Grannens carport på min tomt
Min granne har garageinfart och garage i tomtgräns. Dessutom finns en carport, som är byggd i efterhand, också i tomtgräns.
Men carportens tak med hängränna och stupränna går in över gränsen på min sida. Enligt bygglovsritningarna hänger ingen del över på min sida.
Min fråga är då om jag har rätt att kräva att grannen tar bort den del av carportens tak som går in på min sida?
Ska tillägga att stupröret mynnar på rätt sida gränsen, även om röret är draget på min sida.
Men carportens tak med hängränna och stupränna går in över gränsen på min sida. Enligt bygglovsritningarna hänger ingen del över på min sida.
Min fråga är då om jag har rätt att kräva att grannen tar bort den del av carportens tak som går in på min sida?
Ska tillägga att stupröret mynnar på rätt sida gränsen, även om röret är draget på min sida.
Första frågan är ju: Spelar det ngn roll för dig egentligen ?Jonazz skrev:
Känns inte som att det är värt bråket för ett par cm av ett stuprör om det inte är ivägen för din bil tex?
Vad har du för relation till grannen i övrigt ?
Är den bra så är det väl dumt att försämra den - flytta på en hel carport är ju lite jobb trots allt. Är den dålig så har du ju ett "trumfkort" nu, som kan dras upp om han skulle klaga på ngt du gör ?
/K
Jag håller håller Klas. Om du inte brinner av lust att få en ovän för livet som bor granne med dig skulle jag nog inte kräva något. Rätt har du, men med lite grannsämja får väl grannen hyra det där utrymmet av dig mot att han bjuder dig på en öl på midsommarafton, eller klipper er gräsmatta en gång när ni är på semester.klaskarlsson skrev:
Huruvida du har rätt att få den borttagen beror nog lite på. Hur länge har den funnits där? Och finns det bygglov för carport?
men oavsett så är det troligen ingen bra tanke att tvinga fram en flytt av den. Tänk om det visar sig att tomtgränsen ligger fel.
men oavsett så är det troligen ingen bra tanke att tvinga fram en flytt av den. Tänk om det visar sig att tomtgränsen ligger fel.
Jag ska lägga till ett par saker.
För det första vill jag bara veta vad jag verkligen har rätt att kräva av min granne gällande hans inhängande carporttak.
För det andra är han redan skitsur på mig för att jag tänker ersätta en häck med ett staket (icke bygglovspliktigt). Häcken står längs med tomtgränsen på min sida.
Alltså vill jag kunna ha "trumfkort" på hand, som "klaskarlsson" påpekade, om jag behöver i framtiden. Grannen har ju trots allt frångått sin bygglovsritning.
Om vi hade haft en bra relation så skulle jag nog inte bry mig om hans carporttak, men min tolerans är nu ganska liten. Jag känner att han vill pressa mig till att behålla en häck jag absolut inte vill ha kvar och som dessutom står på MIN tomt. Jag känner mig å min sida ganska sur över att han försöker bestämma över min tomt, och dessutom har han mage att bli sur över att jag inte tänker göra som han säger på min tomt! Absurt, tycker jag.
Jag har frågat kommunen om vad som gäller vid och på tomtgränser. Och det är till och med så att om t.ex. ett staket står MITT i tomtgräns, så måste BÅDA vara överens för att staketet ska stå kvar. Den ene kan alltså kräva att ett staket i tomtgräns ska tas bort, om han t.ex. har tröttnat på att underhålla det tillsammans med den andre. Vill den andre då ha ett staket får han ställa det på sin sida gränsen och ha ansvar för det själv.
Min grundfråga kvarstår dock: Kan jag kräva att min granne "kapar" sitt carporttak vid tomgräns, om jag får lust? Hans bygglov är på året tjugo år gammalt, och ägaren före mig gav sitt medgivande till bygglovsritningen, som ju inte stämmer med verkligheten.
Rent förnuftsmässigt tycker ju jag att jag borde kunna kräva att verkligheten s.a.s. stämmer med ritningen. Men är det någon som verkligen vet vad lagar/förordningar och ev. rättspraxis säger i ett sådant här fall? Jag vill ju inte i kräva något jag inte har rätt att kräva, för då är det inget trumfkort utan en Svarte Petter (d.v.s. litet pinsamt).
Kanske någon kan hänvisa mig till någon lämplig lag eller rättsfall?
(Kuriosa: Vi är relativt nyinflyttade sedan drygt ett år, medan grannen har bott här sedan det var nytt 1979. Min teori är att han i alla år har trott att han hade del i häcken, och så kommer en liten spoling (jag) efter nästan 30 år och påstår att han inte har med häcken att göra. Inte undra på att han sparkar bakut! Men vad ska jag göra åt det?)
För det första vill jag bara veta vad jag verkligen har rätt att kräva av min granne gällande hans inhängande carporttak.
För det andra är han redan skitsur på mig för att jag tänker ersätta en häck med ett staket (icke bygglovspliktigt). Häcken står längs med tomtgränsen på min sida.
Alltså vill jag kunna ha "trumfkort" på hand, som "klaskarlsson" påpekade, om jag behöver i framtiden. Grannen har ju trots allt frångått sin bygglovsritning.
Om vi hade haft en bra relation så skulle jag nog inte bry mig om hans carporttak, men min tolerans är nu ganska liten. Jag känner att han vill pressa mig till att behålla en häck jag absolut inte vill ha kvar och som dessutom står på MIN tomt. Jag känner mig å min sida ganska sur över att han försöker bestämma över min tomt, och dessutom har han mage att bli sur över att jag inte tänker göra som han säger på min tomt! Absurt, tycker jag.
Jag har frågat kommunen om vad som gäller vid och på tomtgränser. Och det är till och med så att om t.ex. ett staket står MITT i tomtgräns, så måste BÅDA vara överens för att staketet ska stå kvar. Den ene kan alltså kräva att ett staket i tomtgräns ska tas bort, om han t.ex. har tröttnat på att underhålla det tillsammans med den andre. Vill den andre då ha ett staket får han ställa det på sin sida gränsen och ha ansvar för det själv.
Min grundfråga kvarstår dock: Kan jag kräva att min granne "kapar" sitt carporttak vid tomgräns, om jag får lust? Hans bygglov är på året tjugo år gammalt, och ägaren före mig gav sitt medgivande till bygglovsritningen, som ju inte stämmer med verkligheten.
Rent förnuftsmässigt tycker ju jag att jag borde kunna kräva att verkligheten s.a.s. stämmer med ritningen. Men är det någon som verkligen vet vad lagar/förordningar och ev. rättspraxis säger i ett sådant här fall? Jag vill ju inte i kräva något jag inte har rätt att kräva, för då är det inget trumfkort utan en Svarte Petter (d.v.s. litet pinsamt).
Kanske någon kan hänvisa mig till någon lämplig lag eller rättsfall?
(Kuriosa: Vi är relativt nyinflyttade sedan drygt ett år, medan grannen har bott här sedan det var nytt 1979. Min teori är att han i alla år har trott att han hade del i häcken, och så kommer en liten spoling (jag) efter nästan 30 år och påstår att han inte har med häcken att göra. Inte undra på att han sparkar bakut! Men vad ska jag göra åt det?)
Nu kan jag inte lagtexten, men rent teoretiskt så borde det väl vara att om förra ägaren har get tillåtelse till ett VISST bygge, så kan ju inte din granne tänka "bra, nu kan jag bygga..." och sen göra något helt annat.
Men jag skulle också tro att du har väldigt svårt att få någon rätsida på hans sk svartbygge.
Nu är det ju svårt att förstå om hur det ser ut hos er, är det bara rännan som är över på din sida? eller är det HELA "lådan" (heter det så eller kallas det takfoten... Den del som går längs med huset)?
Om det bara är rännan, så kan du glömma ditt trumfkort, om det är min sk "låda", kanske du har en chans trots allt.
Men gör en fuling, säg till kommun att du vill bygga ett förråd i tomtgräns, som är bygglovspliktigt mot hans carport. Men att du har stött på problem, för enligt ritning så är hans carportstak utanför din tomtgräns, men i verkligheten är den innanför. Om det är så har han ju faktist stulit 2-3 kvm för dig.
Sen får du ta dig en funderare om det är värt detta, er grannsämja blir ju inte bättre. Men jag vet vad JAG hade gjort...
Till ditt staket, ett tips. Gör det i moduler, så att du kan montera ner och upp det från DIN sida. Skulle inte tro att du kommer att få gå över till din "kära" granne för att måla sidan mot honom. Då löser du detta problem genom att skruva ner staketet, enkelt och fort, målar det (mot hans carportvägg *garv*) och sätter upp det igen, busbra.
Lycka till!
Men jag skulle också tro att du har väldigt svårt att få någon rätsida på hans sk svartbygge.
Nu är det ju svårt att förstå om hur det ser ut hos er, är det bara rännan som är över på din sida? eller är det HELA "lådan" (heter det så eller kallas det takfoten... Den del som går längs med huset)?
Om det bara är rännan, så kan du glömma ditt trumfkort, om det är min sk "låda", kanske du har en chans trots allt.
Men gör en fuling, säg till kommun att du vill bygga ett förråd i tomtgräns, som är bygglovspliktigt mot hans carport. Men att du har stött på problem, för enligt ritning så är hans carportstak utanför din tomtgräns, men i verkligheten är den innanför. Om det är så har han ju faktist stulit 2-3 kvm för dig.
Sen får du ta dig en funderare om det är värt detta, er grannsämja blir ju inte bättre. Men jag vet vad JAG hade gjort...
Till ditt staket, ett tips. Gör det i moduler, så att du kan montera ner och upp det från DIN sida. Skulle inte tro att du kommer att få gå över till din "kära" granne för att måla sidan mot honom. Då löser du detta problem genom att skruva ner staketet, enkelt och fort, målar det (mot hans carportvägg *garv*) och sätter upp det igen, busbra.
Lycka till!
Om en byggnad har stått så länge så är avvikelsen mot bygglovet preskiberad. jag tror inte att du kan tvinga fram en "rivning" idag. Har för mig att det i andra inläg här i likartat fall (då var det ett halvt garage utanför tomten), talades om en reglering som gick ut på att den med byggnaden skulle tvingas köpa den mark som hans byggnad stod på (och markägaren skulle tvingas sälja). Har också för mig att det går att få servitut för överhängande tak (då kan du troligen tvingas acceptera ett servitut).
En avvikelse mot bygghandling preskiberas väl enbart under förutsättning att du har hållit dig inom tomtgräns. Jag tror inte att ett "bygge "kan preskiberas om du bygger på annans mark... Det skulle ju kunna få helt absurda effekter.hempularen skrev:
Vad innbär uttrycket "på ofri grund"?, som jag vill minnas jag hört någon gång.
Har det ngn tillämplighet här?
Kan dra historien då jag hörde det:
En bekants bekant, typ, köpte en stor skogsfastighet av domänskog eller nån annan stor drake. På den fastigheten visade det sig sen att någon sorts enstörning hade byggt ett "skjul" mitt i skogen. Det var jättegammalt och så, så om någon slags preskiption kunnat gälla så hade det nog varit giltigt nu.
Nu blev den nya markägaren tvungen att kicka iväg gubben, och riva skjulet. Hans åsikt var väl egentligen att vad det honom anbelangande så skulle det inte spela någon roll om gubben bott kvar där, störde egentligen inte någon. Men det var nåt byråkratiskt, typ att då det står ett "hus" där så skulle han få betala högre fastighetsskatt, eller vad det nu var som var problemet.
Så det hävdades någonting om hus på ofri grund och skjulet revs.
Men som sagt, det var bara ett lite osäkert minne från en gammal historia...
Har det ngn tillämplighet här?
Kan dra historien då jag hörde det:
En bekants bekant, typ, köpte en stor skogsfastighet av domänskog eller nån annan stor drake. På den fastigheten visade det sig sen att någon sorts enstörning hade byggt ett "skjul" mitt i skogen. Det var jättegammalt och så, så om någon slags preskiption kunnat gälla så hade det nog varit giltigt nu.
Nu blev den nya markägaren tvungen att kicka iväg gubben, och riva skjulet. Hans åsikt var väl egentligen att vad det honom anbelangande så skulle det inte spela någon roll om gubben bott kvar där, störde egentligen inte någon. Men det var nåt byråkratiskt, typ att då det står ett "hus" där så skulle han få betala högre fastighetsskatt, eller vad det nu var som var problemet.
Så det hävdades någonting om hus på ofri grund och skjulet revs.
Men som sagt, det var bara ett lite osäkert minne från en gammal historia...
Håller med om att det kan bli absurt om man kan ha byggnader på annans mark. Men jag är ganska säker på att det inte nödvändigtvis är markägaren som drar längsta strået om det blir strid.
Det borde väl gå att få ut handlingarna från kommunen, för detta ärende när det begav sig.
Eftersom man idag måste ha 2 meter från garage till tomtgräns (beroende på kommun förstås) så måste det ju gått ut något om grannmedgivande för detta, och kommunen är nog skyldiga att arkivera allt detta.
Eftersom man idag måste ha 2 meter från garage till tomtgräns (beroende på kommun förstås) så måste det ju gått ut något om grannmedgivande för detta, och kommunen är nog skyldiga att arkivera allt detta.
Jag hörde att ett bygglov i princip aldrig vinner laga kraft, vad säger du om det Anders L ?
Den stora utredningen av plan- och bygglagen (PBL) föreslår att man skärper krav på underrättelse av bygglov för att besluten ska vinna laga kraft. Som nämnts tidigare reglerar 8 kap 27 § PBL bestämmelserna om när och hur underrättelse om lov beslut skall lämnas. Regleringen innebär vissa avvikelser i förhållandet till förvaltningslagens generella reglering. Enligt 21 § förvaltningslagen (FL) ska part underrättas om det inte är uppenbart obehövligt.
Enligt 8 kap 27 § PBL ska sökanden alltid underrättas men annan part endast om han yttrat sig i ärendet och om det inte är uppenbart obehövligt. Utredningen ifrågasätter om begränsningen till part som yttrat sig i ärendet är tillräckligt motiverad. Varje form av inskränkning av skyldigheten att underrätta personer som ändå tillhör den krets som har rätt att överklaga innebär ju bara, enligt utredningen, risker att det ändå kommer ett överklagande men vid ett senare tillfälle. Utredningen föreslår därför att denna inskränkning tas bort och att bestämmelsen utformas så att underrättelse normalt ska ske både till sökande och till annan part. Den möjlighet som ändå finns att låta bli en underrättelse om det är uppenbart obehövligt bör vara tillräcklig.
Utredningen tycker inte det går att lösa problemet genom att precisera eller begränsa den krets som ska har rätt att överklaga i lovärenden. Utredningen
tycker istället att man i större utsträckning bör använda underrättelseförfaranden som täcker beslutet och dessutom säkerställer att en överklagandetid börjar löpa. Det kommer då i många fall att handla om kungörelsedelgivning. I dag anger i 8 kap 27 § andra stycket att underrättelse får ske genom delgivning. Något tvång att använda kungörelse finns alltså inte idag. Ytterligare en väg skulle kunna vara att överväga att också i lovärenden ha en ordning liknande den som gäller för detaljplaner och som innebär att formerna för tillkännagivandet av besluten regleras i en särskild ordning i lagen och att tiden för överklagande kopplas till ett sådant tillkännagivande. Genom ett sådant förfarande kan man, enligt utredningen, få rimliga garantier för att en överklagandetid börjar löpa relativt snart och för att beslutet därmed också vinner laga kraft inom en snar tid om ingen överklagar. Säkerheten för sökande i lovärenden skulle öka avsevärt. Nackdelarna är, som utredningen påpekar, att flertalet förfarande skulle bli onödigt omständiga och kostnader för kommunen större. Ytterligare en nackdel är att risken för rättsförluster för sakägare kan öka om de inte får underrättelser direkt till sig utan tvingas bevaka kommunala anslagstavlor och vissa tidningar.
Fortfarande kvarstår problemet att avgöra vem som är sakägare i bygglovsärenden. Rågrannar är alltid sakägare. Det största problemet angående rätten att komma till tals är den stora osäkerhet som råder när det gäller vem man skall höra inför ett beslut om bygglov. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom rätten att komma till tals under bygglovsprocessen inte hänger samman med rätten att överklaga bör det inte vara av så stor vikt att rätt personer hörs. Så är fallet om man ser det ur sakägarnas synvinkel. Ser man det däremot ur sökandes synvinkel och ur ett större effektivitetsperspektiv är det trots allt av stor vikt att rätt personer hörs. Om inte rätt personer hörs vinner inte heller bygglovet laga kraft, det vill säga det skapar en stor osäkerhet för den som söker bygglov eftersom han eller hon inte kan lita på att andra personer överklagar bygglovet när de väl har börjat bygga. Ur redogörelser av rättsfall och regeringsavgörande har det också visat sig att om inte rätt personer hörs kan det betraktas som ett formfel som är så allvarligt att bygglovet upphävs. Om det inte finns klara regler för vem som skall höras blir det ju då ett problem att man kan få sitt bygglov upphävt på grund av den anledningen, det vill säga närmast en godtycklig bedömning.
Idag finns alltså problemet att ett bygglov inte vinner laga kraft och det utgör en stor osäkerhet för den som får ett bygglov beviljat. I den nya utredningen angående PBL presenteras ett förslag att byggnadsnämnderna skall bli bättre på att delge sakägare inför beslut om bygglov för att beslutet på så sätt skall vinna laga kraft. Fortfarande vill man inte definiera exakt vem det är som skall höras. Det kan förstås att varje fall är unikt och att det genom lagstiftning kan vara svårt att förutse alla tänkbara scenarion, samtidigt så skapar det ju en osäkerhet. Utredningens förslag att delge besluten så att det på så vis vinner laga kraft anses överlag vara ett bra beslut och i rätt riktning. Samtidigt så kvarstår ju problemet att om inte rätt personer har hörts så blir de ju heller inte delgivna och har då fortfarande en möjlighet att överklaga under obestämd tid.
Anders
Källor: Rätten att komma till tals, Ulrika Magnusson och förslaget SOU 2005:77
Enligt 8 kap 27 § PBL ska sökanden alltid underrättas men annan part endast om han yttrat sig i ärendet och om det inte är uppenbart obehövligt. Utredningen ifrågasätter om begränsningen till part som yttrat sig i ärendet är tillräckligt motiverad. Varje form av inskränkning av skyldigheten att underrätta personer som ändå tillhör den krets som har rätt att överklaga innebär ju bara, enligt utredningen, risker att det ändå kommer ett överklagande men vid ett senare tillfälle. Utredningen föreslår därför att denna inskränkning tas bort och att bestämmelsen utformas så att underrättelse normalt ska ske både till sökande och till annan part. Den möjlighet som ändå finns att låta bli en underrättelse om det är uppenbart obehövligt bör vara tillräcklig.
Utredningen tycker inte det går att lösa problemet genom att precisera eller begränsa den krets som ska har rätt att överklaga i lovärenden. Utredningen
tycker istället att man i större utsträckning bör använda underrättelseförfaranden som täcker beslutet och dessutom säkerställer att en överklagandetid börjar löpa. Det kommer då i många fall att handla om kungörelsedelgivning. I dag anger i 8 kap 27 § andra stycket att underrättelse får ske genom delgivning. Något tvång att använda kungörelse finns alltså inte idag. Ytterligare en väg skulle kunna vara att överväga att också i lovärenden ha en ordning liknande den som gäller för detaljplaner och som innebär att formerna för tillkännagivandet av besluten regleras i en särskild ordning i lagen och att tiden för överklagande kopplas till ett sådant tillkännagivande. Genom ett sådant förfarande kan man, enligt utredningen, få rimliga garantier för att en överklagandetid börjar löpa relativt snart och för att beslutet därmed också vinner laga kraft inom en snar tid om ingen överklagar. Säkerheten för sökande i lovärenden skulle öka avsevärt. Nackdelarna är, som utredningen påpekar, att flertalet förfarande skulle bli onödigt omständiga och kostnader för kommunen större. Ytterligare en nackdel är att risken för rättsförluster för sakägare kan öka om de inte får underrättelser direkt till sig utan tvingas bevaka kommunala anslagstavlor och vissa tidningar.
Fortfarande kvarstår problemet att avgöra vem som är sakägare i bygglovsärenden. Rågrannar är alltid sakägare. Det största problemet angående rätten att komma till tals är den stora osäkerhet som råder när det gäller vem man skall höra inför ett beslut om bygglov. Å ena sidan kan man resonera som så, att eftersom rätten att komma till tals under bygglovsprocessen inte hänger samman med rätten att överklaga bör det inte vara av så stor vikt att rätt personer hörs. Så är fallet om man ser det ur sakägarnas synvinkel. Ser man det däremot ur sökandes synvinkel och ur ett större effektivitetsperspektiv är det trots allt av stor vikt att rätt personer hörs. Om inte rätt personer hörs vinner inte heller bygglovet laga kraft, det vill säga det skapar en stor osäkerhet för den som söker bygglov eftersom han eller hon inte kan lita på att andra personer överklagar bygglovet när de väl har börjat bygga. Ur redogörelser av rättsfall och regeringsavgörande har det också visat sig att om inte rätt personer hörs kan det betraktas som ett formfel som är så allvarligt att bygglovet upphävs. Om det inte finns klara regler för vem som skall höras blir det ju då ett problem att man kan få sitt bygglov upphävt på grund av den anledningen, det vill säga närmast en godtycklig bedömning.
Idag finns alltså problemet att ett bygglov inte vinner laga kraft och det utgör en stor osäkerhet för den som får ett bygglov beviljat. I den nya utredningen angående PBL presenteras ett förslag att byggnadsnämnderna skall bli bättre på att delge sakägare inför beslut om bygglov för att beslutet på så sätt skall vinna laga kraft. Fortfarande vill man inte definiera exakt vem det är som skall höras. Det kan förstås att varje fall är unikt och att det genom lagstiftning kan vara svårt att förutse alla tänkbara scenarion, samtidigt så skapar det ju en osäkerhet. Utredningens förslag att delge besluten så att det på så vis vinner laga kraft anses överlag vara ett bra beslut och i rätt riktning. Samtidigt så kvarstår ju problemet att om inte rätt personer har hörts så blir de ju heller inte delgivna och har då fortfarande en möjlighet att överklaga under obestämd tid.
Anders
Källor: Rätten att komma till tals, Ulrika Magnusson och förslaget SOU 2005:77
