Byggahus.se

När är boendekostnaden för hög?

  1. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Eller hur, fast det ska tydligen föreställa en medel-inkomsttagare nuförtiden. Bor själv i en kåk köpt för 400.000:- och drar ungefär ihop 15.000:- efter skatt(Fastighetsmäklare) i snitt, frugan drar in lika mycket(Förskolelärare). Summa: 30.000:- efter skatt när båda jobbar 100%. Antar att vi därmed tillhör der unterklass i dagens Sverige :).

    Lite lustigt blir det när Stockholm tar sig självt som måttstock med resten av riket....
     
  2. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Blir lite rädd när jag läser i kommentarerna om folk som lägger 60 % av inkomsten på boende. Jag hade inte valt att köpa hus under de förutsättningerna. Det är väl inte rimligt någonstans att en hel heltidslön (eller mer) ska gå åt till boende? Vad händer då om ena parten blir arbetslös eller arbetslös samt när (för det är när, inte om) något går sönder i huset. Det är ju inte gratis med t ex en ny värmepanna, att dränera om huset osv...
     
  3. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Det står "till exempel två höginkomsttagare som tjänar 50 000 kr". Man utgår ifrån ett exempel med två höginkomsttagare, för att visa hur man kan räkna. Var och en får väl sätta in sina siffror? Vi har ungefär 40 000 kr i disponibel inkomst och jag tror att vi är ganska medel, två barns familj.
     
  4. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Det som skapar vansinnet kring kostnaderna för bostäder i tätorter i Sverige är hur byggindustrin stjäl pengar från sina kunder.
    Vinstnivån är helt orimlig och skapar dessa fantasipriser.

    30m2 i Stockholms innerstad kostar aldrig 2 miljoner att producera utan snarare 500 000 resten är ren vinst!

    Med korrupta politiker så har Skattebetalarna svindlats på investeringar i anläggningar och byggnader som leder till fördyringar som kommer att ruinera och degradera Stockholms innevånare.
     
  5. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Självklart är det så att 30m2 inte kostar 2 miljoner att producera, men det beror på hur du definierar den kostnaden. Är själv i byggbranschen och kan avslöja att de 3 stora byggbolagen har i snitt ganska små vinster på hus och anläggningsprojekt utförda åt andra (2-4%) i snitt, då många projekt går back. När man däremot uppför bostäder eller kontor i egen regi har samtliga avkastningskrav på runt 20% per år på insatt kapital (som kommer från byggverksamheten). De två miljonerna ska ju dessutom täcka alla omkostnader för central administration o.s.v. Självklart blir det dock en vinst, men stockholmarna är ju mer än villiga att betala för sina lägenheter och priserna sticker lätt iväg, något som inte är lika vanligt i t.ex. Malmö. Om det beror på okunskap, desperation eller enorm köpkraft låter jag vara osagt.
     
  6. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Vi bor litet, trångt men trivsamt. Gamla bilar och aldrig dyra semestrar. Sällan inköp av ny kläder , men behövs det så ska det vara bra kvalite..

    Vi har för tillfälligt 10 000 kr efter skatt att leva på. Det kommer vi ha i 9 månader . sedan kommer vi ha ca 18 000 efter skatt tills vi börjar arbeta båda två då kommer vi väl ha 25- 30 000.

    Men vi är rätt nöjda med livet endå.

    Sparsam
     
  7. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Det e gött! Har själv en syrra som tänker hela tiden "vi kan ju låna" till allt. Hon vill ha en ny Audi A6 nu... Jag bara skrattar och skakar på huvdet så jävla blåst. Du Anonym gör helt rätt tror jag, du ligger i framkant hela tiden på det sättet. Du har tänket.
     
  8. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    För egen del lägger jag ca 20% på boendet och räntan gå upp till berömda 500% utan att jag får några som helst problem. Just nu är räntan på så löjligt låga nivåer att man nästan bor gratis.
     
  9. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    vi bygger nytt för 2,2 slutkostnad 2'26000 före skatt boendet är allt för oss
     
  10. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Bor man i Stockholm, har en bra utbldning och fast jobb så blir det 35-50 tkr brutto minst. ta det gånger 2, är det inte märkligt att man kan köpa hus för 6 mkr eller mer. Dessuom ett par bostadsrättsaffärer i bagaget så funkar lån på 5 mkr.

    MEN! Råkna på kvar-att-leva-på"-kalkylen så blir en landsortsbo som köper fint hus för, 0,8-1,3 mkr och fem minunters resväg till jobbet, en vinnare.

    Med dyra hus följer höga inkomster, med höga inkomster kommer dyra hus.

    Var inte avundsjuka på Stockholmarna. De sliter som hundar för sina pengar - jag vet av egen erfarenhet.
     
  11. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Ha ha ha, ett "fint hus för 0,8 - 1,3 miljoner"! Var finns ett sådant? :p
     
  12. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    du kan köpa våran villa med 4 sovrum, 135kvm för 575.000 i Södra Dalarna?
     
  13. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Det finns även ensamstående föräldrar med hus. Med en inkomst före skatt på 28k och lån på en dryg mille, kan jag säga att det går runt, men det blir inte mycket över. En buffert är bra att ha för oförutsedda utgifter, det rekommenderar jag ALLA att skaffa istället för att köpa nya mobiler och binda upp saker i åratal framöver. Räkna på vad "den nya telefonen" kostar/månad och spara pengarna till kylen som går sönder om 5 år.

    Visst, kanske det är lite tråkigt, men om det ska fungera är det ett krav. Jag känner mig inte fattig, jag har ett bra liv ändå. Det finns många som har det värre...

    Herr Lilja
     
  14. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Intressant tråd. Jag bor i en förortskommun i Stockholm i ett stort hus på en stor tomt som ligger lantligt. Detta är väldigt bra i flera avseenden, men känns ibland som att det är aningen ekonomiskt oförsvarbart ibland. Ett stort hus större kostnader: förutom en större investering är det normalt sett också källa till relativt sett större utgifter, som mer omfattande underhåll etc. För att inte nämna ökade egna insatser i arbete - gräsklippning av en nära 5000 m2 tomt eller för den delen snöskottning av en 50 m uppfart snyter man inte ur näven). Det lantliga läget gör dessutom att vi drabbas av tvåbilsfenomenet. Så, på ett sätt är det ju dubbelfel. Eller rent av trippel om man tänker Stort, Stockholm och flerbils-lyx. Å andra sidan är själva boendet riktigt nice. Barnen har en stor och fin lektomt, hunden springer fritt etc. Ekonomiskt så tjänar både jag och min fru bra, vi har bra förmåner (inkl. räntevillkor) och huset har i botten rätt låga driftskostnader pga bergvärme m.m. (åtminstone så länge inget går sönder). Kostnaderna för att dra runt det är inte orimliga i förhållande till nettoinkomsterna (under 25% i alla fall). Renoveringar och generell värdeökning gör att värdet stiger ordentligt, så det bildas ett gap mellan värde och lån. Men man kan ju ändå fundera ibland ifall det ändå rätt uppskruvade läget är smart, höga inkomster, höga utgifter. Som det ser ut nu så skulle vi t.ex. ha 2 miljoner i lån som pensionärer om vi bodde kvar, eftersom vi inte känner att fullamortering varken ryms eller känns helt optimalt. Lånen blir dock lite av ett ok och innebär höga kostnader sett över hela tiden, vilket såklart är ett implicit krav på kontinuerliga inkomster. Detta i bildar ju lite av ett ekorrhjul. Men visst, även med försiktigare värdeökning så kanske huset blir värt 9-10 miljoner och då kanske inte lånegraden är så farlig (i vilken mån det nu över huvud taget betyder något om vi ändå skulle vilja bo kvar)?

    En högre insats kan såklart ge en högre potentiell vinst i framtiden. Detta bygger dock på en en underbyggande positiv trend samt att man kan bära kostnaderna under tiden (och att dessa kostnader inte undertrycker allt annat i livet bara för det). Detta känns dock inte helt självklart. Högre insats betyder samtidigt ökad risk för negativa effekter. Någon som gått in i ett dyrt boende utan större insats nära inpå en vikande marknad kanske inte har råd att bo kvar i sin dyrgrip och kanske rent av tvingas sälja med förlust. Någon annan kanske tvingas göra avkall på alla livets goda saker, vilket väl inte visade sig vara någon höjdare. Detta har bevisligen hänt lite då och då. Där kan man lätt se att ett boende i en småstad någon annanstans skulle vara så mycket enklare i många avseenden. Vår familj skulle kanske aldrig ens ha lån, och även om vi förmodligen skulle få klart mindre i inkomst på en mindre ort så skulle vi troligen bli vinnare sett till varje månad. Å andra sidan, om vi inte hade bott i villan i Stockholmsområdet hade vi kanske aldrig kunna sälja huset med en vinst som skulle räcka till en lånefri villa någon annanstans heller.

    En annan sak är ju att livet handlar om att leva och kunna göra saker (det senare är åtminstone givet i mitt fall). Där kan man se att småstaden också lär kunna vara en vinnare. Stockholmstryck med allt vad det innebär, pendling, stress, köer, jobbig logistik etc. är inga mysfaktorer. Just argumentet med kvalitetstid är t.ex. vad jag motiverar mitt potentiella trippelfel på: vårt lantliga boende är så härligt. Jag stortrivs hemma. Men ibland undrar jag hur mycket kvalitetstid det verkligen blir efter "Stockholms-overhead" och alla hus-göromål? Vore det inte bättre att byta till ett enklare och billigare liv någon annan stans? Eller byta bort en faktor, t.ex. enklare, men byta upp sig på en maffig sjötomt någon annan stans?

    Jag vet inte själv vad som är sundast. Själv har jag påbörjat Stockholms-racet och kommer mot förmodan inte att avsluta det på många år. I många avseenden har det gått bra hittills. Men om stress etc. förkortar liv och minskar kvalitetstid kan man ju fundera om det är värt det? Eller om pressen det innebär att sträva mot en potentiell framtida vinst är vettig (och inte går ut över livets goda saker)?
     
  15. E
    Anonym
    Skrivet av: Gäst

    Vi har vårt drömhus, det kostade 1,3 milj. Vi har inkomster på ca 45 000 / efter skatt/ mån.
    Förstår inte att fler väljer att flytta till mindre orter ett par mil från städerna. Vi bor 3,5 mil från Jönköping. Finnas massor av välbetalda jobb inom 3-4 mils radie. ingen trafik, ingen trängsel, naturen in på knuten. Perfekt för barnfamiljer.