Saker som vi glömt bort att de har funnits

Ett-öres-kolor har jag aldrig varit med om, de billigaste var två-öres, som man köpte i speceriaffären.
Och det var i början på 1950-talet!

 

ok..... spännande, men jag kan ha minnts fel, det kan vara så att kolorna kostade två öre även när jag köpte dem (70-tal, mitten) men gick under benämningen "ett-öres-kolor". Fast jag vet med sanning när sagda kolor kostade 5 öre för 2 st kolor. Kanske den här affären var lite sen ? (Tyckte nog den var lite efter i annat, men det är en annan historia).
Mycket av det andra plockgodiset kostade också 2-5 öre, och några kronor kunde köpa en sprängfylld godispåse, som även innebar chokladcigaretter (inte så goda, men fina) som skrämde sk**en ur några bybor som trodde traktens ungdomar (jag och mina vänner) helt förfallit. Det var kul, att sitta på en mur och låtsasröka chokladciggisarna när några gick förbi.

Hade varit fint om det som var ruskigt då (1973) även var ruskigt nu - nu är det äkta vapen, knivskärningar och hot.

 

Jag har bestämt för mig också att det fanns 1-öreskolor när jag var liten på 60/70-talet.
Och jäklar vad godis man fick för nån krona! Jag skulle gå och köpa till mig och mina två bröder men var för blyg för att be om att få det i tre påsar. Så jag gick från affären med en enorm påse fylld med godis och några ungar jag mötte skrek godisapa efter mig... Sen blev det ett himla jobb att dela upp allt, eftersom jag bara hade två av en del sorter...

 

Jag hade en gång i tiden ett telefonnummer som påminde om numret till ett etablissemang för... eh, herrar som tyckte om att titta på lättklädda damer. Då fick man också samtal dygnet om. Men jag var inte arg på dem, i alla fall inte efter ett par år. Man vänjer sig vid allt!

 

Vårt telefonnummer slutade på 00 och IKEA i Skärholmen och nån reklambyrå hade liknande nummer så det blev många felringningar till oss.
Intressantast var när det ringde en kvinna som skulle till reklambyrån och jag sa att då har du ringt fel nummer och hon sa att nej, det har jag inte alls! Vad svarar man på det?

 

Har man sinnesnärvaro ber man om hennes adress för att kunna skicka faktura.

 

Bästa med lumpen? VPL 10 såklart, vi som gjorde lumpen fram till nån gång på 80 talet kunde med en kupong köpa tågbiljett inom Sverige , vart som helst för 10kr (utom ev platsbiljett som man fick pröjsa själv), resten stod staten för.

När man hade permisvecka kunde man åka till Göteborg t.o.r för 10 spänn, vart några resor till Stockholm för en tia också.

Men , man låg ju i Boden så man var less på att åka tåg, vart väl typ 24 timmar varje helg.

Inloggade ser högupplösta bilder Logga in

Näst bäst med Boden var alla Göteborgare som skojade sig genom hela lumpen, snacka om positiva människor !

 

Innan lösgodiset kom gick man till tobaksaffären och lade fram en krona med ett stort leende "Godis för hela kronan" när expediten plockat några karameller i påsen kom alltid frågan, "Hur många ören har jag kvar?" Snacka om tålamod de hade.

 

Jag minns att vi som bodde i Sundsvall (och bara fick buss t.o.r. till Boden) var avis på de som bodde längre söderut och som fick sovtåg. Vissa som bodde riktigt långt bort fick till och med flyga!

 

Haha, minns jag, jag bodde i Hudik och hade 77 mil, de som bodde i Söderhamn fick flyga (Över 80 mil) via Arlanda de veckor de hade gratis hemresa 2ggr i månaden.

 

Det borde jag tänkt på såklart!

 

Kostade det verkligen 10 kronor? Jag minns inte att jag betalade nånting för mina tågbiljetter (I3 1984-85) men jag tror vi bara fick två tågresor per månad.

Däremot kunde man välja på att antingen få tågresor eller få länskort på bussen i Örebro län för hemresor inom länet. Upptäckte ganska omgående att åka buss var gratis om man visade soldatlegitimationen och att jag då kunde utnyttja tågresorna. Åkte landet runt med tåg så mycket jag kunde.

 

Recept på gult papper har jag inte sett sedan Hedenhös. (Kom på det när jag fick se fusions SJ-biljett.)

 

Recept på gult papper fick jag så sen som 2019 av tandläkaren

 

Jag låg inne 82-83 och då fick man 2 fria resor per månad , övriga resor kunde man själv betala via VPL 10

Citat lagen.nu https://lagen.nu/sou/1990:26 , ser ut som det försvann efter 1983.

De värnpliktigas reseförmåner förbättrades ytterligare under åren 1972—1974. Vissa slag av resor subventionerades och en s.k. VPL 10- biljett infördes som innebar att de värnpliktiga kunde resa fritt i landet med tåg, båt och buss för 10 kr. I vissa fall kunde de grundutbildningsväm- pliktiga byta sina fria resor mot lokala månadskort.