Grannen kan nog knappast rikta några krav mot den förre fastighetsägaren. Kraven bör riktas mot den nuvarande fastighetsägaren, alltså TS. Om kraven bifalls kan fastighetsägaren /TS möjligen gå vidare och göra den tidigare ägaren ansvarig om denne inte informerat om vad som gäller.D Daniel 109 skrev:
Men det är väl köparen som skall rikta krav mot säljaren?
Det är ju köparen som lidigt skada genom att betala för något han inte fått.
(OM det nu är så vill säga.)
Grannen har ju inte lidigt någon skada. Inte ännu i varje fall.
Säljaren har däremot gjort något bedrägligt, eller i vart fall fel, genom att (eventuellt) sälja en fastighet som inte stämmer överrens med beskrivningen.
Det är ju köparen som lidigt skada genom att betala för något han inte fått.
(OM det nu är så vill säga.)
Grannen har ju inte lidigt någon skada. Inte ännu i varje fall.
Säljaren har däremot gjort något bedrägligt, eller i vart fall fel, genom att (eventuellt) sälja en fastighet som inte stämmer överrens med beskrivningen.
Jag tänker att det juridiskt skulle kunna betraktas som muntligt avtalsservitut.
Även om det skulle funnits på papper det och varit registrerat så slutar det gälla då fastigheten byter ägare.
Farfars granne kan mycket väl ha varit med och byggt stallet och man har använt det gemensamt. Man hjälptes åt förr, men det gör inte grannen ägare till stallet.
Man kanske tänkte på hästarnas bästa som behöver sällskap, som inte mår bra av att vara ensamma, och praktiskt med tillsyn, utfodring etc. Då ser det ju ut som att avtalet inte behövs längre.
Vad har grannen för intresse i det fallfärdiga stallet?
Fortsätta ha bråte i det?
Renovera det?
Då är det väl bättre att bygga ett nytt förråd på egen mark.
Kanske TS kan bidra med att planera en ny grund när TS ändå har en grävmaskin där för sitt nya garagebygge? Kan vara bättre investerade pengar än att lägga på jurister.
Även om det skulle funnits på papper det och varit registrerat så slutar det gälla då fastigheten byter ägare.
Farfars granne kan mycket väl ha varit med och byggt stallet och man har använt det gemensamt. Man hjälptes åt förr, men det gör inte grannen ägare till stallet.
Man kanske tänkte på hästarnas bästa som behöver sällskap, som inte mår bra av att vara ensamma, och praktiskt med tillsyn, utfodring etc. Då ser det ju ut som att avtalet inte behövs längre.
Vad har grannen för intresse i det fallfärdiga stallet?
Fortsätta ha bråte i det?
Renovera det?
Då är det väl bättre att bygga ett nytt förråd på egen mark.
Kanske TS kan bidra med att planera en ny grund när TS ändå har en grävmaskin där för sitt nya garagebygge? Kan vara bättre investerade pengar än att lägga på jurister.
Jag kan komma med ett exempel som visar varför det kan vara så att grannen ska rikta krav mot förra ägaren.K klimt skrev:
Låt oss ta ett hypotetiskt fall där två grannar kommer överens om att den ena får använda den andras mark som extra tillfartsväg eller betesmark eller för att underhålla huset som står nära gränsen.
Låt oss även anta att de skrev avtal som är bindande, men avtalet skickades aldrig till Lantmäteriet och är inte registrerat som avtalsservitut.
Det finns nu ett bindande avtal mellan båda grannar, men om den ena (som låter den andra använda sin mark) säljer fastigheten, då gäller avtalet inte automatisk nästa fastighetsägaren. Därför krävs det att den nya ägaren visste om avtalet vid köpetillfället, eller borde veta om det. Finns avtalet inskrivet som avtalsservitut borde köparen veta om avtalet, annars ska säljaren berätta köparen om avtalet.
Görs inte det, är köparen inte bundet vid avtalet, och då kan grannen kräva skadestånd hos säljaren pga avtalsbrott.
Här är det lite svårare eftersom grannen hävdar att hen äger stallet, och stämmer det, då kan stallet inte ingå i fastighetsköpet och har TS inte köpt byggnaden. Han har i alla fall köpt marken under byggnaden, och fanns det en överenskommelse om att stallet fick st där, gäller överenskommelsen inte längre eftersom TS inte visste om den. Det betyder fortfarande inte att TS får förstöra grannens egendom, men det gör fallet lite svårare. TS kan få ersättning för markanvändingen och grannen kan i det fallet kräva skadestånd hos säljaren.
Om grannen inte kan bevisa att stallet är hens, är det rimligt att den tillhör TS eftersom den ligger på TS mark. Det räcker inte att grannen SÄGER att hen äger stallet, det krävs mer bevis. T ex ett intyg från säljaren att stallet är grannens. Då kan TS inte bara riva stallet, och kan TS kräva skadestånd från säljaren. En annan möjlighet är att grannen inte kan bevisa att hen äger stallet och därefter river TS stallet. Något senare hittar grannen ett ägarbevis. Då vet jag inte hur det ligger till, men det är inte orimligt att grannen då kräver skadestånd hos säljaren.
En framkomlig väg kan vara att TS och grannen tillsammans tar kontakt med säljaren och berättar att de är oense om ägarförhållanden, och att de vill att grannen (skriftligt) berättar hur saken ligger till. Eventuellt kan man säga att intyget kan ligga till grund för eventuella skadeståndsanspråk
Jag har en situation som är mycket mindre krånglig men som ochså skulle kunna lösas med "våld" eller "tvingande åtgärder" men efter mycket eftertanke och även rådfrågande bestämmde vi att envisas med att komma överens. Vi tyckte att det var viktigt med en frisk relation med våra närmsta grannar trots det uppkommna läget. Vi skall ju bo 25m från varandra de närmaste åren. Är vi helt nöjda? Nja, men vi kan prata, informera och tom be varandra om hjälp trots att inget tycke finns. Beakta relationen är mitt varmaste råd.
Patrik440
Laddtryckare
· V-götaland
· 1 151 inlägg
Patrik440
Laddtryckare
- V-götaland
- 1 151 inlägg
En bild på rucklet vore intressant.
/ P
/ P
Det är ingen som föreslår våld i tråden, inte ens "våld"Abbe W skrev:
Att berätta för grannen att man planerar riva stallet ett visst datum är att ta hänsyn och ge grannen möjlighet att komma med bevis för ägarförhållanden. Det ger grannen också möjlighet att ta sina saker ur stallet innan rivningen. Men det är såklart ett tydligt besked som lämnar bollen hos grannen.
Skulle TS fråga grannen att tömma stallet så att han kan riva den eller rentav be grannen att ta bort stallet, kan grannen förhala hur mycket hen vill och kan TS aldrig börja använda marken.
Genom att göra så som vi/jag föreslår berättar TS för grannen att han anser äga stallet och att det blir rivning om grannen inte kan övertyga TS om annat. Rätt så lite våld i mina ögon, och jag är övertygad att man kan berätta det hårda budskapet på ett trevligt sätt
Finns stallet registrerat som byggnad och finns det i era köpehandlingar av fastigheten ?
Om så då är det er byggnad !
Om så inte är fallet och er granne inte heller har papper vems är det då, är det ett svartbygge ?
Om grannen har papper så krävs det väl ett servitut för att använda det eftersom det är er mark ?
Om det är er byggnad men grannens lösöre är en annan historia, utan frivillighet så är det väl fogden som ska kopplas in ?
Om så då är det er byggnad !
Om så inte är fallet och er granne inte heller har papper vems är det då, är det ett svartbygge ?
Om grannen har papper så krävs det väl ett servitut för att använda det eftersom det är er mark ?
Om det är er byggnad men grannens lösöre är en annan historia, utan frivillighet så är det väl fogden som ska kopplas in ?
Grannen kan också bli rättslös om han lånar mig en bok och jag sedan inte lämnar tillbaka den och hävdar att det är min. Det behövs inte vara avsiktligt, jag kan ju på allvar tro att det är min bok (läser inte så snabbt och glömmer lättelpaco skrev:
)Det enklaste sättet att undvika det är att skriva ägarförhållanden på papper. För en bok räcker det troligtvis med att skriva sitt namn i boken. För ett hus kan det vara bra med ett separat avtal, t ex arrende eller servitut. Det hjälper också att skriva in eventuella servitut, så att de tillhör fastigheten.
Ja det är bra att ha saker och ting på papper, visst. Men att du inte får ett papper i nyllet så fort du visar dig ger dig knappast rätt att börja riva direkt.harry73 skrev:
Grannen kan också bli rättslös om han lånar mig en bok och jag sedan inte lämnar tillbaka den och hävdar att det är min. Det behövs inte vara avsiktligt, jag kan ju på allvar tro att det är min bok (läser inte så snabbt och glömmer lätt
Det enklaste sättet att undvika det är att skriva ägarförhållanden på papper. För en bok räcker det troligtvis med att skriva sitt namn i boken. För ett hus kan det vara bra med ett separat avtal, t ex arrende eller servitut. Det hjälper också att skriva in eventuella servitut, så att de tillhör fastigheten.
Det har inte framgått att denna information delgavs köparen vid tiden för affären. Snarare framstår det som att detta har framkommit efter att grannen påtalat sitt påstådda ägande. Därtill finns inga möjligheter för en köpare att undersöka något sådant då det inte finns några servitut eller registreringar. Detta är ett typexempel på en sak som säljaren är skyldig att informera om inom ramen för upplysningsplikten. Till sist, att säga att stallet använts av grannen säger absolut ingenting om att det skulle föreligga något ägarförhållande. Det är bara en ren upplysning om att en granne låtits disponera ett utrymme. MIn granne får ställa sin bil på min uppfart ibland, de betyder inte att grannen äger mitt garage, och ingen skulle ens tänka den tanken.
Det är väl inte mycket att krångla med,, finns inget varken på kommunen eller lantmäteriet.
Har denna granne troligen inte någon rätt, dessutom är det ju inte grannen som byggt stallet.
Bara säga att hosta fram bevis inom rimlig tid, annars river du det.
Om det är riktigt dåligt skick kan du annars hjälpa till så att det rasar.
Har denna granne troligen inte någon rätt, dessutom är det ju inte grannen som byggt stallet.
Bara säga att hosta fram bevis inom rimlig tid, annars river du det.
Om det är riktigt dåligt skick kan du annars hjälpa till så att det rasar.
Du verkar sitta inne med information som TS inte har delgett.B Broken arrow skrev:
Varken TS eller säljaren verkar veta vem som byggt stallet, bara att grannen brukat det med TS farfar.
Förhoppningsvis håller TS och grannen på att reda ut ägandeskapet.
