Elolycksfall, hempulande m.m

I en tråd nyligen, som jag vill avlasta med en sådan här sidodiskussion så påstod jag att trots att försäljningen av elmaterial rent exploderat de senaste 25 åren så syns det ändå inte i olycksstatistiken. Tvärtom så går olyckorna ner - vilket kan tyda på att det är hempularna som gör bättre installationer.

Detta var naturligtvis en ganska vågad slutsats att dra, det kan ju bero på en massa andra saker. Kanske att elektrikerna har blivit såååå mycket bättre under dessa 25 år att det tagit ut effekten av hempularna. Men ärligt talat måste då elektrikerna förr ha varit väldans usla ...

 

Jag tänkte börja med en bild som kommer ifrån rent officiell statistik källa: elsäkerhetsverkets olycksfallrapport 2007

Inloggade ser högupplösta bilder Logga in

Den slutar 2007. Åren efter kan vi hitta i senare års rapporter, här ifrån ESV rapport 2019

Inloggade ser högupplösta bilder Logga in

Som synes en fortsatt svag nedgång, nu verkar det inte gå att komma så mycket lägre. De senaste 10-15 åren har dödsfall i samband med folk på järnvägsvagnar dominerat, till det några idioter som stjäl koppar och faktiskt en som skulle leta efter daggmask till fisket genom att köra ett spänningsatt spett i jorden.
Dvs nu domineras olyckorna av folk utan vett, dessa olyckor går knappt att rå på.

 

Det som syns är nog bara rätt normala fluktuationer, det ser ju lika ut precis alla år bakåt i tiden, bara på en annan grundnivå.

 

Om man kikar lite så finns det bara 10 år (under denna 122 års period) som sticker ut med 40 dödsfall eller fler.
1920, 21.
1938, 42-45, 47 49 och 1950

Det finns historiska orsaker. 1920-21 var 100% beroende av 1:a världskriget.
Kriget ströp frakterna av kol, koks, lampolja, fotogen osv till Sverige. Inhemskt kol reserveradas av staten/försvaret.
Det blev stor energibrist i Sverige från 1915, detta skyndade på en våldsam elektrifiering, det byggdes vattenkraftverk och drog ledningar i en helt oanad omfattning, samtidigt som många kunniga elektriker satt fast i försvarsmakten. Det innebar att det användes väldigt mycket mer okunnigt folk i elektrifieringen då, och anläggningarna blev dåliga och farliga och dödstalen sköt i höjden.
Detta uppmärksammades och det finns utredningar och sånt att läsa, jag har skummat lite.
Det som blev resultatet av detta var att de allra första behörighetsföreskrifterna togs fram och började gälla 1921. Dvs vem som fick installera el.
Före 1921 var det inte alls reglerat, 1904 kom de första utförandeföreskrifterna, dvs regler på HUR anläggningen måste utföras, och först 1921 reglerades det VEM som fick göra jobbet.

 

Jag är inte lika säker på alla orsaker för topparna runt 1938-1950. Men det ligger nära till hands att misstänka 2'a värdskriget. Även här blev det energibrist igen i Sverige, av samma orsak. Så en ökande elektrifiering skedde antagligen nu också.

Dessutom, om man ser den stigande trenden ifrån 1998 till ca 1950, så skulle jag nog vilja påstå att den någorlunda väl återspeglar mängden elanläggningar i landet, dvs jag tror inte att elanläggningarna generellt blev så mycket farligare, utan bara så pass många fler samt större, att det helt naturligt dog fler.
Med undantag då för vissa år som sticker ut, t.ex. 1918-1922, där vi vet orsakerna.

 

Det jag nu tycker är intressant att studera och fokusera på är från 2'a världskrigets slut fram tills nu.
Där finns en tydlig och konstant trend nedåt i dödstal, det måste varit trevliga år på de verk som skötte det elsäkerhetsverket sköter i dag. Bara kunna redovisa allt bättre siffror.

Betänk då alltså att under denna tid har vi blivit otroligt många fler i landet och ökat elektrifieringen oerhört mycket. Samtidigt har ljus, fotogenlampor, ved och kokseldning osv gått ner, och räddat massor av liv samtidigt - en riktig framgångssaga för ett land under modernisering.

Vad har varit framgångsrikt?

Äh, jag börjar i andra änden, vilka saker har varit tydligt synliga i dödsfallsstatistiken.
Först och främst är det nog uselt konstruerade klass 0 bruksföremål, och hela idén med klass 0 ("isolerad miljö" - ojordade uttag)
https://sv.qaz.wiki/wiki/Appliance_classes

På den tiden blev dessa bruksföremål jättefina dödsfällor. Vad gör man när kontakten på skrivbordslampan inte passar i det jordade uttaget utomhus eller i garaget, jo man filar naturligtvis ner kontakten så den går att använda som belysning när man ska hålla på och mecka med bilen. Det tillsammans med en stor andel metall i dessa elbruksföremål och risig konstruktion, enkelisolerade ledare och sånt - ja många dog.


En annan fin pryl med många dödsfall på sitt samvete (1-2 om året under dess storhetstid) var SEMKO-17-handsken.

Så när sånt här fasas ur så går dödsfallen ner.

Andra saker som sakta försvunnit alltmer är ledningssystemet med garnisolerade ledare på porslinsknoppar, de äldsta och farligaste typerna av kulo-ledningar, att det blir mindre metall och mer plast på både fast monterade elapparater likväl som på elektriska bruksföremål.

 

Den sista 127/220 anläggningen i Sverige tror jag försvann så sent som -90talet någon gång. I Dalarna någonstans. Men fram till ca 1950 var 127/220 dominerande, skulle jag vilja påstå.
elmont tror jag har lite handfast info om gamla spänninssystem. Troligen GK100 också.
Likspänningsanläggningar har vi också haft i landet.

Masugn 1 i Luleå hade också 127/220 fram tills den lades ner, kan nog ha varit i slutet av 80-talet, ev början av 90-talet.

edit: det kan ha funnits senare än jag trodde också
https://fluxio.se/forum/elhistoria/16894-gamla-natspanningar.html
Läs särskilt Per Wendt's inlägg i slutet ...