Riva och bygga nytt fritidshus - Hur reglera ägarandel?
Skulle behöva tips från någon juridisk insatt eller någon som har erfarenhet av följande situation. Jag och min sambo äger ett fritidshus sedan ett par år tillbaka. Själva huset är gammalt och vi har gjort ett par renoveringar för att upprätthålla standarden. Nu har vi funderingar på att ytterligare investera i nödvändiga åtgärder (tak mm.). Men, nu har vi fått ett erbjudande från min sambos föräldrar. De kan helt sonika tänkas finansiera att låta riva den nuvarande stugan och bygga en ny. Vilket vi inte motsätter oss, ett nytt modernt fritidsboende tackar man inte nej till. Det är även tänkt att detta bygge i så fall skall vara ett förskott på arv till min sambo.
Men, hur blir det då med ev. ägarförhållanden när det nya huset står på plats? Nu äger jag och min sambo hälften var, vi har även betalat hälften var för alla förbättringar och renoveringar på nuvarande stuga (som ev. ska rivas..). Vi har ännu inte diskuterat detta i detalj, så jag vet ej om min sambos föräldrar vill ha ägarandel i den nya stugan, eller om den nya stugan ska regleras som gåva (och då förskott på arv) till min sambo. Den stora frågan blir då, hur blir det med med mitt insatta kapital i nuvarande fastighet och ev. ägarandel när nytt hus är färdigbyggt?
Jag har tänkt låta en mäklare värdera marknadsvärde på nuvarande och framtida fastighet (när vi bestämt hustyp, storlek mm), så vi har några värden att utgå ifrån. Men, hur sedan vi ska gå vidare är lite oklart. Jag misstänker att totala byggkostnaden kommer överstiga marknadsvärdet på det nya fritidshuset, i alla fall på kort sikt. Jag har goda relationer med svärföräldrarna, och har avsikt att inte förändra detta faktum. Men samtidigt vill jag försäkra mig om att mitt insatta kapital i denna fastighet bibehålls och att värdeökning på mitt insatta kapital inte minskas pga av det nybyggda huset och ev justering av ägarandel eller dyl.
Så, är det någon juridiskt insatt eller med erfarenhet av liknande situation som har ett vattentätt upplägg, är jag tacksam för tips och råd.
Men, hur blir det då med ev. ägarförhållanden när det nya huset står på plats? Nu äger jag och min sambo hälften var, vi har även betalat hälften var för alla förbättringar och renoveringar på nuvarande stuga (som ev. ska rivas..). Vi har ännu inte diskuterat detta i detalj, så jag vet ej om min sambos föräldrar vill ha ägarandel i den nya stugan, eller om den nya stugan ska regleras som gåva (och då förskott på arv) till min sambo. Den stora frågan blir då, hur blir det med med mitt insatta kapital i nuvarande fastighet och ev. ägarandel när nytt hus är färdigbyggt?
Jag har tänkt låta en mäklare värdera marknadsvärde på nuvarande och framtida fastighet (när vi bestämt hustyp, storlek mm), så vi har några värden att utgå ifrån. Men, hur sedan vi ska gå vidare är lite oklart. Jag misstänker att totala byggkostnaden kommer överstiga marknadsvärdet på det nya fritidshuset, i alla fall på kort sikt. Jag har goda relationer med svärföräldrarna, och har avsikt att inte förändra detta faktum. Men samtidigt vill jag försäkra mig om att mitt insatta kapital i denna fastighet bibehålls och att värdeökning på mitt insatta kapital inte minskas pga av det nybyggda huset och ev justering av ägarandel eller dyl.
Så, är det någon juridiskt insatt eller med erfarenhet av liknande situation som har ett vattentätt upplägg, är jag tacksam för tips och råd.
Det beror ju helt på hur ni lägger upp det. Om det inte finns några förbehåll om enskildegendom, äktenskapsförord eller liknade så kommer du att äga hälften även efter bygget.
Tack för svar! Om sambon får detta som gåva (och förskott på arv), blir det förbehåll som enskild egendom. Utifrån detta återstår frågan hur man ska reglera ägandet (om detta är lämpligt), eller om det finns andra alternativ som möjliggör ett rättvist upplägg på både kort och lång sikt?
Är det så att fastigheten idag är lågt värderad, och kanske inte i så attraktivt läge? Då kan jag ju förstå problemet med att en part investerar mycket i fastigheten och förväntar sig att investeringen ska slå genom fullt ut i ägandet även om det inte gör det i marknadsvärdet.
Det bästa är kanske om ni kan ha en öppen diskussion om det.
Det bästa är kanske om ni kan ha en öppen diskussion om det.
De kan sätta villkor om enskild egendom i gåvan. Då blir det lite komplicerat. För den är enskild så längeden hålls isolerad från konton/tillgångar som är gemensamma. Om man investerar enskild egendom i en fastighet där det finns fler ägare, eller som kan omfattas av sambolagens regler. Så är det inte säkert att den enskilda egendomen längre går att identifiera, och då är den inte längre enskild.
OM man tänker sig att ni vill ha ett upplägg där fastigheten som sådan skall vara samägd, men där sambons enskilda egendom skall förbli enskild. Då bör man kunna upprätta ett samboavtal som dels undantar fastigheten från sambolagens regler. Dels hanterar den extra kontantinsatsen från din sambo.
Ev. kan man hantera det med ett skuldbrev. Om sambon går in med en miljon som skall vara sambons "skyddade" egendom, så kan man skriva ett skuldbrev på 0,5 milj. Du lånar alltså halva summan av sambon. Därmed är ni fortfarande lika stora ägare i fastigheten.
Om ni skulle separera eller någon av er avlider så delas fastigheten rakt av enlig sambolagen, men du får betala tillbaka det där lånet. Detta fungerar bra om fastigheten ökar i värde, eller iallafall inte sjunker. Men man bör fundera över hur det skall fungera vid ev. sjunkande värde. I extrema fall kan ju tom det där lånet vara större än din andel vid en föräsljning av fastigheten.
Tänk också på vad som händer vid dödsfall. Om ni är ogifta och inte har testamente, så ärver ni inte varandra. Utan om sambon avlider så blir det sambons föräldrar eller syskon som ärver.
OM man tänker sig att ni vill ha ett upplägg där fastigheten som sådan skall vara samägd, men där sambons enskilda egendom skall förbli enskild. Då bör man kunna upprätta ett samboavtal som dels undantar fastigheten från sambolagens regler. Dels hanterar den extra kontantinsatsen från din sambo.
Ev. kan man hantera det med ett skuldbrev. Om sambon går in med en miljon som skall vara sambons "skyddade" egendom, så kan man skriva ett skuldbrev på 0,5 milj. Du lånar alltså halva summan av sambon. Därmed är ni fortfarande lika stora ägare i fastigheten.
Om ni skulle separera eller någon av er avlider så delas fastigheten rakt av enlig sambolagen, men du får betala tillbaka det där lånet. Detta fungerar bra om fastigheten ökar i värde, eller iallafall inte sjunker. Men man bör fundera över hur det skall fungera vid ev. sjunkande värde. I extrema fall kan ju tom det där lånet vara större än din andel vid en föräsljning av fastigheten.
Tänk också på vad som händer vid dödsfall. Om ni är ogifta och inte har testamente, så ärver ni inte varandra. Utan om sambon avlider så blir det sambons föräldrar eller syskon som ärver.
Tack för alla inlägg. Jag förstår nu att det kan bli komplicerat. Själva stugan ligger i ett tämligen attraktivt område (fjäll/alpinort), så en fastighet där har nog en helt ok värdeökning i normala fall. Vi har ett skrivet testamente, där vi ärver varandra så långt det går. Vi har även ett koppel gemensamma yngre barn, som ärver sin del av den avlidna föräldern om detta händer. Som nämns ovan, en öppen diskussion måste hållas innan vi sjösätter detta, förslaget med separat samboavtal är ett alternativ som kan reglera den enskilda egendomen.
Men, utifrån min erfarenhet, är det jag som kommer ägna störst tid och arbete att sköta våra fastigheter, så även en framtida nybyggt fritidshus. Det känns lite konstigt att lägga ner tid och arbete, på egendom som jag endast får nyttja, ej äga och ta del av framtida värdeökning. Kan detta vara något som man kan reglera i skrivet avtal? Även skuldebrevet kan bli aktuellt, om detta visar vara ett godtagbart alternativ, som möjliggör att jag fortsätter att äga fastigheten till hälften. Dock kan det kännas lite påtvingat, jag har inte bett om nybygget, utan upprustning av befintligt hus hade för min del även varit ett fullgott alternativ.
Nu är inte målet att få så stor framtida ekonomisk vinning ur denna situation, men vill samtidigt inte hamna i tråkigheter (som vi alla vet kan orsaka djupa sår i denna typ av familjeangelägenheter). Dock är ju huvudsakliga syftet med fritidsboendet ett långsiktigt ägande, gärna att det sedan får gå vidare till våra barn.
Men, utifrån min erfarenhet, är det jag som kommer ägna störst tid och arbete att sköta våra fastigheter, så även en framtida nybyggt fritidshus. Det känns lite konstigt att lägga ner tid och arbete, på egendom som jag endast får nyttja, ej äga och ta del av framtida värdeökning. Kan detta vara något som man kan reglera i skrivet avtal? Även skuldebrevet kan bli aktuellt, om detta visar vara ett godtagbart alternativ, som möjliggör att jag fortsätter att äga fastigheten till hälften. Dock kan det kännas lite påtvingat, jag har inte bett om nybygget, utan upprustning av befintligt hus hade för min del även varit ett fullgott alternativ.
Nu är inte målet att få så stor framtida ekonomisk vinning ur denna situation, men vill samtidigt inte hamna i tråkigheter (som vi alla vet kan orsaka djupa sår i denna typ av familjeangelägenheter). Dock är ju huvudsakliga syftet med fritidsboendet ett långsiktigt ägande, gärna att det sedan får gå vidare till våra barn.
Börja med att fråga din sambo om hur hon tänker och be henne diskutera med sina föräldrar om deras avsikt! Det kanske är så enkelt att de reglerar ett förtida del av arv, för rättvisa mellan syskon, men sen inte bryr sig alls om vilken del du juridiskt får. Och har inte din sambo sådana tankar så är det ju klart. Att ni har ett koppel av småbarn underlättar, då är ni ändå varaktigt bundna till varandra.
Är alla barnen gemensamma? Om så...
Kan det vara läge att överlåta fastigheten på barnen, kanske med nyttjanderätt för er.
Då kan ju morfar och mormor känna sig trygga med att deras pengar stannar i familjen på sikt.
Och när du fixar och donar, så gör du det för att ni ska ha det bra.
Pajjar förhållandet, så har du lagt ned arbete som kommer dina barn till godo.
Kanske inte en perfekt lösning, men det verkar ju lite komplicerat detta.
Kan det vara läge att överlåta fastigheten på barnen, kanske med nyttjanderätt för er.
Då kan ju morfar och mormor känna sig trygga med att deras pengar stannar i familjen på sikt.
Och när du fixar och donar, så gör du det för att ni ska ha det bra.
Pajjar förhållandet, så har du lagt ned arbete som kommer dina barn till godo.
Kanske inte en perfekt lösning, men det verkar ju lite komplicerat detta.
Nej det avrekommenderar jag starkt! Vid samboförhållanden ärver barnen sin lott direkt om ena partnern förolyckas, och deras ägande skyddas av förvaltare. Det blir då jobbigt för överlevande part att ha minderåriga som delägare i sitt eget hus, med ett ägande översett av kommun, med sina idéer om hur man bäst tillvaratar värde för barnen. Om barnen redan från början äger allt, så låter det än bökigare .. Tvärtom vill man hindra barn till kvarlevande från ev framtida ägande, vi gör det som sambor via livförsäkring och testamente. Annars är giftemål gratis ..N Nygamla hus skrev:
Om vi antar att du kan få till en lösning där du är hälftenägare, även om din sambos insats skyddas.
Då tror jag man skall akta sig väldigt noga att komma in i resonemanget om vem som sköter vad på huset. Det är en farlig väg att gå, eftersom det implicit blir en värdering av vems arbete för det gemensamma hushållet som är värdefullt.
Normalt sett så bidrar båda parter i ett förhållande till det gemensamma ägandet, förvaltning daglig skötsel osv. efter sin förmåga. I ett givet förhållande kommer det alltid att se snett ut beroende på om man bara tittar på vem som drar in mest pengar, skottar mest snö, byter flest blöjor osv.
Exakt hur man gör med ett hus eller annan tillgång där en part stoppar in mer "privata" pengar. Med privata menar jag pengar man hade innan, ärver får som gåva osv. Det varierar väldigt i olika familjer.
Men den väg jag personligen tycker fungerar bäst, är att i det fall en part stoppar in mer privata pengar, ex. vid ett husköp. Då är det en bra lösning att den andre parten får låna av den "rikare", så att köpet/bygget finansieras lika. Ägarandelen blir lika, värdförändring delas. Sedan är det ju då en detaljfråga om man skall ha lånet räntefritt (tycker jag).
Men det finns en stor spännvidd på lösningar som passar bättre/sämre i olika parförhållanden.
Man kanske bör tillägga att för mig är det viktigt att man har en gemensam ekonomi, alla "mina" pengar är våra pengar, min fru's pengar är våra pengar. Har man en delad ekonomi, så blir upplägget med lika ägande av bostaden inte lika självklar.
Då tror jag man skall akta sig väldigt noga att komma in i resonemanget om vem som sköter vad på huset. Det är en farlig väg att gå, eftersom det implicit blir en värdering av vems arbete för det gemensamma hushållet som är värdefullt.
Normalt sett så bidrar båda parter i ett förhållande till det gemensamma ägandet, förvaltning daglig skötsel osv. efter sin förmåga. I ett givet förhållande kommer det alltid att se snett ut beroende på om man bara tittar på vem som drar in mest pengar, skottar mest snö, byter flest blöjor osv.
Exakt hur man gör med ett hus eller annan tillgång där en part stoppar in mer "privata" pengar. Med privata menar jag pengar man hade innan, ärver får som gåva osv. Det varierar väldigt i olika familjer.
Men den väg jag personligen tycker fungerar bäst, är att i det fall en part stoppar in mer privata pengar, ex. vid ett husköp. Då är det en bra lösning att den andre parten får låna av den "rikare", så att köpet/bygget finansieras lika. Ägarandelen blir lika, värdförändring delas. Sedan är det ju då en detaljfråga om man skall ha lånet räntefritt (tycker jag).
Men det finns en stor spännvidd på lösningar som passar bättre/sämre i olika parförhållanden.
Man kanske bör tillägga att för mig är det viktigt att man har en gemensam ekonomi, alla "mina" pengar är våra pengar, min fru's pengar är våra pengar. Har man en delad ekonomi, så blir upplägget med lika ägande av bostaden inte lika självklar.
Det blir ju väldigt skevt att jag tex lånar en halv miljon av min sambo till min andel av huset, för att sedan trycka in 20’ extra per månad i vår gemensamma ekonomi .. Man får kanske i sådana fall villkora längden på lånet, och att det minskar med tiden. Det finns nog inget perfekt upplägg på detta, som passar alla. Jag har tex ägande på fritidshus som är villkorat mig efter arv, men ändå är huset belånat till vår gemensamma fördel för användande till vårt bostadshus ..H hempularen skrev:
Åh andra sidan om du tar och sköter om allt hushållsarbete, matlagning, städning tvätt, handling allt kring barnen mm så kanske sin sambo får tid att ta hand om huset.Z Zeed skrev:
Skämt åsido: I en relation bidrar bägge fast kanske på olika sätt. Det kan bli lite tokigt om allt arbete mannen i familjen gör ska generera ett värde till honom medan allt arbete kvinnan gör inte värderas. Det är det som brukar kallas "kvinnofällan". Ska ni vara justa mot varandra så tycker jag din fråga, om att enbart vilja lägga ner arbete på något om du får del av ägandet och värdeökningen, mycket handlar om hur ni fördelar allt annat arbete i hemmet.
Redigerat av moderator:
Fast vem äger tomten? Om sambons föräldrar vill att deras nybyggda hus ska vara din sambons enskilda egendom blir det väldigt rörigt om du ändå är delägare i marken.Z Zeed skrev:
Kom också ihåg att sambolagen inte innefattar fritidshus.
Giftermål ändrar inte på enskild egendomelpaco skrev:
