Hittat vårt DRÖMHUS - vill köpa det privat!
Jag och min sambo har äntligen hittat vårt DRÖMHUS. Huset ligger inte ute på försäljning, vi fick höra från en bekant att ägaren går i säljtankar eftersom han är 85 år och tyvärr inte så frisk i kroppen längre. Dessutom fick hans fru en stroke och var tvungen att flytta till ett äldreboende för några månader sedan. Nu har han insett att han måste så småningom flytta. Dom har bott där i över 50 år sedan huset byggdes och trivs jätte bra.
Jag ringde till han förra veckan och berättade som det var, att vi har hört av en bekant att han ska sälja sin bostad och att vi är jätte intresserade av huset. Han berättade sin historia över telefon (om hans hälsa och fruns flytt) och tillslut fick vi klartecken att komma och kika på huset någon gång när vi har vägarna förbi.
I går var vi förbi och kikade på huset och efter 2 år av husletande känner vi att detta är huset vi verkligen vill köpa. Problemet är att vi inte vill att det går ut på hemnet, vi vill ha chansen att köpa det privat av honom (med hjälp av mäklare). Då huset ligger i ett attraktivt område i vår lilla stad.
Så behöver eran hjälp och era tankar. Hur ska vi gå vidare och berätta för honom att det är vårt drömhus och att vi vill köpa det privat? Det känns som om att han är lite inne på att sälja via mäklare. Vilka är hans fördelar med att sälja privat (genom mäklare) utan att det annonseras? Hur går det ett privat-köp till med tanke värdering, besiktning m.m? Någon som har erfarenhet att köpa hus privat? Hur skulle ni göra i vår situation?
Jag ringde till han förra veckan och berättade som det var, att vi har hört av en bekant att han ska sälja sin bostad och att vi är jätte intresserade av huset. Han berättade sin historia över telefon (om hans hälsa och fruns flytt) och tillslut fick vi klartecken att komma och kika på huset någon gång när vi har vägarna förbi.
I går var vi förbi och kikade på huset och efter 2 år av husletande känner vi att detta är huset vi verkligen vill köpa. Problemet är att vi inte vill att det går ut på hemnet, vi vill ha chansen att köpa det privat av honom (med hjälp av mäklare). Då huset ligger i ett attraktivt område i vår lilla stad.
Så behöver eran hjälp och era tankar. Hur ska vi gå vidare och berätta för honom att det är vårt drömhus och att vi vill köpa det privat? Det känns som om att han är lite inne på att sälja via mäklare. Vilka är hans fördelar med att sälja privat (genom mäklare) utan att det annonseras? Hur går det ett privat-köp till med tanke värdering, besiktning m.m? Någon som har erfarenhet att köpa hus privat? Hur skulle ni göra i vår situation?
Jag har köpt ett torpställe privat, jag upprättade själv ett kontrakt där allt framgick och att jag avsade mig all rätt att anmärka på någonting överhuvud taget. Jag köpte det väldigt billigt.
För att vara rättvis har det här paret säkert också behov av att få pengar, de har säkert barn och barnbarn som de vill kunna skämma bort, så att "lura" någon att sälja till vrakpris vore fel. Men jag vill poängtera att jag inte alls tror att det är det ni är ute efter.
Dock så skulle jag ta reda på alla kostnader de kan slippa om ni själva kommer överens, inget mäklararvode, inga jobbiga visningar, inget krångel.
Gör du en djup kontroll över vad huset är värt på marknaden och får avdrag för friskrivningar (om du känner dig trygg nog med det) och halva förtjänsten av mäklararvodet och övriga kostnaden var så får ni ert drömhus till ett bra pris, och säljaren bör också kunna vara nöjd.
Sedan kommer det nog mycket att handla om vad han tycker om er, om ni går och pekar att . -Den här väggen kan vi slå ner och: -Här kan vi göra si och så kommer han att gilla er mindre än om ni lovordar allt denne lagt sin själ i.
Jag hoppas ni får detta huset, det låter som en affär ni inte skall missa
För att vara rättvis har det här paret säkert också behov av att få pengar, de har säkert barn och barnbarn som de vill kunna skämma bort, så att "lura" någon att sälja till vrakpris vore fel. Men jag vill poängtera att jag inte alls tror att det är det ni är ute efter.
Dock så skulle jag ta reda på alla kostnader de kan slippa om ni själva kommer överens, inget mäklararvode, inga jobbiga visningar, inget krångel.
Gör du en djup kontroll över vad huset är värt på marknaden och får avdrag för friskrivningar (om du känner dig trygg nog med det) och halva förtjänsten av mäklararvodet och övriga kostnaden var så får ni ert drömhus till ett bra pris, och säljaren bör också kunna vara nöjd.
Sedan kommer det nog mycket att handla om vad han tycker om er, om ni går och pekar att . -Den här väggen kan vi slå ner och: -Här kan vi göra si och så kommer han att gilla er mindre än om ni lovordar allt denne lagt sin själ i.
Jag hoppas ni får detta huset, det låter som en affär ni inte skall missa
Nej, helt rätt. Vi är absolut inte ute efter att lura paret. Anledningen till att vi vill köpa det privat är att vi vill vara säkra på att huset blir vårt. Huset ligger som sagt i ett attraktivt område och inget är renoverat sedan huset byggdes i början av 70-talet. Men huset har stor potensial och jag är rädd för att andra spekulanter ser det. Jag tror att mäklaren skulle sätta ut huset med ett lockpris, då all interiör (även vitvaror) är så pass gammalt att det måste bytas vilket gör att huset eventuellt läggs ut till ett bra pris. Vilket i sin tur ger fler spekulanter och större chans till långa budgivningar. Helst skulle jag vilja att han gjorde en värdering och besiktning av huset och att vi därefter kan lägga ett överbud.
Jag ska ta reda på alla kostnader de kan slippa utan mäklare. Dessutom erbjuda att han får lämna alla saker han vill kasta så tar vi hand om det. Han påpekade det när vi var där, att det skulle bli en lång och jobbig process att kasta allt. Dom har hunnit samla på sig en hel del under 50 år och det ryms många möbler i en 170 m² hus som ryms i en lägenhet. Dessutom måste vi vara väldigt noga med att påpeka att inflyttning sker när det passar för honom.
Men frågan är nu, hur ska vi förmedla detta? Ska vi ringa? Skriva ett brev eller fara hem till honom? Det känns som om jag vill skriva ett brev så att han kan visa det för sina barn som jag tror kommer ha en stor påverkan. Det känns som han är i lite för dålig skick för att kunna hanter det själv.
Jag ska ta reda på alla kostnader de kan slippa utan mäklare. Dessutom erbjuda att han får lämna alla saker han vill kasta så tar vi hand om det. Han påpekade det när vi var där, att det skulle bli en lång och jobbig process att kasta allt. Dom har hunnit samla på sig en hel del under 50 år och det ryms många möbler i en 170 m² hus som ryms i en lägenhet. Dessutom måste vi vara väldigt noga med att påpeka att inflyttning sker när det passar för honom.
Men frågan är nu, hur ska vi förmedla detta? Ska vi ringa? Skriva ett brev eller fara hem till honom? Det känns som om jag vill skriva ett brev så att han kan visa det för sina barn som jag tror kommer ha en stor påverkan. Det känns som han är i lite för dålig skick för att kunna hanter det själv.
Ring och fråga om ni får komma dit igen, och föreslå att hans barn också blir där. Så gjorde jag med damen jag köpte torpet av, jag insisterade på att hennes son skulle vara med. Det kan lätt bli känsligt när det är äldre människor inblandade, även om man är hederlig och rak så kan elaka tungor börja prata om hur man lurat någon.
Var öppen med allt, det är bästa vägen.
Var öppen med allt, det är bästa vägen.
När det gäller lämpligt pris kan man ju alltid kontakta flera mäklare och be om en värdering. Man kan också anlita en mäklare bara för att hjälp med avtal och liknande, om det skulle vara så att säljaren är osäker på hur sånt ska skrivas för att han inte ska råka illa ut senare.
Min erfarenhet av personer i den åldern är att man ska inte ta besvärliga saker som detta på telefon, de har alldeles för lätt att missa något eller glömma bort saker och då blir man orolig efteråt. Du kan börja med att skicka ett brev med dina tankar om det hela och sen följa upp med ett besök några dagar senare. Ett brev kan han och hans barn läsa många gånger och prata kring först så att han får bilda sig en uppfattning i lugn och ro.
Min erfarenhet av personer i den åldern är att man ska inte ta besvärliga saker som detta på telefon, de har alldeles för lätt att missa något eller glömma bort saker och då blir man orolig efteråt. Du kan börja med att skicka ett brev med dina tankar om det hela och sen följa upp med ett besök några dagar senare. Ett brev kan han och hans barn läsa många gånger och prata kring först så att han får bilda sig en uppfattning i lugn och ro.
Det lär väl inte vara ett hinder för att huset inte skulle bli ert bara för att huset går ut till offentlig försäljning. Det är väl bara att bjuda högst och över de andra eventuella spekulanterna.Norrbotten91 skrev:
Risken för säljaren med att sälja till er utan att testa marknaden är naturligtvis att en eventuell värdering blir för låg. Jag har själv erfarenhet av hur olika värderingar kan skilja för samma objekt gjord av 3 olika mäklare, där variationen skilde på långt över en miljon för samma objekt och värderingarna gjorda vid samma tillfälle.
Så sett ur säljarens perspektiv skulle jag lagt ut objektet till allmän försäljning. Men ur ert perspektiv är det naturligtvis bättre att få köpa det privat, men med risken att eventuella barn eller andra arvingar kommer att anklaga er för att ha lurat säljaren eftersom dom tror att marknaden skulle betalt mer oavsett vad ni betalt.
Personligen hade jag själv velat köpa huset via ett normalt förfarande på en allmän försäljning för att undvika alla eventuella diskussioner om att ha "lurat" av någon något. Det jag däremot skulle gjort är att försäkra mig om att säljaren höll mig uppdaterad om när han bestämt sig för att sälja och lämnat det till mäklare för att inte missa tillfället att få vara med i budgivningen.
Redigerat:
Jag vill också poängtera att jag inte tror TS har för avsikt att lura nuvarande ägare. Men vad är det TS har att oroa sig för om huset går ut till offentlig försäljning. Det är ju sällan man inte får köpa huset om an bjuder högst, även om det händer (men då hade man antagligen inte fått köpa det privat heller). För mig verkar det uppenbart att vad TS är orolig för vid en offentlig försäljning är att någon/några andra också skall fatta tycke för huset och att försäljningspriset skall drivas upp så att TS inte längre kan eller vill vara med och bjuda över. Något annat finns ju egentligen inte att oroa sig över.oceanis skrev:
Jag tycker att om TS gärna vill ha huset och försöka få det innan det går ut till allmän försäljning, så ta till ett rejält bud och se vad säljaren säger. När jag köpte mitt nuvarande hus, så var det ett hus som mäklaren just fått in och inte haft någon visning på än. Jag fick en privat visning (förutom en del som var upptagen av en hyresgäst) och gav direkt vid visningen ett kontantbud (nu slutar ju alla affärer med att säljaren får pengar, så det spelar ju ingen roll så, men jag gjorde klart att det inte skulle bli några klausuler om finansiering) som var lite i överkant för snittet i området. Säljaren och mäklaren tyckte ju det var skönt med en snabb affär så de såg ingen anledning att tacka nej.
Var lite försiktig med att buda alldeles för mycket.
Du säger att det är ert drömhus men varför? Är det läget? Planlösningen? storleken?
Du kallar dig Norrbotten91, är det kanske så att du är född 91? Det kanske är första huset för dig och din sambo?
Läs lite i denna tråd i hur det kan bli om man råkar buda lite för högt för att sedan inse att man inte kontrollerat objektet nog bra: https://www.byggahus.se/forum/ovrigt-husrelaterat/276256-pruta-efter-besiktning.html
Du säger att det är ert drömhus men varför? Är det läget? Planlösningen? storleken?
Du kallar dig Norrbotten91, är det kanske så att du är född 91? Det kanske är första huset för dig och din sambo?
Läs lite i denna tråd i hur det kan bli om man råkar buda lite för högt för att sedan inse att man inte kontrollerat objektet nog bra: https://www.byggahus.se/forum/ovrigt-husrelaterat/276256-pruta-efter-besiktning.html
Detta. Har varit med i ett par budgivningar där det varit uppenbart att andra intressenter antingen inte insett hur mycket pengar de måste lägga på renoveringar i närtid, eller helt enkelt struntat i om de gjort en bra affär eller inte ur ett ekonomiskt perspektiv. Kanske är det vad TS egentligen är rädd för? Att någon med mycket pengar, alternativt dåligt omdöme fattar tycke för samma objekt? Det finns ju liksom en gräns för hur långt man kan sträcka sig till att betala för mjuka värden.vanhaniemi skrev:
...för övrigt råder jag TS att verkligen analysera vad det kommer att kosta att renovera huset till önskvärt skick. TS nämner gamla vitvaror som en specifik punkt. Jag tror nya vitvaror kommer att vara den minsta utgiften i sammanhanget. Utan att känna till objektet som sådant skall man generellt räkna med att på ett nästan 50 år gammalt orenoverat hus behöva se över tak, dränering, värmesystem, stammar, fönster, ytskikt i våtrum, kranar, stuprännor, golv osv osv.
Ja, om man ska renovera upp 170 kvm från 50 år utan större underhåll är det sjusiffriga belopp det handlar om utan tvekan.
Men jag skulle precis som TS försöka få köpa utan budgivning med ett par värderingar som grund för köpeskillingen.
Men jag skulle precis som TS försöka få köpa utan budgivning med ett par värderingar som grund för köpeskillingen.
Problematiken med detta är att om det ska bli bra värderingar så får man köpa värderingstjänsten som är mycket mer omfattande än när en mäklare ska sälja ett hus och bara gissar lite mellan tummen och pekfingret och slår lite i mäklarestatistiken.mexitegel skrev:
Jag har erfarenheten av just detta och de värderingar som gjordes av mäklarna i tron att de skulle få sälja huset var av dålig kvalitet, tre mäklare angav pris som var orimligt långt ifrån varandra och vi fick istället köpa tjänsten från två andra mäklarfirmor som hade värderingstjänsten som en betald tjänst.
Dessa värderingar var mer lika och tog hänsyn till mycket mer av tex husets skick etc och man la ner mer tid på att undersöka alla förutsättningar. Sen gjorde vi ett medelvärde av dessa två värderingar, men det var lätt för oss eftersom det var inom familjen. Men om man som TS då står och måste köpa denna tjänst så.är det lite risktagande för det är ju inte säkert att husägaren sen vill sälja för det värdet man får fram och då har man lagt ner en massa tid och pengar för en värdering.
Säljaren har ju egentligen ingen anledning att ta kostnaden utan om han eller någon i hans bekantskap tror att man kan få mer än vad värderingen anger så kan han ju bara tacka nej.
Men naturligtvis om TS känner att det verkar ok och säljaren tycker det är bra så kan man ju prova men det verkliga marknadspriset får man bara vid en riktig försäljning.
Tack för tipsen Snål-Jocke och BirgitS. Vi ska skicka ett brev och sedan hoppas vi på att vi får komma på ett besök senare tillsammans med han och hans barn. Vi ska verkligen vara öppen och älig med allt.BirgitS skrev:
HELT RÄTT DIY_freak! "ghoti" har även en poäng i hans inlägg. Det finns en risk att någon med mycket pengar, alternativt dåligt omdöme fattar tycke för samma objekt och budar alldeles för högt så att vi inte har något annat val än att lägga oss. Sedan måste vi såklart också ha kvar pengar för renovering.DIY_freak skrev:
