En kollektiv hjärnblödning?
- Status
Husägare
· 6 inlägg
Detta är mitt inlägg i en fråga som inte bara berört mig utan även retat upp mig under större delen av mitt vuxna liv då jag under hela mitt liv med eget boende från hyresrätt, bostadsrätt, egen fastighet till egen hyresfastighet har förundrats över hur en stor del av våra svenska arkitekter tycks ha drabbats med någon form av ”kollektiv hjärnblödning”. I ett flertal länder, om inte de flesta, i världen är det vanligt med begreppet ”en-suite”.
För den som eventuellt inte känner till begreppet så kommer det från franskan och betyder ”i efterhand” eller ”följande” och avser; ett rum följande ett annat rum. Begreppet har sedermera genom engelskan fått betydelsen; ett specifikt rum kopplat till ett sovrum (Cambridge Dictionary: ”a bathroom directly connected to and entered through a bedroom”).
Nu när jag tillhör kategorin äldre (65+) har jag börjat se till ett s.k. ”äldreboende”. Tyvärr har det visat sig att dessa arkitekter tycks tro att om man avlägsnar eller minimerar alla trösklar så har man vips åstadkommit ett boende anpassat för äldre, som om den enda åkomman man kan drabbas av som äldre är att inte kunna lyfta fötterna högre än två centimeter.
Det kan ju inte vara ett okänt faktum för någon arkitekt att när man blir äldre så drabbas en majoritet av besvär som försämrad syn, nedsatt rörelseförmåga, förhöjt blodtryck, diabetes som i sig kan ge minskad känslighet i fötter vilket ofta förstärker effekten av en försämrad balans, något som inte heller är ovanligt bland äldre. Framförallt tycks det vara mer regel än undantag att som äldre vaknar man ofta mitt i natten för att ”tömma blåsan”, något som kan ske både en och två gånger på en natt. Vilken människa skulle inte uppskatta att ha badrum/toalett nära sovrummet, ung som gammal, de flesta börjar och avslutar dagen med ett besök i badrum/toalett.
Av någon outgrundlig anledning så tycks det finnas ett motstånd hos dessa arkitekter mot att rita bostäder med en-suite lösningar, jag vet inte vad det beror på, om det är en dold agenda som går ut på att placera badrum/toalett så långt bort som möjligt från sovrummet eller om det beror på något allvarligare än så! I stället tycks det vara viktigare att placera köket närmast sovrummet. I ärlighetens namn har jag aldrig vaknat en natt för att ta mig till köket driven av hunger, däremot har jag vaknat många gånger driven av behovet att uppsöka en toalett.
Nu är det inte bara äldre som mig själv som skulle tycka att köket med fördel skulle ligga längre bort från sovrummet än toaletten, en logisk placering är ju köket närmast ytterdörren vilket skulle innebära fördelar med tanke på inleveranser av matvaror och utleveranser av sopor, mindre matos som når sovrummet och i dessa tider då sopor stannar längre i diskbänkens underskåp p.g.a. sorteringskraven och med alla öppna planlösningar. I stället envisas man med att placera badrum/toalett närmast ytterdörren, det kan ju inte bero på att arkitekter tror att vi fortfarande bär in vattnet med hink från en brunn, dessutom är det för mig så att jag nog besöker toaletten oftare och mer oregelbundet än köket vilket även torde gälla eventuella besökare. Och i den mån man föredrar att umgås med sina besökare i köket, viket är väldigt vanligt i Sverige, så är ju bara det ett gott argument för kökets placering nära ytterdörren. Motivationen att det är kostnadsmässigt dyrare med en-suite lösning är rent nonsens. Ser man till de ibland både fantasifulla och utmanande arkitektoniska lösningar som förekommer torde man nog finna de fördyrande orsakerna där.
Jag skriver inte detta för att ”sparka” på arkitekter, jag har bara tröttnat på alla dåligt planerade bostäder som inte är byggda för brukaren. Min uppmaning till alla dessa arkitekter. - Gör om och gör rätt, – Tänk! Någon ska bo här.
För den som eventuellt inte känner till begreppet så kommer det från franskan och betyder ”i efterhand” eller ”följande” och avser; ett rum följande ett annat rum. Begreppet har sedermera genom engelskan fått betydelsen; ett specifikt rum kopplat till ett sovrum (Cambridge Dictionary: ”a bathroom directly connected to and entered through a bedroom”).
Nu när jag tillhör kategorin äldre (65+) har jag börjat se till ett s.k. ”äldreboende”. Tyvärr har det visat sig att dessa arkitekter tycks tro att om man avlägsnar eller minimerar alla trösklar så har man vips åstadkommit ett boende anpassat för äldre, som om den enda åkomman man kan drabbas av som äldre är att inte kunna lyfta fötterna högre än två centimeter.
Det kan ju inte vara ett okänt faktum för någon arkitekt att när man blir äldre så drabbas en majoritet av besvär som försämrad syn, nedsatt rörelseförmåga, förhöjt blodtryck, diabetes som i sig kan ge minskad känslighet i fötter vilket ofta förstärker effekten av en försämrad balans, något som inte heller är ovanligt bland äldre. Framförallt tycks det vara mer regel än undantag att som äldre vaknar man ofta mitt i natten för att ”tömma blåsan”, något som kan ske både en och två gånger på en natt. Vilken människa skulle inte uppskatta att ha badrum/toalett nära sovrummet, ung som gammal, de flesta börjar och avslutar dagen med ett besök i badrum/toalett.
Av någon outgrundlig anledning så tycks det finnas ett motstånd hos dessa arkitekter mot att rita bostäder med en-suite lösningar, jag vet inte vad det beror på, om det är en dold agenda som går ut på att placera badrum/toalett så långt bort som möjligt från sovrummet eller om det beror på något allvarligare än så! I stället tycks det vara viktigare att placera köket närmast sovrummet. I ärlighetens namn har jag aldrig vaknat en natt för att ta mig till köket driven av hunger, däremot har jag vaknat många gånger driven av behovet att uppsöka en toalett.
Nu är det inte bara äldre som mig själv som skulle tycka att köket med fördel skulle ligga längre bort från sovrummet än toaletten, en logisk placering är ju köket närmast ytterdörren vilket skulle innebära fördelar med tanke på inleveranser av matvaror och utleveranser av sopor, mindre matos som når sovrummet och i dessa tider då sopor stannar längre i diskbänkens underskåp p.g.a. sorteringskraven och med alla öppna planlösningar. I stället envisas man med att placera badrum/toalett närmast ytterdörren, det kan ju inte bero på att arkitekter tror att vi fortfarande bär in vattnet med hink från en brunn, dessutom är det för mig så att jag nog besöker toaletten oftare och mer oregelbundet än köket vilket även torde gälla eventuella besökare. Och i den mån man föredrar att umgås med sina besökare i köket, viket är väldigt vanligt i Sverige, så är ju bara det ett gott argument för kökets placering nära ytterdörren. Motivationen att det är kostnadsmässigt dyrare med en-suite lösning är rent nonsens. Ser man till de ibland både fantasifulla och utmanande arkitektoniska lösningar som förekommer torde man nog finna de fördyrande orsakerna där.
Jag skriver inte detta för att ”sparka” på arkitekter, jag har bara tröttnat på alla dåligt planerade bostäder som inte är byggda för brukaren. Min uppmaning till alla dessa arkitekter. - Gör om och gör rätt, – Tänk! Någon ska bo här.
Jag instämmer helt, men inte ur ålderssynpunkt utan helt enkelt för att man ska kunna utföra hela morgonens rutin i ett svep, Man stiger upp, passerar sitt badrum och sedan sin garderob (walk-in-closet) varefter man ren och påklädd kan påbörja dagen utan att springa runt i hela lägenheten. (Således bör ju varje sovrum ha en-suite och walk-in-closet vilket man ofta ser i utländska planlösningar).
