Det finns många olika trådar om husköp där folk i kommentarerna berättar om sina erfarenheter runt allt från budgivning till kontraktskrivning. De är dock utspridda och lite svåra att hitta så jag tänkte att en samlingstråd i ämnet skulle vara på sin plats.
Här kan man alltså berätta om hur det gick till när man hittade, bjöd på och köpte sitt drömhus.
Som trådstartare föregår jag med gott exempel och skriver om min/vår upplevelse när vi köpte hus.
Hoppas ni vill dela med er av era berättelser om era husaffärer.
Och ni behöver såklart inte skriva lika mycket som jag gjort.
Efter att i många år bott med min fru i en hyreslägenhet med liten trädgård tyckte vi att det var hög tid att köpa något eget.
Genom åren hade vi tittat på många hus men antingen var husen för dyra, för dåliga eller så låg de på fel plats.
Efter att bostadsområdet vi bodde i blivit sämre så började vi Hemnetknarka på allvar och till slut, på våren 2019, dök ett litet hus upp som kanske skulle vara något för oss.
Byggt 1915, fyra rum och kök, 105 kvm och ett stort fristående garage i en liten ort två mil från där vi bodde och dessutom i en av de orter vi kunde tänka oss att bo i.
Utgångspriset, 695.000, var lite högre än de hus på samma gata som sålts det senaste året men de andra saknade garage och hade sämre planlösning, trots att de i övrigt såg likadana ut och var byggda samtidigt.
Banken kontaktades och tre veckor efter att huset kommit ut på Hemnet var det visning.
Det var en solig eftermiddag i slutet av april och jag åkte dit direkt efter jobbet. Frun och dottern var redan på plats och var inne i huset och tittade runt medan jag började i garaget.
Jag hade väl redan bestämt mig när jag efter en stund gick mot huset för att titta inuti. Mötte frun på farstbron och hennes ögon lyste när hon viskande sa att "vi tar det". Från övervåningen hörde jag dottern ropa att "det här rummet ska jag ha".
Jag kikade runt lite i, under och runt huset men det var mest pliktskyldigast för den övervägande känslan var att här ska vi bo. Visst, det behövdes fräschas upp med lite färg och tapet.
Tvättstugan var i ett rum i garaget, ett av badrummen var orangeblommigt, brunt och olivgrönt efter att huset genomgick en renovering på 70-talet, men det var ändå i gott skick.
Det var inte förrän på kvällen vi reflekterade över att vi var helt själva på visningen. Ingen annan hade oss veterligen visat intresse för "vårt" hus.
Ringde mäklaren dagen efter och bjöd 600.000 jämnt. Nånstans ska man ju börja, tänkte vi.
Tre dagar efter ringde mäklaren med ett motbud från säljarna. 650.000. Jag svarade naturligtvis ja. Om vi avslutar och skriver nu.
Ytterligare ett par dagars nervös väntan följde innan nästa samtal från mäklaren kom och en vecka efter vi varit på visningen satt vi på banken och skrev under väldigt många papper.
Sen dröjde det en evighet, en månad och tre veckor, innan vi fick tillträde till huset.
Nu har vi bott här drygt ett år och har hunnit med både det ena och det andra.
Vi hade en lite underlig upplevelse när vi köpte hus. Det var ett renoveringsobjekt i Malmö. Fram till budgivningen var allt normalt. Budgivningen började normalt, men en torsdag eftermiddag 4 dagare etfter visningen ringer mäklaren och säger att i morgon 15:00 slutar budgivningen, högsta bud då vinner. 14:50 fredagen smsar mäklaren och skriver att nu vill vi ha era sista bud. Vi höjer 30000 och lyckas hamna över de andra budgivarna. 15:05 inkommer ett bud högre än vårt, men det blir inte giltigt. Slutar med att vi köper huset ca 15 % billigare än övriga försäljningar i området.
Nu har vi bott där i ca 3 år och stormtrivs i både huset och området.
Vi sålde vårt hus i våras efter att ha bott i det 18 år.
Hyrde hus under tiden vi letade nytt.
Skrev på en lokal Facebook sida att vi letade hus i den här byn och undrade om nån hade nåt. För på Hemnet fanns det inget av intresse.
En kille svarar att han och sambon separerat och ska sälja.
Vi åker och tittar utanför och faller totalt för allt!
En vecka senare kommer han hit och visar huset och vi säger att vi köper det om vi får.
Visar sig att dom säljer för samma summa dom köpte för för ett par år sen.
Ett riktigt fynd alltså. Hade det kommit ut på marknaden hade det nog blivit budgivning och ökat ett par hundratusen. vilket är mycket eftersom huset såldes för under en halv miljon .
Så udda att vi fick just det huset för jag är så privat av mig att jag tvekade om jag skulle skriva att vi sökte hus och han tänkte inte svara för trodde inte vi ville ha huset för det är så litet. Men det ville vi! Trots endast 40 kvm stort och lillstuga på ca 12 kvm
Men vi ska bygga friggebod/Attefall nästa år så vi får förråd och träningsutrymme.
Vi tar över huset nu i september och vi kommer få rensa rejält bland våra saker.
Vi flyttade från hus på 100 kvm med liten källare, friggebod, garage, verkstad och lada.
Men vi är ju bara två vuxna och hundar så egentligen behövs ju inte så stort.
Finns det kanske fler här som flyttat från stort till litet mer eller mindre av slumpen?
Jag och min sambo som varit ett par de senaste 3 åren hade varsin lägenhet tills för drygt ett år sedan. Hennes föräldrar skulle kika på ett hus som låg ute på hemmet för 795000kr i utgångsbud. Dom lade utgångsbud men fick nej från säljaren att dom ville ha 850k minst.
Vi gick på nästa visning för nyfikenhets skull och insåg att det fanns 30 påbörjade projekt i huset men inget avslutat. Svärföräldrarna drog öronen åt sig och avstod.
Huset kom ut ännu en gång på hemmet och vi körde förbi och märkte att nuvarande ägare hade flyttat ut. Vi tänkte vi ger det en chans till, sagt och gjort så bokade vi en ny visning. Denna gång var mäklaren betydligt trevligare, mer intresserad av att sälja än förra gången. Vi lade utgångsbudet och dagen efter fick vi besked att om vi vill ha det så är det vårt.
Det tog 6 veckor så hade vi vårt hus
Mitt första hus någonsin och jag kan inte vara gladare. Visst, vi har fått lägga ett par hundra för att få det som vi vill men det är helt klart värt det.
Egen pub och mikrobryggeri i källaren, 4 träd fällda i trädgården samt ungefär 20 projekt släckta så börjar det ordna upp sig. Livet ter sig konstigt ibland. På ett bra sätt.
Just det ja.
Jordvärmepump, ugn, spishäll och diskmaskin hade tidigare ägare pillat med. Givetvis har dom dött en efter en ungefär med 2 månaders mellanrum.
Efter att i många år bott med min fru i en hyreslägenhet med liten trädgård tyckte vi att det var hög tid att köpa något eget.
Genom åren hade vi tittat på många hus men antingen var husen för dyra, för dåliga eller så låg de på fel plats.
Efter att bostadsområdet vi bodde i blivit sämre så började vi Hemnetknarka på allvar och till slut, på våren 2019, dök ett litet hus upp som kanske skulle vara något för oss.
Byggt 1915, fyra rum och kök, 105 kvm och ett stort fristående garage i en liten ort två mil från där vi bodde och dessutom i en av de orter vi kunde tänka oss att bo i.
Utgångspriset, 695.000, var lite högre än de hus på samma gata som sålts det senaste året men de andra saknade garage och hade sämre planlösning, trots att de i övrigt såg likadana ut och var byggda samtidigt.
Banken kontaktades och tre veckor efter att huset kommit ut på Hemnet var det visning.
Det var en solig eftermiddag i slutet av april och jag åkte dit direkt efter jobbet. Frun och dottern var redan på plats och var inne i huset och tittade runt medan jag började i garaget.
Jag hade väl redan bestämt mig när jag efter en stund gick mot huset för att titta inuti. Mötte frun på farstbron och hennes ögon lyste när hon viskande sa att "vi tar det". Från övervåningen hörde jag dottern ropa att "det här rummet ska jag ha".
Jag kikade runt lite i, under och runt huset men det var mest pliktskyldigast för den övervägande känslan var att här ska vi bo. Visst, det behövdes fräschas upp med lite färg och tapet.
Tvättstugan var i ett rum i garaget, ett av badrummen var orangeblommigt, brunt och olivgrönt efter att huset genomgick en renovering på 70-talet, men det var ändå i gott skick.
Det var inte förrän på kvällen vi reflekterade över att vi var helt själva på visningen. Ingen annan hade oss veterligen visat intresse för "vårt" hus.
Ringde mäklaren dagen efter och bjöd 600.000 jämnt. Nånstans ska man ju börja, tänkte vi.
Tre dagar efter ringde mäklaren med ett motbud från säljarna. 650.000. Jag svarade naturligtvis ja. Om vi avslutar och skriver nu.
Ytterligare ett par dagars nervös väntan följde innan nästa samtal från mäklaren kom och en vecka efter vi varit på visningen satt vi på banken och skrev under väldigt många papper.
Sen dröjde det en evighet, en månad och tre veckor, innan vi fick tillträde till huset.
Nu har vi bott här drygt ett år och har hunnit med både det ena och det andra.
Inramat foto från 40-talet av vårt hus
[bild]
Hur stor är tomten? Skicka gärna med bilder på hur den ser ut.
Jo för oss va det lite märklig och med mycke tur hela resan.
Jag och sambon hade bott i olika hyresrätter under 12 år och alltid pratat om att köpa eget men det va liksom aldrig möjligt då sambon jobbade som vikarie och sen varit mammaledig i 2 omgångar vilket har bromsat det hela då hon inte har haft fast jobb. Jag själv har haft stabil inkomst under hela tiden, men det räcker ju inte och banken skulle bara skratta åt oss tänkte vi.
Men sen i början av 2019 fick hon längre visstidsanställning fram till sommaren dock bara på 70%. Våren gick och hon fick under maj veta att hon går upp till 100% om hon vill i augusti samtidigt när visstidsanställningen förlängs med 1år. Dock valde hon köra på 90% då det passade bättre med lämningar och hämtningar på dagis.I samma veva kom det ut ett fint radhus i ett område som är sjukt bra i byn samt att det är inte många där som säljs (max 1 per år om ens det) om man jämför med andra radhusområden i byn där det är 2-4 i månaden som säljs. Då säger sambon på skoj om jag inte har 2.2milj i bakfickan. Men tankarna där började snurra
Då tänkte vi att allt finns ju på papper, vi testar ta ett lånelöfte på 2,4milj. Sagt och gjort och 10min efter vi ansökte online så ringde banken direkt till sambon föratt kolla läget mer exakt med hennes anställning samt att dom ville se dom nya papprena där det står att hon hon upp i tid och får 1 år förlängt. I dagsläget nu efter ett år har hon tillsvidareanställning.
Hon skickar in anställningsbeviset och 15min senare va lånelöftet beviljat.
Vi gick på visning och la ett bud lite under utgångspriset. Men säljaren gav ett motbud på utgångspriset vilket vi ändå va bredda att betala så vi körde på det mot att vi skriver på kvällen direkt.
Så det hela slutade rätt bra. Visst fanns det lite tokigheter i huset som är fixade nu men i det stora hela va den jäkligt fin.
Sambon som är uppvuxen på landet önskade samma idyll för den lille i magen och jag kände att jag var färdig med stadslivet. Letade hus, gick på visningar men allt drog iväg så förskräckligt i pris.
Fick då tips av en kompis kompis att ett Götenehus från 91 skulle komma ut till försäljning en bit ut på vischan men när till det mesta med bil.
Vi ringde mäklaren som blev glad, hade varit svagt intresse för kåken. Vi gick på egen visning och jag förstår att människor som förväntade sig ett hus att bara flytta in i blev avskräckta, men potentialen fanns där absolut.
Utgångspris var 1,4milj, bjöd 850 000.
Slutade med vinst på 1 060 000kr då ett par ville köpa det som sommsrstuga kämpade på ett tag med småskvättningar till höjningar, men här står vi idag, 5 år senare i renoveringskaos, med 3 ungar och en kåk som börjar likna något.
Jag var vid denna tid tung hemnetknarkare.
Vi ville bo i ett specifikt område.
Gick på alla visningar som var av intresse.
Men det slutade alltid med att man blev besviken på objektet eller förlorade budgivningen.
Så en kväll på jobbet så dök detta hus upp på hemnet.
Det hade mer eller mindre allt på våran önskelista, godkänt besiktning och i rätt läge och ett bra pris.
Vi kontaktade mäklaren och frågade om förhandsvisning med möjlighet till bud.
Men nekades eftersom säljaren ville ha visning och budgivning.
Vi väntade spänt på visningen.
Så en solig lördag i april cyklar vi dit, lagom mycket folk.
Allt känns rätt, men vi bestämde oss för att sambon går på visning nummer två eftersom jag jobbar då.
Allt känns fortfarande bra.
Nu ska vi in i en ny process med budgivning.
Man vågar inte hoppas på något.
Utan att veta det så blir vi budgivare ett.
Sambon smsar mig att nu har vi lagt uthångspris.
30 minuter senare får jag sms att vi fick det till uthångspris.
Boka besiktning och undersökte huset i över tre timmar, insåg att det inte var några allvarliga saker som behöver göras.
Min historia är lite annorlunda, även priset på huset. Jag hade tröttnat på att bo i stan och ville komma ifrån hyresavgifter. Eftersom jag hade både husvagn och en husbuss och är van att bo lite spartanskt så frågade jag en kompis med hus ute på landet om jag kunde få ställa upp dem där och bo billigt. Han sa att det kunde väl vara okej men han hade i sin tur en kompis som nyss hade köpt ett hus som han inte skulle bo i primärt och trodde att jag kanske kunde få hyra det huset.
Det visade sig att min kompis kompis skulle ha huset till något slags förråd då hans samlingar hade vuxit ur hans hus i stan. Jag frågade då om jag kunde få ställa upp mina fordon på hans tomt och han sa att jag kunde komma och kolla åtminstone. När jag var där så sa han att bara några hundra meter bort fanns det ett hus som stått tomt de senaste fem åren och han hade kollat upp vem ägarna var. Det var tre syskon som hade ärvt det av sin morfar och familjen hade haft det som sommarnöje fram till det yngsta syskonet flyttat in där permanent men efter två år bara övergett huset, fullt av saker både i och runt huset, det mesta bilrelaterat.
Efter kontakt med ett av de andra syskonen så frågade jag om de hade tänkt sälja huset och de hade de funderat på eftersom alla bodde långt ifrån det nu. På grund av allt som var lämnat där så var det dock ingen som orkat ta tag i det. Jag fick en visning av huset och det så mycket riktigt förjävligt ut där med råttskit över hela golvet och alla möbler kvar plus alla bildelar i källaren och 7-8 bilvrak på tomten. Maten stod kvar i skafferiet och han hade påbörjat en renovering. Det skulle han inte ha gjort. Han hade inte de kunskaperna, om man säger så. Jag stampade i golvet, knackade i väggarna och sniffade i källaren och kom fram till att huset i sig ändå var ganska friskt. Det var bytt elcentral till en med automatsäkringar. Trådarna stod som en kvast ut ur den men allt fungerade, inklusive jordfelsbrytaren. Men ledningarna i huset var dragna utanpå väggarna, enkeltrådar fästa med spikar som vikts över och ut ur takdosor hängde ihopvirade kablar.
Jag såg dock potentialen i huset och lade två bud, ett där hus och tomt städades och ett där allt lämnades. De antog det senare budet så mycket av min tid i början gick åt till att rensa upp i eländet och jag håller än i idag, fyra år senare, på att förvandla det till den pärla som jag vill ha. Jag har inte bråttom så när tid och pengar finns så gör jag något projekt, för det mesta helt på egen hand. Jag ska ju bo där resten av livet så jag har ingen brådska att bli klar.
Själva huset är på 95 kvm, souterräng med hel källare, byggt 1947 och en skogstomt på 3 600 kvm. Det ligger 45 minuter från storstan och 20 minuter från närmsta affär. Inga synliga grannar och alldeles tyst.
Priset? 30 000 kr
Min historia är lite annorlunda, även priset på huset. Jag hade tröttnat på att bo i stan och ville komma ifrån hyresavgifter. Eftersom jag hade både husvagn och en husbuss och är van att bo lite spartanskt så frågade jag en kompis med hus ute på landet om jag kunde få ställa upp dem där och bo billigt. Han sa att det kunde väl vara okej men han hade i sin tur en kompis som nyss hade köpt ett hus som han inte skulle bo i primärt och trodde att jag kanske kunde få hyra det huset.
Det visade sig att min kompis kompis skulle ha huset till något slags förråd då hans samlingar hade vuxit ur hans hus i stan. Jag frågade då om jag kunde få ställa upp mina fordon på hans tomt och han sa att jag kunde komma och kolla åtminstone. När jag var där så sa han att bara några hundra meter bort fanns det ett hus som stått tomt de senaste fem åren och han hade kollat upp vem ägarna var. Det var tre syskon som hade ärvt det av sin morfar och familjen hade haft det som sommarnöje fram till det yngsta syskonet flyttat in där permanent men efter två år bara övergett huset, fullt av saker både i och runt huset, det mesta bilrelaterat.
Efter kontakt med ett av de andra syskonen så frågade jag om de hade tänkt sälja huset och de hade de funderat på eftersom alla bodde långt ifrån det nu. På grund av allt som var lämnat där så var det dock ingen som orkat ta tag i det. Jag fick en visning av huset och det så mycket riktigt förjävligt ut där med råttskit över hela golvet och alla möbler kvar plus alla bildelar i källaren och 7-8 bilvrak på tomten. Maten stod kvar i skafferiet och han hade påbörjat en renovering. Det skulle han inte ha gjort. Han hade inte de kunskaperna, om man säger så. Jag stampade i golvet, knackade i väggarna och sniffade i källaren och kom fram till att huset i sig ändå var ganska friskt. Det var bytt elcentral till en med automatsäkringar. Trådarna stod som en kvast ut ur den men allt fungerade, inklusive jordfelsbrytaren. Men ledningarna i huset var dragna utanpå väggarna, enkeltrådar fästa med spikar som vikts över och ut ur takdosor hängde ihopvirade kablar.
Jag såg dock potentialen i huset och lade två bud, ett där hus och tomt städades och ett där allt lämnades. De antog det senare budet så mycket av min tid i början gick åt till att rensa upp i eländet och jag håller än i idag, fyra år senare, på att förvandla det till den pärla som jag vill ha. Jag har inte bråttom så när tid och pengar finns så gör jag något projekt, för det mesta helt på egen hand. Jag ska ju bo där resten av livet så jag har ingen brådska att bli klar.
Själva huset är på 95 kvm, souterräng med hel källare, byggt 1947 och en skogstomt på 3 600 kvm. Det ligger 45 minuter från storstan och 20 minuter från närmsta affär. Inga synliga grannar och alldeles tyst.
Priset? 30 000 kr
Kul, det var nästan som att huset hittade dig och inte tvärtom. Och priset var ju överkomligt
Skog som grannar är ju bara trevligt. Och du har säkert hjortron runt knuten (tänkte jag lite avundsjukt)
Lycka till med ditt projekt!
Skulle flytta hem till byn (4000 innevånare) 1979, efter fem års särboäktenskap, med fru och barn då frugan fått jobb där och jag fått jobb 17 km bort. Bostadsmarknaden var väldigt ljum och vi hittade ingenting vi ville ha.
Dock dök det upp en liten annons i lokaltidningen att ett litet hus var till salu på anbud. Bra läge, 600 m till skola, badhus och idrottsplats, 800 m till köpcentrum. Huset var byggt med brutet tak 1936, förlängt 1953 och var 1½ plan på 50 m2 bottenyta, tomten var på 1460 m2 och med uthus innehållande sommarrum, klädkammare, vedbod, förråd samt fristående garage.
Änklingen som bodde där hade varit symaskinsagent på cykel, motorcykel och slutligen bil i de närliggande socknarna och kände de flesta människorna. Han skulle nu flytta in på ålderdomshemmet.
Till saken hör att min systers man var uppväxt i grannkåken. Han tyckte att vi skulle fara och titta på den vid visningen, för att se om det var något att satsa på. Svågern följde oss dit, och då han hade lekt som barn där så var han välkänd för säljaren. Dessutom kände han ju till både min frus och min släktsaga några generationer tillbaka, så han visste vi var ordentligt folk.
När vi kom hem till mina föräldrar igen satte vi oss ner och räknade. Tomtvärdet var 60 000:- och värdet på kåken var svårbestämt. Dock kom vi fram till att renovering och utbyggnad skulle kosta en hel del, så vi la in ett bud på 166 000:- som vi inte trodde på.
Sedan gick tiden och vi glömde nästan bort det hela för vi letade ju andra bostäder. Till slut blev vi dock tvungna att skriva upp oss på en trea hos kommunala bostadsbolaget.
Men dagen därpå fick vi besked att kåken var vår om vi ville. Mannen hade gått runt bland sina grannar och frågat dessa vem de ville ha dit. Naturligtvis hade min systers svärföräldrar framfört att de gärna såg att det blev en barnfamilj. Pengar hade han inte behov av då de till största delen skulle hamna hos arvsfonden så småningom. Jag fick ett halvår senare veta att vi inte hade högsta budet
Nu började det hända saker. Vi flyttade in i hyreslägenheten som var spritt ny, så vi satte inte upp något på väggarna. Då uppsägningstiden var tre månader bestämde vi oss för att bo där i fyra, så vi skulle hinna ordna det viktigaste. En renovering och utbyggnad på 36 m2 bottenyta var ju förestående så vi hade redan skissat på hur vi ville ha det. Köket var inte direkt stort och hade en liten Nora vedpanna, men vi beslöt att dela upp det i pannrum och tvättstuga. Den lilla källaren under en lucka i golvet behöll vi för potatis, grönsaker, sylt m.m. Köksinredningen var platsbygd, så det enda vi kunde göra var att lyfta på bänkskivor och diskbänk för att få 90 cm arbetshöjd. Målning och tapetsering i de utrymmen som inte skulle ändras skedde, samt vardagsrumsgolvets fiskbensparkett slipades och lackades. Skisser lämnades in till en ritningskunnig och sjutton stora tallar fälldes i min fars skog. Dessa sågades både på längden och tvären för allt regelvirke, takstolar och annat som behövdes var ju måttanpassade. De enda virke vi köpte var ett grundat brädslag och ribb.
I januari fick vår son en syster men det gick bra att bo där i de två sovrummen och badrummet vi hade på övervåningen.
När tjälen gått ur jorden grävde vi ut för grunden till utbyggnaden, göt kantbalk och murade upp krypgrunden. Sedan dök träarbetarna upp och spantrade skalet, satte golv, takstolar, mellanbjälklag, innertak, isolerade och spikade rote samt takpapp. Detta kostade oss lunch och kaffe eftersom det var en morbror till min fru och min far som gjorde detta som glada pensionärer. Själv gjorde jag vad jag hann när jag inte var på egna arbetet, men hade det elektriska på min lott. Min svåger var rörmokare och min bror skötte plåtarbetena.
För att få mer volym på övervåningen hade vi bara 2,4 m i takhöjd på bottenvåningen i stället för 2,6 m i den gamla delen. I mitten av januari -81 var det dags att öppna upp mellan nya och gamla delen. Jag skickade frun och barnen till svärfars några dagar för det blev ju kallställt så vi kunde koppla ihop el och VVS samt ta upp passagen mellan våningarna. Vi hade mätt upp att det skulle bli ett trappsteg på 17 cm uppe, men när vi tagit upp på övervåningen fann vi att höjdskillnaden var 26 cm. Vi gjorde då ett trappsteg på 13 cm, en plattform på 100 cm samt ytterligare ett trappsteg på 13 cm. Det blev mycket lyckat. Den nya övervåningen innehåller ett sovrum och ett nytt badrum, medan det gamla badrummet fick bli klädkammare. Undervåningen fick ett kök på 30 m2, en toalett med dusch samt dubbelt så stor hall.
Som värmesystem har jag en pelletspanna samt solfångare sommartid.
Då de enda hantverkare jag lejde var en murare som slammade grunden, samt en mattläggare för våtrumsmattorna, blev det så mycket över på lånet att vi kunde köpa en ny Nissan Bluebird.
Vi bodde i en liten lägenhet i Stockholm med vår första son och bestämde oss för att flytta tillbaka ner till Skåne när han var 1 år. Jag tog tjänstledigt från jobbet på Ericsson för att starta Byggahus.se och Per fick förflyttning från IBM:s kontor i Stockholm till Köpenhamn. Vi flyttade in i en hyreslägenhet i Malmö och började leta tomt, för vi ville bygga hus. Vi hittade en tomt i Höllviken som en hustillverkade hade till salu och började förhandla med den hustillverkaren. Jag ville jättegärna bygga det huset, men Per tyckte att det blev för dyrt och försökte pressa säljaren till att sänka priset. Säljaren sa till oss att vi fick köpa tomten för samma pris som han köpt den för, men när vi kollade upp hans köpeskilling så såg vi att han ljög. Säljaren uppskattade inte när vi berättade att vi visste, utan sålde då tomten till en annan utan att stämma av med oss först.
Så började vi titta på hus som låg till salu istället. Vi visste att vi inte ville bo inne i Malmö eller i Lund utan på en mindre ort, vi hade dock flera alternativ och vi tittade på hus på flera ställen. Så dök det upp ett gammalt hus till salu i Lomma. Jag hade aldrig varit i Lomma förut, men vi tyckte om orten direkt. Huset som var till salu var ett sönderrenoverat 20-talshus och vi tyckte det var billigt, de skulle ha 1,8 miljoner för det. Innan när vi hade tittat på hus Stockhom hade liknande hus gått för 4-5 miljoner.
På visningen var det väldigt mycket folk. Jag minns att det stod en tjej med en barnvagn ute på uppfarten när vi gick in. Hon sa till en kompis att de hur de skulle renovera huset, de tänkte köpa det. Det är jag inte så säker på att du ska, tänkte jag ... Ägaren till huset var med på visningen, en supertrevlig man som berättade att hans föräldrar hade byggt huset och att han hade bott här i hela sitt liv. Vi tyckte om honom väldigt mycket.
När det blev dags för budgivning hade vi en fördel av att komma från Stockholm och just ha sålt en lägenhet där. Jag minns tydligt när jag satt med mäklaren i luren och höjde med 50 000 i taget för att skrämma bort andra budgivare, ville visa tydligt att vi skulle ha det här huset. Till slut gav de andra med sig och det blev vårt för 2,35 MKR.
Vi hade gjort vår hemläxa och skrev kontrakt med besiktningsförbehåll och gjorde en besiktning. Besiktningsmannen hittade fukt i syllarna i en tillbyggnad från 70-talet, liksom i en tillbyggd farstu från samma årtionde. Vi fick ca 100 000 kr i avdrag på köpeskilingen och sedan var huset vårt. Efter detta så har vi renoverat och byggt på huset ganska konstant.
Vi gjorde nog nästan alla fel när vi köpte hus. Vi bodde i hyresrätt i Göteborg med vår son som då var tre år, och längtade hett efter hus med trädgård. Med det lånelöfte vi hade var de enda hus i någorlunda närhet till stan, som vi skulle ha skuggan av en chans på, små ombyggda sommarstugor som luktade mögel.
Vi bestämde att inte leta längre ut än en timme med bil från Göteborg, men så en dag råkade jag se ett hus på hemnet som låg lite längre bort, ungefär en och en halv timme, dock hade byn tågstation och tåget tar exakt en timme och eftersom jag blev rätt förälskad i planlösning och det faktum att allt var i original från 78 (tapeterna!) så åkte vi på visning.
Trädgården var en djungel och huset halvt överväxt av murgröna, men inuti var det i mint condition, som ett museum. Det var helt tomt och flyttstäda, 200 kvm av blommiga tapeter, furu och bruna dörrar, underbart. När jag hörde ett par säga till mäklaren att här måste ju allt göras om invändigt, tänkte jag att Nej det ska det verkligen inte och vi måste köpa det här vackra huset och bevara det som det är.
Min man kollade lite snabbt på vinden så att allt såg bra ut med tanke på originaltaket. Tip top miljö på vinden och etaget halvt under mark med bastu, tvättstuga, gästrum och gillestuga kändes friskt och såg bra ut.
Vi blev liksom störtkära och la utgångspris direkt, ingen annan var intresserad så vi fick det, skrev på och flyttade in två månader senare. Ingen besiktning, inga fuktmätningar, med friskrivningsklausul och ingen kontakt med ägarna (dödsbo med god man). Vi köpte det bara och hoppades på det bästa.... Installerade bergvärme och fiber, högg fram en helt underbar trädgård, tog bort all växtlighet på och nära huset och lever här utan missöden än, fem år senare. Det har visat sig vara ett mycket välbyggt och gediget hus utan några problem, hittills.
Besiktade huset i efterhand och fick inga anmärkningar, förutom badrummen som ju såklart behöver uppdateras, vilket fortfarande är ett work in progress.
Vi trivs jättebra och har numera två söner som leker i trädgården och njuter livet i detta smart planerade hus.
Originaltaket är fortfarande ok, men ger mig ändå lite mardrömmar.
Nöjd med första husköpet men inser mer än väl vilken tur vi haft och blir det något mer husköp i livet så ska det besiktas och kollas och petas på in absurdum.
