Folk går genom vår hemfridszon - skyltar?

Tiderna har dock förändrats en del sedan 1991. Idag finns egendomsskyddet inskrivet i grundlagen på ett tydligare vis än vad som gällde då.

Enligt 2 kap. 15 § RF gäller att

Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Idag får du alltså först och främst klura på hur du ska formulera ditt angelägna allmänna intresse av att få staketet brutet och en passage för allmänheten öppnad för tillträde till fastighetsägarens egendom.

 

Nåja, inget som intresserar mig, om nu någon trodde det.
Jag själv anser ju inte att allemansrätten alls ger tillgång till området mellan huvudbyggnaden och vattnet, även om det kanske skulle kunna anses vara inom gråzonen. Så därför anser jag inte heller att staketet runt inte heller begränsar den rätt jag anser mig ha.

Jag tror dessutom att detta är någorlunda i paritet med majoritetens rättsuppfattning, dvs det är endast en minoritet som skulle tycka det var OK att dra in där mellan huset och vattnet och anse att det är deras rättighet.

Så just denna staketavgränsning stör inte mig, skulle jag vilja ner till vattnet just där skulle jag ändå röra mig ungefär där staketet slutar.

Men visst, staketet hindrar säkert en eller annan ärthjärna som annars skulle slå upp trangiaköket på trappan upp till huset. Själv har jag inget till övers för de som missbrukar rätten till att vara i skog och mark såpass att sådana här trådar måste startas och allemansrättens vara eller inte vara kan bli föremål för diskussion.
Om alla följde allemansrättens skyldigheter ordentligt så skulle typ nästan ingen se något problem.

 

Jag tror inte att man ska sr infarterna som väg, de leder ju ingenstans, och därmed blir de inte nödvändigtvis avgränsande för hemfridszon. Dock är ju ytan betydligt större än vad en hemfridszon ger rätt till, så avspärrningen lär ju finnas på annan grund.

 

Det angelägna allmänna intresset handlar om att marken (i stort) ska vara tillgängligt för allmänheten. Att göra undantag på den grundregeln gör att man urholkar rätten att röra sig fritt.
I just detta fall spelar det säkert in att Peter Wallenberg hade en förmögenhet på ca en miljard kronor och att det fanns ett kidnappningsförsök som tillfälligtvis hände när president Bush (den äldre) skulle komma på besök.
Så man kan ju säga att det fanns ett viss skyddsbehov av gården. Det är mycket möjligt att det trumfar allemansrätten, och jag har förståelse för det.
Sedan är det inte så att allemansrätten inte gäller alls om man har tillräckligt med makt och pengar
https://www.mitti.se/nyheter/en-epok-ar-over-pa-brevik/lmoay!269342/

Men för att ge ett perspektiv på hemfridszon och slott, har jag en flygfoto av Hjularöds slott (greveholm från julkalendern) Hemfridszonen avgränsas av vallgraven och är förvånansvärd liten. I resten av slottsparken är det fritt fram att promenera och ta en picknick om man vill.

Inloggade ser högupplösta bilder Logga in

 

Intressant historia om Wallenberg, där kan man snacka otur med timing för banditerna

Hmm, detta argument låter nästan som att marken exproprierats och numera utgör nationalpark.

Objektivt sett brukar ett angeläget allmänt intresse innefatta t.ex. byggande av väg, järnväg eller annan viktig samhällsfunktion på specifika fastigheter. I sådana fall anses det ok att bryta egendomsskyddet till förmån för det allmänna (mot ersättning). I exemplet ovan rörde det väl sig dock om en enskilds rätt att nyttja allemansrätten, och huruvida denna allemansrätt innebar rättighet att bryta stängsel och därmed en annan enskild fastighetsägares rätt till egendomsskydd. Jag har svårt att se hur någon enskild (eller t.o.m förening av något slag) skulle motivera tillträde till marken liknande den på bilden från några inlägg ovan. Olika uppfattning och argument i all ära, men man behöver isåfall bevisa att marken hållits öppen för allmänheten i minst 90 år tidigare.

Tyvärr tror jag begreppet allemansrätt är lätt att feltolka, eller t.o.m ibland används i vilseledande syfte.

Allemansrätten är en rättighet för den enskilde baserad på sedvana. Sedvanerätten, i sin tur, innebär att en viss bestämmelse som gång på gång godkänts och likformigt skett över längre tid utan invändning eller avbrott övergår till att uppfattas som skriven lag. Tidsperioden för detta har av HD bestämts till minst 90 år, men bör såklart ses mot ett historiskt perspektiv längre än så.

Om människor i minst 90 år haft tillträde till platsen samt utnyttjat denna i en sammanhängande period utan avbrott, och fastighetsägaren aldrig under denna tid framfört invändning, så har sedvanerätt uppstått och tillträde kan inte längre förbjudas. Därmed kan man säga att ”allemansrätten” uppstått och gäller.

Min uppfattning är att det blir lite fel att definiera allemansrätten och var denna rättighet slutar utifrån begreppet hemfridszon. Hemfridszon är ett straffrättsligt begrepp – inom denna zon kan man bli dömd för brott om man inte avlägsnar sig efter anmodan.

Allemansrätten är dock en sedvanerätt, dvs. ett avtalsrättsligt förhållande mellan människor (besökare och fastighetsägare). Det blir fel att definiera ett avtalsrättsligt förhållande utifrån vad som straffrättsligt inte är ok. Det innebär enligt min uppfattning att ganska grova övergrepp på både avtalsrätten och mänskliga relationer kan göras med stöd av "allemansrätten" innan fastighetsägaren kan sätta stopp för detta med hjälp av straffrätt.

Det är nästan som att t.ex. banken skulle behandla sina kunder utifrån principen att banktjänstemännen inte ska åka dit för bedrägeri eller trolöshet när de hanterar kundernas pengar. Mycket och många avtalsrättsliga övergrepp kan göras innan en banktjänsteman blir dömd för dessa brott, och då har nog kunderna lämnat för länge sedan.

Slottsherren (eller vad ägaren nu är) på Hjularöds slott har antagligen av egen fri vilja öppnat upp parken för att han tycker det är trevligt med gäster som strosar runt (i lagom utsträckning) och jag gissar att han därför inte upplever kränkning av sin hemfridszon, snarare än att människor tar sig rätten att sätta sig utanför vallgraven med hänvisning till att hemfridsbrott ej begås.

 

Finns det alltså ett prejudikat eller utlåtande från HD om just dessa 90 år?
Var hittar jag det?

 

NJA 2011 s. 109

Rättsfallet klargör hur HD ser på sedvanerätten utan att för den sakens skull nämna något om "allemansrätten". Att sedvanerätten dock reglerar allemansrätten, hoppas jag de flesta känner till.

Målet gällde huruvida 3 samebyar hade rätt att låta sina renar nyttja ett antal fastighetsägares egendom till vinterbete för sina renar och talan väcktes av fastighetsägarna som en negativ fastställelsetalan. Samebyarna fick då bevisa varför dom hade rätt till vinterbete på fastighetsägarnas egendom.

Nu var det ett tag sedan jag läste, och som jag minns domstolarnas motivering erhöll samerna denna rätt till största (eller stor) del genom den specifika lagstiftning som reglerar rennäringen - alltså inte genom sedvana. Men nu är jag ute på tunnare is än jag brukar...

Dock är mina formuleringar angående sedvanerätt hämtade från detta rättsfall. En annan fråga som berörs är också vilken bevisbörda man har i fråga om rättigheter man påstår sig ha enligt sedvanerätt.

 

Varför är allemansrätten en sedvanerätt? Är det inte mer en konceptuell uppfinning från 1940-talet?

 

Jag gissar att namnet "allemansrätt" introducerades i stadsbefolkningen vid denna tid du nämner i syfte att "marknadsföra" konceptet att varje människa har rätt till någon form av friluftsliv på andra människors egendom utan att behöva fråga först.

Ordet "allemansrätt" i sin egen bemärkelse innebär ju dock egentligen inga rättigheter för någon om man inte samtidigt kan hänvisa till speciallagstiftning eller "sedvanerätt"

Och speciallagstiftning angående vad som ingår i "allemansrätten" finns ju inte. Fritidsutredningen (som jag inte orkar leta fram nu) gav aldrig något resultat i lagstiftning mig veterligen, utan lagstiftaren tyckte väl att befintlig sedvanerätt var tillräcklig.

 

Sätt annars upp en skylt: Coronakarantän!

 

Det har ju varit vanligt och är väl fortfarande ganska förekommande att allmänna vägar eller i varje fall vägar med allmän trafik går över gårdar med byggnader på båda sidor så det är inte konstigt att det uppfattas så, men det verkar ju inte vara så i ditt fall så det gäller att du får folk att respektera detta. Om du inte behöver använda båda utfarterna frekvent tycker jag du ska stänga den ena med stängsel eller grind. Vägen blir då mer som en "garageinfart" och sådan brukar de flesta inte trava in på. Om myndigheterna bara bollar dig fram och tillbaka trots att det är klarlagt att det är din tomt och hemfrid ska råda tycker jag du ska sätta upp skyltar ändå. Tyvärr kommer många att strunta i dem men några kanske ger sig om du skäller ut dem ordentligt. Tala också med dem som äger och använder ridhuset. Du lär ju knappast kunna förbjuda pannlampor på den del av vägen där allemansrätt gäller, där får du nog nöja dig med att sätta upp skyltar som vädjar till folk, eller flytta kusarna till andra hagar och odla vall där i stället. Det får nog sägas vara oklokt att tävlingshästar avlas utan tanke på psykisk stabilitet. Kanske gå det att träna bort, polishästar klarar ju en hel del.

 

Så länge som staten taxerar och beskattar fastigheten som tomtmark borde staten också skydda den mot lovligt intrång. Om staten anser att delar av marken inte ska åtnjuta detta skydd får de väl se till att taxera dessa delar som jord/skogsbruksmark eller liknande.

 

Nu är det inte skattelagstiftningen som styr markanvändningen, men är du så säker på att det inte är en jordbruksfastighet? Det tror jag att det är. Och är det det inte så lever den nog på hpästgårdsundantaget, som ju är ett sätt för icke-kommersiell djurhållning att bli grund för fastighetsindelningen. Men som sagt, orsakssambandet är ändå inte att skattelagstiftningen borde styra det här.

 

Taxeringen avgör inte en fastighets ändamål enligt FBL. Skatteverket taxerar efter andra riktlinjer och brukar bland annat anse att om en fastighet är tillräckligt stor kan den taxeras som en lantbruksenhet (har för mig att gränsen går vid cirka 2 hektar, men där är jag något osäker, så jag brasklappar vad avser arealen). En utökad bostadsfastighet (även känd som "hästgårdar") är en bostadsfastighet i FBLs mening, även om skatteverket taxerat den som en lantbruksenhet. Däremot behöver en fastighet vara taxerad som en lantbruksenhet för att undantaget i PBL om att bygga kompletteringsbyggnader utan bygglov ska vara tillämpligt. Detta förändrar dock inte vad fastighetens ändamål anses vara enligt FBL.

Korrekt, skattelagstiftningen påverkar inte en fastighets ändamål enligt FBL. För att avgöra om det är en (lämplig) jordbruksfastighet eller inte finns ett antal parametrar att ta i beaktande. Främst ska jordbruksfastigheten vara så pass stor att i vart fall en person kan försörja sig på fastighetens brukande (eller om vi ska vara petiga, dennes huvudsakliga utkomst), jämför med 3:5 FBL samt s.19 i prop. 1993/94:27.

Hästgårdar är i formell mening att betrakta som bostadsfastigheter enligt FBL och behöver faktiskt inte omfatta just hästgårdar, det går att ha utökade bostadsfastigheter med ändamål som vedbrand eller mindre odling också.