Projekttråd: en långsmal trädgård
Jag har själv haft glädje av vad som forumet verkar benämna "projekttrådar" där ett helt projekt beskrivs från början till slut. Tycker det är rätt kul att läsa om vad andra gör, och plagiera jag menar inspireras av andras idéer. Eftersom jag fått många bra svar på mina frågor här, så tänkte jag beskriva ett av mina trädgårdsprojekt.
Det hela börjar, som alla mina projekt verkar göra, med ett infall i slutet av mars förra året. Pandemin har precis rullat igång, och pessimist som jag är så tänker jag att vi antagligen kommer att hålla oss hemmavid rätt mycket under sommaren. På vår tomt finns vid denna tid ett litet område som jag fram till dess inte ens egentligen hade sett. Tillstymmelse till en gammal stig fanns genom en djungel av sly, men det är inte riktigt så att man fick för sig att gå dit. Hur som helst fick jag för mig det denna dag i mars. Jag tänkte att det kunde vara skoj att städa upp lite. Tänkt och gjort! Som vanligt finns det få före-bilder, eftersom jag brukar tänka att "hmm, ska bara rensa lite här" men sedan så märker man att man visst gjort allt.
Ungefär hälften av skräpet ligger i högen som är ungefär manshög, eller kanske fruhög. På den andra bilden ser man den "trappa" som leder ner till detta område. Mannen som bodde här gillade skarpt de där sjöstensplattorna: jag har hittat mängder av dem, vissa orörda så länge att de låg en decimeter under marken. Hittar säkert fler i framtiden!
Vid denna tid började jag fundera på att det vore trevligt att kunna använda detta område lite, så vi städade upp nog för att kunna ha lite pallkragar med diverse ätbara plantor. Vi är då framme i mitten av juni och buskarna som vi satte i pallkragarna lever än! Fast de har flyttat.
Det hela börjar, som alla mina projekt verkar göra, med ett infall i slutet av mars förra året. Pandemin har precis rullat igång, och pessimist som jag är så tänker jag att vi antagligen kommer att hålla oss hemmavid rätt mycket under sommaren. På vår tomt finns vid denna tid ett litet område som jag fram till dess inte ens egentligen hade sett. Tillstymmelse till en gammal stig fanns genom en djungel av sly, men det är inte riktigt så att man fick för sig att gå dit. Hur som helst fick jag för mig det denna dag i mars. Jag tänkte att det kunde vara skoj att städa upp lite. Tänkt och gjort! Som vanligt finns det få före-bilder, eftersom jag brukar tänka att "hmm, ska bara rensa lite här" men sedan så märker man att man visst gjort allt.
Vid denna tid började jag fundera på att det vore trevligt att kunna använda detta område lite, så vi städade upp nog för att kunna ha lite pallkragar med diverse ätbara plantor. Vi är då framme i mitten av juni och buskarna som vi satte i pallkragarna lever än! Fast de har flyttat.
Eftersom resten av trädgården är rejält vild (det mesta ser ut som det här området gjorde före ingreppet) och eftersom det är en så liten yta, relativt sett, så tänkte jag att det kunde vara roligt att göra det riktigt prydligt. Jag tycker de numera så avskydda gräsmattorna är rätt fina, så jag tänkte att man kunde göra det snyggt här bland alla stenar och grejer om man fick till en bra gräsmatta. Det är också rejält soligt hela dagen, så en häck för att ge skugga och lite insynsskydd (grannens tomt börjar precis bortom det gamla skröpliga staketet som kan skymtas till höger) verkade som en bra idé. Eftersom jag kan något alls om trädgårdsarbete på någon nivå så blev detta lite av en experimentverkstad och jag gjorde rätt många misstag.
Exempelvis sattes häcken precis bredvid muren; det är väl egentligen inte rätt, eftersom den behöver lite mer utrymme. (Staketet är helruttet och måste bytas ut, men det lade jag på framtidslistan.)
Det var fyra saker som skulle komma på plats:
Efter lite fnulande så insåg jag att det kunde vara en fördel om man kunde ta sig till och från området, så jag fick hjälp av en mycket entusiastisk assisten att joxa ihop lite betong. Som med allt annat jag så har jag aldrig i livet jobbat med betong, men hur svårt kan det vara!? Hur många säckar betong kan man behöva till en trappa? Typ 10, eller hur? Och hur jobbigt kan det vara att manuellt blanda lite betong? Inte mycket, väl? Efter att min handled fullständigt pajat av att manuellt röra i baljan så fick jag låna en visp av grannen som jag kunde använda för att snabbt ladda ur batterierna i skruvdragaren! Himla skillnad.
Det visade sig så klart svårare än tänkt, eftersom det fanns stenar som inte ville grävas upp, så trappstegen följer i princip naturens konturer. Det svåra var att lyckas få till en form, eftersom det är så mycket stenar och skräp runt omkring. Min lösning blev att i stort sett helt ignorera hur trappstegen ser ut under marknivå (många skivor plywood och små pinnar blev inknölade och fixerade med stora stenar för att det inte skulle läcka). Det blev en lite grov och brutalistisk konstruktion, men med i alla fall någorlunda vettig höjd på stegen. Nu kunde man börja bära ner lite mer byggmaterial. Stenarna som grävts upp så här långt hamnade lite snyggt på sidan så länge.
Exempelvis sattes häcken precis bredvid muren; det är väl egentligen inte rätt, eftersom den behöver lite mer utrymme. (Staketet är helruttet och måste bytas ut, men det lade jag på framtidslistan.)
Det var fyra saker som skulle komma på plats:
- gräsmatta,
- någon typ av trappa,
- häcken samt
- ny upphöjd odlingsbädd.
Efter lite fnulande så insåg jag att det kunde vara en fördel om man kunde ta sig till och från området, så jag fick hjälp av en mycket entusiastisk assisten att joxa ihop lite betong. Som med allt annat jag så har jag aldrig i livet jobbat med betong, men hur svårt kan det vara!? Hur många säckar betong kan man behöva till en trappa? Typ 10, eller hur? Och hur jobbigt kan det vara att manuellt blanda lite betong? Inte mycket, väl? Efter att min handled fullständigt pajat av att manuellt röra i baljan så fick jag låna en visp av grannen som jag kunde använda för att snabbt ladda ur batterierna i skruvdragaren! Himla skillnad.
Det visade sig så klart svårare än tänkt, eftersom det fanns stenar som inte ville grävas upp, så trappstegen följer i princip naturens konturer. Det svåra var att lyckas få till en form, eftersom det är så mycket stenar och skräp runt omkring. Min lösning blev att i stort sett helt ignorera hur trappstegen ser ut under marknivå (många skivor plywood och små pinnar blev inknölade och fixerade med stora stenar för att det inte skulle läcka). Det blev en lite grov och brutalistisk konstruktion, men med i alla fall någorlunda vettig höjd på stegen. Nu kunde man börja bära ner lite mer byggmaterial. Stenarna som grävts upp så här långt hamnade lite snyggt på sidan så länge.
Nästa steg var att bygga en ny odlingsbalja. Jag hade redan införskaffat några betongelement som väl egentligen är till för att bygga stödmurar. Lika bra att göra det overkill, så det håller. Här försökte jag följa alla instruktioner: man ska gräva löjligt djupt, fylla på med löjligt mycket makadam och sådana saker. Just det här området är omöjligt att köra skottkärra till, så det blev istället att släpa typ hundra vändor med 10-litersspannar fyllda med makadam. Det bygger karaktär och säkert ett par muskler!
Hur som helst så gick det över förväntan, och blocken krokade fast i varandra som om de vore fastgjutna. Jorden här var, som i resten av trädgården, rätt lerig och kladdig, så jag blandade upp den med lite luftigare jord och krattade till. Därefter toppade jag med ett lager av Granngårdens allra billigaste "trädgårdsjord" (som är nästan bara torv). Jag tänkte att den fluffiga torven torde vara bra för gräset att rota sig i – utan att veta särskilt mycket – och eftersom problemet hittills varit rejält torra somrar så vill jag inte att den ska vara alltför dränerande.
Här gjorde jag nästa misstag: för att resten av familjen skulle kunna ta sig enkelt till bärbuskarna under tiden gräset tog sig så lade jag några stenar som man skulle kunna gå på. Det skulle förstås visa sig att de sjönk ner något under den kommande vintern och nu sitter som berget i marknivå. Funderar på att gräva upp dem nu i höst.
Vi är nu framme vid den 26 augusti 2020, och det var dags att slänga på några gräsfrön
Hur som helst så gick det över förväntan, och blocken krokade fast i varandra som om de vore fastgjutna. Jorden här var, som i resten av trädgården, rätt lerig och kladdig, så jag blandade upp den med lite luftigare jord och krattade till. Därefter toppade jag med ett lager av Granngårdens allra billigaste "trädgårdsjord" (som är nästan bara torv). Jag tänkte att den fluffiga torven torde vara bra för gräset att rota sig i – utan att veta särskilt mycket – och eftersom problemet hittills varit rejält torra somrar så vill jag inte att den ska vara alltför dränerande.
Här gjorde jag nästa misstag: för att resten av familjen skulle kunna ta sig enkelt till bärbuskarna under tiden gräset tog sig så lade jag några stenar som man skulle kunna gå på. Det skulle förstås visa sig att de sjönk ner något under den kommande vintern och nu sitter som berget i marknivå. Funderar på att gräva upp dem nu i höst.
Vi är nu framme vid den 26 augusti 2020, och det var dags att slänga på några gräsfrön
Det kliade fortfarande lite i fingrarna, och det var fortfarande trevligt väder så nu kändes det som att det var dags att fortsätta! Planen var att förbereda nästa område till våren, så att jag kunde inreda det med lite gräs och bärbuskar. Hade förstås gått bra att plantera på hösten men området var lite ... stökigt.
Som vanligt så gissade jag bara lite, och min metod var helt enkelt att gräva: jag försökte gräva i alla fall 20 cm överallt, få bort alla träd och buskar, kasta jorden på någon hög någonstans och sedan är det bara att sålla ut rötter och stenar, blanda ut den lite och lägga tillbaka. Som tur var hade som sagt den tidigare ägaren så många stenplattor att jag kunde bygga vad dottern kallade ett dansgolv, som jag sedan lade en gammal presenning över. Detta fick bli min tillfälliga lagringsplats för jorden inför nästa steg.
Vid det här laget så hade jag kommit fram till en gammal mur som var igenvuxen och hade rasat ner lite. Trots allt var den i relativt gott skick, och efter att ha kollat med kommunen att jag fick underhålla den så grävde jag ut lite bakom, fyllde i med lite småsten och lade tillbaka stenarna på ett entusiastiskt och lekmannamässigt sätt. Det var rejält spännande att försöka lyfta stenar på 50+ kg samtidigt som man står i en relativt brant backe och försöker få grepp med skorna i den hala leran.
Efter det så återstår det enkla: att sålla jorden och lägga tillbaka den. Här blandade jag också i lite torv, för fluffighet.
Denna process tog ungefär 3 veckor, och nu började det bli lite kyligt. Skönt, med tanke på aktivitetsnivån! I slutet av oktober 2020 så slog jag en signal till polisen efter att ha hittat en liten – vad jag kunde bedöma – skarp patron i jorden som jag sållade. Typ salongsgevär eller något. Jag hittade också några gamla färdigpangade hagelskott, diverse metall- och glasskrot och en halv krossad servis. Återvinningen hade kanske inte så bra öppettider förr i tiden, gissar jag.
Den 27 oktober så lade jag ner jobbet för säsongen. Då hade jag förberett det som jag planerade skulle bli gräsmatta + bärbuskar nästa säsong.
Som vanligt så gissade jag bara lite, och min metod var helt enkelt att gräva: jag försökte gräva i alla fall 20 cm överallt, få bort alla träd och buskar, kasta jorden på någon hög någonstans och sedan är det bara att sålla ut rötter och stenar, blanda ut den lite och lägga tillbaka. Som tur var hade som sagt den tidigare ägaren så många stenplattor att jag kunde bygga vad dottern kallade ett dansgolv, som jag sedan lade en gammal presenning över. Detta fick bli min tillfälliga lagringsplats för jorden inför nästa steg.
Vid det här laget så hade jag kommit fram till en gammal mur som var igenvuxen och hade rasat ner lite. Trots allt var den i relativt gott skick, och efter att ha kollat med kommunen att jag fick underhålla den så grävde jag ut lite bakom, fyllde i med lite småsten och lade tillbaka stenarna på ett entusiastiskt och lekmannamässigt sätt. Det var rejält spännande att försöka lyfta stenar på 50+ kg samtidigt som man står i en relativt brant backe och försöker få grepp med skorna i den hala leran.
Efter det så återstår det enkla: att sålla jorden och lägga tillbaka den. Här blandade jag också i lite torv, för fluffighet.
Denna process tog ungefär 3 veckor, och nu började det bli lite kyligt. Skönt, med tanke på aktivitetsnivån! I slutet av oktober 2020 så slog jag en signal till polisen efter att ha hittat en liten – vad jag kunde bedöma – skarp patron i jorden som jag sållade. Typ salongsgevär eller något. Jag hittade också några gamla färdigpangade hagelskott, diverse metall- och glasskrot och en halv krossad servis. Återvinningen hade kanske inte så bra öppettider förr i tiden, gissar jag.
Den 27 oktober så lade jag ner jobbet för säsongen. Då hade jag förberett det som jag planerade skulle bli gräsmatta + bärbuskar nästa säsong.
Den 5 mars 2021 så fortsatte projektet. Gräsmattan hade förlorat sin smaragdgröna lyster och solens strålar, med sin blida och livliga värma, hade ännu inte ej närmat sig de döda och ännu inte återfödda bärbuskarna. Även om jag hade försökt bli klar så återstod det lite jobb med odlingsbaljan: det är ett hörn som behöver fixas till lite. Nåväl.
Den 28 april så skedde vårsådden. Min plan var att så gräsmattan tidigt på våren innan torkan, och sedan framåt juli/augusti när gräsmattan etablerat sig något stoppa in buskar. Att börja med gräset ger lite extrajobb, men det verkade vara lite tidigt för att få tag på buskar och eftersom det finns en femåring i huset så tänkte jag också att det var smidigare för mig om området håller sig så ointressant som möjligt innan gräsmattan hunnit få lite fart. Med bärbuskar riskeras spring, men utan bärbuskar finns inget här att göra.
Den 6 juni så hadet det blivit grönt. Vid denna tid så hade vädret skiftat från sen svinkall vår med snöbyar i maj till varmt och torrt. Med tanke på tillgången till vatten så tycker jag ändå att gräset lyckades rätt bra: jag hade några regnvattentunnor vid det här laget, så det blev några vändor med vattenkannor. En månad senare, i början av juli, så skulle det äntligen bli av att koppla in några IBC-tankar och jag fick till timingen ganska bra: det kom 20–30 mm några dagar efteråt som gav ett par kubik med vatten.
Trots värmen och den generella torkan, men kanske tack vare att vi har tusen kvadrat skog på tomten och att våren var så fuktig, så var myggsituationen outhärdlig. Obegripligt intensiv, rentav. Dottern vägrade gå ut, så jag gick och plockade smultronen, levererade inomhus och fick 43 myggbett på kuppen. När inga billiga metoder fungerade så gav vi upp och köpte en sådan där gasdriven myggfångare för massa tusenlappar, för den svenska sommaren är lite för kort för att vara snål. Omkring denna tid så tog jag mig an den sista sektionen av denna lilla långsmala bit trädgård: den röriga slänten med stenar och skräp. En sak som jag lärt mig sedan förra året är att det är lätt att nyanlägga en gräsmatta, men om man inte tänker efter före (vilket jag förstås inte gjorde första gången) så kan det blir rätt jobbigt att klippa den. Den här lilla gräsmattan hade en hel del skarpa hörn där man inte kommer åt med gräsklipparen, eftersom den ju inte riktigt klipper ända fram till framkanten av framhjulen. Det blir fort lite irriterande. Som tur är hade jag planerat att ha buskar framför stenmuren där nere, och sedan placera buskar omkring stenarna där uppe. Med den nya insikten om gräsklipparens fyrkantighet så blev planen också att plantera buskar så att de skarpa hörnen försvinner. När man bara har en hammare så ser allting ut som en spik, och nu hade jag i garaget några 30 cm rabattkanter i stål. Dessa klämde jag in bland stenarna för att dölja det fula slutet av gräsmattan och början på skräpslänten. Lite grävning och inblandning av planteringsjord, samt en tur för till en buskförsäljare senare så hade vi planterat ett par krusbärsbuskar. Det var en äckligt varm dag, och med svettigt anlete, låg energinivå och ett otåligt barn så gjorde jag en kvick in-och-ut och fick med mig de mest spektakulärt nedåtväxande krusbärsbuskarna man kan tänka sig. Det påstås att man till hösten ska kunna klippa av de grenar som inte växer ut det håll man vill, så jag får väl klippa av ungefär alla. Nåja, vi får se hur de ser ut om ett par år.
Några dagar senare så hade jag planterat tre hallonbuskar av olika sorter, två av vilka syns i bild, för att vi ska få hallon på lite olika tider av året. Min plan är fortfarande att plantera fler runt omkring de stora bumlingarna, bland annat där den smala remsan av gräsmatta (också svårklippt) går ner och möter täckbarken. Byns lokala busk-, träd- och blomsterhandel beslöt sig dock i juli för att ta semester precis hela sommaren (tillbaka "slutet av augusti") och vår bil är pytteliten, så vi fick inte med oss fler än fem buskar åt gången från affären längre bort. Familjens favorit är någon variant av hösthallon som hette något med "mormors", för de gav riklig skörd under typ 6 veckor på sensommaren och en bra bit in på hösten. Förutom att plantera hallonen så kämpade jag lite med den steniga slänten, och till slut blev det dessa tre nivåer: krusbär längst ner, stenigt och kargt i mitten och en balja på toppen där planen är att sätta lavendel. Eftersom det kommer krävas typ 100 plantor så blir det lite onödigt dyrt, så tanken är att så frön tidigt nästa vår och plantera ut framåt försommaren. I mitten där det nu är stenigt och lite trist så är tanken att ge murgrönan fritt spelrum för att se om den kan krypa in där och täcka upp. Det växer gott om murgröna på stenarna och även en som börjat klättra upp på trädet, så vi får väl se om den lyckas täcka stenarna, även om det inte finns särskilt många bra platser för att slå rot där. Vi är nu framme i slutet av juli innevarande år.
Den 28 april så skedde vårsådden. Min plan var att så gräsmattan tidigt på våren innan torkan, och sedan framåt juli/augusti när gräsmattan etablerat sig något stoppa in buskar. Att börja med gräset ger lite extrajobb, men det verkade vara lite tidigt för att få tag på buskar och eftersom det finns en femåring i huset så tänkte jag också att det var smidigare för mig om området håller sig så ointressant som möjligt innan gräsmattan hunnit få lite fart. Med bärbuskar riskeras spring, men utan bärbuskar finns inget här att göra.
Den 6 juni så hadet det blivit grönt. Vid denna tid så hade vädret skiftat från sen svinkall vår med snöbyar i maj till varmt och torrt. Med tanke på tillgången till vatten så tycker jag ändå att gräset lyckades rätt bra: jag hade några regnvattentunnor vid det här laget, så det blev några vändor med vattenkannor. En månad senare, i början av juli, så skulle det äntligen bli av att koppla in några IBC-tankar och jag fick till timingen ganska bra: det kom 20–30 mm några dagar efteråt som gav ett par kubik med vatten.
Trots värmen och den generella torkan, men kanske tack vare att vi har tusen kvadrat skog på tomten och att våren var så fuktig, så var myggsituationen outhärdlig. Obegripligt intensiv, rentav. Dottern vägrade gå ut, så jag gick och plockade smultronen, levererade inomhus och fick 43 myggbett på kuppen. När inga billiga metoder fungerade så gav vi upp och köpte en sådan där gasdriven myggfångare för massa tusenlappar, för den svenska sommaren är lite för kort för att vara snål. Omkring denna tid så tog jag mig an den sista sektionen av denna lilla långsmala bit trädgård: den röriga slänten med stenar och skräp. En sak som jag lärt mig sedan förra året är att det är lätt att nyanlägga en gräsmatta, men om man inte tänker efter före (vilket jag förstås inte gjorde första gången) så kan det blir rätt jobbigt att klippa den. Den här lilla gräsmattan hade en hel del skarpa hörn där man inte kommer åt med gräsklipparen, eftersom den ju inte riktigt klipper ända fram till framkanten av framhjulen. Det blir fort lite irriterande. Som tur är hade jag planerat att ha buskar framför stenmuren där nere, och sedan placera buskar omkring stenarna där uppe. Med den nya insikten om gräsklipparens fyrkantighet så blev planen också att plantera buskar så att de skarpa hörnen försvinner. När man bara har en hammare så ser allting ut som en spik, och nu hade jag i garaget några 30 cm rabattkanter i stål. Dessa klämde jag in bland stenarna för att dölja det fula slutet av gräsmattan och början på skräpslänten. Lite grävning och inblandning av planteringsjord, samt en tur för till en buskförsäljare senare så hade vi planterat ett par krusbärsbuskar. Det var en äckligt varm dag, och med svettigt anlete, låg energinivå och ett otåligt barn så gjorde jag en kvick in-och-ut och fick med mig de mest spektakulärt nedåtväxande krusbärsbuskarna man kan tänka sig. Det påstås att man till hösten ska kunna klippa av de grenar som inte växer ut det håll man vill, så jag får väl klippa av ungefär alla. Nåja, vi får se hur de ser ut om ett par år.
Några dagar senare så hade jag planterat tre hallonbuskar av olika sorter, två av vilka syns i bild, för att vi ska få hallon på lite olika tider av året. Min plan är fortfarande att plantera fler runt omkring de stora bumlingarna, bland annat där den smala remsan av gräsmatta (också svårklippt) går ner och möter täckbarken. Byns lokala busk-, träd- och blomsterhandel beslöt sig dock i juli för att ta semester precis hela sommaren (tillbaka "slutet av augusti") och vår bil är pytteliten, så vi fick inte med oss fler än fem buskar åt gången från affären längre bort. Familjens favorit är någon variant av hösthallon som hette något med "mormors", för de gav riklig skörd under typ 6 veckor på sensommaren och en bra bit in på hösten. Förutom att plantera hallonen så kämpade jag lite med den steniga slänten, och till slut blev det dessa tre nivåer: krusbär längst ner, stenigt och kargt i mitten och en balja på toppen där planen är att sätta lavendel. Eftersom det kommer krävas typ 100 plantor så blir det lite onödigt dyrt, så tanken är att så frön tidigt nästa vår och plantera ut framåt försommaren. I mitten där det nu är stenigt och lite trist så är tanken att ge murgrönan fritt spelrum för att se om den kan krypa in där och täcka upp. Det växer gott om murgröna på stenarna och även en som börjat klättra upp på trädet, så vi får väl se om den lyckas täcka stenarna, även om det inte finns särskilt många bra platser för att slå rot där. Vi är nu framme i slutet av juli innevarande år.
Vilket slit! Bra jobbat. Lavendel kan vara svår att dra upp fr frö, men har du en planta kan du föröka med sticklingar, det brukar fungera bra.
Vilka lurigheter ska man se upp med när det gäller lavendel? Just vad är det som brukar bli problem? Min erfarenhet av lavendel är att den är rött odödlig. Vi har en som växer i precis fel sorts jord, som blivit överkörd av en gräsklippare, nedtrampad av barn och i övrigt inte tagits hand om. Den växer fint fortfarandeFadai skrev:
Ja, de tål en del. Tänker på frösådd, just. De ska sås, stratifieras, dvs ställas i kylen några veckor, och sen förhoppningsvis gro. Fast kanske enklare att så ute på hösten och låta naturen sköta resten. Jag har gett upp frösådd och tar sticklingar istället. Skippar kruka o sätter dem direkt, man får bara hålla dem fuktiga tills de rotat sig.halper skrev:
Vilka lurigheter ska man se upp med när det gäller lavendel? Just vad är det som brukar bli problem? Min erfarenhet av lavendel är att den är rött odödlig. Vi har en som växer i precis fel sorts jord, som blivit överkörd av en gräsklippare, nedtrampad av barn och i övrigt inte tagits hand om. Den växer fint fortfarande
Ja jag har ju ett par hundra frön så man kan ju testa båda metoder. Kan slänga ut några fröer sent i höst, några tidigt i vår och sedan kan jag testa några inne också. Överlever några så får jag i alla fall material till sticklingar!
Fast först ska jag skaffa en halv kubik sand så jag kan blanda till en riktigt torr, näringsfattig och bister jord som de tydligen ska gilla.
Fast först ska jag skaffa en halv kubik sand så jag kan blanda till en riktigt torr, näringsfattig och bister jord som de tydligen ska gilla.
Tack! Kul att den var läsvärdT Talisman skrev:
I det här fallet gissar jag att de sjunkit ner lite de första få åren när saker förmultnat och sedan har de väl sjunkit en liten bit varje år när leran tinat upp på våren och är som gegga. För att motverka det får man väl i så fall lägga något under som inte sjunker ihop: sand, makadam eller något. Däremot så är det ju lera (på min tomt) hela vägen ner till berg eller den där hårda istidsbetongen, och så långt kan man inte gräva! Min metod för att balansera insats med kvalitet skulle kunna vara att gräva någon decimeter, fylla med sand och sedan lägga dit plattan. Efter fem är får man kanske lyfta upp dem och fylla på lite, men det gör man väl på en eftermiddag.
De tyngsta blocken som jag lade i gräsmattan (45 kg) kunde man ju ha räknat ut skulle sjunka ner, med tanke på att de låg i min torvblandade gräsmattejord … men i år tror jag att jag ska fiska upp dem och så gräsmatta istället.
Sand och/eller makadam låter vettigt.Tack! Kul att den var läsvärd
I det här fallet gissar jag att de sjunkit ner lite de första få åren när saker förmultnat och sedan har de väl sjunkit en liten bit varje år när leran tinat upp på våren och är som gegga. För att motverka det får man väl i så fall lägga något under som inte sjunker ihop: sand, makadam eller något. Däremot så är det ju lera (på min tomt) hela vägen ner till berg eller den där hårda istidsbetongen, och så långt kan man inte gräva! Min metod för att balansera insats med kvalitet skulle kunna vara att gräva någon decimeter, fylla med sand och sedan lägga dit plattan. Efter fem är får man kanske lyfta upp dem och fylla på lite, men det gör man väl på en eftermiddag.
De tyngsta blocken som jag lade i gräsmattan (45 kg) kunde man ju ha räknat ut skulle sjunka ner, med tanke på att de låg i min torvblandade gräsmattejord … men i år tror jag att jag ska fiska upp dem och så gräsmatta istället.
Vi har ett helt gäng såna där blytunga plattor som ligger och skräpar här och var på tomten. Några utgjorde golv på en tidigare uteplats. En låg framför dörren på ett uråldrigt dass. Och ytterligare någon har troligen legat framför en öppen spis nån gång i forntiden.
Min idé är att antingen göra som du gjorde - låta dom bli en gång nånstans på tomten.
En annan idé är använda dom till att göra något slags stenparti med olika nivåer. Där man både kan sätta växter mellan plattorna, och PÅ plattorna i krukor. Googlar man lite på typ "garden flowers flat rocks" så blir man synnerligen inspirerad. Kanske FÖR inspirerad
Ja, problemet brukar sällan vara att man får för lite inspirationT Talisman skrev:Sand och/eller makadam låter vettigt.
Vi har ett helt gäng såna där blytunga plattor som ligger och skräpar här och var på tomten. Några utgjorde golv på en tidigare uteplats. En låg framför dörren på ett uråldrigt dass. Och ytterligare någon har troligen legat framför en öppen spis nån gång i forntiden.
Min idé är att antingen göra som du gjorde - låta dom bli en gång nånstans på tomten.
En annan idé är använda dom till att göra något slags stenparti med olika nivåer. Där man både kan sätta växter mellan plattorna, och PÅ plattorna i krukor. Googlar man lite på typ "garden flowers flat rocks" så blir man synnerligen inspirerad. Kanske FÖR inspirerad
Tror jag får googla på det där också … har ju några betongblock över!