Hur ineffektivt får Lantmäteriet vara?

[noone70]

Det offentliga Sverige har ett problem med minskad effektivitet och detta finns också hos Lantmäteriet. Det finns ett antal rapporter om Lantmäteriets problem från de senaste åren och att personalen inte är produktiv och fattar beslut som den ska.

En generell beskrivning är att man ofta i det offentliga flyttar fokus från att få saker gjorda till att få dem gjorda på rätt sätt. Det kan låta bra att göra rätt men ökat fokus på process och mindre fokus på att få hjulen att rulla blir kostsamt när effektiviteten som en konsekvens sjunker. Det kan blir extra kostsamt om medarbetarna förlamas av en rädsla att de kan göra fel (så har Polisens kultur beskrivits i dagarna av dess ledning) eller att medarbetarna sätter en yrkesstolthet i processen snarare än i att få något utfört.

En annan variant som ger ineffektivitet är att medarbetare trivs med att mysa framför datorn på arbetstid och tenderar att få timmarna att gå genom omfattande emailutbyten, eget pysselarbete och digitala distansmöten istället för att lösa uppgiften med snabb och effektiv kommunikation på plats och i person.

Just denna ineffektivitet tycks ha drabbat en förrättning där man styckade av en tomt i Lindesbergs kommun och
Lantmäterimyndigheten har debiterat totalt 127 300 kronor för sammanlagt 81 timmars handläggning av detta rätt begränsade ärende. Debiteringen överklagades hela vägen till MÖD som justerade ned den till att skäligt är 50 timmar för ett sådant ärende och alltså en kostnad på 83 000 kr.

Det som är intressant i mitt tycke är att MÖD går så hårt åt ineffektiviteten i ärendet. Man ifrågasätter alltså inte att Lantmäteriet har lagt 81 timmar på ärendet men rappar upp myndigheten avseende hur man har arbetat.

- Medarbetarna har stannat på kontoret istället för att hantera ärendet på plats och har därmed drivit fram ineffektivitet:

[bild]

- Överdrivet antal medarbetare för kontroll:

"Slutligen anser Mark- och miljööverdomstolen att fyra timmars leveranskontroll genom sex olika handläggare är väl tilltaget i en förrättning av denna begränsade omfattning."

Läs domen här:
[länk]

Mål: F 7562-24​

Låter som ett fall för Elon 😂

 

[mikethebik]

Onekligen, fast vad utfallet blir med ännu en myndighet som ska utreda och effektivisera andra statliga organisationer är skrivet i stjärnorna, kanske blir ännu en koloss som sväljer ännu mera pengar och med nepotism som kostar mer än det smakar.
Hoppas jag har fel och att det blir bra i förlängningen och sprider sig till Sverige!

 

[Nötegårdsgubben]

Låter som ett fall för Elon

Tack och lov är svensk offentlig sektor oerhört mycket effektivare än amerikansk. Det gör den förstås inte ofelbar eller så bra den skulle kunna vara, men ändå.

 

[Claes Sörmland]

Ja skräckhistorierna man hör från kollegor om amerikansk administration. I ett internationellt perspektiv har vi en väldigt fin och funktionell offentlig verksamhet. Det som diskuteras i tråden är inte att den är dålig ur det perspektivet utan att Lantmäteriet kämpar med en växande kostnader.

Här t ex avgiftsökningarna över tid jämfört med KPI:

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

https://www.riksrevisionen.se/download/18.2008b69c18bd0f6ed3f24f08/1646039042785/RiR_2022_3_webb.pdf

Med myndighetsförstående glasögon kan man ju påpeka att verksamheten inom myndigheten till största delen har kostnader för personal och lönerna går ju upp. Medan KPI gynnas av produktivitetsvinster utomlands, billigare pryttlar från Kina helt enkelt. Men å andra sidan, var är vinsterna från digitaliseringen som borde avspegla sig i ökad produktivitet hos Lantmäteriet? Eller är det så att skrivmaskin går lika bra?

 

[cpalm]

Med myndighetsförstående glasögon kan man ju påpeka att verksamheten inom myndigheten till största delen har kostnader för personal och lönerna går ju upp. Medan KPI gynnas av produktivitetsvinster utomlands, billigare pryttlar från Kina helt enkelt.

Jo, det klassiska tjänstedilemmat...
Läser man lite kring lantmäteriets (tidiga) "digitaliseringsprojekt" så budgeterade man för kraftiga minskningar i personalbehovet då när det begav sig. Hur utfallet blev är väl svårare att säga i och med att antalet ärende och kraven/komplexiteten i handläggningen inte är konstant över tid. Men misstänker att man kammat hem dessa effektivitetsvinster för rätt länge sedan.

 

[Smed242]

Som myndighetshjon själv så är jag väl bekant med ineffektivitet. Det största problemet idag i alla myndigheter är att alla är fruktansvärt rädda att göra fel, att behöva ställas till svars, att råka orsaka någon kostnad. Allt ska diskuteras i samverkan, gärna med alla anställda oavsett funktion och ansvar, i en oändlig cirkeldans av långsamhet. Orsaken är kilometer av riktlinjer, protokoll och regler som sätts av överordnade, i första led departementen, som saknar förankring in verksamheten och som för många känns som en piska. En del sällar sig detta och lever en zombifierad tillvaro där beslut gärna kan ta många år innan de fattas, andra skiter i allt och gör det minsta som krävs av dem, en del som jag blir frustrerade och försöker att förändra och effektivisera vilket är ett sisyfosarbete som gör oss diskvalificerade för alla vidare steg i myndighetskarriär. På senare år har det höjts röster om utökat tjänstemannaansvar, vilket får mig att rysa med tanke på konsekvenserna där än färre vågar fatta egna beslut. Jag är övertygad om att Lantmäteriet som vilken annan myndighet som helst håller på att duka under av byråkrati, meningslös administration (finns hela avdelningar vars enda jobb är att administrera anställdas administrativa rapporter…), och rädsla att bli den där jäveln som gjorde fel och får stå uthängd vid skampålen i media och inför regeringen.

 

[skogaliten]

Ja skräckhistorierna man hör från kollegor om amerikansk administration. I ett internationellt perspektiv har vi en väldigt fin och funktionell offentlig verksamhet. Det som diskuteras i tråden är inte att den är dålig ur det perspektivet utan att Lantmäteriet kämpar med en växande kostnader.

Här t ex avgiftsökningarna över tid jämfört med KPI:

[bild]

[länk]

Med myndighetsförstående glasögon kan man ju påpeka att verksamheten inom myndigheten till största delen har kostnader för personal och lönerna går ju upp. Medan KPI gynnas av produktivitetsvinster utomlands, billigare pryttlar från Kina helt enkelt. Men å andra sidan, var är vinsterna från digitaliseringen som borde avspegla sig i ökad produktivitet hos Lantmäteriet? Eller är det så att skrivmaskin går lika bra?

Att priset för många tjänster hos Lantmäteriet stigit, beror på att man gjorde om det till en organisation som skulle dra in pengar, alltså göra vinst, istället för att producera samma tjänster utan vinst.

 

[cpalm]

Lantmäteriet är inte vinstdrivande, även om många verkar vara av den uppfattningen. Det över- eller underskott som uppstår i den avgiftsfinansierade verksamheten räknas av mot eget kapital.

 

[Nötegårdsgubben]

På senare år har det höjts röster om utökat tjänstemannaansvar, vilket får mig att rysa med tanke på konsekvenserna där än färre vågar fatta egna beslut.

Delar den oron. Tjänstemannaansvar måste införas på chefsnivå i första hand och paras med någon form av leveranskrav (hej New Public Managment!) och även då är det högst tveksamt om det kommer ha effekt.

Det är för lätt att komma undan med att inte göra något, men i de få offentliga positioner där det utkrävs (politiskt) ansvar är det ju alltid de som gjort något som åker dit, inte de som underlåtit att agera.

Det ”vi utanför” vill stämpla in i dessa tjänstemän är att det är deras förbannade plikt att försöka hantera de problem de har på sitt bord och att höga chefer inte ska kunna glida undan för att den mediala granskningen fastnar vid sekretessgränsen. Och det kommer tjänstemannaansvaret tyvärr inte lösa.

 

[VLJ]

Ett problem är väl också att det knappt finns några positiva incitament att prestera bra? Om ens löneökning tydligt är kopplad till att man kan hantera ärenden både snabbt och korrekt så skulle det bli skillnad men finns ju ofta ett väldigt motstånd mot sånt både i offentlig och privat sektor.

 

[Claes Sörmland]

Som myndighetshjon själv så är jag väl bekant med ineffektivitet. Det största problemet idag i alla myndigheter är att alla är fruktansvärt rädda att göra fel, att behöva ställas till svars, att råka orsaka någon kostnad. Allt ska diskuteras i samverkan, gärna med alla anställda oavsett funktion och ansvar, i en oändlig cirkeldans av långsamhet. Orsaken är kilometer av riktlinjer, protokoll och regler som sätts av överordnade, i första led departementen, som saknar förankring in verksamheten och som för många känns som en piska. En del sällar sig detta och lever en zombifierad tillvaro där beslut gärna kan ta många år innan de fattas, andra skiter i allt och gör det minsta som krävs av dem, en del som jag blir frustrerade och försöker att förändra och effektivisera vilket är ett sisyfosarbete som gör oss diskvalificerade för alla vidare steg i myndighetskarriär. På senare år har det höjts röster om utökat tjänstemannaansvar, vilket får mig att rysa med tanke på konsekvenserna där än färre vågar fatta egna beslut. Jag är övertygad om att Lantmäteriet som vilken annan myndighet som helst håller på att duka under av byråkrati, meningslös administration (finns hela avdelningar vars enda jobb är att administrera anställdas administrativa rapporter…), och rädsla att bli den där jäveln som gjorde fel och får stå uthängd vid skampålen i media och inför regeringen.

Ryser också av allt prat om tjänstemannaansvar och alla de perversa incitament som det kommer att orsaka. Man kan inte låsa in medarbetare i ett system där regelverket och hierarkierna inte tillåter att man får göra något effektivt och sen hålla dem till svars för det. Inte en människa kommer vilja jobba där.

Jag är helt med dig, den där förlamande rädslan att göra fel och stå med Svarte Petter som har spridit sig i det offentliga är mycket kostsam. Det vi behöver är en större andel medarbetare som är beredda att köra på och göra fel ibland och inte färre. Vi vet ju att folk gör fel ibland och att det måste förlåtas för att vi ska komma vidare, har grunderna i vår västerländska etik börjat glömmas bort när prästen inte ältar det för allmogen varje vecka längre?

 

[Ossian K Olsson]

Ryser också av allt prat om tjänstemannaansvar och alla de perversa incitament som det kommer att orsaka. Man kan inte låsa in medarbetare i ett system där regelverket och hierarkierna inte tillåter att man får göra något effektivt och sen hålla dem till svars för det. Inte en människa kommer vilja jobba där.

Jag är helt med dig, den där förlamande rädslan att göra fel och stå med Svarte Petter som har spridit sig i det offentliga är mycket kostsam. Det vi behöver är en större andel medarbetare som är beredda att köra på och göra fel ibland och inte färre. Vi vet ju att folk gör fel ibland och att det måste förlåtas för att vi ska komma vidare, har grunderna i vår västerländska etik börjat glömmas bort när prästen inte ältar det för allmogen varje vecka längre?

Det ska sägas att detta inte bara är ett myndighetsproblem. Det är ett problem i alla organisationer där den som tjänar på att någon är effektiv sitter för långt bort från den som gör ett bra jobb. Har man för stort antal mellanchefer mellan så kommer andra incitament in än att göra ett effektivt jobb.

Redan för 15 år sedan ”skämtade” en karaktär i en då populär serie om detta. Ju längre jag jobbar, ju mer inser jag att det är sant.

 

[Claes Sörmland]

Det ska sägas att detta inte bara är ett myndighetsproblem. Det är ett problem i alla organisationer där den som tjänar på att någon är effektiv sitter för långt bort från den som gör ett bra jobb. Har man för stort antal mellanchefer mellan så kommer andra incitament in än att göra ett effektivt jobb.

Redan för 15 år sedan ”skämtade” en karaktär i en då populär serie om detta. Ju längre jag jobbar, ju mer inser jag att det är sant.

[media]

Håller helt med! Min livserfarenhet också.

 

[noone70]

Ryser också av allt prat om tjänstemannaansvar och alla de perversa incitament som det kommer att orsaka. Man kan inte låsa in medarbetare i ett system där regelverket och hierarkierna inte tillåter att man får göra något effektivt och sen hålla dem till svars för det. Inte en människa kommer vilja jobba där.

Jag är helt med dig, den där förlamande rädslan att göra fel och stå med Svarte Petter som har spridit sig i det offentliga är mycket kostsam. Det vi behöver är en större andel medarbetare som är beredda att köra på och göra fel ibland och inte färre. Vi vet ju att folk gör fel ibland och att det måste förlåtas för att vi ska komma vidare, har grunderna i vår västerländska etik börjat glömmas bort när prästen inte ältar det för allmogen varje vecka längre?

Längtar efter att tjänstemannaansvar införs igen

Har haft en del att göra med kommuner och tjänstemän att göra de senaste 10-15 åren och mitt intryck är det behövs ett tjänstemannaansvar.

Jag skulle kunna skriva en bok om alla fuckups av tjänstemän jag har stött på.

Som det är nu kan du vara hur inkompetent som helst utan några som helst konsekvenser.

 

[Claes Sörmland]

Jag har viss insyn i LMs verksamhet. Problemet är dels att erfarna lantmätare väljer bort LM pga av deras förändrade arbetssätt och mellanchefer som bara följer order uppifrån utan egen tanke. De mer erfarna lantmätarna har gått till de kommunala lantmäterierna.

Sedan en tid jobbar de teambaserat. Innebär att flera personer är inblandade i ärendet med diverse assistenter utan utbildning m.m. Eftersom alla enskilda har krav på debitering så sätts mycket tid upp på ärendet för att det ska se bra ut i egen statistik, något tanke på totalsumman för ärendet har man inte. Oftast är nu lantmätaren inte utbildad till just lantmätare utan nån typ av juridisk utbildning. De har då inte rätt bakgrund och kan inte allt som en lantmätare bör kunna. De får inte heller någon internutbildning för att lösa detta. Det säger sig självt att ett ärende där upptill 5-6 personer är delaktiga blir oerhört oeffektivt jämfört med att lantmätaren själv gör allt.

Inte helt olikt det som har hänt i skolans värld m a o.