Hjälp med analys av vägg med vävtapet(bilder i tråden)
Hej! Första inlägget här. Har tänkt att fixa till golvsocklarna i lägenheten (från 1909), som i halva lägenheten inte ser något vidare ut, men har ny stött på patrull! I köket finns en vägg med vävtapet och under sitter en tegelvägg. Vi hade en idé om att lyfta fram tegelväggen och ville tjuvkika bakom golvsockeln.
Tyvärr ser det inte lovande ut. Tegelväggen verkar stanna ca 30 cm från dörrfodret och ut ramlade en hel del, väldigt poröst, murbruk. Även murbruket mellan tegelstenarna går att skrapa loss med ett finger.
Kan någon förklara varför tegelväggen inte följer hela vägen till dörrfodret?
Undrar även om det är normalt att murbruket vittrar sönder? Är det anledningen till att vävtapeten satt där till att börja med?
Tacksam för svar !
Bilder:
Tomas
Tyvärr ser det inte lovande ut. Tegelväggen verkar stanna ca 30 cm från dörrfodret och ut ramlade en hel del, väldigt poröst, murbruk. Även murbruket mellan tegelstenarna går att skrapa loss med ett finger.
Kan någon förklara varför tegelväggen inte följer hela vägen till dörrfodret?
Undrar även om det är normalt att murbruket vittrar sönder? Är det anledningen till att vävtapeten satt där till att börja med?
Tacksam för svar !
Bilder:
Tomas
Gamla hus har ofta upplevt en del ändringar. I ditt fall verkar avslutningen för brädgolvet, som kommer från köksskåpen, ligga i linje med tegelmurens avslutning. Du har dessutom infällda eluttag, vilket man definitivt inte hade 1909. Dessa två saker tyder på att väggen har förlängts vid något tillfälle.
Gammalt murbruk var ofta kalk-(eller ler-)baserat och det är bruk som är mjukt och enkelt att krafsa ur fogarna, till skillnad mot modert bruk som ofta är cementbaserade. I om med att bruket är mjukt så är det också enkelt att bättra på och få en snygg synlig tegelvägg. För använde man också på landsbygden billigt obränt lertegel, och denna smulade sig väldigt lätt om den blev för torr.
Vävtapeten är modern och går att ta bort. Men man får som sagt var antagligen bättra på tegelväggen.
Gammalt murbruk var ofta kalk-(eller ler-)baserat och det är bruk som är mjukt och enkelt att krafsa ur fogarna, till skillnad mot modert bruk som ofta är cementbaserade. I om med att bruket är mjukt så är det också enkelt att bättra på och få en snygg synlig tegelvägg. För använde man också på landsbygden billigt obränt lertegel, och denna smulade sig väldigt lätt om den blev för torr.
Vävtapeten är modern och går att ta bort. Men man får som sagt var antagligen bättra på tegelväggen.
Kan även vara så att innerväggar är trä med puts på. Ytterväggar och murstockar, hjärtväggar mm tegel.
Laga med kalkputs, möjligen gipsputs. Väljer du ett hårdare bruk kommer inte underlaget hålla...
Själv tycker jag inte frilagda tegelväggar passar i sekelskifteslägenheter, men det är förstås en smaksak...
Laga med kalkputs, möjligen gipsputs. Väljer du ett hårdare bruk kommer inte underlaget hålla...
Själv tycker jag inte frilagda tegelväggar passar i sekelskifteslägenheter, men det är förstås en smaksak...
Tack för tydligt och informativt svar. Som JohanLun nedan skrev så är vi inte övertygade att exponerad tegelvägg är det som blir estetiskt mest tilltalande. Vi tycker dock så illa om vävtapeten att vi vill göra något åt den. Har du någon insikt i vad man kan göra som är mer tidsenligt om vi väljer att inte ta ut tegelväggen?Microkatten skrev:
Det tycker egentligen inte vi heller vid närmare eftertanke. Vi ska kolla på något mer tidsenligt istället tror vi. Något tips?J JohanLun skrev:Kan även vara så att innerväggar är trä med puts på. Ytterväggar och murstockar, hjärtväggar mm tegel.
Laga med kalkputs, möjligen gipsputs. Väljer du ett hårdare bruk kommer inte underlaget hålla...
Själv tycker jag inte frilagda tegelväggar passar i sekelskifteslägenheter, men det är förstås en smaksak...
Gammalt tegel kan vara väldigt trevligt att ha öppet. Annars var det vanliga att man putsade tegelväggarna med kalk- eller lerputs. Dessa kan man sedan också måla om man vill ha lite färg på väggen.
Tillägg: I slutet av 1800-talet och runt sekelskiftet hade man gärna mustiga och mörka tapeter med mycket mönster i stadens lägenheter. Vid den tiden gillade man att överbelamra sina hem med allsköns bråte, det blev så hemtrevligt då, tyckte man.
Tillägg: I slutet av 1800-talet och runt sekelskiftet hade man gärna mustiga och mörka tapeter med mycket mönster i stadens lägenheter. Vid den tiden gillade man att överbelamra sina hem med allsköns bråte, det blev så hemtrevligt då, tyckte man.
Redigerat:
