Riksbankens tidigare uppdaterade inflationsprognos anger som jag skrev en nedrevidering och hamnade på 1,2% (2,1%) som genomsnittlig årlig procentuell förändring 2009 och 1,5% (1,6%) för 2010. Riksbankens prognos är att inflationen mätt som 12-månaderstal i december 2009 ligger på 1,5% (1,6%) för 2009 och 2,0% (1,8%) för 2010.Lekkamraten skrev:
Siffrorna inom parantes anger Riksbankens tidigare prognos i senaste penningpolitiska rapporten i oktober 2008.
I och med att jag tidigare inte föregripit Riksbankens nedrevidering av inflationen ska reallönerna ökas något. och kommer att hamna på ca +2,8% under 2009 enligt min bedömning.
Med dagens kraftiga räntesänkning ökar sannolikheten för att vi även framöver kommer att se just sambandet mellan stigande bopriser och stigande reallöner stämma även under 2009.
Redigerat:
Räknar du med löneökningar på 4% under 2009 (4-1.2% = 2.8%). 4% låter högt med tanke på stigande arbetslöshet mm. (Eller exkluderas de arbetslösa ur statistiken? Jag har inte koll på hur reallöneökningen räknas fram)
Vissa fackliga avtal som slutits tidigare år kommer löpa vidare och i många fall nog ge ca 4%. Den del av arbetskraften som inte omfattas av redan beslutade fackliga avtal kommer ha svårt att få igenom löneökningar på ca 4%. Säljare (tex fastighetsmäklare) får ofta en provisionsbaserad lön; dessa riskerar löneminskning under 2009.
Min gissning ligger därför på att de nominella lönerna ökar med kanske 2-3% under 2009.
Vissa fackliga avtal som slutits tidigare år kommer löpa vidare och i många fall nog ge ca 4%. Den del av arbetskraften som inte omfattas av redan beslutade fackliga avtal kommer ha svårt att få igenom löneökningar på ca 4%. Säljare (tex fastighetsmäklare) får ofta en provisionsbaserad lön; dessa riskerar löneminskning under 2009.
Min gissning ligger därför på att de nominella lönerna ökar med kanske 2-3% under 2009.
2007 så förhandlades lönerna för ca 2,8 miljoner löntagare, vilket då ansågs motsvara ca 80% av löntagarna.Investor skrev:
Jag vet inte varför du väljer att fokusera på den minsta delen löntagare som också vanligtvis tjänar väsentligt mer än de arbetstagare som är kollektivavtalsanslutna?
Nominella löneökningar 2009 följer av 2007 års avtalsrörelse, nästa avtalsrörelse är 2010. Både reallöner och nominella lönemätningar mäter lönernas utveckling inom olika sektorer. Arbetslösa uppbär inte lön och ingår alltså inte i statistik över vare sig nominella eller reala löneutvecklingar, det har de inte gjort tidigare heller.
Svanta Öberg, Riksbanken höll idag ett tal om lönebildning och penningspolitik:
Han nämner bl a Industriavtalets vikt för lönebildningen sedan 1998:
"I mars 1997 träffade parterna inom industrin ett nytt samarbetsavtal, det så kallade Industriavtalet. Parterna kom genom avtalet överens om regler för förhandlingarna och ett gemensamt ansvar för lönebildningen på sin del av arbetsmarknaden. Liknande avtal, men inte lika långtgående, har följt inom andra områden." - det är detta avtal vi har att tacka för alla år av reallöneökningar det senaste decenniumet.
"Reallönernas utveckling är ytterligare ett sätt att illustrera att lönebildningen har fungerat bättre de senaste 15 åren än under 1970- och 1980-talen. 1997-2007 var den genomsnittliga reala löneökningen 2,5 procent per år. Inte sedan 1960-talet har en så lång period med reallöneökningar förekommit. Detta kan jämföras med perioden 1970-1992, då den genomsnittliga reallöneökningen var 0,7 procent. Under flera år under 1980-talet och början av 1990-talet sjönk reallönerna (se diagram 4)." Du kan läsa hela talet "Lönebildning och penningpolitik" som sammanfattar hur det sett ut förr i historien fram til idag.
Han deklarerar även Riksbankens nuvarande uppfattning om timlönernas utveckling för avtalsrörelsen 2007:
"Vår bedömning är nu att timlönerna kommer att öka med i genomsnitt 3,7 procent per år under treårsperioden 2007 – 2009, mätt på det sätt som Medlingsinstitutet redovisar statistiken och med tre tiondelar mer på det sätt som Nationalräkenskaperna redovisar löneutvecklingen. Det är cirka en halv procentenhet mer per år än under den föregående treåriga avtalsperioden."
Riksbankens prognos är helt i linje med vad jag reovisat som prognos och därför ingen gissning från min sida.
KI räknar med att timlöneökningen 2010-2012 ökar med 3,3% per år, dvs en lägre takt än tidigare men förutsatt att KI, vilket till synes och sist avgörs av avtalsrörelsen 2010, får rätt kommer det som inflationsprognoserna nu ser ut att fortsätta vara goda reallöneökningar även då, även om jag som Riksbanken m.fl. tror att de nominella lönerna kommer att vara mindre 2010-2012 men ändå fortsätta ge reala lönökningar (förutsatt att Riksbanken håller sitt inflationsmål).
Redigerat:
Teknikföretagen säger upp löneavtalet.
http://di.se/Avdelningar/Artikel.as...nId=Ettan&menusection=Startsidan;Huvudnyheter
http://di.se/Avdelningar/Artikel.as...nId=Ettan&menusection=Startsidan;Huvudnyheter
Såg det också. Unikt, tror inte heller att det hänt tidigare. Frågan är om det ens är lönt för dem att försöka.
Pacta Sunt Servanda, dvs att ingångna avtal skall hållas gäller inte minst inom detta område.
Att det skulle minska antalet uppsägningar tror jag inte på det minsta. De riskerar mer sannolikt att öka dessa i och med att förutsättningarna för framgång är så väldigt små.
Pacta Sunt Servanda, dvs att ingångna avtal skall hållas gäller inte minst inom detta område.
Att det skulle minska antalet uppsägningar tror jag inte på det minsta. De riskerar mer sannolikt att öka dessa i och med att förutsättningarna för framgång är så väldigt små.
Treårsavtalen som slöts 2007 hade generellt konstruktionen att det tredje året var frivilligt för båda parter. Rätten att säga upp efter två år var inskrivet i avtalet, så det ingångna avtalet följs. I somras pratades det om att fackföreningar skulle säga upp avtalen för att kräva högre löneökningar, men nu kan det bli tvärt om på några områden.Lekkamraten skrev:
Det är inte orimligt att man i detta läge använder sig av den option man har till omförhandling. Om man inte ens i denna situation för byggmarknaden skulle ta chansen, varför överhuvudtaget ha med en sådan klausul?
Detta kommer dock inte innebära någon dramatisk vad gäller reallöneutvecklingen, som sannolikt blir god under 2009, för den stora majoritet som inte blir av med jobbet.
Tack för upplysningen om klausulen. Jag kände inte till den.ordain skrev:
Men jag tror ändå inte att arbetsgivarparten har några större möjligheter till framgång. Så varför inte utnyttja en möjlighet till uppsägning bara för att den finns? Innan man vidtar en rättshandling som uppsägning bör man söka ledning för förutsättningarna att vinna framgång med rättshandlingen. Är förutsättningarna svaga bör man sannolikt oftast avstå.
Kanske för att Industrins ekonomiska råd så sent som 1 sep 2008 i "Industriavtalet 2007
– utsikter för 2008 och 2009", skrev i förorden att:
"Sedan vi lämnade vår motsvarande rapport hösten 2006 till parterna inför avtalsrörelsen 2007 har det ekonomiska läget försämrats påtagligt. De risker vi pekade på har på flera sätt kommit att besannas. Bland annat pekade vi på risken att oljepriserna kunde hamna på ”ännu smärtsammare nivåer” än vad vi dittills sett. Samtidigt som konjunkturutsikterna är sämre såväl globalt som i Sverige, har också inflationen blivit klart högre än väntat, främst på grund av stigande internationella energi-, råvaru- och livsmedelspriser. De bedömningar över inflationen i Sverige som gjordes för två år sedan ligger därför klart under utfallet för 2007 och 2008."
Reallöneökningarna har alltså blivit lägre under avtalsperioden än vad båda parterna får antas ha utgått ifrån för två år sedan (i stil med det jag skrivit om 2008). Dvs arbetsgivarparten har haft fördelen under två år och nu vill de säga upp avtalet för att fördelen från ingåendet ser ut att väga över på arbetstagarsidan för det tredje och sista året.
Jag anser att det är just ett sådant ställningstagande som medför att utsikterna för framgång är låga och att man därför bör avstå från att vidta rättshandlingen.
Så i och med att jag nu har tillfälle får jag bolla tillbaka en fråga:
Varför ska man säga upp ett befintligt avtal bara för att man har möjligheten om förutsättningarna för att uppnå betydande förhandlingsnytta till sig själv ser ut att vara små?
Givetvis kan de göra en annan bedömning än jag gör men i så fall vilken?
Om arbetstagarsidan missgynnats 2007 och 2008 medan 2009 ger arbetstagaren fördel så blir förmodligen slutresultatet av perioden 2007-2009 närmast den gemensamma partsviljan när avtalsperioden ingicks.
P.s. Inte under något enda år har reallöneökningen varit lägre än 1 procent för de industrianställda, sedan Industriavtalet ingicks, enligt Industrin ekonomiska råd.
Redigerat:
Jag tror inte heller att man har något att vinna på att omförhandla ett avtal. Till att börja med för arbetsgivarna nästa år 1% lägre arbetsgivaravgift som lättar upp lite. Det är en fördel man inte kände till när man tecknade avtalen.
Ingen skall sedan med någon som helst trovärdighet komma och påstå att en väldig massa jobb räddas för att man får någon procent lägre löneökning. 1% på en lön på 30.000kr/månaden är en kostnad på c:a 450kr med sociala avgifter, och det lär väl inte gå att "rädda" några jobb med det.
Ingen skall sedan med någon som helst trovärdighet komma och påstå att en väldig massa jobb räddas för att man får någon procent lägre löneökning. 1% på en lön på 30.000kr/månaden är en kostnad på c:a 450kr med sociala avgifter, och det lär väl inte gå att "rädda" några jobb med det.
Och om fler anställda till samma kostnad kan innebära billgare produkter, vilket ökar volymen på sålda produkter etc, osv, mm.Uppdaterar denna sträng med vad Svensk Näringsliv skrivit i sin rapport idag avseende reala disponibla inkomster 2009.
"För hushållen är det två viktiga förutsättningar som nu pekar åt rätt håll och bidrar till att förstärka inkomsterna och minska utgifterna. För det första väntas inflationen snabbt falla ytterligare under det kommande halvåret. För det andra sjunker bolånekostnaderna efter Riksbankens sänkning av reporäntan och när bolånemarknaden stabiliserar sig.
Löneinkomsterna ökar emellertid långsamt när sysselsättningen väntas sjunka och bristen på arbetskraft upphör. Därtill höjs skatten i 91 kommuner 2009 medan endast 18 kommuner sänker skatten. Därmed dras ungefär 1,4 miljarder kronor ytterligare i skatt från hushållen. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) begärde i december ytterligare stimulanser på 8 miljarder till kommuner och landsting. Mycket pekar därmed på fortsatta höjningar av skattesatsen i många kommuner och landsting runt om i landet.
De totala effekterna av skatteförändringar, löneökningar och sysselsättningsutveckling ger en ökning av den reala disponibla inkomsten med 1,7 procent 2009 och 1,1 procent 2010. Det innebär att hushållens inkomster ökar med 43 miljarder kronor. För de som får behålla sitt jobb i denna lågkonjunktur är utvecklingen emellertid avsevärt bättre. Den disponibla inkomsten ökar i denna grupp med i genomsnitt 4 procent 2009 och 2 procent 2010.
Denna utveckling för de disponibla inkomsterna och konsumtionen är betydligt gynnsammare än under 1990-talskrisen. Då minskade den reala disponibla inkomsten fem år i sträck."
Ger svar på frågan om disponibla inkomster ökar trots stigande arbetslöshet och svaret är JA, i synnerhet för de flesta som behåller jobbet. Då ska man även vara medveten om att Svenskt Näringsliv fram till och med 2010 väntar sig att sysselsättningen minskar med 210 000 personer och arbetslösheten stiga upp emot tio procent. Trots det ökar reala disponibla inkomster 2009 genom bl.a. stigande reallöner.
"För hushållen är det två viktiga förutsättningar som nu pekar åt rätt håll och bidrar till att förstärka inkomsterna och minska utgifterna. För det första väntas inflationen snabbt falla ytterligare under det kommande halvåret. För det andra sjunker bolånekostnaderna efter Riksbankens sänkning av reporäntan och när bolånemarknaden stabiliserar sig.
Löneinkomsterna ökar emellertid långsamt när sysselsättningen väntas sjunka och bristen på arbetskraft upphör. Därtill höjs skatten i 91 kommuner 2009 medan endast 18 kommuner sänker skatten. Därmed dras ungefär 1,4 miljarder kronor ytterligare i skatt från hushållen. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) begärde i december ytterligare stimulanser på 8 miljarder till kommuner och landsting. Mycket pekar därmed på fortsatta höjningar av skattesatsen i många kommuner och landsting runt om i landet.
De totala effekterna av skatteförändringar, löneökningar och sysselsättningsutveckling ger en ökning av den reala disponibla inkomsten med 1,7 procent 2009 och 1,1 procent 2010. Det innebär att hushållens inkomster ökar med 43 miljarder kronor. För de som får behålla sitt jobb i denna lågkonjunktur är utvecklingen emellertid avsevärt bättre. Den disponibla inkomsten ökar i denna grupp med i genomsnitt 4 procent 2009 och 2 procent 2010.
Denna utveckling för de disponibla inkomsterna och konsumtionen är betydligt gynnsammare än under 1990-talskrisen. Då minskade den reala disponibla inkomsten fem år i sträck."
Ger svar på frågan om disponibla inkomster ökar trots stigande arbetslöshet och svaret är JA, i synnerhet för de flesta som behåller jobbet. Då ska man även vara medveten om att Svenskt Näringsliv fram till och med 2010 väntar sig att sysselsättningen minskar med 210 000 personer och arbetslösheten stiga upp emot tio procent. Trots det ökar reala disponibla inkomster 2009 genom bl.a. stigande reallöner.
Redigerat:
Den totala disponibla inkomsten ökar, det är helt rätt. Men för de 210.000 som blir utan jobb väntar ett ekonomiskt armageddon. De c:a 5% av arbetskraften det handlar om lyckas dra ned hela skattekollektivets ökning från 4% till 1,7%. Det blir om jag räknar rätt en genomsnittlig minskning för den gruppen med 46% av den disponibla inkomsten.
Det är utan tvekan hårda bud, och jag tror att det kommer att hålla tillbaka det mesta.
Det är utan tvekan hårda bud, och jag tror att det kommer att hålla tillbaka det mesta.
