Absolut, läste du om undantag från huvudregeln?D Daniel 109 skrev:
Där kan man ta bort gåvan från framtida arvsskifte genom att uppge det på gåvobrevet, och den är då inte med i någon framtida laglott.
Jag lade till och med den delen som ett citat i mess #29 för att du inte skulle kunna missa det, men du missade det helt ändå… hur kunde det hända?
Kan du inte bara säga att du inte kan någonting om detta?
Det börjar bli pinsamt.
Redigerat:
Det stämmer som sagt att man kan undvika att en gåva skall ses som förskott på arv genom att skriva ett gåvobrev, med formulering att gåvan inte skall räknas som förskott på arv. Det är lämpligt att skriva in liknade formulering i köpeavtal, ifall man köper ett hus av sina föräldrar. För att undvika att någon annan arvinge långt senare hävdar att priset var för lågt, och att affären därför skall ses som förskott på arv.
Men jag tror att regeln är mer komplicerad än så. En kollega hade köpt ett hus av sin pappa med just den formuleringen. Det tog ändå 3 år i domstol att avgöra att det inte var förskott på arv. Jag tror att det handlade om att hans syskon försökte få det till att förskottet (som inte var ett förskott) var så stort att det inkräktade på deras laglott. Det lyckades dock inte. Den ena klagande brodern var för övrigt ”hög jurist”, tänk justitieråd, men Inter riktigt det, så det bör ha funnits någon substans i deras försök.
Så vill man ha en sådan klausul och vara säker på att den fungerar så bör man nog konsultera en advokat.
Men jag tror att regeln är mer komplicerad än så. En kollega hade köpt ett hus av sin pappa med just den formuleringen. Det tog ändå 3 år i domstol att avgöra att det inte var förskott på arv. Jag tror att det handlade om att hans syskon försökte få det till att förskottet (som inte var ett förskott) var så stort att det inkräktade på deras laglott. Det lyckades dock inte. Den ena klagande brodern var för övrigt ”hög jurist”, tänk justitieråd, men Inter riktigt det, så det bör ha funnits någon substans i deras försök.
Så vill man ha en sådan klausul och vara säker på att den fungerar så bör man nog konsultera en advokat.
Det du visar bekräftar att det går utmärkt att skriva bort värdefulla saker från laglotten.H hempularen skrev:
Att jurister driver case de aldrig kan vinna är absolut inget nytt.
Frågan är mer när @Daniel 109 tänker göra sin pudel. Antagligen aldrig. 😊
Redigerat:
Går utmärkt genom planering att fördela föräldrars "kapital" utifrån deras vilja om det görs när båda är i livet. Finns så många sätt att göra det att det är meningslöst att gå in på detaljer utan det räcker med att konstatera att det går.
Däremot om någon avlider blir det mera komplext och måste utgå från varje enskilt fall.
Däremot om någon avlider blir det mera komplext och måste utgå från varje enskilt fall.
Tror ni pratar förbi varandra lite. Man kommer inte undan vinstskatten, men vid t.ex. arv så behöver den inte betalas direkt. Man övertar fastigheten till den avlidnes inköpspris, betalar ingen vinstskatt just nu, men måste betala full vinstskatt om/när man själv säljer fastigheten.K kortis skrev:
Så en kåk kan vara värd t.ex. 5 miljoner när man ärver den, men om/när man säljer den måste man betala vinstskatt på allt över vad den ursprungligen köptes för.
D Danne824 skrev:
Det är nog tjugo år sen arvs och gåvoskatten avskaffades, vissa (som @Danne824) verkar fortfarande ha det svårt att förstå att det inte uppstår nån vinstskatt vid en gåva, den nye ägaren övertar helt enkelt de gamla ägarnas egendom skattefrittF fribygg skrev:
Om och när den nye ägaren sedan avhändar sig gåvan nån gång i en framtid kan ju givetvis en vinst (eller förlust) uppstå, men det har ju inget med gåvan att göra och ev vinst beskattas då.
Jag tror det viktigaste här är att barn 2 tar ett seriöst samtal med föräldrarna.
Som jag tolkar det så är barn 2 den som mer frekvent är i kontakt med föräldrarna, medan barn 1 har mindre kontakt, men kanske större saker när kontakt finns. Det är extremt vanligt att man inte uppskattar det man har tillgång till hela tiden så mycket som man borde och det kan vara lämpligt att göra föräldrarna medvetna om det, om de inte ser det själva. I vår familj är vi 4 barn som under olika perioder i livet har hjälpt föräldrarna olika mycket, baserat på hur livet i övrigt ser ut. Just nu är min syster med mamma (pappa har gått bort) väldigt ofta, och jag lite mer sällan. Det innebär att syrran får mer skit från mamma, medan mamma blir glad när jag kommer på besök eller när hon får komma till mig. Det blir som vardag och julafton för ett barn. Här försöker jag då att förklara för mamma att jag inte på något sätt är bättre eller mer (eller för all del mindre) värd än min syster, och att hon måste uppskatta henne också. Det kommer barn 1 i TS familj inte göra som jag uppfattar det, men det är viktigt att barn 2 talar om att det känner sig "osynlig" i jämförelse.
Om det är så att föräldrarna inte själva besöker landstället längre, så är det bästa kanske att sälja det, så slipper man en massa problem. Vill barn-1 ha landstället, så är det bara att delta i budgivning som övriga intressenter. Så gjorde mina föräldrar för att slippa diskussioner om hur mycket det var värt, vem/vilka som kunde använda det när och hur. Så länge det var deras så var vi alltid välkomna, men de var noga med att påpeka att det var deras ställe om det någon gång blev diskussion om vem som skulle dit vilken vecka på semestern.
Sen måste man vara tydlig med föräldrarna att deras saker och deras pengar gör de vad de vill med, det har inte barnen med att göra. Vill de spendera sina pengar så har de full rätt att göra det.
Min mormor försökte spela ut folk mot varandra och styra och kontrollera människor genom att prata om arvet, "Om du kommer och hjälper mig med det här ska du få ärva X", "Om du inte hjälper mig med det här kommer jag stryka dig ur testamentet" etc. När hon försökte det med mig så sa jag "Det är dina pengar, du gör vad du vill med dem. Du kan skänka bort allt, du kan resa för dina pengar, du kan testamentera dem var du vill. Det är dina pengar, inte mina.". Hon blev lite paff och sa sen "Menar du att jag får resa för mina pengar, även om det då blir ett mindre arv?". Jag svarade "Självklart" och sen den dagen försökte hon aldrig med manipulera mig med arvsdiskussioner. Samtidigt så tror jag det var en ögonöppnare för henne att få höra att hon faktiskt fick använda sina pengar som hon ville.
Som jag tolkar det så är barn 2 den som mer frekvent är i kontakt med föräldrarna, medan barn 1 har mindre kontakt, men kanske större saker när kontakt finns. Det är extremt vanligt att man inte uppskattar det man har tillgång till hela tiden så mycket som man borde och det kan vara lämpligt att göra föräldrarna medvetna om det, om de inte ser det själva. I vår familj är vi 4 barn som under olika perioder i livet har hjälpt föräldrarna olika mycket, baserat på hur livet i övrigt ser ut. Just nu är min syster med mamma (pappa har gått bort) väldigt ofta, och jag lite mer sällan. Det innebär att syrran får mer skit från mamma, medan mamma blir glad när jag kommer på besök eller när hon får komma till mig. Det blir som vardag och julafton för ett barn. Här försöker jag då att förklara för mamma att jag inte på något sätt är bättre eller mer (eller för all del mindre) värd än min syster, och att hon måste uppskatta henne också. Det kommer barn 1 i TS familj inte göra som jag uppfattar det, men det är viktigt att barn 2 talar om att det känner sig "osynlig" i jämförelse.
Om det är så att föräldrarna inte själva besöker landstället längre, så är det bästa kanske att sälja det, så slipper man en massa problem. Vill barn-1 ha landstället, så är det bara att delta i budgivning som övriga intressenter. Så gjorde mina föräldrar för att slippa diskussioner om hur mycket det var värt, vem/vilka som kunde använda det när och hur. Så länge det var deras så var vi alltid välkomna, men de var noga med att påpeka att det var deras ställe om det någon gång blev diskussion om vem som skulle dit vilken vecka på semestern.
Sen måste man vara tydlig med föräldrarna att deras saker och deras pengar gör de vad de vill med, det har inte barnen med att göra. Vill de spendera sina pengar så har de full rätt att göra det.
Min mormor försökte spela ut folk mot varandra och styra och kontrollera människor genom att prata om arvet, "Om du kommer och hjälper mig med det här ska du få ärva X", "Om du inte hjälper mig med det här kommer jag stryka dig ur testamentet" etc. När hon försökte det med mig så sa jag "Det är dina pengar, du gör vad du vill med dem. Du kan skänka bort allt, du kan resa för dina pengar, du kan testamentera dem var du vill. Det är dina pengar, inte mina.". Hon blev lite paff och sa sen "Menar du att jag får resa för mina pengar, även om det då blir ett mindre arv?". Jag svarade "Självklart" och sen den dagen försökte hon aldrig med manipulera mig med arvsdiskussioner. Samtidigt så tror jag det var en ögonöppnare för henne att få höra att hon faktiskt fick använda sina pengar som hon ville.
Men snälla rara,F fribygg skrev:
Arvskatt är något helt annat, jag förstår att du blandar ihop det inte lätt för lekmän att förstå juridik.
Vinstskatt tar man på vinsten vid försäljning på tex en fastighet eller aktier.
Jag ska försöka förklara så du förstår.
Du köper en fastighet för 1 kr år 1980, du säljer fastigheten 2024 för 10 kr. Staten vill ha skatt på din vinst dvs mellanskillnaden på ingångsvärdet och försäljningsvärdet 9 kr.
Nu tänker vissa att men vad bra då lurar vi staten och skänker bort fastigheten, visst men ingångsvärdet är fortfarande 1 kr och vinstskatten vilar latent tills den som fått gåvan avyttrar fastigheten och får då betala den vinstskatt som då uppstår.
Därför vid en gåva/förskott på arv ska vinstskatten räknas ut på skiftesdagen och i det här fallet avräknas på värdet på fastigheten.
I annat fall ligger det som latent skuld i ett framtida dödsbo.
Inte direkt rocket science, borde väl ändå även du kunna lista ut.
Och den familjejuristen som lyckas snuva staten på pengar borde ändra sin inriktning till skattefrågor, de har bra mycket högre arvoden än en familjejurist som det finns ett överflöd av.
Kilrain skrev:
För att förklara det enkelt så du fattar Danne. Vid en gåva uppstår ingen vinst, vid en försäljning kan förlust eller vinst uppstå.D Danne824 skrev:
Gåvoskatten avskaffades 2005 så det är inte direkt några nyheter.
Att man övertar tidigare ägares ingångsvärde är vi överens om, och förhoppningsvis oxå att det är en försäljning och inte en gåva som utlöser beskattning?
Den första delen var rätt, men inte det på slutet.D Danne824 skrev:
Vid en gåva blir en framtida vinstskatt gåvomottagarens huvudvärk, det ligger inte någon ”latent skatt” kvar i ett dödsbo. I och med gåvobrevet försvinner gåvan helt från gåvogivaren om det är formulerat att inte vara något förskott på arv. Den kommer då inte att vara med i något framtida dödsbo eller ingå i någon laglott.
Ja, tror du något annat så trollar du. 🤡
Vi har inte haft någon gåvo och arvsskatt på många herrans år i Sverige.
Japp den texten finns, men ett sådant gåvobrev kommer att klandras om gåvan utgör en större del av ett dödsbo.Nissens skrev:
Det är inte bara att läsa en text, det är viktigt också att förstå när man kan använda lagrummet och vad som kommer att ligga till grund för en framtida tvist som inte den som har fått gåvan kommer gå segrande ut.
Vilket inte heller påstås i stycket du citerar...