Om TS anser huspriserna för höga så kan ju TS köpa sig en tomt någonstans och anlita folk att bygga ett hus. Tyvärr lär TS då konstatera att det inte blev billigare än att köpa likvärdig befintligt hus. Hade det blivit billigare så hade priserna på befintliga bostäder varit lika mycket lägre.
En annan sak värd att nämna är att när man köper hus så köper man (vanligen) två saker. Byggnaden och tomten. Priset på byggnaden varierar inte speciellt mycket över landet. Men det gör tomten. Vill man bo där andra vill bo så blir det den som betalar mest som köper där.
Den här tomten kostar inte så mycket. Bra tillfälle för den som anser bostadspriserna för höga. https://www.hemnet.se/bostad/tomt-bodas-hofors-kommun-stegvagen-10-11278095
Här är en tomt som kostar lite mer:
https://www.hemnet.se/bostad/tomt-danderyd-nora-danderyds-kommun-edsviksvagen-66-68-12920336
En annan sak värd att nämna är att när man köper hus så köper man (vanligen) två saker. Byggnaden och tomten. Priset på byggnaden varierar inte speciellt mycket över landet. Men det gör tomten. Vill man bo där andra vill bo så blir det den som betalar mest som köper där.
Den här tomten kostar inte så mycket. Bra tillfälle för den som anser bostadspriserna för höga. https://www.hemnet.se/bostad/tomt-bodas-hofors-kommun-stegvagen-10-11278095
Här är en tomt som kostar lite mer:
https://www.hemnet.se/bostad/tomt-danderyd-nora-danderyds-kommun-edsviksvagen-66-68-12920336
Jag ser att det talas en del om räntor i tråden. Var de tar vägen i framtiden vet vi inte. Men två saker kan väl sägas.
* Det är kanske inte dagens låga räntor som är det onormala. Utan istället den högre räntan under höginflationsåren med fast växelkurs.
* Det finns ett stort sparbehov i de flesta länder, i och med att livslängden ökar. Pensionskapitalet behöver bli större. Men det finns inte lika mycket tillgångar att spara i. Det har sänkt räntorna de senaste 30 åren. Och även om skulderna stiger räcker inte tillgångarna i många länder. Utan sparandet måste gå utanför nationsgränserna. Dvs räkna med låga räntor de närmaste 50 åren, såvida inte något katastrofalt händer som sänker vår livslängd eller levnadsstandard.
I Sverige är privat pensionssparande dubbelbeskattat. Det kan göra att en del "pensionssparar" i bostaden i stället.
* Det är kanske inte dagens låga räntor som är det onormala. Utan istället den högre räntan under höginflationsåren med fast växelkurs.
* Det finns ett stort sparbehov i de flesta länder, i och med att livslängden ökar. Pensionskapitalet behöver bli större. Men det finns inte lika mycket tillgångar att spara i. Det har sänkt räntorna de senaste 30 åren. Och även om skulderna stiger räcker inte tillgångarna i många länder. Utan sparandet måste gå utanför nationsgränserna. Dvs räkna med låga räntor de närmaste 50 åren, såvida inte något katastrofalt händer som sänker vår livslängd eller levnadsstandard.
I Sverige är privat pensionssparande dubbelbeskattat. Det kan göra att en del "pensionssparar" i bostaden i stället.
+1D daVinci skrev:
Enligt mig en perfekt deduktion av läget. Att tongångarna här inne ofta inkluderar en sorts fantasi om att ett ränteläge norr om 5% är normalt är sprunget ur den tid många av dessa personer växte upp och kom ihåg när de eller deras föräldrar hade höga räntor. Jag förstår också att lika lite som att jag kan utföra en operation på någon så kan den läkaren lika lite om makroekonomi som mig, alla har vi en profession och min råkar vara just makroekonomi med fokus på kapitalflöden (dvs räntor och växelkurser). Nominell ränta är endast intressant att titta på när vi har en stabil penningpolitik, annats får vi titta på realränta. Och realräntan kommer att vara negativ under lång tid framöver (självklart kan det komma små chocker till systemet som under kort tid medför positiva realräntor). En stor grund till detta är att växelkurserna är ett ypperligt instrument att fånga upp ojämnheter mellan länder, inom gemensam valuta kan det bli knas och då riktigt knas om inte penning och finanspolitiken sammanverkar (typ Grekland).
Så istället för att fokusera på räntan (som i sin tur har inflationen i släptåg) så fokuserar man på inflationen och räntan är till för att få en stabil penningtillväxt.
Summa summarum. Räntan pre 90 talet har lika lite att göra med dagens ränta som ångmaskiner. Vi är i en helt ny ekonomi som omöjliggör högre räntor under annat än väldigt korta perioder då växelkursmekanismen är satt ur spel
Mina föräldrar köpte ett billigt hus och gjorde större delen av renoveringsarbetet själva och amorterade så mycket de kunde. Därför hann de precis bli skuldfria i tid tills pappa blev arbetslös vid 57 års ålder. Trots idogt arbetssökande var det helt omöjligt att få ett nytt arbete för en ingenjör i den åldern.
-Tack vare det kunde de behålla huset.
-Tack vare det kan de ha ett mer meningsfullt pensionärsliv på en plats där de trivs.
-Tack vare det hade jag tillgång till uthus och utrymmen och billig inkvartering så jag kunde skaffa mig arbete i egen regi då jag blev arbetslös. Skulle inte föräldrarna ha haft uthus som jag till viss del kunde använda skulle jag inte ha haft råd med utrymmena som behövdes (utrustningen åt upp allt investeringskapital) så jag hade tvingats lägga om mitt liv till evigt arbetslös socialbidragstagare. Som så många andra i min generation i Finland
-Tack vare det kunde jag flytta hem tillbaka då ryggen havererade. Alternativet hade varit att bo på hyra och betala hyran med besparingar och sedan sälja verktygen och betala hyran med dem och sedan få socialbidrag. Sjukdagpenningen på 480 euro i månaden efter skatt räcker inte till både hyra och uppehälle och vårdavgifter. Som socialbidragstagare får man inte äga ens så mycket pengar att man har råd att pendla till arbetet man har fått fram tills första lönedagen så det skulle ha varit omöjligt att någonsin bli annat än socialbidragstagare. Det är många som lever så och finner sig i det men jag vill inte gå och drälla i 30 år fram till pensionen.
-Tack vare föräldrarnas uthus och verktygen och en del av besparingarna som jag har kvar har jag kunnat köpa kasserade snickerimaskiner för skrotpris och renovera dem som terapi någon timme om dagen vid sidan av sjukgymnastiken. Småningom tillfrisknar jag och när ryggen tål det är jag färdigt utrustad för att starta snickeri. Då kan jag försörja mig själv i stället för att leva på bidrag för evigt.
Jag ser mycket tydliga tecken på att Sverige följer Finland i spåren på vägen mot fattigdom och ojämlikhet. Med andra ord är risken mycket stor att de som är barn i Sverige i dag kommer att bli vuxna på en minst lika mager arbetsmarknad med minst lika hård utslagning som vi har i Finland i dag.
Då är det bra att veta att tillgång till föräldrarnas skuldfria uthus och möjlighet att bilda gemensamt hushåll med föräldrarna för att sänka kostnaderna ofta innebär skillnaden mellan att kunna ta sig på fötter och bygga upp ett liv åt sig eller att fastna i evig egendomslöshet på socialbidrag.
Det här är min erfarenhet.
-Tack vare det kunde de behålla huset.
-Tack vare det kan de ha ett mer meningsfullt pensionärsliv på en plats där de trivs.
-Tack vare det hade jag tillgång till uthus och utrymmen och billig inkvartering så jag kunde skaffa mig arbete i egen regi då jag blev arbetslös. Skulle inte föräldrarna ha haft uthus som jag till viss del kunde använda skulle jag inte ha haft råd med utrymmena som behövdes (utrustningen åt upp allt investeringskapital) så jag hade tvingats lägga om mitt liv till evigt arbetslös socialbidragstagare. Som så många andra i min generation i Finland
-Tack vare det kunde jag flytta hem tillbaka då ryggen havererade. Alternativet hade varit att bo på hyra och betala hyran med besparingar och sedan sälja verktygen och betala hyran med dem och sedan få socialbidrag. Sjukdagpenningen på 480 euro i månaden efter skatt räcker inte till både hyra och uppehälle och vårdavgifter. Som socialbidragstagare får man inte äga ens så mycket pengar att man har råd att pendla till arbetet man har fått fram tills första lönedagen så det skulle ha varit omöjligt att någonsin bli annat än socialbidragstagare. Det är många som lever så och finner sig i det men jag vill inte gå och drälla i 30 år fram till pensionen.
-Tack vare föräldrarnas uthus och verktygen och en del av besparingarna som jag har kvar har jag kunnat köpa kasserade snickerimaskiner för skrotpris och renovera dem som terapi någon timme om dagen vid sidan av sjukgymnastiken. Småningom tillfrisknar jag och när ryggen tål det är jag färdigt utrustad för att starta snickeri. Då kan jag försörja mig själv i stället för att leva på bidrag för evigt.
Jag ser mycket tydliga tecken på att Sverige följer Finland i spåren på vägen mot fattigdom och ojämlikhet. Med andra ord är risken mycket stor att de som är barn i Sverige i dag kommer att bli vuxna på en minst lika mager arbetsmarknad med minst lika hård utslagning som vi har i Finland i dag.
Då är det bra att veta att tillgång till föräldrarnas skuldfria uthus och möjlighet att bilda gemensamt hushåll med föräldrarna för att sänka kostnaderna ofta innebär skillnaden mellan att kunna ta sig på fötter och bygga upp ett liv åt sig eller att fastna i evig egendomslöshet på socialbidrag.
Det här är min erfarenhet.
Tro det eller ej men det är faktiskt inte sant. Räntan kan sänkas ytterligare men har mer och mer begränsad effekt på marginalen.fia_mstd skrev:
Problemet är snarare motsatt, vi är i en högkonjunktur med väldigt låga räntor. Senast vi var i en högkonjunktur var räntan 2% högre. Hur motverkar vi nästa lågkonjunktur? Det kommer behövas penningpolitiska åtgärder men om räntekortet nästan är utspelat hur får vi då fart på ekonomin. Där är det stora problemet, vi kommer behöva sänka räntan ännu lägre, inte att räntan kommer gå upp
Det finns väl iofs fler sätt att stimulera ekonomin, om det behövs, sänk momsen.
Sänkt moms stimulerar bara konsumtion samtidigt som ”staten” betalar kalaset och det på en inhemskt marknad som endast har 10 milj invånare. Har väldigt liten påverkan totalt sett. Det behövs stimulerade investeringar för att komma ut ur konjunktursvackor och där spelar räntan extremt stor roll.H hempularen skrev:
Jag skulle säga ni behöver inte oroa er om räntorna så mycket, ännu, om det börjar märkas i världen att saker och ting börjar förändras ordentligt så då kan man börja fundera... Räntan har ju sammanband med inflationen och inflationen styrs egentligen av den stora massans förmåga till konsumtion. Någonting som vi jobbat hårt att ta livet av sedan 70 talet. Hela det ekonomiska systemet byggdes om på 70 talet för att kombatera inflation och arbeta för prisstabilitet. Det ledde till en decoupling mellan löner och produktivitet som hade följt varandra sen VK2.
Med givmilda lån / billig kredit lappade vi över de gapande hålen tills 2008 då allt kraschade samman. Då tog sötebrödstiderna slut och har inte kommit tillbaka ännu idag för de mesta västländer. De stora institutionerna har pumpat in 14 biljoner i världsekonomin utan att se en glimt av inflation någonstans... gamla visor funkar inte längre...
Så räntorna kommer sannolikt förbli låga tills folk folk i överlag börjar få högre löner och inte bara små ökningar heller. Tills dess är vår köpkraft stor del baserat på billig kredit, någonting som ännu funkar i Sverige mer än i övriga världen. Sverige har varit ett litet unikum. Så utan någon större omvälvning i världen, vilket kanske händer iom allt flera människor är missnöjda med dagens system, så är vi en period som ekonomer kallar för "secular stagnation" eller "secular stability" som Mark Blyth föredrar kalla den. Mild tillväxt, låg inflation och låga räntor i en lång tid.
http://www.e-ir.info/2016/08/13/interview-mark-blyth/
Med givmilda lån / billig kredit lappade vi över de gapande hålen tills 2008 då allt kraschade samman. Då tog sötebrödstiderna slut och har inte kommit tillbaka ännu idag för de mesta västländer. De stora institutionerna har pumpat in 14 biljoner i världsekonomin utan att se en glimt av inflation någonstans... gamla visor funkar inte längre...
Så räntorna kommer sannolikt förbli låga tills folk folk i överlag börjar få högre löner och inte bara små ökningar heller. Tills dess är vår köpkraft stor del baserat på billig kredit, någonting som ännu funkar i Sverige mer än i övriga världen. Sverige har varit ett litet unikum. Så utan någon större omvälvning i världen, vilket kanske händer iom allt flera människor är missnöjda med dagens system, så är vi en period som ekonomer kallar för "secular stagnation" eller "secular stability" som Mark Blyth föredrar kalla den. Mild tillväxt, låg inflation och låga räntor i en lång tid.
http://www.e-ir.info/2016/08/13/interview-mark-blyth/
Mark är ingen bristvara i sverige, dock är det inte heller någon brist på människor som vill bo på samma ställe.P pwb skrev:
Mindre än 3% av sveriges yta är bebyggd.
