Apropå vedspis - vad sägs om en Husqvarna 1926 eller 1927? Jag tycker att de vedspisarna är tokigt snygga (tillverkades på 40- och 50-talet, tror jag). Vanligt förekommande på Blocket och kostar ofta under tusenlappen. Jag skulle vilja ha en själv om det inte vore för att det passar dåligt ihop med den murade spiskåpan.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Pysslarn: Funkis är så mycket mer än bara ett arkitektoniskt eller formgivningsuttryck. Det är inte bara i mitt hus man spikade masonit över tak- och väggpanelen och spegeldörrarna och anpassade sitt hus efter de ideal som konstruerades med funktionalismen (i vårt hus byggdes till exempel ett matrum och ett litet, litet kök). Bilderna på det där köket är väldigt i linje med funktionalismens uttryck. "Form follows function" etc. Senfunktionalismen är för övrigt samtida med tiden för orustfredriks hus uppkomst. Det barnrikehus jag skrev om i mitt första inlägg är klart funktionalistiskt (nu talar jag alltså inte om den arkitektoniska inriktningen, utan de estetiska idealen - ljus, släta ytor, modernismens material), trots att det ligger ute på landet, mitt i Lappland.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
För övrigt hatar jag uttrycket "man bygger ett hem, inte ett museum". Man behöver inte vara museal för att göra förändringar som fungerar byggnadsvårdsmässigt och estetiskt.
"Hata" är ett väldigt starkt ord...
Tack för inläggen så långt! Jag tror att jag har greppat lite mer om husets "själ" om man säger så, genom era inlägg. Jag kan tänka mig att Sigurd inte var så medveten om att han använde funkis-element i husbygget. Han byggde ett bra hus åt sig efter sina behov och med de material som fanns till hands (förmodligen till ett bra pris också). Huset influerat av sin tid, inte för att Sigurd var funktionalist, utan för att det var praktiskt. Men i grund och botten är det ett hus på landet, med samma grundläggande form som alla andra hus runtikring, byggda de tidigare 50-60 åren.
Man skulle kanske kunna säga att huset är spretigt i sig själv, i själva kollisionen mellan traditionen och nymodigheterna. Därför blir den otäcka spaljén och träpanelen och de bruna betongpannorna och marmorlaminatet och marmorplasten på hallgolvet ännu mer förvirrande. Jag tror att jag skall försöka hålla spretigheten tillbaka och begränsa den till den lokala traditionen, om man säger så, 40-talets stilideal och några stänk nutid parat med ett ganska avspänt förhållande till stilregler. Det passar mig, och kan nog göra huset lättare att förstå sig på också. (Oh, herre gud vad det låter flummigt. Ernst, here i come!).
Jag skulle kunna mena, när jag säger "avspänt förhållande till stilregler" som det här huset, men jag hoppas att ni förstår att det gör jag inte. (Jag tittar rätt ofta på hemnet för att se om det finns något fint -- det gör det sällan -- och varje gång jag ser det huset blir jag så ledsen. Stackars hus.)
Jag tror att jag har bestämt mig för hur jag vill göra med utbyggandet. Det får bli med respekt för husets grundläggande planlösning, dvs inga borttagna väggar och sånt, utan ingång till den nya delen genom en öppning som blir istället för köksfönstret, så att säga. Det blir nog till och med återställning av den borttagna väggen i vardagsrummet, så att vi får ett bra arbetsrum där. Kanske att det behövs som sovrum någon gång om vi bestämmer oss för den familjeåtgärden... Vedspisen får hamna där den stod förr. Bredvid diskmaskinen
. Förutom diskmaskinen blir den väggen/delen av köket "traditionell". Elpisen hamnar på motstående sida. Får se hur det känns med skåpen som skall vara där, om det blir måttbeställt i den gamla stilen, eller något neutralt, massproducerat. Hallutbyggnaden får nog vänta några år, så att tankarna får ligga till sig.
Jag tror nog att det går att bygga ut så att det ser ut som om huset alltid sett ut så. Sen undrar jag hur man skall göra med byggnadstekniken. I och med att utbyggnaden blir som en egen byggnad, så kanske man skall jobba helt modernt? Det är ju uteslutet att bygga med stående plank i alla fall. Gips eller masonit? Det känns kul att bygga nytt med masonit. Ger karaktär, på något sätt. Lätt buktande ytor. Råspont täckt av masonite som målas? Ja, det är en senare fråga. Först avhandling, sen jobb, sen bygge...
Tack för inläggen så långt! Jag tror att jag har greppat lite mer om husets "själ" om man säger så, genom era inlägg. Jag kan tänka mig att Sigurd inte var så medveten om att han använde funkis-element i husbygget. Han byggde ett bra hus åt sig efter sina behov och med de material som fanns till hands (förmodligen till ett bra pris också). Huset influerat av sin tid, inte för att Sigurd var funktionalist, utan för att det var praktiskt. Men i grund och botten är det ett hus på landet, med samma grundläggande form som alla andra hus runtikring, byggda de tidigare 50-60 åren.
Man skulle kanske kunna säga att huset är spretigt i sig själv, i själva kollisionen mellan traditionen och nymodigheterna. Därför blir den otäcka spaljén och träpanelen och de bruna betongpannorna och marmorlaminatet och marmorplasten på hallgolvet ännu mer förvirrande. Jag tror att jag skall försöka hålla spretigheten tillbaka och begränsa den till den lokala traditionen, om man säger så, 40-talets stilideal och några stänk nutid parat med ett ganska avspänt förhållande till stilregler. Det passar mig, och kan nog göra huset lättare att förstå sig på också. (Oh, herre gud vad det låter flummigt. Ernst, here i come!).
Jag skulle kunna mena, när jag säger "avspänt förhållande till stilregler" som det här huset, men jag hoppas att ni förstår att det gör jag inte. (Jag tittar rätt ofta på hemnet för att se om det finns något fint -- det gör det sällan -- och varje gång jag ser det huset blir jag så ledsen. Stackars hus.)
Jag tror att jag har bestämt mig för hur jag vill göra med utbyggandet. Det får bli med respekt för husets grundläggande planlösning, dvs inga borttagna väggar och sånt, utan ingång till den nya delen genom en öppning som blir istället för köksfönstret, så att säga. Det blir nog till och med återställning av den borttagna väggen i vardagsrummet, så att vi får ett bra arbetsrum där. Kanske att det behövs som sovrum någon gång om vi bestämmer oss för den familjeåtgärden... Vedspisen får hamna där den stod förr. Bredvid diskmaskinen
. Förutom diskmaskinen blir den väggen/delen av köket "traditionell". Elpisen hamnar på motstående sida. Får se hur det känns med skåpen som skall vara där, om det blir måttbeställt i den gamla stilen, eller något neutralt, massproducerat. Hallutbyggnaden får nog vänta några år, så att tankarna får ligga till sig. Jag tror nog att det går att bygga ut så att det ser ut som om huset alltid sett ut så. Sen undrar jag hur man skall göra med byggnadstekniken. I och med att utbyggnaden blir som en egen byggnad, så kanske man skall jobba helt modernt? Det är ju uteslutet att bygga med stående plank i alla fall. Gips eller masonit? Det känns kul att bygga nytt med masonit. Ger karaktär, på något sätt. Lätt buktande ytor. Råspont täckt av masonite som målas? Ja, det är en senare fråga. Först avhandling, sen jobb, sen bygge...
Jag gillar dem. Den här är också fin. Jag gillar nästan alla vedspisar. Eller, jag gillar alla vedspisar. Jag har inte sett någon modell som jag inte gillar... Om man skall gå efter spisen, så skulle jag nog egentligen vilja ha ett hus där en Näfveqvarn no 02 passar. Jag eldade mycket i en sån som barn, och det är för mig den prototypiska vedspisen...Karakorum skrev:
Men just nu så är det spisen ovan som gäller. Eller en Husqvarna 728 eller 729 i emaljerat utförande. Åh, vad fina de är! Egentligen så är det ju helt idiotiskt att skaffa vedspis i ett hus som just har begåvats med en vedpanneinstallation för 100 tusen. Men när jag var liten var själva poängen med att köpa ett eget hus någon gång att kunna ha en vedspis (och gärna en kakelugn -- men där går gränsen) att elda i.
Jag är uppvuxen i ett radhus med direktel från 1978.
Edit: en HQ 727 går också bra...
Edit 2: OK då, vissa Tirolia-spisar ser inte fina ut. Men om man har ett sjuttitalshus, så kanske...
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
orustfredrik: Okej. Jag blir arg när jag ser det uttrycket. Det används så ofta som en ursäkt att göra precis som man vill. Att göra saker för att man inte vet bättre är dumt nog, men har i alla fall en ursäkt. Att göra saker mot bättre vetande, för att man "inte vill bo i ett museum" (vem har sagt att man måste göra det för att man tänker byggnadsvårdsmässigt?) är bara idiotiskt.
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att cementen och masoniten och de släta ytorna och lättstädade linoleumgolven och högblanka färgerna var en jätterevolution på sin tid. Hej då vägglöss, skurknän och TBC-damm... Det är ju därför de materialen och funktionalismen (som i de släta och praktiska ytorna, återigen) hade så stor genomslagskraft. Och det fanns en anledning till att man spikade för spegeldörrarna på fyrtio- och femtiotalet. Man ville nämligen inte ha dem, inte på landet heller. Jag talar egentligen inte om stilregler, utan att man hade ett annat förhållande till husets ytor. Som du säger: de skulle vara praktiska.
Jag tycker att du verkar ha kommit fram till en väldigt vettig slutsats. Jo, visst känns det så - spretigt - när tradition möter modernism. Så är det hemma hos oss också, även om det huset är ungefär hundra år äldre än ditt. Fast där har det förstås inte hänt någonting sedan 1960, så det har inte spretat ytterligare...
Det används så ofta som en ursäkt att göra precis som man vill. Att göra saker för att man inte vet bättre är dumt nog, men har i alla fall en ursäkt. Att göra saker mot bättre vetande, för att man "inte vill bo i ett museum" (vem har sagt att man måste göra det för att man tänker byggnadsvårdsmässigt?) är bara idiotiskt.Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att cementen och masoniten och de släta ytorna och lättstädade linoleumgolven och högblanka färgerna var en jätterevolution på sin tid. Hej då vägglöss, skurknän och TBC-damm... Det är ju därför de materialen och funktionalismen (som i de släta och praktiska ytorna, återigen) hade så stor genomslagskraft. Och det fanns en anledning till att man spikade för spegeldörrarna på fyrtio- och femtiotalet. Man ville nämligen inte ha dem, inte på landet heller. Jag talar egentligen inte om stilregler, utan att man hade ett annat förhållande till husets ytor. Som du säger: de skulle vara praktiska.
Jag tycker att du verkar ha kommit fram till en väldigt vettig slutsats. Jo, visst känns det så - spretigt - när tradition möter modernism. Så är det hemma hos oss också, även om det huset är ungefär hundra år äldre än ditt. Fast där har det förstås inte hänt någonting sedan 1960, så det har inte spretat ytterligare...
Den vita HQ 728:an här http://www.spis-kamin.se/beg-spisar.htm är inte så dum. En kompis har en HQ 1926 eller 1927 i sitt hus från ca -50 (med originalköket kvar). Den pryder verkligen sin plats och är guld värd när man snabbt vill få upp värmen. Det är inte idiotiskt att skaffa vedspis! Det är ju ingen stor investering precis.orustfredrik skrev:
(Jag är lite sugen på NH 626:an med underluckor.)
Jo, de är fina. Jag har dreglat över demKarakorum skrev:
Finns en 0728 (alltså högereldad) hos nån av de andra renoverarna som faktiskt bräcker den. För att få till installationen så att den går att sota, utan alltför stora ingrepp i murstocken får jag nog köra med en sån modell som inte står på golvet. Jag har sex kanaler, och sidokanalerna är upptagna - kvarstår mittkanalen på kökssidan. Sotluckan får bli under spisen. Därmed går Ankarsum 9000 bort...Det idiotiska är att när vädret är som det är just nu eldar jag varannan var tredje dag (har 3000 liter acktank). Räknar med att elda varannan dag när det är som kallast i vinter. Huset hinner aldrig bli utkylt, för att det finns alltid tid att elda, om man säger så. Sen har jag en modern kamin i vardagsrummet också. Enda rationella skälet för en vedspis är att det är bra att kunna laga mat när strömmen går.
Men nu skall vi inte vara såna.
Jag fattar vad du menar, men tycker ändå att uttrycket funkar. Jag tolkar det som att en person som inte har ambitionen, orken, resurserna och viljan att restaurera ett hus till originalskick och sedan bo i det inte bör göra det. Alla klatschiga uttryck innehåller ett visst mått av generaliserande och överdrifter, annars skulle de inte vara klatschiga.konichiwa girl skrev:orustfredrik: Okej. Jag blir arg när jag ser det uttrycket.
Apropå masonitklädda dörrar osv. Huruvida det i verkligheten är mer praktiskt med släta dörrar än spegeldörrar är inte uppenbart, däremot att ett av argumenten för släta dörrar var att det var praktiskt är det. Det blev modernt att ha det slätt, och visst är det på sätt och vis enklare, men jag tror att det handlade om en gradvis förändring i synsättet på vad som var attraktivt för huset. Jag tror faktiskt inte att det var så enkelt att förändringen skedde för att "alla" plötsligt kom till insikt om hur fantastiskt det är med släta dörrar, utan minst lika viktigt att det var modernt, en influens som säkerligen har med funktionalismen att göra. Dessutom är väl alla (!) hus en produkt av kombinationen av modernt och traditionellt, det är knappast något som är typiskt just för det aktuella huset, men det kommer ju till tydligt uttryck just i det huset, som för övrigt ser väldigt charmigt ut.
När det gäller massiva dörrar klädda med masonit tillverkades det åtminstone på 60-talet dörrar som gjordes stavlimmade i fura och sen masonit på, och de är väldigt tunga och gedigna.
När det gäller massiva dörrar klädda med masonit tillverkades det åtminstone på 60-talet dörrar som gjordes stavlimmade i fura och sen masonit på, och de är väldigt tunga och gedigna.
När det gäller den i just under byggnadsvård ständigt förekommande diskussionen om hur man ska förhålla sig till sitt gamla hus är min uppfattning att det faktiskt inte går att svara på frågan om förändring respektive bevarande på något enkelt sätt. Det är väl förresten diskussionerna i sig ett tecken på. Som t.ex. frågan om utbyggnad, där man ibland funderar över hur husets ursprungliga invånare eller byggare ställt sig inför moderna byggnadsmaterial. Hur kan man svara på det? Och är frågan verkligen relevant? De kan sällan tillfrågas. Liksom Konichiva girl är jag föga svag för argumentet att man inte ska bo i ett museum, då det verkar fungera som en ansvarsfriskrivning för att strunta i hur man behandlar husets historia osv. Det leder mig in på själva poängen, nämligen att även om det inte finns några givna svar på hur man ska förhålla sig till t.ex. nytt badrum, utbyggen och liknande betyder inte det att man ska ignorera problematiken, utan att man måste (bör ) jobba desto mer med frågan för att inte göra våld på huset. Problemet med att besvara de här frågorna ser jag alltså som ett argument för mer diskussion, reflektion och påläsning, inte tvärtom.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Mr Handyman: Tro mig, efter att ha vuxit upp i en lägenhet med gabondörrar svor jag över att ha flyttat till en lägenhet med spegeldörrar. Jag har visserligen det oangenäma problemet att vara allergisk mot dammkvalster, men det ÄR så otroligt mycket lättare att hålla släta dörrar rena. De blir ju inte dammiga på samma sätt som spegeldörrar!
Tack för alla bra och insiktsfulla svar -- det är roligt att folk engagerar sig och diskuterar vårt hus!
Vad gäller den som byggde huset, så skulle han nog inte haft något problem med utbyggnad av huset. Det står ett uthus på tomten (på andra sidan vägen) som är byggt i fyra omgångar. Först en vedbod med vidbyggt utedass. Sedan byggdes det till en verkstadsdel, så att utedasset hamnade inomhus. Sedan behövdes mer förvaringsutrymme, så då byggdes det på en våning. Sedan behövdes ännu mer förvaring, så då byggdes det på ett skjul med plåttak.
Men nu kan man ju inte utgå från hans åsikter och förhållningssätt. Skulle man regelmässigt göra det så skulle vi inte ha några "ursprungliga" hus kvar.
Hade huset varit i originalskick, eller med bara mindre förändringar, så hade jag nog tvekat mer inför utbyggnad överhuvudtaget. Kanske byggt ett hus bredvid istället. Nu känns det som att jag inte har så mycket ansvar inför andra/historien, utan mer inför mig själv.
Vad gäller den som byggde huset, så skulle han nog inte haft något problem med utbyggnad av huset. Det står ett uthus på tomten (på andra sidan vägen) som är byggt i fyra omgångar. Först en vedbod med vidbyggt utedass. Sedan byggdes det till en verkstadsdel, så att utedasset hamnade inomhus. Sedan behövdes mer förvaringsutrymme, så då byggdes det på en våning. Sedan behövdes ännu mer förvaring, så då byggdes det på ett skjul med plåttak.
Men nu kan man ju inte utgå från hans åsikter och förhållningssätt. Skulle man regelmässigt göra det så skulle vi inte ha några "ursprungliga" hus kvar.
Hade huset varit i originalskick, eller med bara mindre förändringar, så hade jag nog tvekat mer inför utbyggnad överhuvudtaget. Kanske byggt ett hus bredvid istället. Nu känns det som att jag inte har så mycket ansvar inför andra/historien, utan mer inför mig själv.
Konichiwa girl: det var inte min mening att vare sig få dig att hata eller göra dig arg.
Sedan måste jag dessvärre säga emot dig när du skriver "nu talar jag alltså inte om den arkitektoniska inriktningen, utan de estetiska idealen". Jag vill hävda att det inte går att sära på en ariktektonisk inrikting eller de estetiska ideal som hör ihop med den.
De idéer som ligger till grund för varje arkitektonisk inriktning har ju resulterat i en stil. Alltså en estetik.
Välj vilken "inriktning" du vill; nya idéer om arkitekturens roll och nya byggmaterials möjligheter har resulterat i en ny stil.
När det gäller uttrycket "Du bygger ett hem inte ett museum" anser jag att Orustfredrik har tolkat mig rätt. Han har ett ansvar för sig själv men inte för historien. Hans företrädare skulle gjort samma bedömning som han: vad behöver jag, hur vill jag ha det? Så kom huset till, det kan få styra.
Jag tycker att det är berömvärt och beundransvärt att Orustfredrik reflekterar över husets karaktär och vad som kan hända med den beroende på hur huset förändras.
Men och nu skall jag slänga in en STOR brandfackla i diskussionen Handen på hjärtat: av alla byggnader i Sverige är en bråkdel byggnadsminnsesmärkta eller skyddade på något vis. Det är på tok säger vi, det borde vara 10 gånger så mycket som gäller under de lagarna. Javisst, men det är fortfarande en bråkdel. Sanningen är att en stor del av våra byggnader inte är särskilt intressanta. Därmed inte sagt att vi ska bygga om resten till oigenkännlighet. Men jag föredrar en pragmatisk syn.
Jag tror att få människor avsiktlig skapar en arkitektonisk/stilmässig bastard om de ska bo där själva Orustfredrik verkar ha bra koll.
MVH
Ronnie
PS Senfunkis låter spännande i det här sammanhanget tycker jag! DS
Sedan måste jag dessvärre säga emot dig när du skriver "nu talar jag alltså inte om den arkitektoniska inriktningen, utan de estetiska idealen". Jag vill hävda att det inte går att sära på en ariktektonisk inrikting eller de estetiska ideal som hör ihop med den.
De idéer som ligger till grund för varje arkitektonisk inriktning har ju resulterat i en stil. Alltså en estetik.
Välj vilken "inriktning" du vill; nya idéer om arkitekturens roll och nya byggmaterials möjligheter har resulterat i en ny stil.
När det gäller uttrycket "Du bygger ett hem inte ett museum" anser jag att Orustfredrik har tolkat mig rätt. Han har ett ansvar för sig själv men inte för historien. Hans företrädare skulle gjort samma bedömning som han: vad behöver jag, hur vill jag ha det? Så kom huset till, det kan få styra.
Jag tycker att det är berömvärt och beundransvärt att Orustfredrik reflekterar över husets karaktär och vad som kan hända med den beroende på hur huset förändras.
Men och nu skall jag slänga in en STOR brandfackla i diskussionen Handen på hjärtat: av alla byggnader i Sverige är en bråkdel byggnadsminnsesmärkta eller skyddade på något vis. Det är på tok säger vi, det borde vara 10 gånger så mycket som gäller under de lagarna. Javisst, men det är fortfarande en bråkdel. Sanningen är att en stor del av våra byggnader inte är särskilt intressanta. Därmed inte sagt att vi ska bygga om resten till oigenkännlighet. Men jag föredrar en pragmatisk syn.
Jag tror att få människor avsiktlig skapar en arkitektonisk/stilmässig bastard om de ska bo där själva Orustfredrik verkar ha bra koll.
MVH
Ronnie
PS Senfunkis låter spännande i det här sammanhanget tycker jag!
DS
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Pysslarn: Naturligtvis hänger det ihop - men det är ju stor skillnad mellan en arkitektritad funktionalistisk villa, eller Unité d'Habitation-inspirerade höghus i stockholmsförorter, och ett svenskt småhus byggt för tiden när funktionalismens idéer om funktion och ljus hade slagit igenom. Släta dörrar behöver inte ha så mycket med Le Corbusier, Villa Södrakull eller Bauhaus att göra, men är lik förbaskat ett uttryck för de idéerna. (Sen skulle jag som kulturjournalist aldrig säga att "stil" och "estetik" är detsamma - men det är en annan fråga).
Jag tycker att man faktiskt har ett ansvar för historien om man äger ett gammalt hus. Allt annat är faktiskt inte byggnadsvård och borde inte låtsas vara det heller. Att legitimera det genom att hänvisa till vad byggaren skulle ha gjort (som en byggnadsvårdsmässig hållning?) om han levt 2007 känns väldigt märkligt. Till skillnad från dig anser jag att gamla byggnader faktiskt är intressanta. Mitt och fästmannens hus är intressant därför att hans farfars farfar har satt sin prägel på det, liksom de efterföljande generationerna. För att nämna ett exempel. Husen visar ju hur vi har bott och levt, det är fascinerande!
För övrigt är alla hus faktiskt skyddade i byggnadslagen, alla ändringar ska utföras varsamt: ”Ändringar skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas tillvara” ( Plan- och bygglagen 3 kap. 10§).
Jag tycker att man faktiskt har ett ansvar för historien om man äger ett gammalt hus. Allt annat är faktiskt inte byggnadsvård och borde inte låtsas vara det heller. Att legitimera det genom att hänvisa till vad byggaren skulle ha gjort (som en byggnadsvårdsmässig hållning?) om han levt 2007 känns väldigt märkligt. Till skillnad från dig anser jag att gamla byggnader faktiskt är intressanta. Mitt och fästmannens hus är intressant därför att hans farfars farfar har satt sin prägel på det, liksom de efterföljande generationerna. För att nämna ett exempel. Husen visar ju hur vi har bott och levt, det är fascinerande!
För övrigt är alla hus faktiskt skyddade i byggnadslagen, alla ändringar ska utföras varsamt: ”Ändringar skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas tillvara” ( Plan- och bygglagen 3 kap. 10§).
