Byter mina vindskivor på huset, står på ställning ca 6,5m upp i luften. Har gott om säkerhet omkring mig med stödben, tvärgående och korslagda stöttor etc men ändå snurrar det i skallen. Jag blir tokig, jag jobbar på men när jag kommer ner och tex ska ta kväll så snurrar det i över 2 timmar.
Något som skulle kunna ta 1 dag är snart uppe på 4...
Några tips på hur man överkommer detta hjärnspöke?
Hmm, har nog inget bra tips. Vet inte om det finns något man kan göra mot höjdskräck?
Det enda som funkade för mig var att vänja mig vid höjder. Jag var väldigt höjdrädd för några år sedan.
Kan trösta dig med en bild jag tog igår.
Vi håller på och rensar en skorsten den här veckan, bukar ta ca 3-4dagar att rensa den.
Bifogar en bild här under. Det är Ca 60m ner till marken. Ser inte så högt ut på bild dock.
När vi först köpte huset så behövde jag fixa till skorstenen lite på en bod, kanske 3m högt. Det var lite obehagligt.
Sen behövde jag fixa skorstenen på huset, ca 7 meter upp.
I början var det väldigt besvärligt, men efter att ha suttit där i 4-5 dagar och jobbat med att knacka bruk och putsa fogar så blev det betydligt bättre och man kunde sitta och njuta av utsikten, även nedåt.
Nu är det rena barnleken att vara på boden
Tror att en del av träningen är att pusha sig till att utföra obehagliga moment. Luta sig ut på ett sätt som är ofarligt men obehagligt. Jobba ovanför huvudet och så vidare, så man får lära sig att lita på balansen.
Är dock fortfarande inte stöddig när jag ska upp (eller ännu värre ner) på hustaket från stege utan krokar.
Tycker också höjder är jobbiga och att ha sånt jobb som Touchofred finns inte
ens med på kartan .
Du kanske kan göra som vi ekaa88 , lej bort jobbet , målade vindskivorna på
marken sen satte snickarföretaget upp dom.
När vi först köpte huset så behövde jag fixa till skorstenen lite på en bod, kanske 3m högt. Det var lite obehagligt.
Sen behövde jag fixa skorstenen på huset, ca 7 meter upp.
I början var det väldigt besvärligt, men efter att ha suttit där i 4-5 dagar och jobbat med att knacka bruk och putsa fogar så blev det betydligt bättre och man kunde sitta och njuta av utsikten, även nedåt.
Nu är det rena barnleken att vara på boden
Tror att en del av träningen är att pusha sig till att utföra obehagliga moment. Luta sig ut på ett sätt som är ofarligt men obehagligt. Jobba ovanför huvudet och så vidare, så man får lära sig att lita på balansen.
Är dock fortfarande inte stöddig när jag ska upp (eller ännu värre ner) på hustaket från stege utan krokar.
Håller med. Jag jobbar ofta på betydligt mindre höjder ca 10-12 meter i höglager dvs klättrar i kranar och stållager och fixar när det skiter sig och jag har kommit över rädslan från att vara skakig till att endast bli skärp.
När jag byggde huset så satt jag på 3 meters höjd och krampade mig fast i ställningen ha ha
Förflyttade mig som en spakig sengångare som trodde att varje rörelse skulle bli min död.
Men jag jobbar aldrig på stege längre utan investerade i en byggställning. Sista jobbet på stege var ca 6-7 meter upp med borrmaskin och borrade upp hål för vent. Då insåg jag att stegar är som gjorda för att ramla ner ifrån
Jag målade på ung samma höjd som ts på något svajig ställning. Jag gjorde ett litet handtag av några regelstumpar som jag fäste i fasaden. Trivdes väldigt mycket bättre när jag kunde hålla i mig i något fast när jag kände för det.
Annars är det nog bara att nöta, man vänjer sig sakta.
Ja en sån där ställning är ju inte jättestadig. Alltså den kommer ju inte rasa ihop men den svajar säkert en del när man rör sig...? Och då ska du upp med ytterligare en sektion... Är den så bred som på bilden eller har du ytterligare en sektion åt sidan? För det där vete fan om jag hade gått upp på ärligt talat.
Hur som helst, det går att bli av med höjdskräcken genom att leja bort arbetet till en dyr hantverkare, alternativt muta en något billigare kompis med lämplig mängd öl, men det är förstås en fillfällig lösning.
Då jag började min nuvarande yrkesbana (kyla) för 8 år sedan hade jag jätteproblem med höjder. Speciellt då vi tar oss upp på tak via vanlig utskjutsstege som börjar svikta när man förlänger den nog långt. Men allteftersom åren knallade iväg så blev man mer och mer stursk. Numer springer man upp och ner som om det inte vore nånting med nävarna full i serviceverktyg och annat som behövs.
Ja ibland är det värt mycket att betala för få grejerna gjorda,man behöver inte göra allting själv
För min egen del kommer man ihåg väl när man sommarjobbade i ungdomen och målade en
stor maskin under taket och då stegen åkte , fick tag på ett rör som man hängde i till de andra
kunde ställa upp stegen igen
