Vi planerar för storrenovering av ett hus från 1850tal men planlösningen av bottenvåningen är inte den bästa. Särskilt köket är väldigt litet och mörkt. Vår plan är att göra en liten utbyggnad på långsidan för att få mer utrymme och ljusinsläpp.
Det finns två kakelugnar och vedeldad spis som ska vara kvar men i övrigt är det ganska fritt fram att bygga väggar och nya dörrar som vi vill. Det vi vill ska rymmas på bottenplan är vardagsrum, kök, ett sovrum, toalett, tvättstuga/garderob och en trappa ska förstås placeras någonstans lämpligt. Vi tänkte oss kök/matsal/vardagsrum i någon slags öppen planlösning.
Det som är begränsande är kakelugnarnas placering samt en vägg som ej är flyttbar (se skiss). Hur vi än vrider och vänder på det så har vi svårt för att klämma in en toalett på något vettigt ställe.
Någon av er kanske kan knäcka nöten?
Alla timrade mellanväggar är bärande. Tar du bort dem så blir ytterväggarna utan styrning och med åren bulnar de och till slut rasar de ihop.
Enda sättet att få ordning på ett sådant hus är att plocka ned det och sätta upp det igen medan man knutar in nya mellaväggar där de gamla har varit.
Tar man bort de tvärgående mellanväggarna glider långsidorna ut och så glider mellantaksbjälkarna ur sina infällningar och då får ni en jättestor råttfälla. Jag har varit med om ett sådant hus. Ägaren hade tur och blev bara blåslagen då han träffades av en nedfallande bjälke.
Jag är utbildad byggnadsingenjör och kan den teoretiska hållfasthetsläran samtidigt som jag har arbetat som timmerman med att byta stockar i gamla timmerstommar. Det här är alltså relativt välgrundade påståenden.
I det där fallet skulle jag göra det tidigare vardagsrumet till kök. Så var det sannolikt från början. Storstuga hette köket på den tiden och den skulle vara stor och ha ljus från tre sidor så man såg att arbeta. Det där var ju innan oljelampornas tid.
Ett tankesätt som passar bra ihop med 2000-talets önskan om stort ljust kök.
Det tidigare köket var sannolikt en kammare (sovrum) från början och det passar väl bra som kammare tycker jag. Annars lämpar det sig väl som badrum och tvättstuga för då får man korta rördragningar när de utrymmena ligger nära köket.
Har man en storstuga behöver man strängt taget inget stort vardagsrum men om man ändå vill ha det brukar storstuguvinden det vill säga det stora rummet ovanpå storstugan passa utmärkt.
Här är en liten tanke. Gör utbyggnaden hela vägen bort och i den tomma rutan så bygger ni ett trädäck/altan eller ingenting
Jag har inte satt dit några dörrar, fönster men man kan ju leka lite med tanken och placera det vart man önskar
Det är rasrisk på den där lösningen...... jag vill inte hacka på dig men så är det.
Så som jag "ritat" upp det så är det mycket möjligt att det är rasrisk men allt går att lösa, man får bara räkna på allt.
Det är upp till en arkitekt att se möjligheterna och inte alla hinder som är i vägen.....
En undran från en helt okunnig (som också kommer vilja renovera och öppna upp planyta i nyss inköpt hus så småningom)
Rasrisken skulle alltså bero på att man river bärande väggar om jag förstår rätt. Men om man exempelvis inte river hela väggar utan behåller bjälkar som bär och eventuellt även sätter in bärande pålar på väl valda ställen, skulle det gå bra att öppna upp då i så fall?
(jag kanske är helt ute och cyklar med min undran)
En undran från en helt okunnig (som också kommer vilja renovera och öppna upp planyta i nyss inköpt hus så småningom)
Rasrisken skulle alltså bero på att man river bärande väggar om jag förstår rätt. Men om man exempelvis inte river hela väggar utan behåller bjälkar som bär och eventuellt även sätter in bärande pålar på väl valda ställen, skulle det gå bra att öppna upp då i så fall?
(jag kanske är helt ute och cyklar med min undran)
Precis som i TS fall så är det helt klart möjligt. Oftast handlar det om pengar och om det är värt att renovera det till en viss standard för si och så mycket pengar.
Rasrisken skulle alltså bero på att man river bärande väggar om jag förstår rätt.
Så som jag har förstått det så gäller det inte bara bärigheten utan knutarna finns där för att hålla ihop stommen, tvärväggarna håller ihop ytterväggarna så att de inte faller utåt. Tänk på ett enkelt pepparkakshus, det är inte förrän du har fått ihop alla fyra ytterväggarna som du har en stabil stomme.
Konstruktionen runt befintliga fönster och dörrar är också speciell för att hindra de öppningarna från att skada huset på sikt.
Så som jag "ritat" upp det så är det mycket möjligt att det är rasrisk men allt går att lösa, man får bara räkna på allt.
Det är upp till en arkitekt att se möjligheterna och inte alla hinder som är i vägen.....
Vad har du för erfarenheter av timmerstommar?
En arkitekt ska både ha visioner och vara fast förankrad i verkligheten och veta vad som går att göra med de förutsättningar som finns.
Så som jag "ritat" upp det så är det mycket möjligt att det är rasrisk men allt går att lösa, man får bara räkna på allt.
Det är upp till en arkitekt att se möjligheterna och inte alla hinder som är i vägen.....
Den där inställningen ligger bakom väldigt många konstruktionsfel i byggnader. Både gällande hållfasthet och i synnerhet gällande fuktproblem. Man tvingas till lösningar som bara nätt och jämt fungerar utan några marginaler för att det är enda möjliga sättet att tillfredsställa arkitektens obegränsade visioner. Sedan har man litet otur eller så slarvar någon arbetare det minsta lilla och så räckte det inte med "nätt och jämt".
En timmervägg har obetydlig knäckstyvhet i höjdled så för att den inte skall knäckas ut och bulna och tappa bärigheten måste den vara ihopknutad med andra väggar så man får en vågrät knäckstyvhet där mellanväggsknutarna är stödpunkterna som hindrar ytterväggen från att knäckas.
Eftersom timran aldrig slutar sätta sig brukar det bli problem med ojämn sjunkning med åtföljande stora snedbelastningar då man sätter in bärande pelare och balkar. Plötsligt har resten av huset satt sig och slutat bära medan pelarna bär allt och så blir timret ovanför pelarna överbelastat med punktlaster som gör att timmerväggen där uppe också börjar bulna.
i viss mån går det att ta bort någon mellanvägg om man förstärker ordentligt men det är så pass riskabelt om man inte förstärker ordentligt och så pass dyrt om man förstärker ordentligt att det ytterst sällan är värt risken/kostnaden.
Den där inställningen ligger bakom väldigt många konstruktionsfel i byggnader. Både gällande hållfasthet och i synnerhet gällande fuktproblem. Man tvingas till lösningar som bara nätt och jämt fungerar utan några marginaler för att det är enda möjliga sättet att tillfredsställa arkitektens obegränsade visioner. Sedan har man litet otur eller så slarvar någon arbetare det minsta lilla och så räckte det inte med "nätt och jämt".
En timmervägg har obetydlig knäckstyvhet i höjdled så för att den inte skall knäckas ut och bulna och tappa bärigheten måste den vara ihopknutad med andra väggar så man får en vågrät knäckstyvhet där mellanväggsknutarna är stödpunkterna som hindrar ytterväggen från att knäckas.
Eftersom timran aldrig slutar sätta sig brukar det bli problem med ojämn sjunkning med åtföljande stora snedbelastningar då man sätter in bärande pelare och balkar. Plötsligt har resten av huset satt sig och slutat bära medan pelarna bär allt och så blir timret ovanför pelarna överbelastat med punktlaster som gör att timmerväggen där uppe också börjar bulna.
i viss mån går det att ta bort någon mellanvägg om man förstärker ordentligt men det är så pass riskabelt om man inte förstärker ordentligt och så pass dyrt om man förstärker ordentligt att det ytterst sällan är värt risken/kostnaden.
Ok. Jag har ingen så pass bra erfarenhet som dig så jag lägger mig platt.
( TS: Bortse från mina tidigare inlägg)
Då ställer jag följande fråga till TS: Vart finns trappan idag och kan du rita ut alla inneväggar på en ritning idag? Så kan vi säkert komma med lite andra idéer
Rusta Hus skrev:
