Linoljebränna?
detta har varit uppe tidigare= använd sökfunktionen, då det där fanns en del sajter man hänvisade till.
Det jag lärt mig om svartbränning, var att det skulle vara rå linolja, men i inslagen i tidigare tråd, framkom att det även användes kokt linolja. Men visst blir smidesgjejorna svarta och hållbara om de inte utsätts för onormal behandling. Men något rostskydd för utomhus användning är det inte. Vissa spisar har varit svartbrända, men då de hettas upp dunstar/försvinner oljan, och dom ser lika tråkiga ut igen.
Det jag lärt mig om svartbränning, var att det skulle vara rå linolja, men i inslagen i tidigare tråd, framkom att det även användes kokt linolja. Men visst blir smidesgjejorna svarta och hållbara om de inte utsätts för onormal behandling. Men något rostskydd för utomhus användning är det inte. Vissa spisar har varit svartbrända, men då de hettas upp dunstar/försvinner oljan, och dom ser lika tråkiga ut igen.
Hej saturnus2! Tack för ditt svar. Jo jag har faktiskt använt mig av sökfunktionen, men inte hittat något riktigt konkret. Tänkte om här fanns någon som har provat på det och ville dela med sig av sina erfarenheter. T.ex. kokt eller rå linolja, svärta med sot eller inte, blåaanlöpa eller värma mindre, strycka på eller doppa i olja!
Jag har några beslag jag skulle vilja prova detta på, kanske får jag experimentera mig fram.
Jag har några beslag jag skulle vilja prova detta på, kanske får jag experimentera mig fram.
Jag har gjort det både med ässja på smideskurs och i egen regi med glödbädd av björkved.
I ässjan blev det ju kolsvart, värmt på glödbädd så blev det lite mer transperant eller hur man ska säga.
Enligt smidesläraren kvittade det om man använde kokt eller rå olja,
"-Den råa blir ju kokt direkt man stryker på den, köp rå den är billigare"
Jag satte för övrigt upp två linoljebrända "järnkrumelurer" (sånna som håller ihop gamla stenhus) som prydnad på garageväggen för 4-5 år sedan, dessa har inte rostat det minsta så nog lär det vara rätt bra rostskydd.
Saknar lukten av smedja och linoljebränning, lär bygga mig en egen smedja
I ässjan blev det ju kolsvart, värmt på glödbädd så blev det lite mer transperant eller hur man ska säga.
Enligt smidesläraren kvittade det om man använde kokt eller rå olja,
"-Den råa blir ju kokt direkt man stryker på den, köp rå den är billigare"
Jag satte för övrigt upp två linoljebrända "järnkrumelurer" (sånna som håller ihop gamla stenhus) som prydnad på garageväggen för 4-5 år sedan, dessa har inte rostat det minsta så nog lär det vara rätt bra rostskydd.
Saknar lukten av smedja och linoljebränning, lär bygga mig en egen smedja
Tja va tusan.....har jag fel så får väl någon rätta mig.
På kursen så värmde vi järnet i ässjan så det sedan rök och fräste när man strök på oljan, sedan om man värmde och gjorde om proceduren så fick man en mera sotsvart yta.
Så varmt att järnet börjar få färg är ju ingen fördel, då krullar bara penseln ihop sig eller kanske t.o.m tar eld, lagom är väl så det ryker och fräser om oljan.
Har man små detaljer (eller mycket olja) så går det ju bra att doppa ner grejen i olja, men då gissar jag att man bör torka bort överflödig olja med t.ex en trasa.
För några veckor sedan brännde jag väldigt stora järnbeslag gjorda för att hänga upp ett golv i ett äldre stall, dessa värmde jag på en glödbädd av björkved, ytan på dessa blev mer transperant, troligen dels för att dom inte var jättevarma och dels för att det inte sotade ytan som om man värmer upprepade gånger i en ässja med stenkol.
Jag har också smidit och linoljebränt när jag arbetade på ett gjuteri med en oljeeldad smältugn, som jag minns så blev det nog inte lika kolsvart resultat då heller, kanske p.g.a den "rena" sotfria värmelågan........eller hur man ska uttrycka det
Har förresten lite linoljebrända smidesdetaljer från kursen, tar en bild med telefonen.
Ingen mobbing av gamla smidesmästare nu, kursen var för nybörjare
Första bilden är utan fotolampan tänd och den andra med tänd lampa, vet inte om det framgår men ytan är rätt så blanksvart utan att man "ser igenom", väldigt snygg yta enl. mig i.a.f
Finns inte så myckat som kan gå fel, bara att prova sig fram
På kursen så värmde vi järnet i ässjan så det sedan rök och fräste när man strök på oljan, sedan om man värmde och gjorde om proceduren så fick man en mera sotsvart yta.
Så varmt att järnet börjar få färg är ju ingen fördel, då krullar bara penseln ihop sig eller kanske t.o.m tar eld, lagom är väl så det ryker och fräser om oljan.
Har man små detaljer (eller mycket olja) så går det ju bra att doppa ner grejen i olja, men då gissar jag att man bör torka bort överflödig olja med t.ex en trasa.
För några veckor sedan brännde jag väldigt stora järnbeslag gjorda för att hänga upp ett golv i ett äldre stall, dessa värmde jag på en glödbädd av björkved, ytan på dessa blev mer transperant, troligen dels för att dom inte var jättevarma och dels för att det inte sotade ytan som om man värmer upprepade gånger i en ässja med stenkol.
Jag har också smidit och linoljebränt när jag arbetade på ett gjuteri med en oljeeldad smältugn, som jag minns så blev det nog inte lika kolsvart resultat då heller, kanske p.g.a den "rena" sotfria värmelågan........eller hur man ska uttrycka det
Har förresten lite linoljebrända smidesdetaljer från kursen, tar en bild med telefonen.
Ingen mobbing av gamla smidesmästare nu, kursen var för nybörjare
Första bilden är utan fotolampan tänd och den andra med tänd lampa, vet inte om det framgår men ytan är rätt så blanksvart utan att man "ser igenom", väldigt snygg yta enl. mig i.a.f
Finns inte så myckat som kan gå fel, bara att prova sig fram
Haagbards inlägg visar hur fint det kan bli, även med gammal metod.
Här lite läsbart till http://www.historiska.se/histvarld/...LY_ID=21082&TOPIC_ID=1587&FORUM_ID=13
Här lite läsbart till http://www.historiska.se/histvarld/...LY_ID=21082&TOPIC_ID=1587&FORUM_ID=13
Jag provade idag med en blandning av kallpressad linolja och tjära. Jag köpte en liten gasbrännare på Hornbach och värmde ett beslag, inte rödglödgat, men dock ganska nära skulle jag tro. Strök på linoljeblandningen så att det fräste ordentligt om det, lät kallna och torkade av överflödigt.
Det blev faktiskt mycket snyggt!
Antar att det är bara att prova sig fram till ett resultat man blir nöjd med.
Det blev faktiskt mycket snyggt!
Antar att det är bara att prova sig fram till ett resultat man blir nöjd med.
Hej!
Testade metoden med gasspis och linolja att doppa i och visst, det funkade men skall man köra lite fler järn etc så måste det dock bli ett tillbehör till gasolflaskan ute i trädgården. Nu är det bara på med lite rostskyddfärg och framtiden är säkrad.
Lagavulin
Testade metoden med gasspis och linolja att doppa i och visst, det funkade men skall man köra lite fler järn etc så måste det dock bli ett tillbehör till gasolflaskan ute i trädgården. Nu är det bara på med lite rostskyddfärg och framtiden är säkrad.
Lagavulin
Hej igen!
Ville ha reda på lite mer så jag mailade en smed i småland och fick lov att lägga mailen här på forumet. Hoppas att det förklarar det hela.
Mail 1.
Det är inte så enkelt det här med linoljebränning eftersom det finns lika många sätt som det hittills har funnits smeder.
Jag kan bara berätta hur jag brukar göra.
Först och främst skall detaljerna som skall behandlas vara av rena och torra .
Jag borstar detaljerna blanka med en stålborste och avlägsna så mycket rost och beläggningar som möjligt.
Jag brukar sedan torka ut all fuktighet ur materialet med hjälp av en gasollåga.
(Om man tar ett föremål tex. en bit plattjärn håller det med en tång och värmer med lågan från ena ändan så ser man en värmefront som vandrar längs stången och ibland kan man till och med se hur vatten kokar bort i fronten. Prova själv).
Jag fortsätter sedan att värma detaljen
Detaljerna skall vara rejält varma minst 300°C (ljusblå färg).
Nedan kan du se en hemsida med anlöpningsförger
www.uddeholm.se/swedish/files/Hardning_Anlopningsfarger_0401.pdf
(Prova med att värma en blank plåtbit med en gasollåga så kan du med hjälp av färgerna se hur temperaturen stiger från gulvitt 210° till grågrönt 330°).
Jag använder kokt eller kallpressad linolja då jag inte har sett någon skillnad i resultatet.
Små detaljer brukar jag doppa i en burk med förvärmd olja. Tänk på att tunna små föremål kallnar fort. Är oljan kall kyler den detaljen.
Hur länge den skall hållas i burken får man prova sig till. Det brukar oftast gå bra med snabba doppningar. Oljan skall ju med värmen från detaljen brännas fast. Håller man för länge får man upp en oljad och kyld detalj.
När röken från den brända oljan är gråvit brukar det bli bra. Tänk att ha god ventilation när du bränner.
Ytan på detaljen skall vara svart och hård när detaljen har kallnat. Har detaljen en blåaktig förgton har detaljen inte varit tillräckligt varm.
Värmning och doppning kan man upprepa till man är nöjd med resultatet.
Jag putsar av och polerar detaljerna med en torr bomullstras.
Till större detaljer som inte kan doppas har jag gjort en pensel av en bit plattjärn där jag kan klämma fast ett hopvikt tygstycke som borst. En vanlig pensel blir förstörd direkt.
Som vanligt med hantverk så är erfarenhet viktig. Jag brukar själv prova på några skrotbitar innan jag ger mig på färdiga detaljer.
Jag vill också nämna att linoljebränning i sig inte ger något bra korrosionsskydd utan måste kompletterades med målning.
Jag har själv bra erfarenhet av att måla smidesdetaljer som skall användas utomhus med en svart rostskyddsfärg som både är grundfärg och täckfärg. Vit färg finns också.
OBS ! Till sist gör inte detta på förzinkade detaljer. Brandrisk och giftig rök.
Lycka till
Mail 2.
Det finns smeder som värmer detaljerna till rödvärme, stålborstar bort glödskalen och doppar eller bestryker direkt med linolja.
Det tycker nog jag är lite för mycket värme på små detaljer. Det fungerar nog bättre på lite större smidesdetaljer.
En bra gasollåga som du kan värma detaljer upp till brunrött ca 600 grader duger nog bra till mindre detaljer. För hög värme resulterar bara i
mycket eld och rök utan att resultatet blir bättre.
Som jag sagt tidigare prova dig fram till en lagom temperatur.
Du kan göra utdrag ur mailet till din forumsida. Det är ju inga hemligheter jag har skrivit. Samtidigt vet jag att det också kommer synpunkter på
du har fått av mig. Du såg väl vad jag skrev allra först i mailet till dig.
MVH
Stig Kling
Ville ha reda på lite mer så jag mailade en smed i småland och fick lov att lägga mailen här på forumet. Hoppas att det förklarar det hela.
Mail 1.
Det är inte så enkelt det här med linoljebränning eftersom det finns lika många sätt som det hittills har funnits smeder.
Jag kan bara berätta hur jag brukar göra.
Först och främst skall detaljerna som skall behandlas vara av rena och torra .
Jag borstar detaljerna blanka med en stålborste och avlägsna så mycket rost och beläggningar som möjligt.
Jag brukar sedan torka ut all fuktighet ur materialet med hjälp av en gasollåga.
(Om man tar ett föremål tex. en bit plattjärn håller det med en tång och värmer med lågan från ena ändan så ser man en värmefront som vandrar längs stången och ibland kan man till och med se hur vatten kokar bort i fronten. Prova själv).
Jag fortsätter sedan att värma detaljen
Detaljerna skall vara rejält varma minst 300°C (ljusblå färg).
Nedan kan du se en hemsida med anlöpningsförger
www.uddeholm.se/swedish/files/Hardning_Anlopningsfarger_0401.pdf
(Prova med att värma en blank plåtbit med en gasollåga så kan du med hjälp av färgerna se hur temperaturen stiger från gulvitt 210° till grågrönt 330°).
Jag använder kokt eller kallpressad linolja då jag inte har sett någon skillnad i resultatet.
Små detaljer brukar jag doppa i en burk med förvärmd olja. Tänk på att tunna små föremål kallnar fort. Är oljan kall kyler den detaljen.
Hur länge den skall hållas i burken får man prova sig till. Det brukar oftast gå bra med snabba doppningar. Oljan skall ju med värmen från detaljen brännas fast. Håller man för länge får man upp en oljad och kyld detalj.
När röken från den brända oljan är gråvit brukar det bli bra. Tänk att ha god ventilation när du bränner.
Ytan på detaljen skall vara svart och hård när detaljen har kallnat. Har detaljen en blåaktig förgton har detaljen inte varit tillräckligt varm.
Värmning och doppning kan man upprepa till man är nöjd med resultatet.
Jag putsar av och polerar detaljerna med en torr bomullstras.
Till större detaljer som inte kan doppas har jag gjort en pensel av en bit plattjärn där jag kan klämma fast ett hopvikt tygstycke som borst. En vanlig pensel blir förstörd direkt.
Som vanligt med hantverk så är erfarenhet viktig. Jag brukar själv prova på några skrotbitar innan jag ger mig på färdiga detaljer.
Jag vill också nämna att linoljebränning i sig inte ger något bra korrosionsskydd utan måste kompletterades med målning.
Jag har själv bra erfarenhet av att måla smidesdetaljer som skall användas utomhus med en svart rostskyddsfärg som både är grundfärg och täckfärg. Vit färg finns också.
OBS ! Till sist gör inte detta på förzinkade detaljer. Brandrisk och giftig rök.
Lycka till
Mail 2.
Det finns smeder som värmer detaljerna till rödvärme, stålborstar bort glödskalen och doppar eller bestryker direkt med linolja.
Det tycker nog jag är lite för mycket värme på små detaljer. Det fungerar nog bättre på lite större smidesdetaljer.
En bra gasollåga som du kan värma detaljer upp till brunrött ca 600 grader duger nog bra till mindre detaljer. För hög värme resulterar bara i
mycket eld och rök utan att resultatet blir bättre.
Som jag sagt tidigare prova dig fram till en lagom temperatur.
Du kan göra utdrag ur mailet till din forumsida. Det är ju inga hemligheter jag har skrivit. Samtidigt vet jag att det också kommer synpunkter på
du har fått av mig. Du såg väl vad jag skrev allra först i mailet till dig.
MVH
Stig Kling
