Vadå 10% av 900 miljoner? Det är 900 miljoner i absoluta tal som inte används till vård. Märkligt hur det kunde missförstås, men nu förtydligar jag.
I alla fall här kring Stockholm så går landstingsskatten även till kollektivtrafiken.
JanneJanne123 skrev:
Nää det är inte skatt. Det är moms! Vilket är något helt annat.
De 25% du betalar extra är inget som går till staten direkt utan det går till företagen. Därefter går dessa 25% in i företagets räkning och kan kvittas mot företagets moms på inköpta produkter.
Vad som för företagen sedan blir skatt är en helt annan historia...
Moms är en skatt, bara en skatt och absolut inte någonting annat. Att det flyter genom företagen är bara en konstruktion för att slutanvändaren ska betala all skatt på alla led i värdestegringskedjan.mathiash77 skrev:
Helt fel. Moms betyder mervärdesomsättningsskatt och är en skatt.mathiash77 skrev:
Edit: tvåa på den
Alla onödiga utgifter göms i saker som ser bra ut, dvs vård, skola, omsorg. Hur många låtsas/subventionerade jobb finns i de kategorierna? Men sanningen kan man inte trolla bort med siffertrix, vi betalar bland de högsta skatterna i världen och vårt älskade vård skola och omsorg faller som stenar i kvalitet. Inget finns sparat i ladorna och kommunerna har gigantiska underskott framförallt i pensionsskulder. Snart (om inte nu) kommer vi se hur de som kan lämnar landet. Men antingen fattar man vad jag menar eller så gör man det inte, en del vaknar aldrig.
Och arbetsgivaravgiften med, går också till staten. Men pensionerna och sjukpenningskostnader tas dock till stor del därifrån.
Ja, tack för förtydligandet, har grämt mig hela dagen att jag i hastigheten inte skrev ”bland annat är t.ex. 25% på alla köp ju just skatt.”
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 996 inlägg
Även vi långt ut på den liberala högerkanten kan väl utan problem erkänna att huvuddelen av den offentliga budgeten går till posterna vård, skola, omsorg. Hur väl man tycker att medlen utnyttjas där jämfört med alternativen brukar vara det politiskt skiljande bland dem jag umgås med.
På samma vis borde man kunna se att ambitionen med höjda RUT/ROT-avdrag är att öka arbetskraftsefterfrågan på relativt enkla tjänster. Om man sen tror att det funkar är det politiskt skiljande, men tror man att Centern primärt driver igenom det för att vinna röster i storstädernas bättre bemedlade förorter, då är man nog inte så lite konspiratoriskt lagd.
På samma vis borde man kunna se att ambitionen med höjda RUT/ROT-avdrag är att öka arbetskraftsefterfrågan på relativt enkla tjänster. Om man sen tror att det funkar är det politiskt skiljande, men tror man att Centern primärt driver igenom det för att vinna röster i storstädernas bättre bemedlade förorter, då är man nog inte så lite konspiratoriskt lagd.
Ja det är ju faktiskt lite märkligt.
I min ungdom, när jag mest röstade S, men det var också VPK nån gång, så gillade jag inte skatterna.
Jag tog varenda chans till att jobba svart, jag sög i mig varenda tips om avdrag, och fuskade och rundade hörn så mycket jag bara tordes.
Nu har åren gått, jag är lite mer välbeställd, har glidit långt åt höger, röstade L nu senast, och nu är jag inte alls upprörd över skatterna. Jag orkar inte ens göra alla slags avdrag som jag möjligen kan göra, funderar inte alls på att svartjobba, eller anlita någon svart. (tja, visst kan jag "byta tjänst" med någon kompis, men det är alltså mer i formen av att man hjälper varandra, inte håller på och räknar om arbetsinsatsen till någon svart valuta).
Jag tycker inte att det är "häftigt att betala skatt", men jag tycker det är nödvändigt.
Och jag tycker att fördelningspolitik är nödvändigt, ty resultatet blir ett stabilare och fredligare land.
Men visst finns det fallgropar i systemet, som i alla system, och visst måste rätt prioriteringar göras och hela tiden utvärderas och förändras. Jag tycker inte att det på något sätt är helt uppåt väggarna som det är idag, men jag kan visst tycka att vissa saker borde vara lite annorlunda.
Om det tråden handlar om, RUT och ROT, tycker jag generellt är dåligt. Det finns några tunga skäl till det. Men det går ju inte heller att bortse ifrån att nettoeffekten ändå blev mer pengar till statskassan.
Vad det gäller bidrag, arbetslöshet och sånt, så tycker jag att alla individer ska ges betydligt större friheter, och resurser när de försöker förändra sina liv (mer komvux, företagsstöd osv), men individuellt ansvar ska också vara stort. Men inte ett sånt hårt samhälle att de som faktiskt inte förmår, ska lämnas därhän.
Det bor fortfarande en liten socialist inom mig, men till skillnad mot socialdemokratin så tror jag mer på individer och individuella lösningar än på kollektivet och kollektiva regler (som bestäms av politiker).
I min ungdom, när jag mest röstade S, men det var också VPK nån gång, så gillade jag inte skatterna.
Jag tog varenda chans till att jobba svart, jag sög i mig varenda tips om avdrag, och fuskade och rundade hörn så mycket jag bara tordes.
Nu har åren gått, jag är lite mer välbeställd, har glidit långt åt höger, röstade L nu senast, och nu är jag inte alls upprörd över skatterna. Jag orkar inte ens göra alla slags avdrag som jag möjligen kan göra, funderar inte alls på att svartjobba, eller anlita någon svart. (tja, visst kan jag "byta tjänst" med någon kompis, men det är alltså mer i formen av att man hjälper varandra, inte håller på och räknar om arbetsinsatsen till någon svart valuta).
Jag tycker inte att det är "häftigt att betala skatt", men jag tycker det är nödvändigt.
Och jag tycker att fördelningspolitik är nödvändigt, ty resultatet blir ett stabilare och fredligare land.
Men visst finns det fallgropar i systemet, som i alla system, och visst måste rätt prioriteringar göras och hela tiden utvärderas och förändras. Jag tycker inte att det på något sätt är helt uppåt väggarna som det är idag, men jag kan visst tycka att vissa saker borde vara lite annorlunda.
Om det tråden handlar om, RUT och ROT, tycker jag generellt är dåligt. Det finns några tunga skäl till det. Men det går ju inte heller att bortse ifrån att nettoeffekten ändå blev mer pengar till statskassan.
Vad det gäller bidrag, arbetslöshet och sånt, så tycker jag att alla individer ska ges betydligt större friheter, och resurser när de försöker förändra sina liv (mer komvux, företagsstöd osv), men individuellt ansvar ska också vara stort. Men inte ett sånt hårt samhälle att de som faktiskt inte förmår, ska lämnas därhän.
Det bor fortfarande en liten socialist inom mig, men till skillnad mot socialdemokratin så tror jag mer på individer och individuella lösningar än på kollektivet och kollektiva regler (som bestäms av politiker).
Det finns länder med högre skatter, och det finns få länder med lägre skatt som har lika mycket välfärd. Du får säkert betala mycket lite skatt om du flyttar till många länder i t.ex. Afrika, men du får då i stället själv se till att spara pengar så att du har några den dagen du blir arbetslös, sjuk eller gammal.P Pappanille skrev:
Hade en diskussion om facket med två nittiotalister på jobbet, dom tyckte man var en idiot och sosseälskare för att man betalar 700-800kr i månaden till facket.
Dom skulle aldrig kunna tänka sig att vara med i facket.
Sen när jag frågade varför dom ska sitta i boden och äta eller få arbetskläder betalda eller skyddsutrustning eller reseersättning för att dom tar bilen till jobbet eller 40 timmar extra betald arbetstidsförkortning etc etc, då sa dom bara det får väl alla. Nej det är saker facket förhandlat till sig
Det är som med allt i samhället folk ska bara ha och ha med dom frågar sig aldrig vad det kommer ifrån eller vem som betalar.
Dom skulle aldrig kunna tänka sig att vara med i facket.
Sen när jag frågade varför dom ska sitta i boden och äta eller få arbetskläder betalda eller skyddsutrustning eller reseersättning för att dom tar bilen till jobbet eller 40 timmar extra betald arbetstidsförkortning etc etc, då sa dom bara det får väl alla. Nej det är saker facket förhandlat till sig
Det är som med allt i samhället folk ska bara ha och ha med dom frågar sig aldrig vad det kommer ifrån eller vem som betalar.
Nu är jag ju med i facket. Men jag har svårt att se vad man får för pengarna.
800 kr i månaden är 10k per år. På ett yrkesliv blir det ungefär en halv miljon. Två medlemmar betalar alltså, under sitt yrkesliv, för en heltidsanställd under ett år.
Vart tar pengarna vägen?
800 kr i månaden är 10k per år. På ett yrkesliv blir det ungefär en halv miljon. Två medlemmar betalar alltså, under sitt yrkesliv, för en heltidsanställd under ett år.
Vart tar pengarna vägen?
Oj.....dags för dig att ta ett snack med ditt arbetsplatsombud eller varför inte besöka ditt lokala fackkontor så du får dig en inblick i vart dina pengar tar vägen och vilken nytta de gör.Nyfniken skrev:
Ett första steg du själv kan göra som dessutom är skitenkelt: Vad skulle du som en helt ensam arbetstagare kunna driva igenom för anspråk mot arbetsgivaren. Utan krussiduller ska den frågan besvaras. Vad får du för svar?
