En betongplatta kan gjutas helt utan armering förutsatt att marken under är tillräckligt stabil.
Ska du vara säker på 500 års hållbarhet så är bärigheten i marken under A och O. Jag skulle inte heller lita på cellplast som isolering. Lecakulor eller cellglas skulle jag kika på.
Betong blir faktiskt bara starkare med tiden. Hållfasthetstillväxten går snabbast i början och avtar över tiden men den avstannar aldrig helt. Karbonatiseringen som nämndes ovan (vilket är betongens reaktion med luftens koldioxid) ökar bara hållfastheten ytterligare. Dock sänker karbonatiseringen betongens PH-värde vilket gör att den förlorar sin rostskyddande förmåga. Armering som rostar är betongens värsta fiende då rost upptar mer volym än stålet och får således betongen att spricka. Men vi pratar nu om en process som tar hundratals år innan den når 5cm in i betongen (vilket man brukar rekommendera att aldrig ha armeringen närmare ytan än så).
Utan armering så är betongens livslängd i teorin 100-tusentals år.
Ska du vara säker på 500 års hållbarhet så är bärigheten i marken under A och O. Jag skulle inte heller lita på cellplast som isolering. Lecakulor eller cellglas skulle jag kika på.
Betong blir faktiskt bara starkare med tiden. Hållfasthetstillväxten går snabbast i början och avtar över tiden men den avstannar aldrig helt. Karbonatiseringen som nämndes ovan (vilket är betongens reaktion med luftens koldioxid) ökar bara hållfastheten ytterligare. Dock sänker karbonatiseringen betongens PH-värde vilket gör att den förlorar sin rostskyddande förmåga. Armering som rostar är betongens värsta fiende då rost upptar mer volym än stålet och får således betongen att spricka. Men vi pratar nu om en process som tar hundratals år innan den når 5cm in i betongen (vilket man brukar rekommendera att aldrig ha armeringen närmare ytan än så).
Utan armering så är betongens livslängd i teorin 100-tusentals år.
Satsa på bascement med flygaska i den ger en tätare betong som förhoppningsvis kan hålla kring 500 år. Säger som ovan gällande isolering, satsa på cellglas/foamglas.
Tack för givande svar. Så om man gjuter direkt på urberget så bidrar inte armeringen med någonting? Tyvärr kommer jag nog inte ända ner till urberget; jag borrade efter vatten förra året och då började berget cirka 1,5 meter under markytan. Det var 6-7 meter från där plattan skall gjutas.V vectrex skrev:
Däremot är det moränmark och varhelst jag har grävt på tomten (för att t.ex. plantera träd), så är matjorden bara 20-30 cm, därefter kompakt stenblandad grus ungefär lika tjockt (alv, kanske det kallas) och därunder någon slags kompakt finkornig sand med inte lika mycket sten (orörd morän). Har aldrig grävt genom det nedersta lagret, men därunder finns väl urberget.
Skall om nåra veckor spadgräva där plattan skall gjutas, för att se hur marken ser ut. Den ligger precis på gränsen till markens skogsdel och bredvid den planerade grunden (5 meter ifrån) står en gammal jordkällare. I ena hörnet av jordkällaren tittar urberget fram, så det ligger nära. Men kanske räcker det att gräva sig genom matjorden och den kanske 30-50 cm grovsteniga moränen för att komma ned till finkornig ur-morän. Kanske denna (ur-moränen) är stabil nog att gjuta på, utan armering? Vad tror du?
Det finns alltså en kallmur kvar, där den gamla ladan stod. Det var kanske 70-80 år sedan själva ladan fanns, men muren är alltså kvar. Och den är säkerligen ett par hundra år och ser efter omständigheterna helt intakt ut. Dvs så rak som den var när den en gång uppfördes. Det tyder ju på att underlaget är stabilt. Skall bli intressant att se vad grundstenarna i muren vilar på; kanske är det just ur-moränen.
Medlem
· Blekinge
· 10 117 inlägg
Man ska inte överdriva armeringens betydelse i en bottenplatta i ett bostadshus om plattan dessutom vilar på ett stadigt och beständigt underlag. De flesta källargolv som göts i hus mellan 1920 och 1970 var oarmerade.Visserligen behövde golven inte ta upp laster från bärande väggar, men det kan man åstadkomma i det här fallet också.
Jag är imponerad av mängden intressanta och kunniga inlägg i den här tråden, hittills i alla fall.
Jag är imponerad av mängden intressanta och kunniga inlägg i den här tråden, hittills i alla fall.
Det har ju skrivits i tråden att betongen blir hårdare och hårdare, för varje år som går. Är det en fördel om man gjuter plattan i betong (utan armering) och väntar ett år med fortsatt byggnation? Dvs händer det proportionellt mycket det första årets härdning eller är det en linjär historia, där det dröjer årtionden innan effekten märks?J justusandersson skrev:
Ang det fetade: hur menar du att man kan åstadkomma förmågan att ta upp laster i det här fallet?
Nej inte mer än om du kommer lägga "känsliga" golvmaterial så att betongen kan torka ordentligt. Hållfastheten kommer inte vara något problem. Gjuter du plattan mellan bärande väggar så brukar inte krympning vara något stort problem med avseende på sprickor heller.G Gudahov skrev:
Medlem
· Blekinge
· 10 117 inlägg
Stöd för bärande väggar kan man göra med hjälp av murade konstruktioner i t.ex. lecasten, som är separerad från betongen.
Casaloco skrev:
Så bottenvåningens bärande vägg (leca eller betonghålsten) muras alltså inte på plattan utan utanför? Underlaget för denna murade bottenvåning; vad skall den bäst vila på? En gjuten klack, separerad från plattan helt enkelt?J justusandersson skrev:
Medlem
· Blekinge
· 10 117 inlägg
Ja, en sula.G Gudahov skrev:
Hade den här länken i bland bokmärkena om det kan hjälpa. http://www.stenhuggare.nu
Medlem
· Blekinge
· 10 117 inlägg
Sten är ett fantastiskt material! Det är bara så infernaliskt svårt att hantera för en amatör och proffsen alltför få. Jag bor i ett hus vars ursprungsdel byggdes av en stenhuggare som bostad för sin familj 1935. Huset har huggen grund, och flera stentrappor. Dessförrinnan låg en stenhuggarkasern från 1800-talet på samma mark. Överallt finns det skrotsten och rester av misslyckade projekt. Förra sommaren försökte jag knäcka några av dem som låg dumt till med snigeldynamit. Visst sprack de, fast på fel ställen. Kan man utnyttja stenen är dess potential stor, men hitta någon som kan är svårt.
Ja, det är ett i det närmaste utdött yrkeskunnande. Sverige var t.ex. stor exportör av handslagna gatsten i granit. Sicket jobb.J justusandersson skrev:
Har flera "ruiner" på tomten, från vad som antagligen var murar till fähus och annat. Den mesta stenen ligger huller om buller och har väl flyttats och makats på med tiden, Idén är att använda dess till husbygget, men inte som bärande. Har luskat lite efter personer/företag i närheten som kan vara behjälpliga. Men de växer inte på träd. Vi får se.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 038 inlägg
Får man vara lite ofin och fråga varför du vill att ditt hus ska stå i 500 år? Jag förstår att det är kul att sätta avtryck på eftervärlden, men tidshorisonten synes mig en smula...ambitiös.
kanske förankra allt ner till urberget? då lär det ju inte flytta på sig.
och undrar varför inte en betongbil kan komma fram på skogsvägen? timmerbilar kör ju på små skogsvägar hela tiden. Det borde gå få tag på en 4 axlig betongbil så blir axeltrycket lägre
och undrar varför inte en betongbil kan komma fram på skogsvägen? timmerbilar kör ju på små skogsvägar hela tiden. Det borde gå få tag på en 4 axlig betongbil så blir axeltrycket lägre
Huset som redan står på tomten är åtminstone 400 år i sin innersta del (ryggåsstuga som byggts ut) och jag har renoverat den så att den är "som ny" och bör med normalt underhåll, hålla minst 100 år till. Skall jag bygga ett nytt hus så bör jag väl inte ha lägre ambition än vad de lyckades med på 15-1600-talet?
Just 500 år är väl inget mål i sig, det kan ju bara ett regelbundet underhåll möjliggöra. Såvida man inte bygger huset i syrafast stål eller nåt. Men idén är att genom att sätta en lång livslängd, så kan man undvika material och metoder som man inte riktigt vet livslängden på. Och undvika metoder som, om de skulle misskötas i framtiden, skulle omöjliggöra en renovering.
Just grunden är ju kritisk. Som framgår av tråden, så är ju armeringsjärn en sådan faktor. Har man en gjuten platta, på vilken husets bärande konstruktion vilar så är den oerhört svår att åtgjärda utan att hela huset måste byggas om på nytt. I det gamla torpet som står kvar sedan 15-1600-talet så har golvet renoverats och gjorts om i omgångar. Detta har varit möjligt tack vare att golvet är helt fristående från timmerväggarna.
Om jag skulle välja en gjuten platta och handla upp en vanlig platta på mark och sen få en slarvig entreprenör, så är ju risken stor att plattan bara håller några årtionden. Jag lägger mycket tid och engagemang på husets bärande konstruktion (stolpverk i ek) m.m. och den kan hålla i århundraden (jämför gamla timmer- och korsvirkeshus i t.ex. Lavenham, England eller Rothenburg ob der Tauber, Tyskland). Då vore det ju synd om grunden för hela huset skulle minska livslängden.
Av tråden har ju nu blivit inspirerad att separare fundamentet för den bärande konstruktionen från den gjutna plattan. Kanske ett bättre alternativ än en traditionellt gjuten platta, istället är en grund baserad på skumglas (där man kommer åt avlopp och el mm) och därefter golvvärme och en platta av lera. Då har man ett golv som är renoverbart i framtiden. Det blir lite likt det mullbänksgolv som torpet har.
