Intressant tråd det här. Vad det egentligen handlar om är väl att se livet på lite olika sätt, bägaren halvfull eller halvtomt, typ.
Alltså INGEN vet vad som händer i framtiden, när jag går ut genom dörren imorgon så vet jag inte med 100 % säkerhet att jag kommer hem, om jag lånar 2,5 millar idag så vet jag inte vad räntan ligger på om 10 år. Jag håller med om att man bör klara en räntehöjning i framtiden MEN samtidigt kan man inte räkna med räntor på 15 % heller.
Var och en måste ju självklart tänka igenom sin situation och ta konsekvensen efter sitt handlande. En marginal på ett par procents höjning skulle jag själv inte vilja ha i min kalkyl, MEN jag räknar inte heller med 10 procents höjning.
Sen är det lite så ( enligt mitt sätt att se livet ) att det som aldrig vågar vinner heller aldrig. Vi köpte vårt nuvarande hus - 96, det kostade horribla 1 050 000 och det var mega mycket pengar tyckte vi ( 23 år gamla och precis fått fasta jobb ), vi lånade runt 790 000 och var riktigt oroliga för hur vi skulle klara detta ( det var vårt första och enda lån hitentills ) Vi räknade och räknade och gjorde upp budget och mer än en gång tvekade vi, men tillslut slog vi till. Vi övertog tidigare ägares lån då de var så förmånliga ;D ( ett lån med 11.7 %, ett lån med 8,6 % och ett litet fd topplån på 15.75 % ).......
.....Så hur gick det, svalt vi ?
Nej så klart inte, visst var det tufft någon gång ( när t.ex. varmvattensberedaren pajade ) och vi kunde kanske inte åka på utlandsemester flera gånger om året, vi käkade inte Oxfilé var och varannan dag heller. Men det gick och vips så började räntorna sjunka och där satt vi med övertagna lån som var bundna >
, dealade lite med banken och betalade lite för att binda om dem i förväg. Nu idag så har vi amorterat av så lånet ligger på behagliga 540 000 och grannhuset ( med mindre tomt ) såldes nyligen för 2 840 000. Känns rätt gott nu när vi vill bygga vårt första hus. Tänk om man inte vågat den där gången
Sen kan man ju tillägga att på 10 år har våra inkomster ökat med ca 16 000 före skatt och en liten kotte har tillkommit.
Men som sagt man vet inte vad som händer i framtiden och är man orolig kanske man skall se till att ha megamarginaler eller låta bli.
Precis som man placerade sina pengar i lågrisk fonder med en stadig liten värdeökning och typ 0 i risk eller så köpte man rysslandsfonder för slanten och sitter idag med femdubbla den summan
Sen måste jag bara hålla med om att om man använder ordet utopi så felaktigt så förtjänar man en liten pik Blink blink, bli inte arg nu
Alltså INGEN vet vad som händer i framtiden, när jag går ut genom dörren imorgon så vet jag inte med 100 % säkerhet att jag kommer hem, om jag lånar 2,5 millar idag så vet jag inte vad räntan ligger på om 10 år. Jag håller med om att man bör klara en räntehöjning i framtiden MEN samtidigt kan man inte räkna med räntor på 15 % heller.
Var och en måste ju självklart tänka igenom sin situation och ta konsekvensen efter sitt handlande. En marginal på ett par procents höjning skulle jag själv inte vilja ha i min kalkyl, MEN jag räknar inte heller med 10 procents höjning.
Sen är det lite så ( enligt mitt sätt att se livet ) att det som aldrig vågar vinner heller aldrig. Vi köpte vårt nuvarande hus - 96, det kostade horribla 1 050 000 och det var mega mycket pengar tyckte vi ( 23 år gamla och precis fått fasta jobb ), vi lånade runt 790 000 och var riktigt oroliga för hur vi skulle klara detta ( det var vårt första och enda lån hitentills ) Vi räknade och räknade och gjorde upp budget och mer än en gång tvekade vi, men tillslut slog vi till. Vi övertog tidigare ägares lån då de var så förmånliga ;D ( ett lån med 11.7 %, ett lån med 8,6 % och ett litet fd topplån på 15.75 % ).......
.....Så hur gick det, svalt vi ?
Nej så klart inte, visst var det tufft någon gång ( när t.ex. varmvattensberedaren pajade ) och vi kunde kanske inte åka på utlandsemester flera gånger om året, vi käkade inte Oxfilé var och varannan dag heller. Men det gick och vips så började räntorna sjunka och där satt vi med övertagna lån som var bundna >
, dealade lite med banken och betalade lite för att binda om dem i förväg. Nu idag så har vi amorterat av så lånet ligger på behagliga 540 000 och grannhuset ( med mindre tomt ) såldes nyligen för 2 840 000. Känns rätt gott nu när vi vill bygga vårt första hus. Tänk om man inte vågat den där gången Sen kan man ju tillägga att på 10 år har våra inkomster ökat med ca 16 000 före skatt och en liten kotte har tillkommit.
Men som sagt man vet inte vad som händer i framtiden och är man orolig kanske man skall se till att ha megamarginaler eller låta bli.
Precis som man placerade sina pengar i lågrisk fonder med en stadig liten värdeökning och typ 0 i risk eller så köpte man rysslandsfonder för slanten och sitter idag med femdubbla den summan
Sen måste jag bara hålla med om att om man använder ordet utopi så felaktigt så förtjänar man en liten pik
Blink blink, bli inte arg nu 
En hyresrätt för oss skulle bli mycket mer kostsamt än ett nytt hus på 230 kvm....Inger.P. skrev:
Inte mycket frihet om hyresvärden måste höja hyran, vilket även han måste göra vid ev. ränteuppgångar.
Han kan man oftast inte förhandla med, vilken man kan med en bra bank.
Det funkar också att köpa ett hus för max 1 miljon och leva gott på det?
Varför måste man ha 1.5+ mille hus?
Till vilken nytta?
Jag köpte mitt hus i Dalarna för ca 510.000 kr, installerat bergvärmepump (IVT Greenline E9) renoverar badrummet nu, ny matsal, ny tesalong och källaren inreds.
Nytt hobbygarage på 35m2, +30m2 är i pipelinen.
Mycket lite av detta har jag lånat upp huset med.
Jag betalar inkl amortering och räntekostnader grovt räknat 5000 kr/månad exkl el.
Total boyta enligt min definition är ca 180-200m2, tillökning väntas och vi har i dagsläget räntor på ca 6%, skrivs om nästa år så visst går det att ha ett sjyst hus för 1 mille?
Varför måste man ha 1.5+ mille hus?
Till vilken nytta?
Jag köpte mitt hus i Dalarna för ca 510.000 kr, installerat bergvärmepump (IVT Greenline E9) renoverar badrummet nu, ny matsal, ny tesalong och källaren inreds.
Nytt hobbygarage på 35m2, +30m2 är i pipelinen.
Mycket lite av detta har jag lånat upp huset med.
Jag betalar inkl amortering och räntekostnader grovt räknat 5000 kr/månad exkl el.
Total boyta enligt min definition är ca 180-200m2, tillökning väntas och vi har i dagsläget räntor på ca 6%, skrivs om nästa år så visst går det att ha ett sjyst hus för 1 mille?
Hej Mattias,
Visst går det att hitta hus för 1 miljon... men inte vart som helst.
Ditt resonemang håller om man inte bor i närheten av sveriges största städer som de allra flesta gör.
När vi pratar om lån på 2-4miljoner så är det vad som behövs för att få ett hus som man verkligen vill ha, och då pratar vi inte om onödig lyx i överflöd.
Att hitta ett hus i GBG-trakten för 1 miljon.. då är det mer ruckel än hus.
Så stort grattis till dig som bor i ett område i SE där det fortfarande går att hitta stora hus till mycket bra priser.
Men det innebär ju också en hel del nackdelar... ex att allt man lägger ner i renoveringar och tillbyggander är svårt att räkna hem vid en ev försäljning.
I områden kring storstäderna har du garanterat igen 3 x investerade pengar i en renovering.
Det finns för och nackdelar med allt.
Mvh
Daniel
Visst går det att hitta hus för 1 miljon... men inte vart som helst.
Ditt resonemang håller om man inte bor i närheten av sveriges största städer som de allra flesta gör.
När vi pratar om lån på 2-4miljoner så är det vad som behövs för att få ett hus som man verkligen vill ha, och då pratar vi inte om onödig lyx i överflöd.
Att hitta ett hus i GBG-trakten för 1 miljon.. då är det mer ruckel än hus.
Så stort grattis till dig som bor i ett område i SE där det fortfarande går att hitta stora hus till mycket bra priser.
Men det innebär ju också en hel del nackdelar... ex att allt man lägger ner i renoveringar och tillbyggander är svårt att räkna hem vid en ev försäljning.
I områden kring storstäderna har du garanterat igen 3 x investerade pengar i en renovering.
Det finns för och nackdelar med allt.
Mvh
Daniel
Vilket underbart resonemang! Välkommen på besök till Malmö. För en miljon får du knappast ens en tomt (möjligen fyra, fem mil utanför stan). Köper man bostadsrätt kan det räcka till en tvåa i bra område, en trea i "mellanområden" eller en liten fyra i mindre attraktiva områden.
Så är den krassa verkligheten. Visst skulle jag kunna flytta till "obygden" - men jag har mitt liv här med familj, vänner och jobb. Det är bara att gilla läget. Vi klarar ett nytt hus med inte alltför mycket i lån genom att vi hängt på "fastighetskarusellen" med bostadsrättsinköp när vi var 25, villa när vi var 28 vilken nu, fem år senare, genererat en rejäl vinst. Den som bor i lägenhet tror jag knappast har kunnat spara ihop liknande summor.
Det är kul med diskussionerna i detta forum eftersom de illustrerar hur olika det ser ut runt om i landet. Men det kanske inte skulle skada med lite ödjukhet och vidsynthet innan man "dömer ut" oss som bygger för över tre miljoner.
/Lena
Vad gäller värdet så köpte jag det 2002 för 510.000 kr, idag är det värt ca 750-800 tusen då INNAN badrumsrenovering och tillbyggnad av garaget.7senses skrev:
Så jag har ca 250 km till stockholm, det räknas väl inte för er?
Jag tycker det är fel väg att lägga 10-20 årslöner på ett hus?
Man får ju aldrig tillbaka pengarna, ett hus för 3 miljoner blir inte 6 miljoner på 10 år ens.
Var lite realistiska..
Tjaa för mig är 3 miljoner för ett hus en mycket stor summa, vad bli amortering + räntan på ett lån som spänner över 30 år?MEA skrev:Vilket underbart resonemang! Välkommen på besök till Malmö. För en miljon får du knappast ens en tomt (möjligen fyra, fem mil utanför stan). Köper man bostadsrätt kan det räcka till en tvåa i bra område, en trea i "mellanområden" eller en liten fyra i mindre attraktiva områden.
Så är den krassa verkligheten. Visst skulle jag kunna flytta till "obygden" - men jag har mitt liv här med familj, vänner och jobb. Det är bara att gilla läget. Vi klarar ett nytt hus med inte alltför mycket i lån genom att vi hängt på "fastighetskarusellen" med bostadsrättsinköp när vi var 25, villa när vi var 28 vilken nu, fem år senare, genererat en rejäl vinst. Den som bor i lägenhet tror jag knappast har kunnat spara ihop liknande summor.
Det är kul med diskussionerna i detta forum eftersom de illustrerar hur olika det ser ut runt om i landet. Men det kanske inte skulle skada med lite ödjukhet och vidsynthet innan man "dömer ut" oss som bygger för över tre miljoner.
/Lena
EXKL skattejämkning för det är bara konstgjord andning i mina ögon.
EDIT: Med detta vill jag säga att jag dömer ingen men det är orealistiskt att resonera att det är ett bra köp.
Läget betyder en del ja men det finns en s.k gräns där folk inte betalar mer pga betalningsförmåga o liknande.
Inget illa ment till någon av er..
Ja, jag säger detsamma! Man förstår att det ser olika ut i landet, vilket är mycket intressant.MEA skrev:Vilket underbart resonemang! Välkommen på besök till Malmö. För en miljon får du knappast ens en tomt (möjligen fyra, fem mil utanför stan). Köper man bostadsrätt kan det räcka till en tvåa i bra område, en trea i "mellanområden" eller en liten fyra i mindre attraktiva områden.
Så är den krassa verkligheten. Visst skulle jag kunna flytta till "obygden" - men jag har mitt liv här med familj, vänner och jobb. Det är bara att gilla läget. Vi klarar ett nytt hus med inte alltför mycket i lån genom att vi hängt på "fastighetskarusellen" med bostadsrättsinköp när vi var 25, villa när vi var 28 vilken nu, fem år senare, genererat en rejäl vinst. Den som bor i lägenhet tror jag knappast har kunnat spara ihop liknande summor.
Det är kul med diskussionerna i detta forum eftersom de illustrerar hur olika det ser ut runt om i landet. Men det kanske inte skulle skada med lite ödjukhet och vidsynthet innan man "dömer ut" oss som bygger för över tre miljoner.
/Lena
Det som är tråkigt är att man ska behöva känna sig kritiserad för att man bygger/bor i en fastighet som kostar mer än 1 miljon?? Hela resonemanget luktar Jante... Dessutom undrar jag var du hittar det i Stockholmsområdet?
Ja, jag säger detsamma! Man förstår att det ser olika ut i landet, vilket är mycket intressant.lbg skrev:[quote author=MEA link=1141845251/60#70 date=1142937764]Vilket underbart resonemang! Välkommen på besök till Malmö. För en miljon får du knappast ens en tomt (möjligen fyra, fem mil utanför stan). Köper man bostadsrätt kan det räcka till en tvåa i bra område, en trea i "mellanområden" eller en liten fyra i mindre attraktiva områden.
Så är den krassa verkligheten. Visst skulle jag kunna flytta till "obygden" - men jag har mitt liv här med familj, vänner och jobb. Det är bara att gilla läget. Vi klarar ett nytt hus med inte alltför mycket i lån genom att vi hängt på "fastighetskarusellen" med bostadsrättsinköp när vi var 25, villa när vi var 28 vilken nu, fem år senare, genererat en rejäl vinst. Den som bor i lägenhet tror jag knappast har kunnat spara ihop liknande summor.
Det är kul med diskussionerna i detta forum eftersom de illustrerar hur olika det ser ut runt om i landet. Men det kanske inte skulle skada med lite ödjukhet och vidsynthet innan man "dömer ut" oss som bygger för över tre miljoner.
/Lena
Det som är tråkigt är att man ska behöva känna sig kritiserad för att man bygger/bor i en fastighet som kostar mer än 1 miljon?? Hela resonemanget luktar Jante... Dessutom undrar jag var du hittar det i Stockholmsområdet? [/quote]
Om du syftar på mig så är det från min sida inget illa ment, men det är inte realistiskt att betala FLERA miljoner bara för att det är just stockholm.
Ja jag har bott i stockholm och också i norrland.
Jag vill se amorteringsplanen på ett 3 miljoners hus + taxeringsvärdet..
Lär bli en skräckläsning?
Hur kan skattereduktion vara "konstgjord andning" när det är en realitet? Jag föstår inte alls hur du menar?lbg skrev:
Man måste ju skilja på utgifter och kostnader...
[/quote]
Du svarade inte på min fråga, vad kostar det utan skattereduktion?
Den "förmånen" kan försvinna på sikt, så jag räknar aldrig med den.
Återigen, vad kostar ett hus på 3 miljoner att äga och driva?
Lågt räknat 5% ränta på 3 miljoner är ju för 17 150.000 om året + amortering på kanske 40 år, 6250 kr per månad + ränta vilket ger minst ca 18000 per månad, då räknar jag lågt men hur många av er har lån på 40 år?
Eller kör ni någon magisk formel, den vill jag se.
EDIT: räknade fel på en decimal.
Jag håller fullständigt med dig om att huspriserna i vissa regioner är vansinnigt höga och orealistiska, men det var inte vad du skrev...Mattias_Hellore skrev:
Jag skulle inget hellre betala endast 1 miljon för vårt bygge, men så är inte fallet, då vi bor i Stockholm.Ja, det är givtvis inte roligt att behöva betala räntor för ett lån på 3 miljoner... Taxeringsvärdena i Stockholm ska vi inte tala om... Idag bor vi i ett hus som vi kommer att sälja för ca 3 miljoner och taxvärdet ligger idag på 1.9 miljoner. Vi köpte det för fyra år sedan för 2.2 miljoner. Där har du lite siffror att "leka" med.
Vårt nybygge kommer att kosta 5.5 milj, vi tar lån på ca 2.2. Skräckläsning? Ja, allt är ju relativt...
Förresten, amorteringsplan?? Vem har sagt att man måste/vill amortera?
Amortera skall man väl göra, jag tänker iallafall inte bara betala räntan och hoppas att värdet stiger hela tiden.
Det är just det resonemanget jag inte förstår.
Det är ett LÅN i ordets rätta bemärkelse, du LÅNAR pengar av banken och har lagt upp en plan att betala tillbaka.
Så förstod jag det men de flesta stockholmare kanske kör med SBABs erbjudanden på 95% bottenlån och kör så till pensionen?
Jag har tänkt betala klart mitt hus lagom till pensionen.
Om det var fler som inte köper hus i dyra områden så kanske priserna normaliseras på sikt, det hoppas jag verkligen för alla.
Det är just det resonemanget jag inte förstår.
Det är ett LÅN i ordets rätta bemärkelse, du LÅNAR pengar av banken och har lagt upp en plan att betala tillbaka.
Så förstod jag det men de flesta stockholmare kanske kör med SBABs erbjudanden på 95% bottenlån och kör så till pensionen?
Jag har tänkt betala klart mitt hus lagom till pensionen.
Om det var fler som inte köper hus i dyra områden så kanske priserna normaliseras på sikt, det hoppas jag verkligen för alla.
Mattias_Hellore,
Det finns inga hus i vår trakt heller för dina 750-800tusen att köpa.
Möjligtvis på "sämsta gatan i sämsta området", i behov av renovering =)
Och är utgångspriset på 1miljon eller lägre så drar det så mycket folk så priset brukar hamna runt 1,3-1,5 iallafall. Billigare än så går inte att få här i krokarna.
Det handlar ju knappast om vad man vill betala, utan vad man måste betala.
Utbud och efterfrågan.
Det finns inga hus i vår trakt heller för dina 750-800tusen att köpa.
Möjligtvis på "sämsta gatan i sämsta området", i behov av renovering =)
Och är utgångspriset på 1miljon eller lägre så drar det så mycket folk så priset brukar hamna runt 1,3-1,5 iallafall. Billigare än så går inte att få här i krokarna.
Det handlar ju knappast om vad man vill betala, utan vad man måste betala.
Utbud och efterfrågan.
Det finns en anna tråd som behandlar just detta om att amortera eller inte, länken finns i ett annat inlägg ovan.Mattias_Hellore skrev:
Jag förstår hur du menar när du säger LÅN, men vissa av oss ser det inte så. I dagsläget är det inte självklart att amortera, vilket beror mycket på den personliga situationen, tycker jag. Varför skulle jag exempelvis amortera? Jag behöver kanske pengarna bättre just nu, eller så investerar jag dem i att annat sparande som ger mer. Skulle räntorna skjuta i höjden kan jag då betala av på lånen med de sparade pengarna som gett hög avkastning.
Att ha betalat av alla lån lagom till pensionen? Till vilken nytta då? Lånet lär ju då vara ganska litet och inte särskilt kostsamt. Bättre att då ha sparat en rejäl pension på annat sätt... Eller så lever jag inte ens då...
