Jag håller med dig om allt det där Kattvind......men jag vill tillägga en sak:
Förutom alla de seriösa konstnärerna och hantverkarna som du beskriver så finns det en ganska stor grupp konstnärs-självhushållnings-wannabeer som köper billiga gårdar och bor där några år utan att underhålla eller reparera någonting. De bor där och lever hippieliv och är så lyckliga tills huset har förfallit så att det överhuvudtaget inte är beboeligt längre och tills ingen vill hjälpa dem längre eftersom det är omöjligt att få gentjänster av dem och tills allt på gården som går att sälja är sålt och det inte går att få kredit någonstans.
Då drar de vidare...... kanske blir de inneboende på en kompis självhushållargård....... i bland blir de nomader och försvinner till storstan........ men slutstationen är nästan alltid en lägenhet som socialen betalar. Frågan är bara på vilken ort.
Jag har träffat på många sådana typer. De brukar få för sig att jag är en av dem eftersom jag på grund av olyckliga omständigheter har tvingats lära mig leva på litet pengar och eftersom jag gärna gör mycket själv och inte bryr mig ett skit om mode och status.
Efter en kort tids bekantskap brukar de bli gruvligt besvikna och rent elaka i käften då de märker att jag har ambitionen att klara mig och leva ett ordnat liv och att jag vill sätta min tid på verksamheter som ger någon slags avkastning antingen i pengar eller i egenproducerade varor. Så får man inte göra i deras värld.
De flummar nämligen omkring på vägen mot egendomslöshet och socialbidrag..... några år senare får man höra ryktesvägen att de har nått målet.
Tyvärr tror jag att folk har svårt att se skillnad på de där kringirrande flumgökarna och seriösa konstnärer/hantverkare/självhushållare som visserligen har ganska små penninginkomster men medräknat alla extraknäck och påhugg ändå tjänar tillräckligt för att täcka sina små penningutgifter och håller sina gårdar gående på ett hållbart vis.
@kattvind, ett (1) inlägg ifrågasatte konstnärers ekonomi och det fick dig att känna att du behövde dra en lång gnällharang om kränkta vita män, typ. Charmigt.
Gillade filmen dock, så poäng för att du inte bara hänföll till nedlåtande uttalanden om andra människors liv.
@kattvind, ett (1) inlägg ifrågasatte konstnärers ekonomi och det fick dig att känna att du behövde dra en lång gnällharang om kränkta vita män, typ. Charmigt.
Gillade filmen dock, så poäng för att du inte bara hänföll till nedlåtande uttalanden om andra människors liv.
Jag håller med dig om allt det där Kattvind......men jag vill tillägga en sak:
Förutom alla de seriösa konstnärerna och hantverkarna som du beskriver så finns det en ganska stor grupp konstnärs-självhushållnings-wannabeer som köper billiga gårdar och bor där några år utan att underhålla eller reparera någonting.
Jaha. De har jag aldrig träffat på. Kanske för att jag faktiskt jobbar med kultur. Däremot spritlangaren med försörjningsstöd och den goa snickargubben, för att ta två typer som jag träffat på bara under det här året som *inte* betalade så mycket skatt. Men jag går inte omkring och generaliserar om alla med försörjningsstöd eller snickeri för det.
Det är väl bara bra om någon vill ta tag i husen som står och förfaller på landet av sagda anledningar? Jag menar, det kan ju ändå inte bli värre än det är. Huset faller ju av sig självt till slut så om någon vill göra ett försök med det ser jag som positivt. Om sen personen lever på 75% av minimilön eller lever på avkastningen på aktieutdelningen spelar mindre roll.
Å andra sidan så verkar det inte vara utgångsobjektets skick och projektledarens ekonomi som avgör. Byggahus har ju skrivit flera artiklar om annorlunda husbyggen som inte hör till ordningen och nog hittar folk fel även om det är plöjt ner 10 miljoner i huset.
Vi ser ju om några år om det kommer en ny artikel om samma hus och om det blev ett slott eller övningsområde för hemvärnet.
Jaha. De har jag aldrig träffat på. Kanske för att jag faktiskt jobbar med kultur. Däremot spritlangaren med försörjningsstöd och den goa snickargubben, för att ta två typer som jag träffat på bara under det här året som *inte* betalade så mycket skatt. Men jag går inte omkring och generaliserar om alla med försörjningsstöd eller snickeri för det.
Naturligtvis har du inte träffat på dem
Du arbetar med kultur. De går långa omvägar kring allt som har minsta lilla lukt av arbete hur lindrigt det än är. Hur skulle de våga närma sig dig..... du som arbetar inom den branschen där de låtsas arbeta skulle ju genomskåda dem direkt..... du skrämmer skiten ur dem på en mils avstånd.
På fullaste allvar.
Ett tydligt bevis på att du är en seriös och respektabel person.
Det var när jag hade varit långtidssjukskriven i flera år som jag började träffa på den sortens människor. De tog det för självklart att jag var simulant och arbetsskygg och missbrukare och kollega till dem så därför vågade de närma sig mig.
De trodde att de hade mött en själsfrände...... och då de insåg att jag inte var varken simulant eller missbrukare eller arbetsskygg då sprack bekantskapen.
Det där hände med flera tiotal olika personer...... tydligen sände jag ut någon signal som betydde "en av oss".
Och Rembrants största finansiella problem var att han köpte för stort och dyrt hus på fashionabel gata. Så dålig husaffär kan vi också sätta upp på risk-kontot.
Jag håller med Kattvind här! Det behövs fler som vill ta sig an ödehus på landet, inte färre. Självklart går det att renovera billigt och under många år för att hålla nere kostnader. Det går att lära sig att göra mycket själv, och det hjälper, inte själper en byggd om ödehusen får boende som vill göra något för sitt område.
Instämmer. Vilken typ av köpare man tänker sig och i varför kommunen överhuvudtaget skall fundera på det kan man ju diskutera. Men bara det faktum att objekten blir kända för en vidare krets och att ägarna får en liten knuff att sälja är värt mycket. Känner till några riktigt fina hus i hyfsat attraktiva områden som stått obebodda i decennier och som aldrig varit ute på marknaden. Oftast är det i princip bara de närmaste grannarna som känner till objektens existens, och det leder ju sällan någonvart.
Ser man filmen @kattvind länkade till verkar dock husägaren inte påverkats av kommunens arbete utan anser sig ha hittat objektet genom eget idogt grävande.
Då missförstod jag dig. Jag trodde du (med den smileyn och allt) menade att hon kanske skulle vara, eller bli en framgångsrik konstnär. Och därmed också ekonomiskt framgångsrik.
Om du redan från början avsåg att påpeka att Rembrandt iofs blev historiskt framgångsrik, men inte ekonomiskt, så flög det över huvudet på mig. (Ett faktum jag inte trodde var allmänt känt.)
Någon gissning om hur mycket hon måste lägga för att få gården beboelig? Hursomhelst lär det vara en bra affär!
Den ska ha vatten, avlopp och eventuellt också el så den är inflyttningsbar även om det inte är toppskick. Det borde i alla fall gå att bo och renovera samtidigt.
Falkenberg ligger cirka 10 mil från Göteborg så det är inom pendlingsbart avstånd.
Mia Orange skrev:
KnockOnWood skrev:
Men men, hon kan ju vara vår nästa Rembrandt, vem vet
