Bodde i samma lägenhet i typ 13 år. Jag kommer ju inte flytta tillbaka till lägenhet när jag blir gammal om jag får säga så.
Hade säkerligen 20-30 nya grannar i bara min trappa på 9 lgh. Allt började från dag 1, då brydde man ju inte sig så värst mycket när man var yngre. Men det blev ganska tjatigt med fester fram till 4 på morgonen och spring i trappan.
Värsta vi varit med om var när de sköt raketer inomhus, grannen ligger utslagen i trapphuset, eller inflyttningsfesten i granntrappen där de slog sönder inredningen balkongdörr och började kasta ner krukor och dylikt från tredje våningen. Sen kom ju pundarna och det lukta hasch 24/7 istället.
Sen till sist fick vi villan, 1700 kvm på hörna, garage och granar avskärmar närmsta grannhuset, och det äger han som bor i huset bredvid. Mittemot en dansk som är toppen.
Nu var detta huset relativt nyrenoverat när vi flytta in. Det som egentligen finns kvar i boplan var gästtoalett (mycket fräsh) och lite fönster som vi tar då och då.
Annars är det som tar tid trädgård, men gräset löste robot och 10 minuter manuell klippning i veckan. Sen är det klart hösten när alla löven fallit och de ska köras iväg. Men det är bara terapi och gå och räfsa lite.
Men man måste såklart ha koll på underhållet av villan.
Att barn leker på dagtid med sina studsmattor eller cyklar i kvarteret är ju ingenting mot grannar i lägenhet, du slipper höra när grannen ovan dig går och pissar kl 0330 på natten i ett lyhört hus.
Jag kan föra rätt mycket liv under dagarna utomhus så länge jag tystnar när folk sitter och äter eller när de går och lägger sig.
Hade säkerligen 20-30 nya grannar i bara min trappa på 9 lgh. Allt började från dag 1, då brydde man ju inte sig så värst mycket när man var yngre. Men det blev ganska tjatigt med fester fram till 4 på morgonen och spring i trappan.
Värsta vi varit med om var när de sköt raketer inomhus, grannen ligger utslagen i trapphuset, eller inflyttningsfesten i granntrappen där de slog sönder inredningen balkongdörr och började kasta ner krukor och dylikt från tredje våningen. Sen kom ju pundarna och det lukta hasch 24/7 istället.
Sen till sist fick vi villan, 1700 kvm på hörna, garage och granar avskärmar närmsta grannhuset, och det äger han som bor i huset bredvid. Mittemot en dansk som är toppen.
Nu var detta huset relativt nyrenoverat när vi flytta in. Det som egentligen finns kvar i boplan var gästtoalett (mycket fräsh) och lite fönster som vi tar då och då.
Annars är det som tar tid trädgård, men gräset löste robot och 10 minuter manuell klippning i veckan. Sen är det klart hösten när alla löven fallit och de ska köras iväg. Men det är bara terapi och gå och räfsa lite.
Men man måste såklart ha koll på underhållet av villan.
Att barn leker på dagtid med sina studsmattor eller cyklar i kvarteret är ju ingenting mot grannar i lägenhet, du slipper höra när grannen ovan dig går och pissar kl 0330 på natten i ett lyhört hus.
Jag kan föra rätt mycket liv under dagarna utomhus så länge jag tystnar när folk sitter och äter eller när de går och lägger sig.
Ja, det är ganska sällan man hör folk som bor i villa säga att de vill tillbaka till lägenhet. Visst hör man dom gnälla ibland att det är mycket jobb och så, men generellt verkar de inte så ofta se lägenhet som ett realistiskt alternativ längre. Once you go shack you never go back?Stefan N skrev:
Tack för input. Det är kanske sånt här jag behöver höra. Jag har ju en bild av att hus innebär total frihet från grannar, men inser att det finns andra saker man kommer störa sig på. Antar att lika mycket som jag kanske känner mig utstirrad av grannen på balkongen bredvid kommer jag känna mig utstirrad av grannen på altanen bredvid :/ Jag har nog lite naiva tankar.Fairlane skrev:
Kan dock säga att så illa har jag aldrig upplevt det i lägenhet. Har bott i bostadsrätt de senaste 14 åren och i den vi bodde i längst (10+ år) så hörde vi aldrig grannarna i princip. Det var något jag tog för givet och ångrade mig bittert när vi flyttade till radhuset som var helt löjligt lyhört. Men i lägenheten störde vi oss på andra saker. En granne som rökte på balkongen varje halvtimme hela natten. Och ett trapphus som stank tobaksrök sista året. Men annars fanns inget att klaga på förutom att det var för litet. Vi hade nog egentligen väldigt bra grannar inser jag nu. Bättre än jag förstod då.R Rkarlsson skrev:
Det är rent lotteri. Måste vara värre att bo i bostadsrätt och få riktigt dåliga grannar, lite surt att ha betalt en stor summa så bor det rötägg. Min var ju hyresrätt i lite sämre standard.danniee skrev:
Från typ -14-15 så blev alla lediga lägenheter i det området tingade till migrationsverket, och de flesta var väl bra men en del förstod inte riktigt att det skulle vara tyst. Men de värsta var faktiskt svenska ungdomar, allra helst hockeyspelarna i yngre ålder =)
Men det är precis lika stort lotteri om du köper villa, du kan få riktigt jobbiga dryga grannar där med som inte riktigt respekterar dig eller andra. Jag tittade ofta på hur avskärmad trädgården var eller kunde bli när vi kollade på hus. Sommartid är 90% av hela tomten insynsskyddad vilket passar bra för mig =) Nackdelen jag har är väl att ena vägen är genomfart i byn så folk slänger en del skit i mina buskar och träd.
Men åk och titta och känn av =) Det lär inte vara överdrivet mycket folk på visningarna idag.
Jag tror du har en för romantiserad bild av husägandet TS. Du ser den där bilden framför dig när du ska ha den där stora grillkvällen med massa vänner. Sanningen är att fram dit är det mycket slit.
Gräsmattan ska klippas, häcken ska klippas, gräsmattan ska kantskäras, träden ska beskäras. Du ska köra med grästrimmerna runt allt och fixa till. Rabatterna ska rensas. Det ska gödslas. Sen ska stengångarna rengöras. Terrassen ska skrubbas. Sen ska den oljas in och så vidare. Sen ska du köra allt trädgårdsavfall och annat skit till tippen i tid och otid.
Du måste tycka sådant här är roligt att göra på helgerna om du ska gilla huslivet. Du får MYCKET mindre av den där fritiden när du bara kan lägga dig på soffan på helgen, läsa en bok och fisa lite. Eller bara åka iväg på något roligt. Det är alltid något som ska fixas på helgen när man har hus.
Jag flyttade från hus för något år sedan och det var det bästa jag har gjort. SÅ skönt med fritiden man får i lägenhet. Att slippa alla måsten. Få närmare till allt och så.
Sen saknar jag många grejer. Den större friheten. Att inte ha en verkstad att fixa saker med bilen. Att kunna grilla med en kolgrill.
Sen med hus är det alltid utgifter och för mig så blev det att hela livet kretsade kring huset. Är man två om det blir det mycket lättare. Ska du köpa något så köp ett lättskött med plan tomt, modernt hus och liten trädgård.
Nu kanske jag har fel men jag skriver såhär till dig TS för du verkar verkligen inte vara en husmänniska. Jag kanske tar fel men det är min känsla.
Angående grannar. I hyreshus så är du rätt anonym och stör någon granne ibland så ser du inte av den sen på ett tag och stör dig inte. Vid hus kan du bli galen om det inte fungerar med någon granne. Du ser dem hela tiden och det går inte att gömma sig som man kan i en lägenhet.
Gräsmattan ska klippas, häcken ska klippas, gräsmattan ska kantskäras, träden ska beskäras. Du ska köra med grästrimmerna runt allt och fixa till. Rabatterna ska rensas. Det ska gödslas. Sen ska stengångarna rengöras. Terrassen ska skrubbas. Sen ska den oljas in och så vidare. Sen ska du köra allt trädgårdsavfall och annat skit till tippen i tid och otid.
Du måste tycka sådant här är roligt att göra på helgerna om du ska gilla huslivet. Du får MYCKET mindre av den där fritiden när du bara kan lägga dig på soffan på helgen, läsa en bok och fisa lite. Eller bara åka iväg på något roligt. Det är alltid något som ska fixas på helgen när man har hus.
Jag flyttade från hus för något år sedan och det var det bästa jag har gjort. SÅ skönt med fritiden man får i lägenhet. Att slippa alla måsten. Få närmare till allt och så.
Sen saknar jag många grejer. Den större friheten. Att inte ha en verkstad att fixa saker med bilen. Att kunna grilla med en kolgrill.
Sen med hus är det alltid utgifter och för mig så blev det att hela livet kretsade kring huset. Är man två om det blir det mycket lättare. Ska du köpa något så köp ett lättskött med plan tomt, modernt hus och liten trädgård.
Nu kanske jag har fel men jag skriver såhär till dig TS för du verkar verkligen inte vara en husmänniska. Jag kanske tar fel men det är min känsla.
Angående grannar. I hyreshus så är du rätt anonym och stör någon granne ibland så ser du inte av den sen på ett tag och stör dig inte. Vid hus kan du bli galen om det inte fungerar med någon granne. Du ser dem hela tiden och det går inte att gömma sig som man kan i en lägenhet.
Det många missar är att i en hyresrätt så betalar du någon annan för att göra alla dessa måsten(plus att de ska göra vinst). Så om du bosätter sig i ett hus i samma storlek som en lägenhet du har råd med så kan du köpa in underhållet och ta vinsten själv. Plus att du om 20 år kan ta värdeökningen själv. Grovt räknat...
problemet är väl att man jämför en trea på 80 kvadrat med ett hus på 180 med garage, tomt, jacuzzi osv. Man hade kanske inte hyrt motsvarande boende.
problemet är väl att man jämför en trea på 80 kvadrat med ett hus på 180 med garage, tomt, jacuzzi osv. Man hade kanske inte hyrt motsvarande boende.
Uppvuxen i hus, bor nu i hus igen sedan 2 år tillbaka. 20 år i lägenhet däremellan centralt i större stad. Längtade efter trädgård och att kunna grilla mm. Mycket jobb såklart, men älskar och vara hemma oh pyssla. Vi tog god tid på oss innan vi slog till, 5 år och ett hundratal hus gick bort innan vi hittade ”vårt hus”. Av alla hus vi tittade på var kanske en handfull av intresse. Tummen mitt i handen, men försöker lära oss efterhand. Inga större saker att fixa egentligen, men lite målning och tapetsering och diverse snickrande blir det allt. Allt tar mer tid än vad man tror. Vi gör vad vi kan själva, och anlitar kunniga till sådant vi inte vågar oss på själva. Trevliga grannar på gatan också. Älskar huslivet!
Det här var kanske inte menat till mig, men vill ändå påpeka att hyresrätt inte är ett alternativ för mig. Vi äger redan en nyproducerad bostadsrätt i en bättre närförort i Stockholm så är på det stora hela nöjda. Det är som sagt bara det att jag inte helt kan släppa husdrömmen. Men efter att ha läst här inser jag kanske mer och mer att min bild av att bo i hus är lite naiv.Tomtom79 skrev:
Jag måste nog säga att det här förmodligen är det bästa svaret hittills. Det är läskigt, nästan som att du känner migF FRS05 skrev:
Kan ju tillägga att lite missöden har man råkar ut för, t ex klantenyreprenörer för takbyte och 1,5 vecka utan värme i februari i år p g a havererad grundvattenpump (grundvattenvärme till huset). Då längtade jag nästan tillbaka till det bekymmersfria lägenhetslivet i stan (bostadsrätt). Med en havererad frys eller kyl på sin höjd...Alltid är det nåt. Lite spänning i tillvaron, och fler problem att lösa. Både dyra och andra praktikaliteter. ALLT med hus kostar, och betydligt mer dyra problem än med lägenhet. Så det ska man också räkna med, och ha råd med. Annars blir det inte så roligt. Bortsett från det, så är det ändå plus med hus. Och man lär sig som sagt med tiden
Redigerat:
Mina vänner som bor i stan har ingen bil. Tråkigt för dem. När jag bodde i stan i hyreslägenhet var det alltid svårt att parkera och långt att gå till bilen. Nu bor jag i villa och kör ända fram till dörren. Lyxigt. Bättre luft och vacker himmel att njuta av i stället för en husvägg mitt emot.danniee skrev:
Tänkte skriva hur vi har det men kan kopiera från @Fairlane - precis så har vi det också, och så är min boendehistoria om man byter kedjehus mot radhus.
Vi bor i stockholmsförorten Älvsjö, ca 900 kvm tomt, ungefär lika stort på alla sidor av huset. Grannar åt alla håll, och vi har ingen uppvuxen häck så vi har full insyn. Skulle vi få en galen granne skulle det märkas tydligt. Som tur är mina åtta närmaste grannar/villor supertrevliga och mer eller mindre fullt normala.
Jag älskar att bo i hus. Mannen vill verkligen flytta nu, vi har haft problem med vattenläckor och det är inte fullt fixat ännu. Det kostar pengar och energi, och är psykologiskt jobbigt.
Vi är ohändiga, jobbar båda heltid och har småbarn. Vi tar in hantverkare. För det mesta går det bra, men det kostar pengar och energi. Även om vi inte gör mycket själva finns det alltid något att göra, och det är inte alltid roliga saker.
Men som sagt jag älskar det.
Vi bor i stockholmsförorten Älvsjö, ca 900 kvm tomt, ungefär lika stort på alla sidor av huset. Grannar åt alla håll, och vi har ingen uppvuxen häck så vi har full insyn. Skulle vi få en galen granne skulle det märkas tydligt. Som tur är mina åtta närmaste grannar/villor supertrevliga och mer eller mindre fullt normala.
Jag älskar att bo i hus. Mannen vill verkligen flytta nu, vi har haft problem med vattenläckor och det är inte fullt fixat ännu. Det kostar pengar och energi, och är psykologiskt jobbigt.
Vi är ohändiga, jobbar båda heltid och har småbarn. Vi tar in hantverkare. För det mesta går det bra, men det kostar pengar och energi. Även om vi inte gör mycket själva finns det alltid något att göra, och det är inte alltid roliga saker.
Men som sagt jag älskar det.
Intressanta funderingar. Både jag och min fru är uppväxta på villagata med hus som byggdes när vi var små. En bra uppväxt med en massa barn i egen ålder. Studerade sedan i stockholm och bodde i små studenlägenheter.
När det var dags att flytta från stockholm för jobb och köpa hus var vi ändå överrens att vi inte ville bo på villagata med en grannar nära inpå. Hittade snabbt ett hus som vi köpte och har nu bott i sedan 10 år. Ett 100 år gammalt hus i utkanten av en by, skog åt två håll och viss utsikt över åkrar och ängar. Närmsta granne 50 m bort. 3000 kvm tomt, dubbelgarage och uthus. 2h norr om Stockholm. Stortrivs och har gjort hela tiden.
Gillar friheten och möjligheterna. Samtidigt är det mycket jobb, den här tiden på året är det en tuff kamp att hålla tillbaka naturen så att tomten inte förvildas helt.
Har fått två barn under tiden vi bott här och nu är problemet är att de växer och huset snart är för litet. Antingen måste vi nu krångla med att bygga ut eller leta efter något större. Vi har blivit så bortskämda med nuvarande boende/läge att vi är kräsna med att välja nytt boende då vi vill ha något minst lika bra.
Som vanligt är drömmar inte så fantastiska i verkligeheten som i drömmen.... men jag tror du skulle ångra dig om du gick genom livet och aldrig testade huslivet.
När det var dags att flytta från stockholm för jobb och köpa hus var vi ändå överrens att vi inte ville bo på villagata med en grannar nära inpå. Hittade snabbt ett hus som vi köpte och har nu bott i sedan 10 år. Ett 100 år gammalt hus i utkanten av en by, skog åt två håll och viss utsikt över åkrar och ängar. Närmsta granne 50 m bort. 3000 kvm tomt, dubbelgarage och uthus. 2h norr om Stockholm. Stortrivs och har gjort hela tiden.
Gillar friheten och möjligheterna. Samtidigt är det mycket jobb, den här tiden på året är det en tuff kamp att hålla tillbaka naturen så att tomten inte förvildas helt.
Har fått två barn under tiden vi bott här och nu är problemet är att de växer och huset snart är för litet. Antingen måste vi nu krångla med att bygga ut eller leta efter något större. Vi har blivit så bortskämda med nuvarande boende/läge att vi är kräsna med att välja nytt boende då vi vill ha något minst lika bra.
Som vanligt är drömmar inte så fantastiska i verkligeheten som i drömmen.... men jag tror du skulle ångra dig om du gick genom livet och aldrig testade huslivet.
danniee skrev:
Husbil är 100 % frihet än villan. Villan är stor jobb att underhålla...
Villan sitter fast på marken .... med fyra väggar... Samma rutin ...
Husbil flyttar runt , ny varje plats och spara massor pengar.
Tiny house vore perfekt..
Din husdrömmen utvecklar till frihet på nåt sättet ....
