Hjälp att tyda officialservitut ang väg.
Gjorde ett inlägg om detta vid jul och fick en del svar, men frågan verkade missuppfattas så jag försöker igen.
Det är VI som bor längst in och det är VI som är den TJÄNANDE fastigheten. Idag var jag ute i nästan 2 h och skottade, sonen stod vid sin bil och väntade på att jag skulle skotta utanför deras uppfart, han stod där i nästan 40 min och bara tittade, lyfte inte ett finger...När jag kom tre meter från grannens infart så vände jag varvid sonen ropade "ska du inte skotta här", "nej, svarade jag jag ska in och laga mat", J-lar vad förbannad jag var!
Vi har en lång uppfartsväg på ca 100 m. Framför oss så bor det en väldigt gammal man som inte klarar av att skotta...
Sonen till den gamle mannen "flög" i princip på oss redan innan vi köpte huset och sa att VI MÅSTE skotta åt hans pappa så att han kan komma ut och de kan komma in med bilen. Förra året så kom det ju som tur inte så mycket snö, men han skottade inte en enda gång. Jag är ofta ensam med tre små barn och kan inte skotta allt detta ensam.
Så, vad är det som gäller egentligen?
Så här står det i servitutet:
Nybildning av servitut:
Med lotten B (härskande) följer rätt att för utfart använda område x på stamfastigheten XXX (tjänande).
Såvitt jag kan läsa mig till så ser jag inte att vi är skyldiga att skotta åt honom och tyvärr inte heller att han är skyldig att hjälpa till. Vad säger ni? Behöver hjälp med detta så jag kan svara sonen nästa gång han far på mig. (han tillhör inte den vänliga skaran av befolkningen...). Skulle vara skönt att kunna svara att om han vill ut så kan han också hjälpa till att skotta, De har tydligen gnällt på alla som har bott här innan. Om vi hyr in någon som skottar så skulle det ju vara trevligt om även farbrorn är med och betalar detta. Jag tror istället att han skulle gnälla över vallen som kommer att bildas vid hans infart. Förr året så kom han och knackade på hos oss för att gnälla. Jag hade skottat hela uppfartsvägen, men hade tydligen skottat TVÅ DECIMETER för lite för att han skulle kunna få in sin soptunna mellan våran och en annans granne. Ja, ni förstår säkert varför jag vill kunna trycka upp ett bra svar i ansiktet på dem nästa gång...
Hur gör man om man vill skriva in att de också skall skotta? Kostnad för detta?
Hur funkar det med annat underhåll? Är det vi som ska laga, sanda osv?
Vad händer om farbrorn halkar och det är vi som äger vägen.Är vi skyldiga att sanda/salta? Kan vi åka på skadestånd? (Han brukar tydligen även ramla inomhus...).
Det är VI som bor längst in och det är VI som är den TJÄNANDE fastigheten. Idag var jag ute i nästan 2 h och skottade, sonen stod vid sin bil och väntade på att jag skulle skotta utanför deras uppfart, han stod där i nästan 40 min och bara tittade, lyfte inte ett finger...När jag kom tre meter från grannens infart så vände jag varvid sonen ropade "ska du inte skotta här", "nej, svarade jag jag ska in och laga mat", J-lar vad förbannad jag var!
Vi har en lång uppfartsväg på ca 100 m. Framför oss så bor det en väldigt gammal man som inte klarar av att skotta...
Sonen till den gamle mannen "flög" i princip på oss redan innan vi köpte huset och sa att VI MÅSTE skotta åt hans pappa så att han kan komma ut och de kan komma in med bilen. Förra året så kom det ju som tur inte så mycket snö, men han skottade inte en enda gång. Jag är ofta ensam med tre små barn och kan inte skotta allt detta ensam.
Så, vad är det som gäller egentligen?
Så här står det i servitutet:
Nybildning av servitut:
Med lotten B (härskande) följer rätt att för utfart använda område x på stamfastigheten XXX (tjänande).
Såvitt jag kan läsa mig till så ser jag inte att vi är skyldiga att skotta åt honom och tyvärr inte heller att han är skyldig att hjälpa till. Vad säger ni? Behöver hjälp med detta så jag kan svara sonen nästa gång han far på mig. (han tillhör inte den vänliga skaran av befolkningen...). Skulle vara skönt att kunna svara att om han vill ut så kan han också hjälpa till att skotta, De har tydligen gnällt på alla som har bott här innan. Om vi hyr in någon som skottar så skulle det ju vara trevligt om även farbrorn är med och betalar detta. Jag tror istället att han skulle gnälla över vallen som kommer att bildas vid hans infart. Förr året så kom han och knackade på hos oss för att gnälla. Jag hade skottat hela uppfartsvägen, men hade tydligen skottat TVÅ DECIMETER för lite för att han skulle kunna få in sin soptunna mellan våran och en annans granne. Ja, ni förstår säkert varför jag vill kunna trycka upp ett bra svar i ansiktet på dem nästa gång...
Hur gör man om man vill skriva in att de också skall skotta? Kostnad för detta?
Hur funkar det med annat underhåll? Är det vi som ska laga, sanda osv?
Vad händer om farbrorn halkar och det är vi som äger vägen.Är vi skyldiga att sanda/salta? Kan vi åka på skadestånd? (Han brukar tydligen även ramla inomhus...).
Det enda servitutet säger är att dom får nyttja vägen. Resten får ni komma överens om. Vilken typ av servitut har ni?
Vore jag som dig skulle jag ringa Lantmäteriet så får du svar direkt.
Vore jag som dig skulle jag ringa Lantmäteriet så får du svar direkt.
Missade att det framgick att det var officialservitut.
Men som sagt ring Lantmäteriet så får du svar direkt.
Men som sagt ring Lantmäteriet så får du svar direkt.
När man läser om servitut på Wiki står det bl. a. om officialservitut:
med hänvisning till kap.7 §1 i
https://lagen.nu/1970:988#K7P1S2
I underhåll bör väl rimligtvis snöskottning inräknas.
Så jag tror att du högaktningsfullt kan ge blanka humhum i grannens klagomål.
Kanske dags för den gamle att flytta in till byns centrum?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Servitut
med hänvisning till kap.7 §1 i
https://lagen.nu/1970:988#K7P1S2
I underhåll bör väl rimligtvis snöskottning inräknas.
Så jag tror att du högaktningsfullt kan ge blanka humhum i grannens klagomål.
Kanske dags för den gamle att flytta in till byns centrum?
Ja, jag håller med. Tyvärr tror jag inte att han har några planer på att flytta. Tack för svar!
Okej, i så fall fattade jag nog fel. Ni bor längst in och grannen har servitut på att köra på er väg? En enkel skiss skulle nog hjälpa. I vilket fall, med servitut följer inga skyldigheter, utan bara rättigheter. Okej, skyldigheten att låta någon annan utöva sina rättigheter kan man väl säga då.
Gubben är tyvärr på samma linje som sonen. De som har bott här förut (nyblivna pensionärer med mycket fritid tydligen) har skottat åt honom förut och då ska det ju vara som det alltid har varit. De var även de enda på hela gatan som gillade farbrorn. Vi har blivit varnade för att ha för mycket kontakt med honom av de andra grannarna runt omkring så vi försöker att bara hälsa och inget mer.Zixten skrev:
Ni har ingen skyldighet att snöröja eller underhålla vägen. Era grannar har genom servitutet rätt att använda vägen, inget annat, de har inte heller någon skyldighet att vare sig snöröja eller underhålla. Har man inte kommit överens om något så blir det i praktiken att den som har behov av att det skottas får skotta.
Klarar inte gubben av att skotta sin egen uppfart får han hyra in någon som gör det åt honom, alternativt "flytta till stan", som alla andra.
Han borde betala er för snöröjning, även om han inte är skyldig att göra det, häften av kostnaden för att snöröja den del av vägen han använder.
Klarar inte gubben av att skotta sin egen uppfart får han hyra in någon som gör det åt honom, alternativt "flytta till stan", som alla andra.
Han borde betala er för snöröjning, även om han inte är skyldig att göra det, häften av kostnaden för att snöröja den del av vägen han använder.
Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
"Rätt att använda området för utfart" betyder bara att han har rätt att använda den utpekade ytan för att ta sig ut till den anslutande vägen. Om han vill ha någon standard alls på vägen så är det upp till honom att bygga, grusa, underhålla och snöröja.
Vill ni så kan ni anlägga en annan väg att själva köra på, och helt sluta sköta den andra. För VÄG är ni inte alls tvungna att hålla honom med. Som servitutet är formulerat är det bara att låta honom disponera marken för det angivna ändamålet som ni är ålagda, inte fixa att något fungerar praktiskt för honom.
Själva vägen (anläggningen med grus som ligger uppepå markytan) ägs av den som har anlagt den och bekostat underhållet. Jag äger själv en väg som har funnits i typ 150 år. Den ligger på grannens mark, men har aldrig varit till för något annat än att köra till mitt hus och därför alltid underhållits av dess ägare till 100%. Betyder att jag bestämmer vem som får köra på min väg, inte grannen som äger marken under. Och att det är jag som ska ha ersättning för underhåll om den t.ex. körs sönder av skogstransport.
Den som plogar en större väg har rätt att lämna vallen som blir mot en mindre väg, den som plogar en mindre får dock inte lämna vall över en större väg. Har läst häfte från Vägverket om underhåll av enskilda vägar.
Nu blir ni i praktiken lite utnyttjade av att ni ändå måste fixa vägen för er egen skull, om jag fattar rätt.
Alternativ 1 är att fixa utifrån era egna behov, avfärda alla ytterligare krav, men samtidigt strunta i att han använder vägen utan att betala för sin del. Förmodligen var det vad era föregångare gjorde.
Alternativ 2 är att dra det den formella vägen och ansöka om en samfällighet hos lantmäteriet. Då man bara betalar för den del av vägen som man nyttjar så kommer det inte att bli hälften han ska betala, om det är han som har kortare bit till sitt hus. Beror på historian på platsen, men det kan också vara så att han ska köpa in sig i anläggningen om vägen fanns före hans hus och alltid har betalats av ägaren till er fastighet.
Alla normala grannar hade löst detta genom att sätta sig vid ett köksbord och göra en vettig delning av kostnaderna.
Finns viss risk när ni bara är två att även en samfällighet kan få svårt att fungera, eftersom ni då förlorar möjligheten att göra något alls utan att vara ense om det. Fråga lantmäteriet innan.
Vill ni så kan ni anlägga en annan väg att själva köra på, och helt sluta sköta den andra. För VÄG är ni inte alls tvungna att hålla honom med. Som servitutet är formulerat är det bara att låta honom disponera marken för det angivna ändamålet som ni är ålagda, inte fixa att något fungerar praktiskt för honom.
Själva vägen (anläggningen med grus som ligger uppepå markytan) ägs av den som har anlagt den och bekostat underhållet. Jag äger själv en väg som har funnits i typ 150 år. Den ligger på grannens mark, men har aldrig varit till för något annat än att köra till mitt hus och därför alltid underhållits av dess ägare till 100%. Betyder att jag bestämmer vem som får köra på min väg, inte grannen som äger marken under. Och att det är jag som ska ha ersättning för underhåll om den t.ex. körs sönder av skogstransport.
Den som plogar en större väg har rätt att lämna vallen som blir mot en mindre väg, den som plogar en mindre får dock inte lämna vall över en större väg. Har läst häfte från Vägverket om underhåll av enskilda vägar.
Nu blir ni i praktiken lite utnyttjade av att ni ändå måste fixa vägen för er egen skull, om jag fattar rätt.
Alternativ 1 är att fixa utifrån era egna behov, avfärda alla ytterligare krav, men samtidigt strunta i att han använder vägen utan att betala för sin del. Förmodligen var det vad era föregångare gjorde.
Alternativ 2 är att dra det den formella vägen och ansöka om en samfällighet hos lantmäteriet. Då man bara betalar för den del av vägen som man nyttjar så kommer det inte att bli hälften han ska betala, om det är han som har kortare bit till sitt hus. Beror på historian på platsen, men det kan också vara så att han ska köpa in sig i anläggningen om vägen fanns före hans hus och alltid har betalats av ägaren till er fastighet.
Alla normala grannar hade löst detta genom att sätta sig vid ett köksbord och göra en vettig delning av kostnaderna.
Finns viss risk när ni bara är två att även en samfällighet kan få svårt att fungera, eftersom ni då förlorar möjligheten att göra något alls utan att vara ense om det. Fråga lantmäteriet innan.
Stämmer verkligen det här? Om en person har fått ett vägservitut på någon annans mark och där byggt en väg, så kan han sen helt fritt bestämma vilka som ska köra där utan att ägaren till marken har något att säga om det?Räknenisse skrev:
Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
Man kan tvingas att samarbeta om en väg, men inte att på egen bekostnad upplåta sin egen. Om grannens fastighet också har behov av vägen kommer han så klart få rätt att bli delägare i den. Men inte någon rätt till obegränsad trafik så länge vägen är min egen. Även för en gemensamt ägd väg så är det ägarna som bestämmer över själva väganläggningen, oberoende av vem som äger marken under.
Källa till att ägandet av vägen är en helt fristående fråga från vem som äger marken är lantmätaren som var här.
Nu råkar min väg vara "urgammal", så man kan inte säga vem som byggt den och det är så länge sedan att det inte spelar roll. Däremot vet jag att det enbart är ägarna till mitt hus som har underhållit den sen trettiotalet eller så, och det ansåg han vara länge nog för att jag kunde bestämma över den helt på egen hand.
Tänk dig parallellen till att du har byggt ett hus på ofri grund. Markägaren har ingenting att säga om hur du sköter ditt hus, eller vem du låter bo där. Du har betalat hela bygget själv och betalar allt underhåll som gör att huset fortsatt går att använda. Det kan handla om ganska stora pengar för att bygga och underhålla en väg också.
Tänk dig om någon fick för sig att köra en timmertransport mitt i tjällossningen. Jag skulle inte kunna komma hem efter det, och vilken kostnad för att gräva och grusa vägen tillbaka till samma skick som innan. Eller att byta en sönderkörd vägtrumma. Så klart den som har gjort hela investeringen och bekostar allt underhåll har makten över hur egendomen används. Vem som helst kopplar inte in sig på din brunn, bara för att den ligger på grannens mark. Inte grannen heller, utan att först ha lov.
Däremot är det ett krav att vägen ska vara öppen för allmänheten om du får vägbidrag. De flesta någorlunda stora vägföreningar har nog det. Men det väljer du ju själv om du vill söka, eller så kanske din väg inte klarar bidragskraven. Då ska du också hålla viss standard på vägen.
I praktiken är det naturligtvis inte så att man ringer och frågar när man är ute och ska plocka svamp en enstaka gång. Och inte skulle jag neka någon det heller. Däremot väntar jag mig att den som brukar vägen gör det med omdöme och hänsyn (jfr. allemansrätten), t.ex. inte kör om den är så blöt att man märker att den tar skada.
Det är ju återkommande användning eller tunga transporter som blir tärande. Om någon vill använda vägen på det sättet kommer man väl i regel överens. Eller så söker man en lantmäteriförrättning. LMV kan tvångsvägen bestämma att fler fastigheter ska vara med och dela på vägen. (som väl blir en gemensamhetsanläggning då?) Kan vara så att de förutom att betala sin del av löpande underhåll också får "köpa in sig" genom att betala en del av den ursprungliga anläggningskostnaden. Fortfarande så är det ägarna som bestämmer över själva väganläggningen, oberoende av vem som äger marken under, på samma sätt som t.ex. en gemensam brunn.
Källa till att ägandet av vägen är en helt fristående fråga från vem som äger marken är lantmätaren som var här.
Nu råkar min väg vara "urgammal", så man kan inte säga vem som byggt den och det är så länge sedan att det inte spelar roll. Däremot vet jag att det enbart är ägarna till mitt hus som har underhållit den sen trettiotalet eller så, och det ansåg han vara länge nog för att jag kunde bestämma över den helt på egen hand.
Tänk dig parallellen till att du har byggt ett hus på ofri grund. Markägaren har ingenting att säga om hur du sköter ditt hus, eller vem du låter bo där. Du har betalat hela bygget själv och betalar allt underhåll som gör att huset fortsatt går att använda. Det kan handla om ganska stora pengar för att bygga och underhålla en väg också.
Tänk dig om någon fick för sig att köra en timmertransport mitt i tjällossningen. Jag skulle inte kunna komma hem efter det, och vilken kostnad för att gräva och grusa vägen tillbaka till samma skick som innan. Eller att byta en sönderkörd vägtrumma. Så klart den som har gjort hela investeringen och bekostar allt underhåll har makten över hur egendomen används. Vem som helst kopplar inte in sig på din brunn, bara för att den ligger på grannens mark. Inte grannen heller, utan att först ha lov.
Däremot är det ett krav att vägen ska vara öppen för allmänheten om du får vägbidrag. De flesta någorlunda stora vägföreningar har nog det. Men det väljer du ju själv om du vill söka, eller så kanske din väg inte klarar bidragskraven. Då ska du också hålla viss standard på vägen.
I praktiken är det naturligtvis inte så att man ringer och frågar när man är ute och ska plocka svamp en enstaka gång. Och inte skulle jag neka någon det heller. Däremot väntar jag mig att den som brukar vägen gör det med omdöme och hänsyn (jfr. allemansrätten), t.ex. inte kör om den är så blöt att man märker att den tar skada.
Det är ju återkommande användning eller tunga transporter som blir tärande. Om någon vill använda vägen på det sättet kommer man väl i regel överens. Eller så söker man en lantmäteriförrättning. LMV kan tvångsvägen bestämma att fler fastigheter ska vara med och dela på vägen. (som väl blir en gemensamhetsanläggning då?) Kan vara så att de förutom att betala sin del av löpande underhåll också får "köpa in sig" genom att betala en del av den ursprungliga anläggningskostnaden. Fortfarande så är det ägarna som bestämmer över själva väganläggningen, oberoende av vem som äger marken under, på samma sätt som t.ex. en gemensam brunn.