helt värdelöst, ingen aning.
Eller så är ovanstående helt värdelöst, ingen aning.
Du måste tänka på att mänskliga relationer, samt hur psyket funkar är enormt komplexa saker. Det är så många saker som spelar in. Här tex var det en konstig man. Du var kvinna. Bara det ställer allt i totalt helt ny dager. Han skulle mycket troligen inte alls reagera på samma sätt om det var mot en annan man.Helena S skrev:
Sedan så tror jag på att alla människor har en "ton". En personliga vibration skulle man kunna kalla det.
När då två människor möts. Så kan deras toner fungera bra tillsammans, och det blir ljuv musik. Men i andra fall så funkar det inte alls.
Sedan för att svara trådens övriga resonemang. Så beror det helt på hur tanten i grund och botten funkar. Så ett vänligt bemötande kan funka. Men kanske inte alls heller. Det beror på egenskaperna hon har.
För sanningen är den att vi är inte skapade lika. Även mentalt är det stor skillnad.
Sänker volymen så klart, men intressant teori du har.cpalm skrev:
DEt du gör är att du rycker ut två inlägg som därmed tappar sin kontext. Och det vet du då du läst hela tråden. Intressant "diskussionstaktik".cpalm skrev:
Bra reflektion. Demenssjuka vårdas in i det längsta hemmavid (oftast) och detta är ett spår att följa upp.LarsSvensson80 skrev:
Svårt att ge bra råd med en så knepig person. Men, som någon skrev, blomkruka i gemensamt trapphus är givetvis inte tillåtet. Ta bort den så försvinner ett litet problem.
Fundera på en variant av en rejäl utskällning. Vi är många som kanske har svårt att ge en sån. Gör en lista på saker du skulle kunna klaga på henne för. Ta upp en sådan sak varje gång du ser henne. Det kan vara vilka struntsaker som helst. Exv: du har sett att hennes dörr måste tvättas OMEDELBART. Den skämmer hela huset. Osv, osv. Låt fantasin flöda. Låt henne inte svara. Gå utan att lyssna så fort du har framfört ditt klagomål. Har du tur så inser hon kopplingen och lugnar ner sig.
Fundera på en variant av en rejäl utskällning. Vi är många som kanske har svårt att ge en sån. Gör en lista på saker du skulle kunna klaga på henne för. Ta upp en sådan sak varje gång du ser henne. Det kan vara vilka struntsaker som helst. Exv: du har sett att hennes dörr måste tvättas OMEDELBART. Den skämmer hela huset. Osv, osv. Låt fantasin flöda. Låt henne inte svara. Gå utan att lyssna så fort du har framfört ditt klagomål. Har du tur så inser hon kopplingen och lugnar ner sig.
Här måste jag fråga varför.Saxdaling skrev:
Varför skall man leta upp saker att skälla på?
Är det inte bättre att försöka från andra hållet, dvs hitta bra saker och försöka bygga en bra relation?
Det kan inte vara konstruktiv lösning att leta fel om man vill trivas där man bor, såvida man inte letar konflikter och ser det som ett självändamål att bråka med alla andra.
Min erfarenhet av konfliktlösning är:
-Den som en gång börjar krypa kommer att tryckas allt djupare ned och till slut har man inte överhuvudtaget rätt att existera. Många människor lever enligt idealet att inte synas och inte höras och helst inte finnas. De mår naturligtvis dåligt psykiskt av det och skaffar sig komplex och aggressioner och till slut öser de ur sig den uppladdade frustrationen genom att själva börja trakassera någon oskyldig stackare som råkar synas eller höras det allra minsta och inte döljer sin existens tillräckligt väl.
-Den som trappar upp en konflikt på ett oskäligt vis brukar få se att motparten också trappar upp. Man uppnår aldrig någon terrorbalans för båda strävar efter att vara värst. Alltför ofta slutar det med en kniv eller blykula i kroppen och en resa till bårhuset för den ena och 15-20 års fri kost och logi i buren för den andra.
Med andra ord måste man försöka lösa konflikten på ett konstruktivs sätt. Först se till att man själv har skött sig så väl som det är rimligt att kräva så man har ryggen fri. Om det inte hjälper har man ryggen fri och kan sätta hårt mot hårt och driva sin sak så att alla ser att motparten bara är ute för att jävlas. För att vara stark måste man vara oskyldig.
-Den som en gång börjar krypa kommer att tryckas allt djupare ned och till slut har man inte överhuvudtaget rätt att existera. Många människor lever enligt idealet att inte synas och inte höras och helst inte finnas. De mår naturligtvis dåligt psykiskt av det och skaffar sig komplex och aggressioner och till slut öser de ur sig den uppladdade frustrationen genom att själva börja trakassera någon oskyldig stackare som råkar synas eller höras det allra minsta och inte döljer sin existens tillräckligt väl.
-Den som trappar upp en konflikt på ett oskäligt vis brukar få se att motparten också trappar upp. Man uppnår aldrig någon terrorbalans för båda strävar efter att vara värst. Alltför ofta slutar det med en kniv eller blykula i kroppen och en resa till bårhuset för den ena och 15-20 års fri kost och logi i buren för den andra.
Med andra ord måste man försöka lösa konflikten på ett konstruktivs sätt. Först se till att man själv har skött sig så väl som det är rimligt att kräva så man har ryggen fri. Om det inte hjälper har man ryggen fri och kan sätta hårt mot hårt och driva sin sak så att alla ser att motparten bara är ute för att jävlas. För att vara stark måste man vara oskyldig.
Det finns ju inget vare sig i resten av dina inlägg eller kontextet som närmare förklarar vad du menar med att "sätta ner foten". Annat än möjligvis att du skrev på sidan 1 att du höll med fsn när han bl.a. skrev "utskällning så skägget blåser av tanten", "en blixt så det brunar i byxorna på tanten", "en sjuhelvetes utskällning". Är det det du menar?Robert63 skrev:
OK. Inte direkt det första jag ser framför mig om man skall "Sätta ned foten, ordentligt".
Knappast mitt fel att du saknar läsförståelse, Det jag skriver är att kliva innanför komfortzonen beträffande det fsn föreslog, om som nog inte ska tolkas lika bokstavligt dom du gör.cpalm skrev:
TS. Förslaget du fått om att ta ett snack med hennes släktingar är mycket bra. Demens är lurigt och som du beskrivit det hela är det inte omöjligt att det kan vara bakomliggande.
Du kan välja, antingen förblir du grannens hackkyckling eller så släpper du din konflikträdsla och ber henne dra åt helvete. Fortsätter hon likadant, vilket hon förmodligen kommer att göra, så plockar du upp mobilen och filmar allt hon säger. Då har du bevis om hon försöker ge dig problem med föreningen.
Och du, glöm alla råd om att "bevara grannsämjan", det finns uppenbarligen ingen sådan att förlora. Jag skulle i alla fall hellre vara i konflikt än att leva nertryckt av grannen!
Och du, glöm alla råd om att "bevara grannsämjan", det finns uppenbarligen ingen sådan att förlora. Jag skulle i alla fall hellre vara i konflikt än att leva nertryckt av grannen!
Nu kan jag ha missat några inlägg, men jag kommer inte ihåg att det fanns många råd om att bevara grannsämjan. Problemet var snarare att den inte fanns.
Mina inlägg var i alla fall menad som ett smidigt sätt att få igenom sin vilja.
Det funkar även utmärkt mot alla som skriver här att man ska sätta ner foten och ge kärringen en utskällning
Mina inlägg var i alla fall menad som ett smidigt sätt att få igenom sin vilja.
Det funkar även utmärkt mot alla som skriver här att man ska sätta ner foten och ge kärringen en utskällning
Det kan inte vara konstruktiv lösning att leta fel om man vill trivas där man bor, såvida man inte letar konflikter och ser det som ett självändamål att bråka med alla andra.knipo skrev:
Det fetade det är precis det som den här äldre kvinnan gör. Bara beskrivningen om hur hennes barnbarn agerade säger en hel del.
("Hennes barnbarn var där (vilket jag inte visste) och det hela kändes jäkligt stelt. De såg fett uttråkade ut och kvinnan gjorde inget annat än gnällde på stackarna. Jag kände mig fett obekväm. Hon babblade mest om sig själv, att hon arbetat som lärare och är skild.")
Den här typen av äldre människor har inte mycket till liv för ingen tycker om dom och vill umgås med dom, vilket är förståeligt på grund av deras agerande. Gnällspikar som gör livet till ett helsike för sina grannar.
Du bör prata med styrelsen så fort som möjligt och få någon kontakt där som du kan be om hjälp när hon ger sig på dig igen. Det är ingen idé att försöka bemöta henne för gamla lärarinnor är vana vid att bestämma vilket hon försöker göra över dig.
Ignorera henne så mycket du kan och svara bara artigt att du har noterat hennes klagomål och sen gå.
Hon kommer aldrig att bli nöjd vad du än gör. Tro mig för jag har haft såna grannar och dom ger sig aldrig.
Kan du få styrelsen på din sida så kan ni ta upp till diskussion om hon ska få en varning för att hon terroriserar sina grannar, (du är säkert inte ensam om att råka ut för henne).
Får hon en varning så kan den i förlängningen innebära att hon måste flytta och det vill hon säkert inte så då måste hon hålla käft och låta dig vara ifred.
Alternativt hota henne med polisanmälan för ofredande och terror om hon fortsätter och går längre...
Spela in henne på band och filma henne i smyg så du har bevis för vad hon gör om det går så långt som till en varning från styrelsen eller en polisanmälan.
Med inspelningar och film har du även bevis att visa styrelsen så att inte ord står mot ord.
Du måste ta till detta så du inte råkar illa ut. Minns... forewarned is forearmed.
Här har du en riktig tokkärring som gör livet till ett helvete för sina grannar... men det känns i hennes plånbok nu för hon får böta och betala skadestånd och betalar hon inte så kan hon mista huset så man får hoppas på att hon stoppar nu.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/2656B/74-arig-kvinna-satte-skrack-i-sina-grannar
Jag menade allmänt på detta forum, jag orkade inte läsa alla inlägg. TL;DR som det heter numera ;-)harry73 skrev:Nu kan jag ha missat några inlägg, men jag kommer inte ihåg att det fanns många råd om att bevara grannsämjan. Problemet var snarare att den inte fanns.
Mina inlägg var i alla fall menad som ett smidigt sätt att få igenom sin vilja.
Det funkar även utmärkt mot alla som skriver här att man ska sätta ner foten och ge kärringen en utskällning
