Byggahus.se

Byggångesten - är jag ensam?

2k läst  12 svar

  1. B
    Medlem Nivå 7
    Jag har dragit igång ett bygge av ett garage och en vecka in i bygget så drabbades jag av ångest. Delvis antar jag för att dräneringen blev lite dyrare än jag räknat med och delvis för att hela trädgården såg ut som den gjorde. Nu har jag lugnat ner mig men jag har en molande känsla i kroppen som inte släpper.

    Vissa tider är den borta och vissa tider så mår jag illa så jag inte vet vad. tex. idag när jag upptäckte att själva byggnaden inte skulle hamna 1,65 från tomtgräns som avtalat med grannen utan 50cm och den planerade gången och grannsämjan plötsligt kändes väldigt avlägsen. Efter en kontrollmätning så visade det sig mycket riktigt att det skulle bli 1,65 och pulsen gick ner och illamåendet har nu gått över.

    Sen är det ju alla dessa telefonsamtal huruvida man vill ha det på ena eller andra sättet och sedan funderingar kring kostnader, storlek, höjd, takvinkel osv.

    Jag tycker det känns konstigt efters om jag funderat över detta bygga och planerat och vart på studiebesäk i olika garage och kollat på olika lösningar men ändå är jag nu osäker och illamående med sömnsvårigheter och som grädde på moset så var det tjyvar inne i trädgården i natt och snodde paddan för hantverkaren så nu vet ma ju att folk har koll på en samtidigt som bilen står med dyra fälgar precis brevid där dom lastade så nu är väll dom borta om några dagar.

    Är detta normalt när man bygger eller är det bara jag?
     
  2. Marlen Eskilsson
    Administrator · Nivå 20
    Nej du, det drabbas nog de flesta av mer eller mindre. Jag ser det inte minst på försäljning i bokhandeln. Vet du vilken bok som säljs mest via Byggahus bokhandel? "Hjälp till självhjälp vid depression", och då har vi den inte ens som ett alternativ hos oss, utan besökaren söker upp den själv efter att ha varit intresserad av en annan byggbok hos oss (lugn, jag ser inte vem som köper vad).

    Det här med byggen är så komplext och man känner sig hjälplös, det handlar om stora pengar och om något går fel så får man leva med det för resten av livet (känns det som). Du är alltså fullt normal och inte ensam.
     
  3. B
    Medlem Nivå 7

    Men det verkar vara långt ifrån alla.

    Nu har det värsta lagt sig men det finns fortfarande en molande känsla i maggropen från gång till annan.

    Någon som kan hjälpa mig bearbeta detta eller har tips eller är det hjälp till självhjälp som gäller och lära sig andas ordentligt?
     
  4. A
    Medlem Nivå 1
    Hej Beppo!

    Försök fokusera på din bild av hur bra slutresultatet kommer att bli, alltså bilden av ditt färdiga snygga garage! Se igenom alla pågående problem, tänk att i slutändan av allt trassel kommer det stå nåt där som du sen kan vara MYCKET STOLT över om än inte för alla problem och prövningar du måste gå igenom för att få det färdigtställt! Och tänk hur mycket du har- och kommer att lära dig på kuppen!
    Sen finns det aldrig bara ETT sätt som är det bästa/mest ekonomiskt utan alla har lite olika varianter och lösningar och alla får det långt ifrån perfekt heller för den delen!
    Gaska upp dig Beppo, snart står garaget där!
    /Anna
     
  5. Mikael_L
    Medlem · Nivå 25
    För tillfället så bara väntar och längtar jag på att byggångesten överhuvudtaget kommer kunna infinna sig.

    Bygglov för garage inlämnat.
    I sommar byggs det garage och friggebod.

    När du nämner det så inser jag att givetvis kommer jag drabbas av mycket ångest på vägen.

    När man ligger i sängen hemma, börjar det regna... tankarna går väl direkt iväg på ifall man täckte över allt, om en pressening blåste av för man slarvade ju lite med surrningen...
    Jag har ett lass virke stående utomhus, kommer någon och stjäl det inatt?...
    Imorgon ska vi gjuta, hur ska det gå, har jag kommit ihåg och fixa allt som behövs? ...
    Blev det här rätt? Ska vindspärren avslutas på det här viset ? ...
    osv osv.

    Självklart kommer jag inte ha helt ostörd nattsömn ett tag framåt ... :surprised:

    Men men, många andra har passerat genom detta levande, så det måste väl gå för mig (och dig) med.

    Jag tröstar mig med att jag tar sakerna i "rätt ordning", friggebod, garage och hus. Så får jag öva upp mig allt eftersom.

    Jag vet inte om surret hjälpte dig, det kanske mest blev min egen självterapi ;)
     
  6. Swetrot
    Medlem Nivå 11
    Beppo: Har du ingen förälder eller svärförälder som kan vara lite stöd. Ett bygge innebär ju rätt mycket detaljer som skall kontrolleras eftersom fel får ekonomiska konsekvenser och kanske dessutom problem med grannar och myndigheter. Det kan då vara skönt att ha människor som kan komma och lasta av en del annat av livets många göromål som också skall göras.

    Tänk bara att komma hem från jobbet och svärmor har gjort i ordning middagen, medans svärfar klippt gräset och städat upp lite skräp runt garagebygget. Då känns livet lite lättare på en gång, för plötsligt kommer du att hinna med vad du skall göra ikväll, och hustrun/sambon hinner med vad hon skall och ändå kommer ni i säng i rimlig tid. Jag vet inte hur din familjesituation ser ut, men jag har själv använt mig av att blanda in mina föräldrar och svärfar när det börjar köra ihop sig, och det är så skönt. Bara att få bolla saker med människor som har lite mer livserfarenhet betyder mycket, och att det är fler händer som gör saker gör att det går så mycket lättare.
     
  7. B
    Medlem Nivå 7

    Njae

    Det är inte läge. Svärfar kommer iofs. och hjälper till när jag ber om det men mor och far har fullt upp med den egna firman där även jag är inblandad och nu när far har ryggskott eller liknande blir det längre än långa dagar i några veckor samtidigt som man skall hinna med och hälsa på dottern någon stund per dygn samt räta ut frågetecken ang. bygget längs vägen.

    Nu känner jag mig bättre efter att ha ställt ut hörnena och garaget faktiskt inte ser så monstruöst stort som det verkade på ritningen samtidigt som jag vart och mätt taklutning idag och konstaterat att 27 är lagom vilket gör att jag får ändra lite i planerna men får ett snyggare garage och det känns bra att ha det avklarat.

    Tack för stöd - tack sambo Ann för stöd också.
     
  8. G
    Medlem Nivå 8
    Jag känner precis igen de tankar du för fram.
    Vårt första hus byggde vi för 20 år sedan. Det var ett Sävsjöhus där vi hade hjälp med el och vvs. Många beslut och funderingar. Stämmer grunden, rätt diagonaler, håller vädret, letande i brädhögarna efter rätt bräda. Allt fanns med i byggsatsen, men var? Kommer tidplanen och ekonomin att hålla?
    Tiden går och man tänker tillbaka på tiden när vi byggde. Det är skoj när det händer något. Efter att ha följt byggahus.se , har vi bestämt oss för att bygga nytt, på en tomt intill. Huset kommer att bli lösvirke med köpta takstolar och hjälp med el och vvs. Tidsplanen är lång, bygget kommer att ske på ledig tid och är tänkt att ta 3 - 4 år och vi har samlat på oss massor av ideér hur huset skall se ut. Vi bygger inte för att vi vill bo bättre utan bara för spänningen och skapandet. Denna vintern har jag ägnat åt pappersarbete och tidvis har har jag varit rejält sur på byråkratin. Det är många dokument som krävs vid husbygge. Många beräkningar som husfabrikerna hjälper sina kunder med och som man får brottas med som lösvirkesbyggare. Mina tankar är att allt löser sig om man har gott om tid, annars kan det stressa vem som helst och då är det inget roligt.
     
  9. S
    Medlem Nivå 1
    En erfarenhet jag kan dela med mig av är att inte lyssna på alla olyckskorpar som helt plötsligt dyker upp och ska kommentera allt som har med bygget att göra. Omge dig med positiva människor som ger energi och god respons till ditt projekt. Vi har rensat ut ganska bra bland negativa bekantskaper som kommer med sin negativa syn, allt från "vilken lååång tid det tar", "men är det inte dyrt", "har ni inte kommit längre", "men vad har ni gett er in på"... Varför ska folk ha så tråkig inställning, istället för att vara uppmuntrande. Det kan ju vara jobbigt nog UTAN deras taskiga och nedlåtande kommentarer!
    Så mitt råd är att inte lyssna när folk kommer med tråkiga kommentarer, för dom fattar ändå ingenting! :)
    Lycka till, och du kommer bli supernöjd när du har kommit en bit på väg och ännu mer nöjd blir du när det väl är färdigt!
    /F
     
  10. pinebar
    Medlem Nivå 11
    En sak som har hjälpt mig från en hel del ångest är att vänta med att ta olika beslut tills jag känner att jag vet allt jag behöver veta och att jag då vet varför jag har tagit beslutet. Om det sedan visar sig vara fel, så har jag i alla fall koll på hur fel det är och varför. Och någon sorts trygghet i att när jag tog beslutet var jag övertygad om att det var rätt. Sedan är det ju som sagt ett gungfly av åsikter i byggbranchen och alla vet ju att just de har alldeles rätt fast de säger diametralt olika saker.

    Att göra det viktiga först och mindre viktiga saker sedan tycker jag också är bra. Alla tekniska misstag går att rätta till, på något sätt. Det som händer är oftast att det blir dyrare. Om man då har sparat de mindre viktiga sakerna till sist så är katastrofen mindre om pengarna tar slut innan man är färdig.

    Att inte ha belånat sitt byggprojekt upp till skorstenen hjälper också mot ångest. För då vet man att i allra värsta fall går det att få låna mer pengar av banken för att fixa de sista sakerna om pengarna inte räcker.

    Men lite ångest finns alltid....

    Förut (innan jag började bygga hus) sydde jag mycket. Där fanns klippångest. Det fungerar på samma sätt. Man har ett mönster som man tycker passar. Man har lagt ut det på det dyra tyget. Man har kollat 100 gånger att alla bitar är med och att de är vända åt rätt håll (väldigt viktigt när man syr). Ändå är det jätteläskigt att börja klippa. För när man har klippt ut alla bitarna finns ingen återvändo. Då måste det vara rätt.

    Och även där kan man misslyckas. Antingen kan man fixa till det också eller så får man köpa mera eller i värsta fall helt nytt tyg.
     
  11. bumpaberra
    Medlem Nivå 7
    Tjena,

    Jag är inne på mitt andra hus inom 1 år(det första påbörjades i oktober 2007). Jag känner igen lite grand vad du talar om, det dyker upp så mycket tankar kring bygget hela tiden, hur mycket extra fyll blir det, kommer röret upp på rätt ställe, undra om jag glömt något etc etc. Det viktigaste är bara försöka vara insatt i hela byggprocessen så man vet vad som kommer ske samt att man använder sig av bra folk(kanske inte så lätt att veta alltid). Att man har en realistisk budget är också bra, annars blir man lätt besviken. Försök bara vara lugn och tveka aldrig att fråga dem som hjälper dig att bygga!!! Bättre att fråga en gång för mycket!
     
  12. jeppeknaster
    Medlem Nivå 11
    Tror mycket av ångesten beror på att man känner att man kanske inte riktigt har koll på allt inom byggprocessen. Så därför är ju "byggpsykologerna" här på forumet dina bästa vänner. Är det nåt man funderar över så är det ju bara att fråga. Sånt tror jag underlättar enormt. Ännu bättre om du kan ha en erfaren byggare vid din sida under hela processen.
    Nu när jag har totalrenoverat mitt badrum har jag inför varje nytt moment gruvat mig nåt så in i h........, och efter mycket om och men så har man satt igång och efter att momentet är klart så har man stått där och kliat sig i huvet och undrat varför jag ens orkat oroa mig, fan det var ju inte alls svårt! Trots det så börjar jag likförbaskat gruva mig igen inför nästa moment... Nu är dock allt klart och det blev riktigt bra(har aldrig gjort nåt liknande förut).
     
  13. R
    Medlem Nivå 7
    Jag brukar tänka på dom som inte har ett hem, på dom som just drabbats av en katastrof eller blivit av med sina hem på andra sätt. :(

    Då känner jag sådan tacksamhet över mina "lyxproblem" och inser att det är jag själv som VALT att köp ett hus från 1943 med allt vad det innebär och borde istället vara just tacksam över att fått möjligheten och inte oroa mig över ditten o datten.

    Sedan inser jag vad som verkligen betyder något och som jag kanske har förummat under den tid jag lagt ner på att oroa mig, det är min familj, mina vänner och dom som jag bryr mig om o dom som bryr sig om mig.
    Det är hos dom mitt fokus borde vara, i kärlek med min familj och mina vänner! :)
     
Bevaka ämnet och häng med när det uppdateras.
Bevaka