4 357 läst · 25 svar
4k läst
25 svar
Elstödet kan dröja för vissa
Är på sin plats att återge Hanne Kjöllers krönika från idag:
”Coop betalar ut återbäring till sina medlemmar. Eftersom det man får ut är relaterat till det man betalat in kommer en barnfamilj som handlat för 6 000 kronor i månaden få ut mer än pensionären som har ett matkonto på 2 000 kronor i månaden.
Detta framstår som självklart och logiskt. Och är knappast något som får nyhetsredaktionerna att rulla ut kamerateam, sätta en mikrofon under näsan på kunder i andra butiker och fråga om det inte är orättvist att de inte får någon del av den konkurrerande matvarukedjans återbäring. Eller hetsa pensionärer med frågor om inte de borde få lika mycket.
Men just detta är vad vi sett när frågan om ”elstöd” hanterats av medierna. Kanske är det den illa valda orddelen ”stöd” som möjliggjort den mediala desinformationen. För hur rimligt är det att använda den termen om medel som faktiskt ägs av någon – till skillnader från inhämtade skatter som folkvalda har rätt att fördela?
Kapacitetsavgifter, eller flaskhalsintäkter som de kallas, är inte en del av statskassan och får inte användas för att fylla på den. Avgiften, när den tas ut, ligger inbäddad i elräkningen.
En stor del av elen produceras i norra Sverige. En stor del förbrukas i södra Sverige. Flaskhalsar uppstår där det finns en obalans mellan tillgång och efterfrågan. Därför uppstår sällan någon kapacitetsbrist i norr. Däremot i söder där reaktor efter reaktor släckts ned utan att ersättas av annan kraft. Den vindkraft som byggts har i huvudsak placerats norr om Dalälven. Undrar ni varför kan ni googla Skåne, kommunalt veto och nej till vindkraft.
Pengarna från flaskhalsintäkterna ska användas för att ”öka eller upprätthålla överföringskapacitet mellan elområden”. Till exempel genom att reparera eller förstärka ledningar eller på annat sätt öka produktionen i den del av Sverige där elen inte räcker till.
Svenska kraftnät har haft svårt att göra av med de pengar som elkonsumenter, och inte minst företag, i södra Sverige betalat in. Sedelbuntarna har lagts på hög och uppgår nu till 97 miljarder kronor.
Även om man hade kunnat önska att pengarna använts för att säkra energiförsörjningen, så får man väl ändå säga att det givet omständigheterna var ett rimligt beslut att slanta tillbaka dem.
Men efter att tillräckligt många nyhetsredaktioner tagit tåget till norr och ställt frågan ”Vad tycker ni om att ni inte får del av regeringens elprisstöd?” blev det politiska trycket för hårt. Och så meddelade energiminister Ebba Busch (KD) att elkonsumenter i norr också skulle få del av ”stödet”.
Det är som att rycka pengarna ur handen på den som just pantat sina flaskor och fördela kronorna till dem som inte pantat alls – eller mycket mindre. Konfiskation är i detta sammanhang en mer korrekt beskrivning.
På regeringens hemsida är beskedet klart och tydligt: ”Elstödet ska finansieras med en återföring av flaskhalsintäkter”. Men i medierna låter det gång på gång som om det är skatteintäkter som ska fördelas. Som i måndagens debatt i ”Studio Ett” som handlade om regeringens bisarra plan att sekretessbelägga utbetalningarna. KD:s Camilla Brodin som skickats ut för att ta en kula för det regeringslag hon inte ens är en del av levererade det ena ihåliga argumentet efter det andra.
Lika ihåligt ekar regeringens svar till lagrådet där den strikta sekretessen motiveras med att utbetalningarna kan användas för att ge ”en bild av vanor, livsstil och ekonomi” och för att uppgifterna ”skulle kunna användas i försäljningskampanjer”.
Detta sagt i ett land där vem som helst kan ringa Skatteverket och fråga om grannarnas årsinkomst. Och där enskildas elförbrukning i många fall redan är offentlig genom kommunala elbolag eller Boverket.
Camilla Brodin använde begrepp som medborgare – inte elkunder. Och stöd – inte återbetalning eller ens regeringens ord på hemsidan: återföring. Motdebattören, Timbros Benjamin Dousa, hamnade tyvärr snett när hans bärande argument var transparens inför hur skattemedel används. Bra poäng – om det rört sig om skattepengar. Programledarna gjorde inget för att korrigera den felaktiga premissen. Inte Camilla Brodin heller.
Det är denna mediala verklighet som regeringen har att agera utifrån. Och det man hade kunnat önska är att man från Rosenbad förklarat att den polarisering mellan norra och södra Sverige som medierna nu piskat fram utgår från ett missförstånd.
Men i stället har man valt att fortsätta vilseleda för att hålla väljarna i elområde 1 och 2 på gott humör. Och hålla tummarna för att inte alltför många skåningar fattar att det är deras inbetalningar som nu används för att köpa väljarstöd i norr. Det är så, bara så, hemlighetsmakeriet kan förstås.”
av Hanne Kjöller gm mig
”Coop betalar ut återbäring till sina medlemmar. Eftersom det man får ut är relaterat till det man betalat in kommer en barnfamilj som handlat för 6 000 kronor i månaden få ut mer än pensionären som har ett matkonto på 2 000 kronor i månaden.
Detta framstår som självklart och logiskt. Och är knappast något som får nyhetsredaktionerna att rulla ut kamerateam, sätta en mikrofon under näsan på kunder i andra butiker och fråga om det inte är orättvist att de inte får någon del av den konkurrerande matvarukedjans återbäring. Eller hetsa pensionärer med frågor om inte de borde få lika mycket.
Men just detta är vad vi sett när frågan om ”elstöd” hanterats av medierna. Kanske är det den illa valda orddelen ”stöd” som möjliggjort den mediala desinformationen. För hur rimligt är det att använda den termen om medel som faktiskt ägs av någon – till skillnader från inhämtade skatter som folkvalda har rätt att fördela?
Kapacitetsavgifter, eller flaskhalsintäkter som de kallas, är inte en del av statskassan och får inte användas för att fylla på den. Avgiften, när den tas ut, ligger inbäddad i elräkningen.
En stor del av elen produceras i norra Sverige. En stor del förbrukas i södra Sverige. Flaskhalsar uppstår där det finns en obalans mellan tillgång och efterfrågan. Därför uppstår sällan någon kapacitetsbrist i norr. Däremot i söder där reaktor efter reaktor släckts ned utan att ersättas av annan kraft. Den vindkraft som byggts har i huvudsak placerats norr om Dalälven. Undrar ni varför kan ni googla Skåne, kommunalt veto och nej till vindkraft.
Pengarna från flaskhalsintäkterna ska användas för att ”öka eller upprätthålla överföringskapacitet mellan elområden”. Till exempel genom att reparera eller förstärka ledningar eller på annat sätt öka produktionen i den del av Sverige där elen inte räcker till.
Svenska kraftnät har haft svårt att göra av med de pengar som elkonsumenter, och inte minst företag, i södra Sverige betalat in. Sedelbuntarna har lagts på hög och uppgår nu till 97 miljarder kronor.
Även om man hade kunnat önska att pengarna använts för att säkra energiförsörjningen, så får man väl ändå säga att det givet omständigheterna var ett rimligt beslut att slanta tillbaka dem.
Men efter att tillräckligt många nyhetsredaktioner tagit tåget till norr och ställt frågan ”Vad tycker ni om att ni inte får del av regeringens elprisstöd?” blev det politiska trycket för hårt. Och så meddelade energiminister Ebba Busch (KD) att elkonsumenter i norr också skulle få del av ”stödet”.
Det är som att rycka pengarna ur handen på den som just pantat sina flaskor och fördela kronorna till dem som inte pantat alls – eller mycket mindre. Konfiskation är i detta sammanhang en mer korrekt beskrivning.
På regeringens hemsida är beskedet klart och tydligt: ”Elstödet ska finansieras med en återföring av flaskhalsintäkter”. Men i medierna låter det gång på gång som om det är skatteintäkter som ska fördelas. Som i måndagens debatt i ”Studio Ett” som handlade om regeringens bisarra plan att sekretessbelägga utbetalningarna. KD:s Camilla Brodin som skickats ut för att ta en kula för det regeringslag hon inte ens är en del av levererade det ena ihåliga argumentet efter det andra.
Lika ihåligt ekar regeringens svar till lagrådet där den strikta sekretessen motiveras med att utbetalningarna kan användas för att ge ”en bild av vanor, livsstil och ekonomi” och för att uppgifterna ”skulle kunna användas i försäljningskampanjer”.
Detta sagt i ett land där vem som helst kan ringa Skatteverket och fråga om grannarnas årsinkomst. Och där enskildas elförbrukning i många fall redan är offentlig genom kommunala elbolag eller Boverket.
Camilla Brodin använde begrepp som medborgare – inte elkunder. Och stöd – inte återbetalning eller ens regeringens ord på hemsidan: återföring. Motdebattören, Timbros Benjamin Dousa, hamnade tyvärr snett när hans bärande argument var transparens inför hur skattemedel används. Bra poäng – om det rört sig om skattepengar. Programledarna gjorde inget för att korrigera den felaktiga premissen. Inte Camilla Brodin heller.
Det är denna mediala verklighet som regeringen har att agera utifrån. Och det man hade kunnat önska är att man från Rosenbad förklarat att den polarisering mellan norra och södra Sverige som medierna nu piskat fram utgår från ett missförstånd.
Men i stället har man valt att fortsätta vilseleda för att hålla väljarna i elområde 1 och 2 på gott humör. Och hålla tummarna för att inte alltför många skåningar fattar att det är deras inbetalningar som nu används för att köpa väljarstöd i norr. Det är så, bara så, hemlighetsmakeriet kan förstås.”
av Hanne Kjöller gm mig
Har Skatteverket bemanning för att 5miljoner hushåll ska tömma sitt skattekonto mitt i förberedelsefasen för deklarationen?H Hazze23 skrev:
FK gör löpande utbetalningar till en väldigt stor mängd hushåll, och har rutiner för att hantera det.
Vilka ska bemanna? Ev att dom kanske inte kan hantera x-antal uttag mer än normalt. Men det handlar om kapaciteten i systemet isåfall.Unikt namn skrev:
Varför inte göra som här i Norge? Här drar man av kompensationen direkt på fakturan, en enkel algoritm räknar ut storleken. Säger sig självt att det blir omständigare och mycket dyrare att skicka pengar fram å tillbaka. Risken för fel ökar också.
Norge är väl inte med i EU och lyder under andra regleringar. Sedan är det nog lite rörigt eftersom folk byter elbolag titt som tätt. Därför användes elnätsleverantören för att ge kredit förra året. Den nya regeringen vill väl att pengarna ska komma in snabbare och har därför valt utbetalning istället för krediter.Z Zodde skrev:
Norge är med i EES och är på samma villkor som övriga EU integrerat i den gemensamma elmarknaden.R Riverground skrev:Norge är väl inte med i EU och lyder under andra regleringar. Sedan är det nog lite rörigt eftersom folk byter elbolag titt som tätt. Därför användes elnätsleverantören för att ge kredit förra året. Den nya regeringen vill väl att pengarna ska komma in snabbare och har därför valt utbetalning istället för krediter.
Man byter elleverantör lika ofta i Norge som o Sveriges. Det är Nätleverantör och inte elbolag som kompensationen ges igenom så byte spelar ingen roll. Stödet dras direkt på fakturan så istället för att betala 10000 och nång gång framöver få 5000 av försäkringskassan betalar man bara 5000 i Norge och är färdiga med saken.
Sverige hade lätt kunnat följa Norge eller andra länders lösning men likt covid vill man gå din egen väg. Svenska elstödet är en riktig soppa jmf med andra länder.
L lbgu skrev:
Ingenting sker helt autonomt.H Hazze23 skrev:
SKV samlar ffa in pengar under hela året, gör en avstämning om året vid deklaration och hanterar över/underskott.
Jämför med FSK som har rutin att göra miljontals utbetalningar varje månad av olika stöd, sjukersättning, (barn)bidrag, föräldraersättning m.m. Detta blir bara ett i mängden.
SKV behöver både hitta en metod att särskilja dessa öronmärkta pengar från andra skattemedel som ska ligga kvar till den vanliga avstämningen och omgående betala ut. Det är inte realistiskt.
FSK är en bättre kandidat.
Antar att med den modellen minskar statens skatteintäkt...och det vill inte nuvarande regering vara med om...Z Zodde skrev: