Dela upp PEN i mätaren eller vid JFB?
Vilka fördelar/nackdelar finns det med att dela upp PEN-ledaren vid JFB jämfört med i t.ex. mätaren?
Om man går med 5 kablar och kopplar PE och N på samma klämma i mätarhuset, har det någon praktiskt betydelse mot om man går med pen-ledaren hela vägen in i centralen och sen delar upp vid JFB istället?
Rent teoretiskt kvittar det ju, men har det någon praktiskt fördel/nackdel med det ena eller andra sättet?
Om man går med 5 kablar och kopplar PE och N på samma klämma i mätarhuset, har det någon praktiskt betydelse mot om man går med pen-ledaren hela vägen in i centralen och sen delar upp vid JFB istället?
Rent teoretiskt kvittar det ju, men har det någon praktiskt fördel/nackdel med det ena eller andra sättet?
Det beror helt och hållet på antalet ledare i kabeln som används. Är det en fyrledare så gör man TN-S vid jordfelsbrytaren. Är det en femledare så gör man det där den kabeln börjar.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 23 470 inlägg
Det är en fördel att gå över till TN-S så tidigt det går. Dels försvinner den risk som PEN-ledare för med sig vid avbrott på denna. Och dels så undviker man risken för magnetiska fält från vagabonderande strömmar. Så det har betydelse både teoretiskt och praktiskt.
Ska bli spännande att följa denna tråd....
Jag ser en fördel att göra TN-S redan vid mätaren om det grenar sig till mer än en central därifrån. Med TN-S så får du en jordpotential i hela huset (utom vid felfall) och kan så minimera risken för vagabonderande strömmar. Jag har valt att grena vid mätaren av detta skäl.
Som exempel så är kopparrören i mitt värmesystem "avsiktligt" jordade i två punkter matat från två olika centraler. Dels vid värmepumpen, dels vid frikylans fläktkonvektor. Om centralerna hade matats med TN-C var för sig så skulle det uppstått vagabonderande "PEN-strömmar" via kopparrören. Om det sedan har någon påverkan på korrosionen vet jag väl inte, men jag skulle inte vilja ha det så.
Ett annat skäl är att eventuell jordad elektronik som sammanbinds på lågspänningssidan får samma problematik. Förr kunde det leda till en del brum-problem men numera är det ju knappt någon elektronik som är jordad längre.
Edit: Bo hann före mig!
Jag ser en fördel att göra TN-S redan vid mätaren om det grenar sig till mer än en central därifrån. Med TN-S så får du en jordpotential i hela huset (utom vid felfall) och kan så minimera risken för vagabonderande strömmar. Jag har valt att grena vid mätaren av detta skäl.
Som exempel så är kopparrören i mitt värmesystem "avsiktligt" jordade i två punkter matat från två olika centraler. Dels vid värmepumpen, dels vid frikylans fläktkonvektor. Om centralerna hade matats med TN-C var för sig så skulle det uppstått vagabonderande "PEN-strömmar" via kopparrören. Om det sedan har någon påverkan på korrosionen vet jag väl inte, men jag skulle inte vilja ha det så.
Ett annat skäl är att eventuell jordad elektronik som sammanbinds på lågspänningssidan får samma problematik. Förr kunde det leda till en del brum-problem men numera är det ju knappt någon elektronik som är jordad längre.
Edit: Bo hann före mig!
Om vi antar att kabeln ifråga är klenare än 10kvmm. Då är det väl dessutom tveksamt om man kan ha en PEN ledare gjord av ex två st. 6 kvmm ledare. PEN skall vara minst 10 kvmm. Det är inte självklart att man kan ersätta det med två klenare trådar.
