Jag äger en fastighet på drygt 3000 m2 vid en hyfsat stor sjö i Småland. Fastigheten omgärdas av en större skogs/jordbruksfastighet.
På fastigheten finns tre små stugor, 20, 40 och 15 m2,byggda mellan 1952 och 1979. Stugorna ligger 5- 0 m från sjön. Byggnaderna är helt omoderna och saknar såväl va som el. Området är inte planlagt och närmsta samlade bebyggelse finns någon kilometer bort.
Länsstyrelsen gav dispens för bygget av den minsta och mest sjönära stugan 1979, med motiveringen att tomtplatsen redan var tagen i anspråk för bebyggelse och att stugan då inte skulle inskränka på allemansrätten.
Jag har nu sökt strandskyddsdispens för att bygga en modern stuga (och i förlängningen ordna med va- och elförsörjning) på ca 60 m2 och fått detta beviljat av kommunen, men länsstyrelsen beslutade att överpröva dispensen. De har nu legat på ärendet i över ett halvt år och efter att ha sonderat lite, förstår jag att det kan dröja ytterligare ett halvår eller mer innan de fattar beslut. Säger länsstyrelsen ja, är allt frid och fröjd. Säger de nej har jag möjlighet att överklaga, men kan då komma att stå med ett nej från Miljödomstolen om 1-2 år från dags datum….. och så får jag då börja om från början och föreslå en annan plats för stugan etc.
Jag tänker då att jag kanske redan nu ska söka en strandskyddsdispens till, och då med ett annat läge för stugan, längre bort från sjön. Skulle jag då få denna dispensen beviljad av länsstyrelsen, drar jag tillbaka det första ärendet och har då förhoppningsvis sparat mycket tid.
Jag undrar därför om det är någon som gjort något liknande och har någon erfarenhet att dela med sig?
Tycker inte du borde söka en dispens först än den du lämnat in är avgjord. Det som är viktigt för dig är att se till så hela fastigheten är ianspråkstagen( tydlig att den nyttjas i sin helhet inte nå liten satellit här å en där. Om du har det som bas så borde det gå bra.
Vad sjukt att länsstyrelsen ska få hålla på så länge. Vi har också sökt och fått dispens från strandskyddet. Då tog det bara veckor för länsstyrelsen.
Som jag förstår det så överprövar länsstyrelsen alla dispenser mot strandskyddet, inte bara vissa. Finns det någon anledning att tro att länsstyrelsen skulle ändra beslutet? Det är ju rean konstaterat att tomtplatsen är tagen i anspråk.
Det som gör mig väldigt förvånad är att länsstyrelsen ju redan 1979 i sitt beslut (gällde bygget av den minsta och mest sjönära stugan,nr 1)
"Det tillämnadebyggnadsföretaget inskränker inte allemansrätten då tomtplatsen redan är tagen i anspråk för bebyggelse"
och ändå har de ärendet liggande i över ett halvår. Om de tänkt acceptera kommunens besked om dispens hade de väl ganska fort kunnat ge det beskedet, tänker jag. Därför börjar jag bli lite vankelmodig och fundera på hur jag går vidare vid ett ev nej.
- Såg att jag i mitt inlägg skrev "Stugorna ligger 5- 0 m från sjön." Ska vara 5-30 m.
Nu gissar jag bara men tror du inte att den långa handläggningstiden beror på att det ligger ärenden före? Att dom skulle hålla på ett halvår eller längre att överpröva ett ärende låter konstigt.
Det kan väl inte skada att göra en ny ansökan om du vill betala för det, men risken är ju att även den blir överprövad.
En dispens från 1979 säger inte så mycket eftersom reglerna är så pass annorlunda.
Total tystnad från länsstyrelsen sedan april, tills veckan innan jul då handläggaren gav, vad han kallade, ett ” inofficiellt förhandsbesked”. Beslut fattas inte förrän sista veckan i januari - 14 månaders handläggningstid!
Förhandsbeskrdet lyder: vi kommer att säga ok, MEN med vissa krav på förändring. Antingen minska husbredden med minst 1,0 m ( Den är idag 5,5 m), eller minska fönsterytan i gaveln med minst 3 m2 ( Idag är det ett helt glasparti på gaveln, ca 4,4 x 2,1 m).
Hans motivering är, att även om hela tomten redan 1979 bedömdes som ianspråktagen så gör ett stort fönsterparti som vetter ut mot sjön, att hemfridszonen kan upplevas som större än den är idag.
Men man har ju redan sagt att hela tomten är ianspråktagen, alltså att hela tomten är hemfridszon!
Hur kommer jag ur denna mardröm. Jag vill ju inte göra en liten stuga ännu mindre och jag vill ha en fin sjöutsikt inifrån stugan.
Hur klåfingrig kan handläggaren vara med lagstiftningen som stöd? Hjälp mig!
Hans motivering är, att även om hela tomten redan 1979 bedömdes som ianspråktagen så gör ett stort fönsterparti som vetter ut mot sjön, att hemfridszonen kan upplevas som större än den är idag.
Men man har ju redan sagt att hela tomten är ianspråktagen, alltså att hela tomten är hemfridszon!
Han kanske menar att folk i båtar kommer att tycka att de inte kan utnyttja det närmaste vattnet för att det upplevs som hemfridszon med den fönsterytan.
Precis som ovanstående säger så är det upplevelsen av en utökad hemfridszon som är det avgörande. Hur långt från vattnet är huset? För det måste vara proportionerligt att minska ner byggnaden eller den glasade delen.
Precis som ovanstående säger så är det upplevelsen av en utökad hemfridszon som är det avgörande. Hur långt från vattnet är huset? För det måste vara proportionerligt att minska ner byggnaden eller den glasade delen.
Stugans gavel kommer ca8-9 m från sjökanten. Från platån där stugan tänkt byggas och ner till vattnet är det en kraftig brant med sten och mindre block. Höjdskillnaden mellan vattenytan och marken vid stugan är minst 3 m. Nedanför stugan är sjön helt ”obadbar” med sten och småblock. Där är också långgrunt så man tar sig inte närmare strandkanten än 8-10 m ens med kanot, om man inte vill riskera att gå på stenar som inte syns.
Så ni kommer att kunna sitta minst 4 m över strandkanten och titta ut över vattnet genom stora fönster. Det innebär väl verkligen att folk en bra bit ut på vattnet kommer att känna sig iakttagna och besvärade av er.
Så ni kommer att kunna sitta minst 4 m över strandkanten och titta ut över vattnet genom stora fönster. Det innebär väl verkligen att folk en bra bit ut på vattnet kommer att känna sig iakttagna och besvärade av er.
Tolkade först ditt inlägg som bitande ironiskt, men eftersom jag inte hittade något tecken som bekräftade min tolkning, förstår jag att inlägget kommer från ditt hjärta.
Ja, precis som vi, våra barn, våra föräldrar, släkt och vänner suttit de senaste 40 åren på tomten och besvärat sjöfararna. Då och då också med kikare i våra händer. Oftast utomhus vid uppdukat bord när vädret varit passande, men även från den gamla stugan som som ligger 10-12 m längre in från sjön. För att inte tala om alla tillfällen då vi bara vistats på tomten- ståendes och gåendes - och då med ögonhöjd ännu längre upp så att vi kunnat iakttaga och besvära sjöfarare ännu längre bort från stranden.
CCantona1 skrev:
Stugans gavel kommer ca8-9 m från sjökanten. Från platån där stugan tänkt byggas och ner till vattnet är det en kraftig brant med sten och mindre block. Höjdskillnaden mellan vattenytan och marken vid stugan är minst 3 m. Nedanför stugan är sjön helt ”obadbar” med sten och småblock. Där är också långgrunt så man tar sig inte närmare strandkanten än 8-10 m ens med kanot, om man inte vill riskera att gå på stenar som inte syns.
Tolkade först ditt inlägg som bitande ironiskt, men eftersom jag inte hittade något tecken som bekräftade min tolkning, förstår jag att inlägget kommer från ditt hjärta.
Ja, precis som vi, våra barn, våra föräldrar, släkt och vänner suttit de senaste 40 åren på tomten och besvärat sjöfararna. Då och då också med kikare i våra händer. Oftast utomhus vid uppdukat bord när vädret varit passande, men även från den gamla stugan som som ligger 10-12 m längre in från sjön. För att inte tala om alla tillfällen då vi bara vistats på tomten- ståendes och gåendes - och då med ögonhöjd ännu längre upp så att vi kunnat iakttaga och besvära sjöfarare ännu längre bort från stranden.
Ingen ironi, utan just så som myndigheten kan ha resonerat. Det är väl trots allt en liten del av tiden som ni har varit ute på tomten, men med ert förslag kommer ju inte folk veta när ni sitter bakom fönstren och kollar utan uppleva det som jämnt. Folk som finns ytterligare 10 m in upplevs ju inte alls på samma sätt.
Det handlar alltså inte om vad jag tycker är bra eller dåligt, utan om vad jag tror kan vara bakgrunden till beslutet. Du måste ju kunna förstå det för att kunna bemöta deras åsikter.
Är den springande punkten alltså inte vilket område som de facto utgör hemfridszon, utan vilket område som upplevs som hemfridszon?
Det låter verkligen som att det är fritt fram för den enskilde handläggaren på Lst att tycka precis vad som helst.
Finns det någon som kan hänvisa till avgörande i MD eller MÖD där man kan få bekräftat hur dessa instanser ser på det här begreppet med ”upplevd hemfridszon”?
BirgitS skrev:
