Diversearbetare
· Göteborg
· 10 697 inlägg
Lite modernare glömska
Teleguide från Televerket, IBM och Esselte. Inspiration från franska Minitel. Några av min nördkompisar hade denna hemma. Säljes nu som ”retrodator” och är följaktligen 10 ggr så dyr som det egentliga värdet. Fint skick dock. Om det finns VT-102 i den kan man ju göra något skoj med den.
https://www.blocket.se/annons/halland/retro_dator_for_internet/1212018321
Teleguide från Televerket, IBM och Esselte. Inspiration från franska Minitel. Några av min nördkompisar hade denna hemma. Säljes nu som ”retrodator” och är följaktligen 10 ggr så dyr som det egentliga värdet. Fint skick dock. Om det finns VT-102 i den kan man ju göra något skoj med den.
https://www.blocket.se/annons/halland/retro_dator_for_internet/1212018321
Absolut. En sådan är jag uppfödd med.B Bitterhetsakademin skrev:
En gång var jag i Borlänge för att ragga brudar. En kompis hade ordnade en blindträff. Detta var på den tiden ungdomar kunde prata svenska. Istället för den tilltänkta tände jag till på hennes kompis. Jag kom olyckligtvis inte till skott då, men lyckan står den djärve bi, tänkte jag. Hade telefonnummret. -61224 viskade hon. Lätt att komma ihåg, tänkte jag.
Väl hemma ringde jag vår fantastiska nummerupplysning, där jag förklarade att jag befann mig i sexuell nöd. Jag hade ej fått riktnummer och jag var inte helt på det klara över var jag varit. Den unga damen i andra ände blev eld och lågor och började genast radda upp möjliga riktnummer, avslutade med att den tilltänkta vore "dum i huvudet" om hon inte öppnade pärleporten för mig.
Jag ringde runt och till slut hittade jag mitt hjärtas dam men det visade sig att hon faktiskt var "dum i huvudet". Så då kändes det skönt att drämma en bastant bakelitlur i den lika bastanta klykan med en rejäl smäll.
Kan ju påpeka att det egentligen inte var en klyka utan en sådan här...
... Och inte en sådan här med en riktig klyka.
Om vi nu snackar stockholm, klarakvarteren med omnejd, så ska min inte glömma att mycket skedde pga att man skulle bygga T-centralen, vilket hade blivit komplicerat och väldigt dyrt om ingen bebyggelse skulle fått tas bort.B Bitterhetsakademin skrev:
Husen i klarakvarteren var dessutom generellt rätt nedgångna, och vatten och avloppssystem underdimensionerade och i dåligt skick osv osv.
Det fanns helt enkelt väldigt gott om rationella anledningar till att göra som man gjorde.
Själv försöker jag inta en åsiktsposition att det var både bra och dåligt samtidigt, att antagligen gjordes inte allt på bästa sättet. Och dessutom, det som byggdes sen var inte allting så vackert och bra heller, dock modernt och i linje med den tidens krav på standard.
Det är inte svårt att hitta hur mycket åsikter som helst om detta, och det är verkligen en fråga som polariserar. Det är en av anledningarna till att jag tror att båda "sidorna" har delvis rätt, och historien kommer aldrig att utse en sida som "vinnare".
Nu satt jag och letade runt lite, och hittade denna, som ger en annan förklaring till att kvarteren var så nedgångna.
https://www.arkitekturupproret.se/rivningar/1900-talets-rivningar/
Visst var mycket nedgånget bortom räddning men mycket som borde bevarats revs . Den drivande kraften var väl Hjalmar Mehr som för att förverkliga det socialdemokratiska projektet ansåg att det gamla måste utplånas för att skapa den nya socialistiska människan. Småpåvar i de mindre städerna influerades av brutalistisk öststatsarkitektur och det smälldes upp Domusvaruhus som ett tecken på modernitetens framsteg.Mikael_L skrev:
Och tar ett glas vin i ångan från maskin.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 915 inlägg
Ja, att stadens och statens hand var så fast att man tvingade fram nedgång för att kunna bränna det gamla och låta modernismen stå upp som en fågel Fenix är det nog få som vet.
Men liknande projekt var inget nytt, när Sveavägen drogs fram 50 år tidigare revs också stora delar av stan. Men det var före modernismen, så det man byggde upp var förstås mer tilltalande än det som byggdes på 60-talet. Hela Lindhagenplanen ändrade staden massivt från andra halvan av 1800-talet och framåt.
Kanske såg sig Hjalmar Mehr med flera som nu arbetandes i en liknande tradition. De gjorde det bara i en tid när när man var kass på stadsutveckling.
Koolt. Jag har en sådan. Står nog i ladan, så jag måste väl borsta bort muslortarna från den om den ska gå att sälja.
500 kr.
Jag minns inte vad den har för slags port. Kanske RS-232? I så fall kan man koppla den till en DCE i form av ett modem …
Teleguide var rätt värdelöst, men jag fick den gratis genom att ställa upp som någon slags försöksperson. Hela idén var ju korkad från början och systemet levde inte särskilt länge.
Hjalmar Mehr hade egen erfarenhet av att bo i slum. Han växte upp i Stockholms slum med torrdass ute på gården.B Bitterhetsakademin skrev:
T-centralen ja, denna pärla i svensk artiktekturhistoria. 😆
Blyhaltigt lödtenn. Får idag inte användas yrkesmässigt inte ens för reparationer av äldre utrustning då det förbjöds av EU. För privat bruk är det fortfarande tillåtet och har sina fördelar. Det smälter lättare och ger snyggare resultat än det moderna blyfria lodet. Givetvis ska det inte användas till något som har kontakt med livsmedel men annars ingen större risk vid begränsad hobbyanvändning.C cpalm skrev:
