Det är ju inte borttappat och inte utav ts utan något som ev. kan finnas kvar från förra ägaren. Utan att kunna det juridiska så är det säkerligen inget polisen hanterar utan vill man driva något blir det civilrättsligt om nuvarande ägare säger nej.Matzeball skrev:
Någon form av avtal bör upprättas både gällande det som kan finnas och återställande om man behöver göra ingrepp i fastighet/hus. Jag skulle inte släppa in någon med "kan finnas något av värde" enbart muntligt utan att säkerställa att jag inte påverkas negativt av ev. åtgärder.
Tappats=kvarglömt i det här sammanhanget. Det spelar ju ingen roll om en plånbok glidit ur handen eller glömts kvar på biltaket eller hos grannen.A AndersS skrev:
Visst; den som glömde det för 10 år sedan har ju gått bort i detta fall och 10 år senare är kanske att betrakta som preskriberat om det nu redan är upphittat. Arvsproblematiken ger ju en extra svårighet att säkra att ALLA arvtagare får del av det som återbördas och inte bara en av dem. Det gör väl att polisen är en bra medspelare.
På polisens sida står det att "Om du har tappat eller glömt något är det också bra att anmäla det till polisen."
Om polisen inte vill agera kan de ju i så fall säga det själva till anmälaren och ingen skada är skedd. Polisen är i alla fall en väldigt bra rådgivare tror jag. Man är kanske i en bättre sits om nya husägaren vägrar. Om de efter påstötning lyckas hitta det och behåller det själva, vetandes att det är kvarglömt av föremålets ägare så begår de ett brott, Det står på sidan "Att behålla något som du har hittat utan att anmäla det är ett brott."
För att ytterligare sväva ut
och se det från nya husägarens synvinkel och inte på något sätt peka på TS.Ju mer jag funderar så tänker jag att om någon helt plötsligt knackade på min dörr och frågade så här så skulle jag nog inte bara släppa in dem. Jag borde nog kontakta polisen ändå för att få en juridiskt korrekt hantering. Beroende på vem förra ägaren var kanske polisen vill vara med när godset plockas fram. Det kan ju trots allt röra sig om stöldgods, något farligt, knark, Palme-vapnet eller arkeologiska fynd och någon helt okänd som hittar på en historia vid dörren och kanske inte ens vill säga vad det rör sig om ( bedragare, journalister mm kan vara väldigt påhittiga om man ska tro GW Persson och andra)
I så fall kanske polisen kan hitta den rättmätiga ägaren eller ägarna och jag kan få (eller avstå) lagstadgad hittelön på 10%. Alternativt efter 3 månader så tillfaller det mig juridiskt eftersom "Om ingen vet vem som äger hittegodset och polisen inte hittar ägaren inom 3 månader blir den som hittade hittegodset ägare till det". Då har jag garanterat inte medverkat till att fel person tar hand om det och skulle det vara något brottsligt bakom det så har jag ryggen fri.
Redigerat:
Sen ska man ju inte glömma att det kan stå något i köpeavtalet som är relevant, t.ex. om att huset inte är helt tömt på tillträdesdagen så har säljaren 30 dagar på sig att göra det och därefter förfogar köparen över det kvarglömda. Det har ju funnits så många olika vanliga klausuler som gällt ej tömda hus under åren så det är ju svårt att veta vad som gäller i detta fall.
Absolut, Ibland köper man hus där lösöre ingår. Det gjorde vi av ett gammalt par som bodde långt ifrån och inte orkade tömma.BirgitS skrev:
Nja, frågan är om det är det. Jag skulle inte bråka. Men jag är inte så säker på att det skulle gå att gå den juridiska vägen.
Nja, det är fortfarande kvarlämnat så denna "ordvrängning" kan du inte använda och det är fortfarande inte TS som lämnat kvar något. TS försöker göra anspråk på något som någon annan ev. lämnat och det låter på TS som denna person inte är livet eller avser att göra anspråk på något som ev. kan finnas kvar.useless skrev:
Med det resonemanget skulle man kunna hävda att diverse saker är "glömda" och inte "kvarlämnade".
Har för mig vid den liknande tidigare tråden där den nye husägaren funnit något av "väsentligt värde" anlitade advokat för att det skulle gå rätt till. Lagstiftningsmässigt är det alltså inte självklart vem saken tillhör. TS fall är annorlunda.
Det du har kvar i huset verkar vara ett slags arvegods. Detta finns i ett hus som någon annan nu köpt och bor i. Att dom köpt huset betyder inte att de har rätt till det som är din lösa egenom såtillvida det inte finns något som reglerar detta i köpeavtalet mellan din släkting och de som köpt huset. Det här du skall leta först.
Om avtalet inte stipulerar någonting kring kvarlämnade attiraljer har du rätt att återfå din lösa egendom. Du hamnar dock i ett problem då du verkar behöva tillträde till fastigheten, något som de som köpt den inte behöver ge dig. De som nu äger fastigheten kan säga "nej" till att släppa in dig men alltså inte neka dig tillgången till din "pryl". Konsensus blir alltså att du behöver kontakta dom, efter att ha kontrollerat kontraktet, för att be dom 1)om tillträde och att få komma åt platsen oavsett om det innebär att skada fastigheten, alt 2) Du behöver be dom som äger huset att hämta föremålet åt dig. Du står givetvis ansvarig för skador mm relaterat till aktiviteten.
Om avtalet inte stipulerar någonting kring kvarlämnade attiraljer har du rätt att återfå din lösa egendom. Du hamnar dock i ett problem då du verkar behöva tillträde till fastigheten, något som de som köpt den inte behöver ge dig. De som nu äger fastigheten kan säga "nej" till att släppa in dig men alltså inte neka dig tillgången till din "pryl". Konsensus blir alltså att du behöver kontakta dom, efter att ha kontrollerat kontraktet, för att be dom 1)om tillträde och att få komma åt platsen oavsett om det innebär att skada fastigheten, alt 2) Du behöver be dom som äger huset att hämta föremålet åt dig. Du står givetvis ansvarig för skador mm relaterat till aktiviteten.
Tycker du verkligen att polisen skall lägga resurser på en civilrättsligt ärende?Tappats=kvarglömt i det här sammanhanget. Det spelar ju ingen roll om en plånbok glidit ur handen eller glömts kvar på biltaket eller hos grannen.
Visst; den som glömde det för 10 år sedan har ju gått bort i detta fall och 10 år senare är kanske att betrakta som preskriberat om det nu redan är upphittat. Arvsproblematiken ger ju en extra svårighet att säkra att ALLA arvtagare får del av det som återbördas och inte bara en av dem. Det gör väl att polisen är en bra medspelare.
På polisens sida står det att "Om du har tappat eller glömt något är det också bra att anmäla det till polisen."
Om polisen inte vill agera kan de ju i så fall säga det själva till anmälaren och ingen skada är skedd. Polisen är i alla fall en väldigt bra rådgivare tror jag. Man är kanske i en bättre sits om nya husägaren vägrar. Om de efter påstötning lyckas hitta det och behåller det själva, vetandes att det är kvarglömt av föremålets ägare så begår de ett brott, Det står på sidan "Att behålla något som du har hittat utan att anmäla det är ett brott."
För att ytterligare sväva ut
Ju mer jag funderar så tänker jag att om någon helt plötsligt knackade på min dörr och frågade så här så skulle jag nog inte bara släppa in dem. Jag borde nog kontakta polisen ändå för att få en juridiskt korrekt hantering. Beroende på vem förra ägaren var kanske polisen vill vara med när godset plockas fram. Det kan ju trots allt röra sig om stöldgods, något farligt, knark, Palme-vapnet eller arkeologiska fynd och någon helt okänd som hittar på en historia vid dörren och kanske inte ens vill säga vad det rör sig om ( bedragare, journalister mm kan vara väldigt påhittiga om man ska tro GW Persson och andra)
I så fall kanske polisen kan hitta den rättmätiga ägaren eller ägarna och jag kan få (eller avstå) lagstadgad hittelön på 10%. Alternativt efter 3 månader så tillfaller det mig juridiskt eftersom "Om ingen vet vem som äger hittegodset och polisen inte hittar ägaren inom 3 månader blir den som hittade hittegodset ägare till det". Då har jag garanterat inte medverkat till att fel person tar hand om det och skulle det vara något brottsligt bakom det så har jag ryggen fri.
Jag tycker att de bör lägga tid på betydligt allvarligare saker!
Jag skulle i alla fall aldrig släppa in en främling på den grunden.
Min första tanke att det handlar om stöldgods och att gärningsmannen sitter i fängelse och under tiden har huset sålts och helt plötsligt har han berättat för någon var ett värdefullt föremål finns.
Idag öppnar man ju knappt dörren när okända ringer på...
Min första tanke att det handlar om stöldgods och att gärningsmannen sitter i fängelse och under tiden har huset sålts och helt plötsligt har han berättat för någon var ett värdefullt föremål finns.
Idag öppnar man ju knappt dörren när okända ringer på...
Om jag hade bott i mitt hus i 10 år och en person kom och berättade ovanstående historia och bad att få titta, skulle jag inte tveka att gå med på det (förutsatt att personen inte verkar vara en inbrottstjuv eller annan skummis man inte vill ha innanför dörren). Jag skulle för det första inte vilja ha något som har ägts av någon annan och betingar ett högt affektionsvärde. För det andra skulle jag - om jag sa nej - bli galen av nyfikenhet och leta halvt ihjäl mig i huset efter mystiska skrymslen som kan gömma en okänd hemlighet. Sen skulle jag faktiskt inte bry mig om ägarförhållanden/arvsfrågan. Det får den som hämtar grejen ta på sitt ansvar. Jag skulle dock följa med personen till gömstället i huset och se till att inga skador uppstår i samband med "skattfångsten".
Medlem
· Stockholm
· 3 727 inlägg
Men det vore ett kul 1:a AprilskämtD dajaskazal skrev:
Nu beror det naturligtvis på vad "väldigt värdefullt" betyder men är det tillräckligt värdefullt är väl säkraste sättet helt enkelt att ge ett bud på fastigheten som är så högt att det inte går att motstå.T TheGame skrev:
