Det är inte frågan om "äganderätt". Vi talar om "servitutsrätt", Inte sant?D Daniel 109 skrev:
Nja, har man servitutsrätt att göra en anläggning på annans mark då äger man anläggningen, och har rätt att bestämma över den. Här tycks det ju handla om en rätt att transportera sig över annans mark. Inte att ha en anläggning på annans mark. Förstår du vad jag försöker säga?
Jag tycker mig förstå att du menar att härskande fastighet skulle ha en svagare eller starkare rätt beroende på om vägen är byggd av dess ägare eller ej. Men någon sådan skillnad gör inte lagen.D Daniel 109 skrev:
Tvärtom formulerar JB 14 kap 6§ inte bara en rätt utan en skyldighet för härskande fastighet att vårda sig om servitutets förvaltning. "Har den härskande fastighetens ägare på den tjänande fastigheten väg, byggnad eller annan anläggning, åligger det honom att hålla den i sådant skick att skada eller olägenhet icke vållas onödigtvis." ... Och detta alldeles oaktat vem som ursprungligen anlagt nyttigheten.
Men det är ju inte den härskande fastigheten som har en väg. Du missar min poäng.
Men visst har man en anläggning på annans mark måste den ju underhållas så att den inte vållar skada.
Men visst har man en anläggning på annans mark måste den ju underhållas så att den inte vållar skada.
D Daniel 109 skrev:
Jag vill inte vara oartig. Men det är faktiskt du som missar själva poängen med servitut.
Så länge inte någon annan än härskande och tjänande fastighet gör anspråk på att äga vägen (i betydelsen den fysiska "vägkroppen") är hela affären en sak mellan just härskande och tjänande fastigheter. Servitutet innebär då en begränsning av tjänande fastighets befogenhet och ansvar för vägen som sådan.
Visst, de har inte befogenhet att ta bort vägen. Men men det är inte samma sak som att de inte kan tillåta andra att nytja den. Underförutsättning att vägen faktiskt är kommunens.
Jo, väghållaren har faktiskt den rätten att avlysa motortrafik. Däremot icke fotgängare och cyklister.D Daniel 109 skrev:
Kommunens rättigheter - i sin egenskap av tjänande fastighets ägare - är begränsade av just servitutet.
Jag tror inte att vi kommer längre än så. Jag tycker mig ha varit så tydlig som det går.
Men vem är väghållaren? Det är ju det som är grundfrågan. Att man har nyttjanderätt är inte samma sak som att man är väghållare.
Väghållaren är i det här fallet vägens brukare; ägaren av härskande fastighet.
Hur vet du det, jag ser inte att det framgår i servitutet. Har du någon referens till att det ska tolkas så?
Ja, det lagrum jag redan har angett - JB 14 kap 6§ andra stycket.
Detta eftersom underhållet av vägen inte styrs av annan uttrycklig formulering i servitutet.
Detta eftersom underhållet av vägen inte styrs av annan uttrycklig formulering i servitutet.
Men där står det ju uttryckligen att om man äger vägen ska den underhållas. Hur kan du tolka det som att man automatiskt äger vägen om man får köra på den?
Det står inte att härskande fastighet "äger" utan "har" väg.
Just genom servitutet lyfts hela ansvaret och befogenheten för fastighetstillbehöret vägen från tjänande fastighet till härskande. Härskande fastighet bestämmer inte längre över vägens förvaltning, såvida inte också härskande fastighets brukar kommer att ha nytta av vägen. Och i sådant fall borde det ha blivit nämnt i servitutsbeslutet.
Just genom servitutet lyfts hela ansvaret och befogenheten för fastighetstillbehöret vägen från tjänande fastighet till härskande. Härskande fastighet bestämmer inte längre över vägens förvaltning, såvida inte också härskande fastighets brukar kommer att ha nytta av vägen. Och i sådant fall borde det ha blivit nämnt i servitutsbeslutet.
Har man något så ”äger” man det. Det är inte samma sak som att man har rätt att nytja vägen. Att man for nytja en väg är inte samma sak som ensamrätt till den. Det innebär bara att ingen kan hindra dig från att nytja den.
Har du sagt det, så ...
Jag antar att du har lagens förarbete i din hand
Jag antar att du har lagens förarbete i din hand
