Privat väg skadas vid regn. Grannen vill att vi bekostar diken.
Vägen till våra grannar går den sista biten över vår mark. Inget servitut finns och vi har inte heller tänkt att det behövs. Allt har varit frid o fröjd och vi har inga planer på att ändra på detta.
Nu har grannen hört av sig och är besvärad av vägen far illa vid kraftigt regn. Då vägen just där är en ganska brant backe följer gruset med vattnet och hamnar ute i naturen.
Då vattnet kommer från vår mark, skog o natur, vill han nu att vi gräver rejäla diken så att regnvattnet inte kan förstöra hans väg.
Vad gäller?
Vi har ingen nytta av vägen. Har därför ingen lust att bekosta dikning samtidigt som man vill kunna fortsätta prata med sina grannar.
Nu har grannen hört av sig och är besvärad av vägen far illa vid kraftigt regn. Då vägen just där är en ganska brant backe följer gruset med vattnet och hamnar ute i naturen.
Då vattnet kommer från vår mark, skog o natur, vill han nu att vi gräver rejäla diken så att regnvattnet inte kan förstöra hans väg.
Vad gäller?
Vi har ingen nytta av vägen. Har därför ingen lust att bekosta dikning samtidigt som man vill kunna fortsätta prata med sina grannar.
Det är väldigt lämpligt att ordna servitut i ett sådant här fall. Där regleras också sådant som underhållsansvar för vägen, vilket lämpligen åläggs grannen.
Man kan skriva ett avtalsservitut som sedan registreras hos lantmäteriet.
Det är dock en udda situation, har grannen alltså inte en infart till sin fastighet utöver denna väg? Det borde reglerats i samband med fastighetsbildningen. Eller är det så att grannen har ett hus på ofri grund (dvd det ligger på din fastighet)?
Man kan skriva ett avtalsservitut som sedan registreras hos lantmäteriet.
Det är dock en udda situation, har grannen alltså inte en infart till sin fastighet utöver denna väg? Det borde reglerats i samband med fastighetsbildningen. Eller är det så att grannen har ett hus på ofri grund (dvd det ligger på din fastighet)?
Precis som tommib är inne på är det nog läge att lösa den här situationen formellt, förslagsvis genom ett avtalsservitut som sedan skrivs in i fastighetsregistret (i vart fall så länge det bara rör sig om en granne som nyttjar vägsträckan, om det är flera fastigheter som nyttjar ett antal vägsträckor kan en gemensamhetsanläggning vara mer aktuell, men det beror på omständigheterna i övrigt). Vad gäller underhållsansvar är mitt förslag att tjänande fastighet (d.v.s. du) ger härskande fastighet (d.v.s. grannen) rätt att nyttja och underhålla befintlig väg. Då kan grannen själv utföra underhåll, dikesgrävning är kanske lite väl långt att gå för att tala om vanligt underhåll, men det är ju bara att ni förtydligar att servitutet också avser en rätt att gräva diken på anvisad plats efter vissa mått etc. (eventuell övrig lagstiftning vad gäller vägbyggen, dikesgrävning eller liknanade lämnar jag dock okommenterad här).
Men som det ser ut nu är du inte skyldig att göra någonting, eftersom grannen (om jag inte misstolkar dig) saknar formell rätt att överhuvudtaget nyttja din fastighet för att ta väg till dennes fastighet. Om ett servitutsförhållande uppstår mellan din fastighet och grannens är du skyldig att hålla din fastighet i ett sådant skick att servitutet går att utöva, vilket vad gäller vägar och vägdiken helt enkelt blir en bedömningsfråga från fall till fall. Men så länge du inte med flit låter vägen förfalla till ett sådant skick att den inte ens medelst rimligt underhåll går att nyttja ska det inte vara någon fara.
Men du skriver också att du vill kunna fortsätta prata med grannen och här blir det ju lite knivigare. Om du har traktor etc. kan det kanske vara en idé att bara gå grannen till mötes, det kommer nog vara enklare än att bråka. Om du däremot är mer principfast eller saknar grävmaskiner etc. tycker jag du kan hälsa grannen att ni kan fixa ett servitut er emellan och sen kan grannen själv bekosta dikesgrävningar etc. Men det lär inverka negativt på grannsämjan. Jag skulle därför om jag var i din sits börja med att fundera på hur mycket jag värderade grannsämjan innan jag bestämde mig för hur jag skulle gå vidare i frågan. En god granne skulle jag nog hellre behålla, i vart fall om jag med enkelhet kunde fixa till ett par schyssta diken så att säga.
Men som det ser ut nu är du inte skyldig att göra någonting, eftersom grannen (om jag inte misstolkar dig) saknar formell rätt att överhuvudtaget nyttja din fastighet för att ta väg till dennes fastighet. Om ett servitutsförhållande uppstår mellan din fastighet och grannens är du skyldig att hålla din fastighet i ett sådant skick att servitutet går att utöva, vilket vad gäller vägar och vägdiken helt enkelt blir en bedömningsfråga från fall till fall. Men så länge du inte med flit låter vägen förfalla till ett sådant skick att den inte ens medelst rimligt underhåll går att nyttja ska det inte vara någon fara.
Men du skriver också att du vill kunna fortsätta prata med grannen och här blir det ju lite knivigare. Om du har traktor etc. kan det kanske vara en idé att bara gå grannen till mötes, det kommer nog vara enklare än att bråka. Om du däremot är mer principfast eller saknar grävmaskiner etc. tycker jag du kan hälsa grannen att ni kan fixa ett servitut er emellan och sen kan grannen själv bekosta dikesgrävningar etc. Men det lär inverka negativt på grannsämjan. Jag skulle därför om jag var i din sits börja med att fundera på hur mycket jag värderade grannsämjan innan jag bestämde mig för hur jag skulle gå vidare i frågan. En god granne skulle jag nog hellre behålla, i vart fall om jag med enkelhet kunde fixa till ett par schyssta diken så att säga.
Det är faktiskt vanligare än vad man kan tro vid en första anblick att lantmäteriet gör bedömningen att formell rätt till väg får lösas i en framtida förrättning. Det kan exempelvis handla det om att det inte är lämpligt att tillskapa ytterligare ett vägservitut på en väg som redan är belastad av flertalet servitut. Istället bör vägfrågan lösas genom en anläggningsförrättning. Men det finns inget utrymme i anläggningslagen för lantmäteriet att ex officio bilda gemensamhetsanläggningar och om ingen part yrkar på att bilda en sådan kan Lantmäteriet inte gå vidare i frågan. Istället skjuts vägfrågan på framtiden tills någon inkommer med ett yrkande om att bilda gemensamhetsanläggning (vilket allt för ofta sker när vägfrågan blivit så infekterad att någon är så less och arg att dom tycker att lantmäteriets dyra och ganska långsamma process är bättre än inget alls).tommib skrev:
Redigerat:
TS (akuta) problem verkar dock vara att grannen fått för sig att vattnet från TS fastighet utgör grund för skadestånd. Om TS genom någon åtgärd på sin fastighet aktivt leder vatten mot vägen kan sådan skadeståndsberättigande grund uppstå, annars gäller att fastighetsägare får tåla naturligt förekommande vatten från andra intilliggande fastigheter.
Ur "Enskild Väghållning" från Trafikverket och REV Enskild väg (ineko.se)
Den naturliga vattenavrinningen måste alla fastigheter tåla. Men i samband med att man nyanlägger eller lägger om en väg kan vattenavrinningen förändras. Fastighetsägarna måste tåla även detta, men inom rimliga gränser
Men om vi får tro TS saknar grannen rätt att nyttja vägen och har ej heller någon väganläggning inom sin egna fastighet som tagit skada. Så vad har TSs granne egentligen lidit för ekonomisk skada som kan ersättas genom skadestånd?M Maijckel skrev:
"Friskt vågat hälften vunnet" - kanske man skulle översätta grannens agerande medF Falckman skrev:
TS kan ju kontra med samma mynt (t.ex. begära intrångsersättning) och så möts de på mitten, dvs. ingen får något av den andre
Men för att besvara din fråga: Grannen "upplever" väl att vägen tillhör han eller hon, och att den skadas av vatten TS borde vara ansvarig för.
Redigerat:
Hehe ah okej du tänker så, tja för all del. Men då känns det ändå som att TS sitter på en bättre hand än grannen. Men det är klart, även i Black jack förlorar ju huset emellanåt så...M Maijckel skrev:"Friskt vågat hälften vunnet" - kanske man skulle översätta grannens agerande med
TS kan ju kontra med samma mynt (t.ex. begära intrångsersättning) och så möts de på mitten, dvs. ingen får något av den andre
Men för att besvara din fråga: Grannen "upplever" väl att vägen tillhör han eller hon, och att den skadas av vatten TS borde vara ansvarig för.
Tack för alla svar.
Vägstumpen, som är en förlängning från där vägsamfälligheten slutar, har säkert funnits sedan Hedenhös och det är inga problem för mig att den finns. Måste t o m erkänna att fram till idag hade jag inte ens tänkt på att servitut saknas.
Jag har inga planer på att börja bråka om något som varit så hur länge som helst och ekonomiskt har jag knappast något att vinna på att bråka eller hävda att vägen tas bort. I alla fall inget som är värt att äventyra grannsämjan för. Marken är mager skogsmark med låg bonitet, på gränsen till impediment.
Däremot kände jag att jag inte har någon anledning att betala för att dika vägen eller leda bort vatten från min mark innan den når vägen. De får gärna göra mindre dikningsinsatser längs med vägen men bör rimligen betala själva, tänkte jag.
OBS att jag inte gjort något som gjort att problemet blivit större mot tidigare.
Vägstumpen, som är en förlängning från där vägsamfälligheten slutar, har säkert funnits sedan Hedenhös och det är inga problem för mig att den finns. Måste t o m erkänna att fram till idag hade jag inte ens tänkt på att servitut saknas.
Jag har inga planer på att börja bråka om något som varit så hur länge som helst och ekonomiskt har jag knappast något att vinna på att bråka eller hävda att vägen tas bort. I alla fall inget som är värt att äventyra grannsämjan för. Marken är mager skogsmark med låg bonitet, på gränsen till impediment.
Däremot kände jag att jag inte har någon anledning att betala för att dika vägen eller leda bort vatten från min mark innan den når vägen. De får gärna göra mindre dikningsinsatser längs med vägen men bör rimligen betala själva, tänkte jag.
OBS att jag inte gjort något som gjort att problemet blivit större mot tidigare.
Redigerat:
Det är därför det är bättre att formalisera relationen, även om det för många smakar illa och kan bli lite sura miner. Då blir det klart och tydligt vem som är ansvarig för vad och vem som betalar.
Du får försöka få grannen att se det ur din synvinkel, varför ska du betala för att underhålla en väg du inte har någon nytta av?
Du får försöka få grannen att se det ur din synvinkel, varför ska du betala för att underhålla en väg du inte har någon nytta av?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 915 inlägg
Varför skulle det inverka negativt på grannsämjan att TS inte bekostar upprustning av grannens väg? Då är det väl betydligt mer menligt om grannen kräver att TS gör något som bara grannen har nytta av.F Falckman skrev:
Nu är jag inte säker på att grannen kräver något, men jag tycker att TS verkar ha en öppen och tillmötesgående attityd här. Skär sig förhållandet ändå tycker jag att man kan säga stt det är grannen som förstört relationen, men ett pedagogiskt förklarande av varför det hela är grannens problem samtidigt som denne ges möjlighet att lösa det torde falla väl ut i de flesta fall.
TS vinner inget på att skriva ett servitut.
Är det grannens väg så är det ju grannen som får underhålla. Så lämpligen hälsar man grannen att det är okej att det dikas.
Är det grannens väg så är det ju grannen som får underhålla. Så lämpligen hälsar man grannen att det är okej att det dikas.
Servitut eller inte så är det grannens väg. Marken tillhör TS, men vägen tillhör den som underhåller den.
Grannen skulle säkert få ett officialservitut (om det är enda lämpliga vägen till hens fastighet) men en förrättning skulle troligen kosta för båda parter. Då är det bättre att agera som om det fanns ett officialservitut, det vill säga att grannen har rätt att underhålla väg och diken till en viss bredd.
Men TS ska inte behöva betala något.
Grannen skulle säkert få ett officialservitut (om det är enda lämpliga vägen till hens fastighet) men en förrättning skulle troligen kosta för båda parter. Då är det bättre att agera som om det fanns ett officialservitut, det vill säga att grannen har rätt att underhålla väg och diken till en viss bredd.
Men TS ska inte behöva betala något.
Det beror helt på marken. Finns det jord i den karga miljön så är det några timmars jobb med en grävare. Mest krångel är vad man ska göra av massorna. Kan de läggas vid sidan av vägen/diket så sparas mycket. Är det ytligt berg eller mycket stora block så blir det krångligt, tidsödande och dyrt...J JBa skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 915 inlägg
Det beror väl lite på vad man menar med vinner. Att reda ut och nedteckna rättigheter kan ju vara en vinst i sig även om man formellt avstår vissa rättigheter till liten eller ingen ersättning.D Daniel 109 skrev:
Att göra sig av med osäkerhetsfaktorer är inte värdelöst.