Skriva över halva huset på frun
Jag står som ensam ägare på en liten egendom om totalt 16 hektar.
Jag har två barn sedan ett tidigare förhållande.
I somras gifte vi oss och vi funderar nu på om jag ska överlåta halva egendomen på frun för att på så sätt säkra henne om det skulle hända mig något, är detta rätt väg att gå när det är särkullbarn inblandat? Då jag är helt novis på området behöver jag all input, råd och tips som ni kan ge för att det i slutändan ska kunna bli så bra som möjligt för alla parter om oturen en dag skulle vara´framme.
Kort och gott kan man väl säga såhär: Hur gör man på smidigast sätt för att det ska bli så bra som möjligt?
Vi ska inom en snar framtid även prata med en jurist på vår bank men jag vill gärna ha lite på fötterna.
Jag har två barn sedan ett tidigare förhållande.
I somras gifte vi oss och vi funderar nu på om jag ska överlåta halva egendomen på frun för att på så sätt säkra henne om det skulle hända mig något, är detta rätt väg att gå när det är särkullbarn inblandat? Då jag är helt novis på området behöver jag all input, råd och tips som ni kan ge för att det i slutändan ska kunna bli så bra som möjligt för alla parter om oturen en dag skulle vara´framme.
Kort och gott kan man väl säga såhär: Hur gör man på smidigast sätt för att det ska bli så bra som möjligt?
Vi ska inom en snar framtid även prata med en jurist på vår bank men jag vill gärna ha lite på fötterna.
Jag var för några år sedan i en liknande situation, men sambon köpte då in sig i huset några år innan vi gifte oss. Ni har ju redan gift er vilket borde göra det hela enklare eftersom hon då ändå ärver dig. Vi skrev ett testamente där vi ärvde varandras halva i huset, och att våra särkullbarn ärver motsvarande summa genom att vi var varandras förmånstagare för våra livförsäkringar. På så sätt fick alla rättvisa. Nu är ni som sagt gifta så det borde väl vara juste att dina barn får ut sin arvedel direkt om något händer, och det går ju lösa genom livförsäkring tycker jag. Jag är absolut ingen expert utan skriver bara hur vi gjorde. Sedan gifte vi oss men livförsäkringarna finns kvar. Barnen är numera stora och huset sålt och lägenheten är inte samma känslomässiga trygghet som huset var för dem och skulle troligen säljas om något händer. Blir lättare så.
Jag hade isåfall låtit henne köpa halva och föra över den summan till ungarna.
Ska även bolåneskydd som skyddar partnern ekonomiskt ifall någon av er går bort
En livförsäkring kan skapa trygghet
Ska även bolåneskydd som skyddar partnern ekonomiskt ifall någon av er går bort
En livförsäkring kan skapa trygghet
Bolåneskydd finns, det finns även försäkringar som löser ut till hennes fördel så att hon får någon form av ekonomisk trygghet. Som det var tidigare, innan giftermålet, så var tanken att hon då får pengar och ungarna ärver. Det som blir lite fel med det är, som i nuläget t.ex, att vi bytt tak, bytt kök, ska byta panna vilket är kostsamma saker som vi båda liksom betalar och som hon inte får ut något utav om något händer.
Detta är saker som vi gemensamt sparat ihop till vilket gör att det känns mest rättvist att även hon då får vara med och äga.
Det som jag funderar på är att om hon blir hälftenägare och sedan ärver halva mitt, då har hon 75%, detta gör ju att jag liksom snott ungarna på 25%.
Frugan i sin tur har inga tidigare barn, i det fall att vi båda "trillar av pinnen" så ärver hennes föräldrar eller syster en massa och mina ungar, till vilka egendomen är ämnad står med bara 1/4 att dela på.
Jag antar att man kan kontra detta med ett testamente som säger att arv som gäller egendomen eller pengar som kommer in via denna ska tillfalla mina barn. Nu surrar jag nog en hel del men det känns som att det är mycket att tänka på gällande detta och att det är viktigt att det blir rätt. Det sista jag vill är ju att den dagen de står i detta så ska det inte vara något tjafs. Förhoppningsvis är det många glada år kvar, men man vet ju aldrig. Har alldeles nyligen bekanta som råkade illa ut, han hade barn tidigare, hon hade inga. De hade varit gifta många år och hon hade sett hans barn "som sina egna" och t.ex gett dem stora summor under åren av arv som hon själv fått.
Helt plötsligt en dag så dör han och direkt vill hans barn ha ut sin del, detta medförde att hon då, skuldfri och med något år kvar till pension fick gå till banken och dra på sig lån för att lösa ut dem och behålla huset. Svinigt gjort av barnen men dock hade de sin fulla rätt.
Det är sådana här händelser som gör att man börjar tänka till lite.
Detta är saker som vi gemensamt sparat ihop till vilket gör att det känns mest rättvist att även hon då får vara med och äga.
Det som jag funderar på är att om hon blir hälftenägare och sedan ärver halva mitt, då har hon 75%, detta gör ju att jag liksom snott ungarna på 25%.
Frugan i sin tur har inga tidigare barn, i det fall att vi båda "trillar av pinnen" så ärver hennes föräldrar eller syster en massa och mina ungar, till vilka egendomen är ämnad står med bara 1/4 att dela på.
Jag antar att man kan kontra detta med ett testamente som säger att arv som gäller egendomen eller pengar som kommer in via denna ska tillfalla mina barn. Nu surrar jag nog en hel del men det känns som att det är mycket att tänka på gällande detta och att det är viktigt att det blir rätt. Det sista jag vill är ju att den dagen de står i detta så ska det inte vara något tjafs. Förhoppningsvis är det många glada år kvar, men man vet ju aldrig. Har alldeles nyligen bekanta som råkade illa ut, han hade barn tidigare, hon hade inga. De hade varit gifta många år och hon hade sett hans barn "som sina egna" och t.ex gett dem stora summor under åren av arv som hon själv fått.
Helt plötsligt en dag så dör han och direkt vill hans barn ha ut sin del, detta medförde att hon då, skuldfri och med något år kvar till pension fick gå till banken och dra på sig lån för att lösa ut dem och behålla huset. Svinigt gjort av barnen men dock hade de sin fulla rätt.
Det är sådana här händelser som gör att man börjar tänka till lite.
Din fru har rätt att få ut sitt giftorättsgods om du skulle avlida (och du detsamma). Giftorättsgodset innebär att hennes lagliga andel (50%) tilldelad henne. Och det är ju rimligt då ni äger fastigheten tillsammans.
Det resterande delas så att makan ärver hälften av din egendom och dina barn resten.
Det resterande delas så att makan ärver hälften av din egendom och dina barn resten.
Förstår inte vad du menar att din fru ska "jävlas" med. Det ni äger tillsammans ska förstås delas lika oavsett ni skiljer er eller om en av er går bort. Det är var och ens legala del.
Dessutom ärver den kvarvarande person hälften av bortgångne parts egendom. Den andra delen ärver (i det här fallet) mannens barn. Om kvinnan går bort blir utfallet detsamma förutom att hennes föräldrar ärver sista 25%.
Det går förstås att skriva ett testamente där kvinnans sista 25% ärvs av maken. Mannen kan å sin sida testamentera allt utom laglotten till sina barn.
Dessutom ärver den kvarvarande person hälften av bortgångne parts egendom. Den andra delen ärver (i det här fallet) mannens barn. Om kvinnan går bort blir utfallet detsamma förutom att hennes föräldrar ärver sista 25%.
Det går förstås att skriva ett testamente där kvinnans sista 25% ärvs av maken. Mannen kan å sin sida testamentera allt utom laglotten till sina barn.
Din hustrus del i fastigheten och alla andra tillgångar kommer du inte undan med mindre att du och hustrun skriver ett äktenskapsförord om att fastigheten ägs av dig allena. Och att hustrun skriver på ett sådant dokument.
Det gör hon förhoppningsvis inte. Hon har väl lika stor rätt till ert giftorättsgods som du har.
Det gör hon förhoppningsvis inte. Hon har väl lika stor rätt till ert giftorättsgods som du har.
De 50% som blir kvar, delas så att hustrun ärver 25% (de andra 25% ärvs av barnen) inget märkligt med det. Men hustrun skulle I testamente kunna skriva att den dag hon går bort så ärver styvbarnen henne.
Tycker att ni ska låta familjerättsjurist skriva ett testamente enligt era önskemål. För oss, som också har särkullbarn, kostade det 3700.
Edit : Hustrun får vid bodelningen 50% (giftorättsgods) ,om inget äktenskapsförord säger annat. Hustrun ärver endast de 25% om testamente finns och de särkullbarnen resterande 25%. Om båda makar skrivit testamente om att särkullbarnen skall ärva resterande vid sista makens bortgång så blir det så. Makan /hustrun har väl inget intresse att hennes arv ska gå till faster eller föräldrar.
Tycker att ni ska låta familjerättsjurist skriva ett testamente enligt era önskemål. För oss, som också har särkullbarn, kostade det 3700.
Edit : Hustrun får vid bodelningen 50% (giftorättsgods) ,om inget äktenskapsförord säger annat. Hustrun ärver endast de 25% om testamente finns och de särkullbarnen resterande 25%. Om båda makar skrivit testamente om att särkullbarnen skall ärva resterande vid sista makens bortgång så blir det så. Makan /hustrun har väl inget intresse att hennes arv ska gå till faster eller föräldrar.
Redigerat:
Jag tror du har fel om hur frun ärver.
Hälften av alla tillgångarna får frun som giftorättsgods. Men sedan ärver särkullsbarnen allt från sin pappa. Såvida det inte också finns gemensamma barn
Hälften av alla tillgångarna får frun som giftorättsgods. Men sedan ärver särkullsbarnen allt från sin pappa. Såvida det inte också finns gemensamma barn
Vi har inte skrivit äktenskapsförord och har ej för avsikt att göra det heller då det inte finns anledning till det.Hemmakatten skrev:
Mina funderingar kring denna fråga är inte att hon ska få så lite som möjligt och barnen så mycket som möjligt, tanken och min önskan, om det händer mig något, är att alla ska få så mycket som möjligt och att förhindra att det kan uppstå stridigheter om något, jag vill ha allt klart och tydligt för alla parter.
Här börjar det likna något som låter bra, det är typ något sådant jag är ute efter, att en dag i slutändan får barnen det som det från början var tänkt att de skulle ha. Att de får en vinning av det jag
Vi ska inom kort ta hjälp av jurist, syftet med tråden var att få en inblick i hur andra gjort i samma läge, hur vi absolut inte ska göra samt om det, för oss båda, finns några fördelar eller nackdelar med att skriva över hälften på henne.
Arvsordningen är i princip:
Om ena maken avlider. Då gör man först en bodelning. Alla makarnas tillgångar som inte explicit är enskild egendom (ex. via äkteskapsförod). Slås ihop, kallas giftorättsgods. Den efterlevande får hälften av detta. Det är inget arv, utan helt enkelt den efterlevades egna egendom.
Den andra halvan tillfaller dödsboet. Och ärvs av arvingarna efter den avlidne.
Och då är ordningen: Bröstarvingar ärver i första hand, dvs. den avlidnes barn, oavsett om de är särkullsbarn, eller gemensamma. Skillnaden blir att särkullsbarn kan få ut sitt arv direkt, det arvs om ärvs av gemensamma barn, går först till dne efterlevande, med s.k fri förfoganderätt (efterlevande får göra vad som helst, utom testamentera bort det arvet). Barnen ärver sedan detta som efterarv, när sista föräldern avlider.
Dvs en efterlevande make ärver ingeting om det bara finns särkullsbarn, men får sin halva av giftorättsgodset.
Sedan kommer andra ordningens arvingar in i bilden om barn helt saknas. Då är det ens egna föräldrar, syskon osv. som ärver.
Om ena maken avlider. Då gör man först en bodelning. Alla makarnas tillgångar som inte explicit är enskild egendom (ex. via äkteskapsförod). Slås ihop, kallas giftorättsgods. Den efterlevande får hälften av detta. Det är inget arv, utan helt enkelt den efterlevades egna egendom.
Den andra halvan tillfaller dödsboet. Och ärvs av arvingarna efter den avlidne.
Och då är ordningen: Bröstarvingar ärver i första hand, dvs. den avlidnes barn, oavsett om de är särkullsbarn, eller gemensamma. Skillnaden blir att särkullsbarn kan få ut sitt arv direkt, det arvs om ärvs av gemensamma barn, går först till dne efterlevande, med s.k fri förfoganderätt (efterlevande får göra vad som helst, utom testamentera bort det arvet). Barnen ärver sedan detta som efterarv, när sista föräldern avlider.
Dvs en efterlevande make ärver ingeting om det bara finns särkullsbarn, men får sin halva av giftorättsgodset.
Sedan kommer andra ordningens arvingar in i bilden om barn helt saknas. Då är det ens egna föräldrar, syskon osv. som ärver.
Det går inte att säga vad som är bäst sätt att hantera en arvssituation. Det beror helt på om ambitionen ex. är att den efterlevande skall få bo kvar i så orubbat bo som möjligt (som i fallet med bara gemensamma barn), eller om man i första hand vill säkra att de egna barnen får sitt arv.
