Kommunalarbetaren ges ut av fackförbundet Svenska kommunalarbetareförbundet så det har verkligen inte en enskild kommun med att göra.fia_mstd skrev:
Av upplagan på ungefär en halv miljon är det nog en mycket liten andel som går till dem.
Oansvarigt med reklam för lån osvsett, absolut värst till barn och ungdomar men tänk ett totalförbud för reklam angående lån och krediter, samma ska givetvis gälla för spelande också. Behöver du låna till något kommer absolut alternativet finnas kvar, men utan reklam tror jag en stor del av de extremt spontana inköpen blir färre.
Klarna t.ex, extremt bra idé sett ur ett företags sida, så mycket enklare handla på faktura än tidigare.. snygg design har dom också.. men så extremt enkelt det blir att delbetala något, att handla på kredit. Köpa något man inte har råd med men sprider ut det på flera månader.. sen händer något oväntat och du har inte råd betala enligt plan. Kostnaderna skenar och du är fast i karusellen, i värsta fall alltså.
Vi är så lättmanipulerade egentligen, vill ha det finaste, äta allt som går och gärna åka taxi från dörr till dörr, om hjärnan får bestämma alltså.. måste vända tankesättet
Klarna t.ex, extremt bra idé sett ur ett företags sida, så mycket enklare handla på faktura än tidigare.. snygg design har dom också.. men så extremt enkelt det blir att delbetala något, att handla på kredit. Köpa något man inte har råd med men sprider ut det på flera månader.. sen händer något oväntat och du har inte råd betala enligt plan. Kostnaderna skenar och du är fast i karusellen, i värsta fall alltså.
Vi är så lättmanipulerade egentligen, vill ha det finaste, äta allt som går och gärna åka taxi från dörr till dörr, om hjärnan får bestämma alltså.. måste vända tankesättet
Månadsbetalning skall man nog säga för att vara helt korrekt. Men vi kan se. Tittar jag på vad Booli värderar mina föräldrars hus till så åker en köpare på en månatlig räntebetalning på 1700 kr om man lånar hela beloppet. Och då hör det till att marken värderats upp därför att denna råkar ligga i en stad. Hade den legat i en avfolkningsort hade det blivit betydligt mindre. Huset är 78 kvm. Dom hade inte råd att bygga så stort förr.S Sir Duke skrev:
Förr var det vanligt med annuitetslån. Då skulle månadsbetalningen bli 4500, med amortering på 40 år.
Sedan tillkommer driftskostnader. För 6500/mån drar man runt denna i betalning. (Sedan får man naturligtvis räkna med utgifter för renovering/modernisering). Ett hushåll med gemensam bruttolön på 31 kSEK/månad klarar av denna.
Numera har dock staten rest hinder för detta. Och både kräver stor kontantinsats och kraftig inledande amortering. Det är precis tvärtemot hur det var förr. När det var i slutet man amorterade mer.
Sedan är det inte så att banken lånar ut till folk och åker på massiva kreditförluster som aktieägarna åker på att betala. Tvärtom är kreditförlusterna mikroskopiska. Låntagarna betalar tvärtom mangrant sina skulder.
Förstår inte var vanföreställningen att folk inte skulle betala sina skulder kommer ifrån. Den som påstår det har uppenbarligen inte tittat i bankernas årsredovisningar.
Sedan detta med amortering. Finns det något tungt skäl till att föräldrarna skall dö med 7-8 miljoner sparade i bostaden som barnen skall ärva??
Varför skulle föräldrarna hålla på och snåla och spara för att skänka stora belopp till barnen? Varför skulle inte föräldrarna kunna få konusumera upp sina inkomster?
Jag förstår inte denna extrema fanatism kring att barnen skall snika till sig så mycket från föräldrarna.
Visst kan det vara rimligt att amortera ned skulden något. Men det kan väl stanna vid 50%.
För nyproduktion utgick räntesubventioner. Man var garanterad en låg ränta. Och staten subventionerade ränteskillnaden. (I praktiken beskattade man landsbygden och delade ut i städerna). Denna garantiränta steg med ca .5% per år, tills man kom till marknadsränta. Tror den startade på ca 3%. Och det var ganska bra när bolåneränta kanske låg på 12%.H hempularen skrev:
Regeringen Bildt tog bort detta i början på 90-talet. I och med att nyproduktion och existerande bostäder nu fick samma ränta så innebar det dels att nyproduktion blev väldigt sparsam och att befintliga bostäder fick stiga i pris tills man kom ifatt produktionskostnaden.
Detta är ett av skälen till att bostadspriser stigit en hel del sedan början på 90-talet.
En bra beskrivning varför bankerna skyfflar ut billiga pengar!!
Frågan är vad som händer när de nutida husens tekniska livslängd är nådd och lånen finns kvar. Sisådär 40-50 år efter byggnadsåret.D daVinci skrev:
Huset har tjänat ut och måste rivas men med tomten och rivningshuset följer en skuld på tre miljoner. Ingen kan köpa ett sådant hus så gamlingarna kan inte sälja det och när de dör har ingen arvinge råd att ärva och dödsboet sätts i konkurs.
I Finland finns det statistik som klart och tydligt påvisar att personer som inte har fastighetsägande föräldrar (betyder skuldfritt eller lågt skuldsatt ägande som kan ärvas) endast i undantagsfall kan bygga upp ett sådant välstånd att de kan skaffa sig en fastighet själva.
Helt enkelt så behövs det en bas för att komma sig upp i livet och en fastighet som ärvs från generation till generation är en mycket bra sådan bas.
Några tankefel här:H heimlaga skrev:
* Det som köps är en tomt och en byggnad. Byggnaden må förfalla men tomtens värde följer betalviljan för att bo på den platsen. Gamla tomter är ofta bra tomter, med bra läge, planerade och har redan kommunala anslutningar. Dvs de kommer att ha relativt högt pris givet att de inte är i extrema avfolkningsorter.
* Som tidigare nämnt är det få byggnader som rivs. De jag ser rivas är små hus på dyra tomter där folk vill bygga en större finare villa. (Fö är mina föräldrars hus ca 60 år och lär stå utan problem 60 år till).
* Om skulden inte ligger en hygglig bit under marknadspris så kommer långivaren kräva amortering. Så den beskrivna situationen kommer inte att uppstå. Finns inte på kartan att långivaren inte ser till att en försäljning av panten löser skulden.
* När jag dör är det rimligt att barnen säljer huset. Dom bor troligen utomlands i olika länder. Varför skulle dom ha kvar mitt hus och bohag. Bara sälja och ta köpeskillingen och amortera av sin skulder, om dom har några.
När siste föräldern dör så är barnen troligen runt 55-60 år och borde ha god ekonomi. Varför skall dom då kräva att föräldrarna skall ha sparat ihop mångmiljonbelopp. Jag förstår inte den snikenheten i att föräldrarna skall amortera ned till 0.
Att hålla skulden på ca 50% av marknadspris verkar ganska rimligt. Den kapitalutgiften får dom i alla fall betala ifall dom hyr, då fastighetsbolaget lär ha ungefär den belåningen.
Att amortera ner sina lån innan man går i pension har inget med ev arv att göra utan det faktum att efter man slutat arbeta så blir inkomsten lägre. Kan man då bo i stort sett gratis kan man som pensionär leva ett ekonomiskt gott liv dom sista 25 - 35 åren. Skulle man inte orka med att bo i villa så kan man sälja huset och lätt köpa det boende som man vill ha och fortfarande ha råd med lite guldkant på tillvaron.
Snarare missuppfattningar än tankefel:D daVinci skrev:
* Utanför storstädernas centrala delar och finaste förorter är tomtvärdet obetydligt i förhållande till husvärdet, En villatomt kan inte vara värd miljoner kronor när huset är kaputt. Är tomten det har ingen råd att bygga på den.
*De husen som nu är 60-70-80 år gamla var i allmänhet byggda för en betydligt längre teknisk livslängd än flertalet av dagens hus.
*Det är inte alla ovanligt här i Finland i dag att folk har fastigheter som inte går att sälja för lånesumman. Somliga tvingas sälja för priset som de kan få och fortsätter sedan amortera på den överskjutande delen av lånet på huset som de inte längre äger.
När fastighetspriserna sjunker under en kris är det normalt att bankerna kräver stora amorteringar och de fastighetsägare som inte klarar det just då förlorar sina hus. Banken tar huset och säljer det för det nya låga marknadspriset och sedan måste låntagaren amortera allt utom lagstadgat existensminimum varje månad tills den kvarvarande skulden är betalad.
Jag känner en mycket duktig och företagsam karl som höll på och amorterade på det viset i 20 år efter att banken sålde hans fastighet. Förövrigt finns det många mindre duktiga eller mindre tursamma än han som är i dag amorterar på fastigheter som banken sålde i början på 90-talet.
*Här i trakten är det ganska vanligt att då gammelfolket dör så löser något barn eller oftare barnbarn ut de övriga arvingarna ur fastigheten och flyttar in. En får en fastighet till nedsatt pris och de övriga kan använda sitt utlösen som startkapital för egna fastigheter. Ibland går fastighetsinnehavet att dela så att flera arvingar får en andel som passar deras behov.
Sedan är det ju olika vad man gör med lösöret. Somliga vill ha ut sin arvedel i pengar så de säljer sin andel och somliga vill ha ut den i lösöre. Ofta låter barnen sin andel i lösöret gå direkt till barnbarn som är i den åldern att de bildar hem.
Eftersom begagnat lösöre i allmänhet värderas lågt kan det vara en mycket god affär för en ung människa att få bohag i arv. Det är stora pengar man sparar och så kan man få möbler och husgeråd och verktyg och maskiner som annars är helt utom räckhåll ekonomiskt.
Jag har ett halvt bohag som jag ärvde av morfar och mormor. Det står nedpackat tills jag får mitt liv på fötter ekonomiskt och kan bilda eget hushåll. En del av möblerna skulle jag aldrig någonsin ha råd att köpa och det tar en jäkla massa dyrbar tid att gå till skogs och hugga ned några björkar och såga till plankor och torka och snickra möbler av dem. Där finns kastruller och pannor och porslin och mycket annat.
Skulle jag ha sålt allt det bohaget till en handlare skulle jag ha fått motsvarande ett par tusen kronor för alltihop. Där ser du ett mycket gott skäl till att ta vara på ärvt bohag. Pengar. Jag vann motsvarande några månadslöner på skillnaden mellan försäljningspris och inköpspris.
Jag anser att det är snikenhet när en generation som själva i allmänhet har ärvt ett och annat efter sina skuldfria eller åtminstone lågt belånade föregångare gör sina barn och barnbarn arvlösa.
Att hus som byggdes för 50-60-70 år sedan skulle vara byggda för en längre livslängd är rena fantasier. Hur det är i Finland vet jag inte men hur det är nu och hur det har varit här hos oss har jag en rätt klar bild av och jag vill med bestämdhet påstå att dagens hus INTE kommer att "leva" under kortare tid än hus byggda för 50 år sedan. Kvaliteten och kontrollerna gör dagens hus betydligt bättre ur alla synvinklar.
Och när det gäller snikenhet och arv vill jag tala om att det finns gott om folk som liksom jag varken har ärv hus eller bohag utan helt på egen hand skaffat det jag nu har.
Och när det gäller snikenhet och arv vill jag tala om att det finns gott om folk som liksom jag varken har ärv hus eller bohag utan helt på egen hand skaffat det jag nu har.
