Riksbankchefen: "Sverige oförmöget att hantera hushållens skuldsättning"

Vet ej, men helt säkert är beräkningarna vinklade.
Till exempel är räntekostnader (=bostadskostnader) undantagna tror jag också.

Medan t.ex. priset på skor är väldigt viktigt.
Rent subjektivt tycker jag att livsmedelspriser sticker iväg rätt snabbt,
och det borde ju slå in stort i inflationsberäkningarna.

Har ni förresten hört/läst om det senaste regeringsbeslutet om bensinskatten?
Skatten skall höjas med inflationen + ytterligare 2% per år.
Så Stefan I kan nog vara lugn: Inflationen "höjer sig själv", och blir ett självspelande piano

 

Boendekostnaden är en parameter i KPI-beräkningarna. Den har till och med störst vikt i indexet.

"Problemet" är att styrräntan har omvänd effekt på räntekostnadsdelen av boendekostnaderna. Dvs. sänkt styrränta leder till lägre räntekostnader.

 

Eller för att uttrycka sig annorlunda: Ju mer Riksbanken sänker räntan för att få upp inflationen, desto mer går inflationen ner mätt med måttet KPI (konsumentprisindex). Ingves jagar alltså sin egen svans.

För att komma runt det finns andra mått där man försöker rensa bort den effekten, som KPIX och KPIF, men även dessa har kritiserats för att inte ta tillräcklig hänsyn till den påverkan som boendet har.

Ett annat sätt att bedöma lånesituationen är att titta på tillgångar och skulder, som jag sa innan. Nu kollade jag siffrorna. Lånebördan för svenska hushåll är just nu totalt 3 563 miljarder kronor, vilket är en stadig summa. Men svenska hushålls tillgångar är samtidigt sammanlagt 18 000 miljarder kronor. Fem gånger skulderna således.

Det vore också intressant att ställa upp en balansräkning baserat på dessa siffror. Det skulle ge en soliditet på i genomsnitt 80 procent, om jag räknat rätt (och då har vi inte räknat övriga omsättningstillgångar eller ev. anläggningstillgångar). Det är ingen dålig siffra det heller.

 

Problemet är nog inte den kollektiva soliditeten om räntan skulle gå upp, utan enskilda familjers likviditet.

 

Ja, eller hur? Till skillnad från nationalekonomerna brukar de flesta av oss vanliga dödliga gå på rea. Just därför att vi tror att det inte kommer att bli billigare än vad det är just nu. Alltså handlar vi mer. Man skulle ta med sig en nationalekonom i bagageluckan till Ullared för att åskådliggöra det fenomenet.

Det tror jag också, för där finns ju ett par parametrar som inte finns på samma sätt bland övriga varugrupper; dels den stora och väl fungerande begagnatmarknaden, dels nostalgivärdet i att vårda gamla bilar. Framförallt begagnatmarknaden hämmar ju försäljningen av nya bilar. Min allmänna känsla är dessutom att begagnade bilar blivit bättre, under de 30 år jag haft körkort, speciellt av ett skäl: vill man få fart på nybilsförsäljningen, ska man inte sänka räntorna –*utan införa en drakonisk straffskatt på rostskyddsmedel.

 

Precis, det är mest ett tankeexperiment. Men inte mer tankeexperiment än nationalekonomernas.

 

Ja precis. Å andra sidan kompenseras sjunkande räntekostnader med stigande bostadspriser, så den beskrivningen stämmer inte när man ser på helheten. Total sett har boendekostnaden ändå ökat mer än KPI som helhet. Det egentliga problemet är väl snarare att räntestimulanserna har satt extrem snurr på bostadsmarknaden men verkar ha föga effekt på andra delar av KPI.

 

Problemet är ju egentligen inte att unga familjer skuldsätter sig för att bygga bo. Utan snarare att byggkostnaderna drivs upp av ankdammseffekten. En hyperinflation som inte ingår i det officiella inflationsmåttet (KPI, konsumentprisindex. Plus att bankerna föredrar att ge konsumentkrediter istället för företagskrediter. Mvh, PerOF

 

När man pratar om inflation på t.ex. nyheterna låter det som någon algoritm som fixar det med automagi och att siffran man får är objektiva fakta, men mycket är det handpåläggning och bedömningar.

Om en mobiltelefonerna som säljs nu bedöms vara dubbelt så snabba/bra som de som såldes för 18 månader sedan och säljs för samma pris. Så räknas det som en halverad kostnad.
Dvs teknikutvecklingen driver inflationsberäkningen nedåt, även om kostnaden är densamma i kronor för konsumenten med argumentet att denna får mer för pengarna.

Här är två intressanta podavsnitt om inflationsberäkning.
https://soundcloud.com/kapitaletradio/inflation-vad-ar-det
https://soundcloud.com/kapitaletradio/inflation-2-master

 

Så är det med ALL nationalekonomi faktiskt. Jag glömmer aldrig lektionen där lektorn skulle förklara hur bankerna ökar penningmängden t ex. Jag bara satt och gapade och undrade om karln drev med oss.

Ändå betraktas nationalekonomi som en vetenskap, med beräkningsbara formler. Trots att den per definition är ovetenskaplig, eftersom den bygger på ej verifierbara antaganden, som inte kan bekräftas/falsifieras genom upprepade likalydande experiment.