Jag måste dryfta detta lite med proffsen, kommer att ta dit en expert men innan vill jag höra lite med er..

Köpte en 50-talsvilla av sutterängtyp. Huset är "insprängt" i berg, vi kommer att behöva använda källare som boyta vilket gör att jag vill dränera. Fanns lite fuktgenomslag i botten på vägg mot berget till.

Glad i hågen börjar jag med bilmaskin att ta bort gjuten betong på baksidan av huset, upptäcker så småningom att "dränering" består av endast sprängsten(spadarna jag köpt kom till föga användning), inga rör i anslutning till bottenplatta(ville lipa en stund efter denna upptäckt). Berget ligger som närmast 10 cm från väggar.
Har läst och läst om detta och kommit fram till att jag antagligen kommer att få såga upp en kanal så att jag får in rör under klacknivå... Men förra helgen kom en snubbe(nyfiken granne) och började prata med mig om att man i botten kan lägga ett tätskickt och sedan gjuta och lägga rör, vilket skulle betyda att jag inte behöver skära. Att man på detta vis skulle låta de 15-20 cm i botten på huset skulle andas ovanför tätskiktet.

Jag måste medge att jag fattar inte riktigt hur han menade, men kanske någon här vet vad han pratade om??
Är detta en vedertagen teknik?

//Kjell
 
Så skulle jag inte rekommendera!
Tänk på att en del av vattnet kommer genom sprickor i berget underifrån.
Det är lämpligt att fånga upp vatten som kommer rinnande på berget nerför
slänten.
Men längst ner måste du också om det ska bli torrt.
 
Kan berätta en liten anekdot angående sådana här souteränghus: För ett par år sedan var det en riktigt torr sommar och många vattnade hela kvällarna för att inte gräsmattan skulle gulna. För att underlätta för folk och för att spara ström stängdes bevattningsanläggningen av mellan 22 och 07. Resten av landet hade bevattningsförbud, men vi har Vänern som källa så vi slipper sådana funderingar.

Hus som helst ligger det souterängradhus en bit ner på berget och en av dem fick in vatten i källaren och ville ha det till att vi (vår samfällighet) var skyldiga pga överdrivet vattnande. Han gick till tingsrätten med det, vilket innebar att vi tvingades stänga av bevattningsanläggningen. Detta räckte nu inte, utan han polisanmälde oss för att inte följa beslutet från tingsrätten, dvs hävdade att vi fortsatte att vattna, och han följde upp både sina anmälningar med mätningar av vattenflödet i en brunn på sin tomt.

Det intressanta var ju att flödet i brunnen ökade allt eftersom sommaren gick, det minskade inte av att vi stängde av utan tvärtom ökade det altl eftersom sommaren gick. Hela påföljande sommar var vi på grund av dessa båda anmälningar utan bevattning, ändå var hans källare blötare än någonsin.

Det slutade med att kommunen grävde ur rejält på allmänningen bredvid hans tomt, och man kom fram till att det fanns en kallkälla i klippan, som tränger fram när det blir torrt i marken. Så om vi hade fått fortsätta vattna som vanligt hade hans källare varit torrare. Anledningen till att kommunen började gräva i det, bokstavligen, var att jag jämförde hans siffror av flödet med vad de tre hus som ligger ovanför hans hus skulle kunna ge. Hans brunn gav nästan lika många liter per sekund som dessa tre kunde ge per timme.

Bevattningsanlägningen är nästan lika gammal som husen, från tidigt 70-tal och hans problem uppstod alltså när vi började stänga av vattnet på nätterna, vilket gjorde marken mycket torrare.

Vad vill jag då berätta med detta?
Jo, jag bekräftar det som anaitis säger: du måste dränera ända ner, för annars riskerar du att få in fukt från klippan.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.