S sweknox skrev:Oj så många intressanta svar, kul! Jag är inte ute efter att säga att någon gör rätt och andra fel. Var mest intresserad över andras syn på saken och tanka kring det. Självklart kan man inte heller säga vad som är rätt eller fel, när man inte vet vad som händer i framtiden, allt är bara spekulationer.
Ja självklart lär jag bestämma mig någon gång, annars får jag väl sitta kvar i mitt radhus tills det är dags att klä på sig träfracken. Jag anser inte att jag både vill äta kakan och ha den kvar, jag är inte intresserad av att investera i en bostad med en tanke om att den ska ge mig avkastning till nästa boende, något som faktiskt är ganska vanligt idag och ett tecken på att man kan närma sig en bostadsbubbla och det jag skulle kalla för just att både äta kakan och ha den kvar.
Jag är inte besviken över att andra tar sig råd att betala mer, det är helt klart upp till var och en vad man anser rimligt. Jag vill dock tro att väldigt många, som någon annan skrev i tråden tidigare, baserar sina boendekostnader på dagens gynnsamma ränteläge. Jag själv har erfarenhet av att leva under ansträngd ekonomi till följd av 90-talets "kris" när räntorna låg bra mycket högre än idag, en sits jag själv inte vill sitta i. Nu låter det som att jag har ett nöjeskonto motsvarande en årslön, så är givetvis inte fallet. Men en boendekostnad på 15k eller uppåt skulle helt klart sätta sina spår gentemot hur vi lever idag.
Enligt min definition är man högt belånad ("upp över öronen") om man inte skulle klara sina levnadskostnader om de som inbringar inkomst blir sjuka/arbetslösa med en normal ränta på 5-6% (som även bankerna räknar med vid lån idag). Enligt ECB har Svenskarna en väldigt hög belåningsgrad jämfört med övriga Europa.
Också lite av min poäng gällande analyser från ECB. Vi är väldigt beroende av hur övriga Europa går.
Den är lite rolig faktiskt, Riksbankens igelkott som den brukar kallas.
S sweknox skrev:Oj så många intressanta svar, kul! Jag är inte ute efter att säga att någon gör rätt och andra fel. Var mest intresserad över andras syn på saken och tanka kring det. Självklart kan man inte heller säga vad som är rätt eller fel, när man inte vet vad som händer i framtiden, allt är bara spekulationer.
Ja självklart lär jag bestämma mig någon gång, annars får jag väl sitta kvar i mitt radhus tills det är dags att klä på sig träfracken. Jag anser inte att jag både vill äta kakan och ha den kvar, jag är inte intresserad av att investera i en bostad med en tanke om att den ska ge mig avkastning till nästa boende, något som faktiskt är ganska vanligt idag och ett tecken på att man kan närma sig en bostadsbubbla och det jag skulle kalla för just att både äta kakan och ha den kvar.
Jag är inte besviken över att andra tar sig råd att betala mer, det är helt klart upp till var och en vad man anser rimligt. Jag vill dock tro att väldigt många, som någon annan skrev i tråden tidigare, baserar sina boendekostnader på dagens gynnsamma ränteläge. Jag själv har erfarenhet av att leva under ansträngd ekonomi till följd av 90-talets "kris" när räntorna låg bra mycket högre än idag, en sits jag själv inte vill sitta i. Nu låter det som att jag har ett nöjeskonto motsvarande en årslön, så är givetvis inte fallet. Men en boendekostnad på 15k eller uppåt skulle helt klart sätta sina spår gentemot hur vi lever idag.
Enligt min definition är man högt belånad ("upp över öronen") om man inte skulle klara sina levnadskostnader om de som inbringar inkomst blir sjuka/arbetslösa med en normal ränta på 5-6% (som även bankerna räknar med vid lån idag). Enligt ECB har Svenskarna en väldigt hög belåningsgrad jämfört med övriga Europa.
Också lite av min poäng gällande analyser från ECB. Vi är väldigt beroende av hur övriga Europa går.
Den är lite rolig faktiskt, Riksbankens igelkott som den brukar kallas.
Om du nu skulle köpa en villa idag för 2.2 milj, vad skulle du då få för belåningsgrad?
Jag skulle nog säga att det är mer som spelar roll. Ditt läge och vad för värdeökning du kan tänkas ha sedan sista kollen också. Men om jag tittar på mitt egna fall och räknar med 0kr i ökning så ser min verklighet ut så här:T Thomas' skrev:
Köpte huset Maj 2015 för 3,500,000kr.
Låneskuld idag: 2,450,000kr
Belåningsgrad: 70%
Vi amorterar ner ungefär 100,000kr per år. Gör vi inte några större renoveringar så finns det utrymme för mer men sista två åren har vi lagt rätt mycket pengar (kontanter) på att renovera. Byta ut garageportar, fixa sviktande golv, ytskikt osv.
Genomsnittlig belåningsgrad har FI nämn någon gång. Vill minnas att det var drygt 50%.T Thomas' skrev:
Dvs samma som fastighetsbolagen.
Dvs den som hyr har samma skäl att vara orolig. Att vara orolig är nog mer en läggningsfråga.
Villaägare lägger i snitt 14% av disponibel inkomst på boende. BR-innehavara ca 20%. Och hyresgäster 29%. Skillnaden lär handla om att de har olika stora inkomster och att medelåldern på villaägare antagligen är högre än för BR-innehavare. (Dvs de har lägre belåningsgrad).
En villaägare som lägger 14% av disponibel inkomst på boende är nog inte så orolig.
(Notera att nivåerna jag angett inte är riktigt jämförbara. Hyresgästen får mer för pengarna).
Intressant de där med 14% av sin disponibla inkomst. Är det den gemensamma för hushållet då?D daVinci skrev:
I mitt fall blir det: 17% om vi ser till hela hushållet. 28% bara min inkomst. Naturligtvis pratar jag beskattade inkomster som landar i våra plånböcker. Vi är inte som snittet då, egentligen. Kul insikt.
Edit: Räknade lite galet. Måste ju se på snittet över året. Missade detta först.
D daVinci skrev:
Så räknar vi bort alla 60+, vips så har belåningsgraden ökat till 70-80% i snitt! Tror inte för fem öre att kategorin 30-50 år ligger på 50%.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 835 inlägg
Jag vet av erfarenhet och märker att jag tänker lite annorlunda, men min utgångspunkt har alltid varit att jag skall kunna bo i huset ensam även om räntan går upp till över 10 %. Det lär inte hända att den går upp så mycket på väldigt många år, därför det skulle medföra att en tokstor del av alla som äger fastighet skulle få lämna den, och det innebär att samhället i princip kollapsar (pga fastigheterna blir sålda till vrakpriser = personlig konkurs för extremt många och det är det sista staten vill/kan hantera). Vidare ser jag inte belåningsgraden som speciellt intressant, utan snarare lånesumman. Med en medelinkomst är 700-800 kkr lite av en smärtgräns för att klara ett hus och kunna leva som vanligt ändå. Jag har köpt renoveringsobjekt i kommuner liknande den du tar upp; ca 20000 invånare, inga stora industrier men relativt nära större städer/kommumer med gott om arbetstillfällen. Att ge 300-500 kkr och renovera själv över tid ger ett extremt prisvärt boende med extremt låga kostnader och ytterst realistisk möjlighet att vara skuldfri vid pension.
Så tänker och agerar snåle jag
Edit; jag amorterar 4,5 % per år, och jag binder lånen på 1-3 år beroende på vad jag anser är vettigast vid tidpunkten för ombindningen.
Så tänker och agerar snåle jag
Edit; jag amorterar 4,5 % per år, och jag binder lånen på 1-3 år beroende på vad jag anser är vettigast vid tidpunkten för ombindningen.
Jag har en helt annan uppfattning än dig gällande belåningsgraden, den styr hur mycket du måste amortera, om så ens behöver amortera. När räntan går upp till dina "10%"
kommer det vara ännu jobbigare att även tvingas amortera 2% eller 3%.Sen kan väl tilläggas att om du har lånat dig över öronen på 85% och du köpte dyrt och sen skall sälja, så kan du gå med förlust. Då sitter du där med ett blancolån istället för bolån.
Så att inte belåningsgraden skulle spela in, det håller jag ej med. I mina ögon är det ett mått på om du har råd att köpa det du tänkt dig.
En grej man inte ska glömma dock är att husen i städerna (inte nödvändigtvis storstäder bara) är ju de husobjekt som kommer med största sannolikhet över lång tid öka mest i % jämfört med ett litet hus ute på vischan. Detta är ju fint om man när man blir gammal inte orkar med ett stort hus själv. Då har man förmodligen gjort en bättre resa rent ekonomiskt än om man hade valt ett objekt långt ifrån staden. Så resonerar jag iallafall. Vårt hus är i centrala stan. Jag kan gå till jobbet som det är idag. Det finns aldrig några objekt till salu i mitt område. Folk håller på sina objekt och de få som faktiskt kommer ut ryker fort.
Sen är det klart. De kostar ju också. Men vid en eventuell situation där man behöver få ner belåningsgraden kan man ju faktiskt ringa in en mäklare som får omvärdera och då kan banken gå med på att justera % på dagens nivåer. Det gjorde iallafall polaren. Han fick upp sitt hus efter bara 3 år med 500,000kr. De löste hans topplån.
Sen är det klart. De kostar ju också. Men vid en eventuell situation där man behöver få ner belåningsgraden kan man ju faktiskt ringa in en mäklare som får omvärdera och då kan banken gå med på att justera % på dagens nivåer. Det gjorde iallafall polaren. Han fick upp sitt hus efter bara 3 år med 500,000kr. De löste hans topplån.
Absolut, om man kan vänta i 5 år på en ny värdering.Kendobendo skrev:
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 835 inlägg
Vi har alla rätt att tänka som vi vill.T Thomas' skrev:Jag har en helt annan uppfattning än dig gällande belåningsgraden, den styr hur mycket du måste amortera, om så ens behöver amortera. När räntan går upp till dina "10%"
Sen kan väl tilläggas att om du har lånat dig över öronen på 85% och du köpte dyrt och sen skall sälja, så kan du gå med förlust. Då sitter du där med ett blancolån istället för bolån.
Så att inte belåningsgraden skulle spela in, det håller jag ej med. I mina ögon är det ett mått på om du har råd att köpa det du tänkt dig.
Allting handlar om huruvida man vill vara skuldsatt eller inte. Jag föredrar att inte.vara det/vara det så lite som möjligt i avseende på summan pengar. Att ha 100 % lån på 400 kkr är fan Så mycket lättare att reda ut än att vara belånad 70 % på 3 miljoner. Vid 10 % ränta så är det drygt 3,3 kontra 17,5 kkr per månad.
Ja, det blir ett blancolån med ÄN högre ränta än vad bolånet gav dig.
I mina ögon är köpesumman långt mer avgörande än lånegraden.
Eller så kan du har 2 miljoner i lån med 49% belåningsgrad och amorterar 0 kr/år, eller så har du 2 miljoner i lån med en belåningsgrad på 70% och amorterar 2% i månaden; 40000kr/år.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 835 inlägg
Ja, men räntan på 2 millar är fortfarande 5 ggr så hög som för 400 kkr, och OM någonting händer med räntan (tänk tidigt 90-tal) så sitter du fortfarande fasen så mycket bättre till med 400 kkr i skuld än med 2 millar. Det kommer du aldrig ifrån.T Thomas' skrev:
Var får du 400.000 ifrån? Ska du jämföra äpplen med päron? Du får hålla dig till samma summa. Då kan du lika gärna skriva; räntan på 0 kr är 0 kr och räntan på 400.000kr är högre.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 835 inlägg
Läs inläggen igen. I synnerhet det första som du anmärkte på.T Thomas' skrev:
VA? Samma summa? Det är ju exakt köpesumman som jag hävdar är viktigare än lånegraden.
