Jag har ett suterränghus byggt 1984 med både krypgrund och platta på mark. Källarplanet består av betongplatta på mark med invändig cellplastisolering samt väggar av invändigt isolerad lättbetongmur, 250 mm tjock. Huset ligger på en bergstomt och när huset byggdes har man fått schakta ut så grunden vilar i allmänhet på grövre stenkross <5 cm. Övre planet är något större än källarplanet och står delvis på krypgrund. Marknivån i krypgrunden är ca 1,5 m upp från källarbjälklagets nivå. Krypgrunden är murad med lättbetongblock på en grundsula av betong , ca 200 mm hög, som gjutits direkt på stenkrossbädden. Gissningsvis har man när huset byggdes återfyllt upp till 1,5 m mot källarväggarna och sedan gjutit sula och murat krypgrundsmuren för att kunna bygga den lite större övervåningen. Från skarven mellan källarplansväggen och krypgrundsmuren har man släntat marken i husets längdriktning så att källarväggen i princip ligger helt ovan mark, utom för de ca 3 meter som det tar för marken att slänta ner från den högre nivån till att ligga i nivå med betongplattan.
Där har jag nu fått fuktproblem, längst ner i hörnet där plattan ligger ca 1,3 m under grundsulan till krypgrunden, i skarven mellan källarvägg och krypgrund. Alltså i slänten, där den fuktiga marken ligger mot väggen. Jag skulle nu vilja gräva bort slänten så att jag kan lägga nya dräneringsrör och fuktskydda med platonmatta eller liknande från utsidan, för att sedan återfylla. Problemet är att om jag gräver bort slänten så får jag garanterat en rasvinkel på stenkrosset som gör att krypgrundsmuren kommer stå och hänga i luften 1,5 meter upp. Jag är minst sagt osäker på om den tål det. Enligt K-ritningarna är betongsulan underkantsarmerad med 2 st 12 mm armeringsjärn, men jag vet inte om man har armerat ihop den med källarväggen. Om inte finns det ju inte mycket som gör att den ska hänga kvar i luften.
Vad borde jag göra? Helst skulle jag vilja hitta ett tillförlitligt sätt att stämpa upp husdelen över krypgrunden så att den inte riskerar att sätta sig, men allt som man skulle kunna stämpa på kommer jag ju gradvis att gräva undan för att kunna komma ner i nivå med källarbjälklaget precis i detta hörn. Har surfat runt efter någon som haft samma problem men inte hittat något ännu...
Svärfar som är gör-det-självande ingenjör har lanserat idén att själv injektera cement under grundsulan så att det under den blir som ett sammanhängande betongblock, om än inte så hållfast, som kan ge mig brantare rasvinkel när jag gräver mig inpå hörnet. Låter väl minst sagt livsfarligt...
