Budar vi mot bulvaner?

Just sådär tänker jag med jämna mellanrum om 3 hus vi budade på (med alldeles för mycket känslor inblandade) men aldrig köpte.

Supernöjd med det vi till slut köpte och bor i (samt helrenoverar).

Blev glad av att följa tråden och se att ni tog det kloka beslutet. ❤️

 

Ja så är det man rycks med oavsett om man vill eller inte, nu har jag inte sett potentialen i detta objektet men det verkar som om verkligheten kommit i fatt Er och precis som du skriver vad glada för det. Du hittar snart ett nytt och kanske tom ett bättre?

 

Haha ja det känns riktigt bra. Tack själv. Har ju bott här ett par år nu men minns ändå tillbaka emellanåt och är mycket tacksam för att vi inte fastnade på något av de ställen där vi drogs med av bara farten.

Haha verkligen. Noll känslor, bara business. Men det är en svår dans..man är tvungen att göra mycket efterforskningar på de objekt man är intresserad av. Då funderar man ofrånkomligt framåt och tänker sig möjliga lösningar och ett, tu och tre så sitter man och romantiserar ting som är sämre än man ser det framför sig...

 

Kan tyckas märkligt men är troligtvis inget fuffens. Folk är väldigt nyckfulla.

De stoppar. Sen grämer de sig och är plötsligt beredda slänga in mycket mer.

Att folk inte har tillräckliga lånelöften har jag själv varit med om två gånger. En gång när jag sålde en bostad och en gång när jag köpte.

Folk handlar irrationellt, strular, skapar problem. Lägger sig för att sen ringa i sista stund för att lägga ett nytt bud osv.

Vet hur det är med struliga budgivare, mycket tråkigt men jag blir inte förvånad av händelserna och tror inte det är något fuffens.

 

Håller med. Det är väldigt lätt att tänka "här är något som inte står rätt till" så fort det inte går som man vill eller någon agerar på ett sätt man inte själv förstår. Men man slutar aldrig att förvånas över hur människor tänker olika, av olika anledningar. Säger inte att det inte kan vara något konstigt, men troligen inte och irrationella tillvägagångssätt stöter man alltid på när man har med människor att göra.

 

Jag fastnade på det här, och blev lite beklämd. Du och din partner bor (dyrt?) i stan "pga barnen", fast ni egentligen vill bo på landet.
Är det värt offret för er vuxna, att leva på ett sätt ni inte vill, för att ni anser att det är bäst för barnen? Den jobbiga biten med att göra (oombedda?) uppoffringar för sina barn är att barnen sällan är särskilt tacksamma över det. Barnen kan bära på en svårdefinierbar känsla av skuld, och föräldrarna kan börja bli bittra gentemot barnen, som de ställt i vägen för sina drömmar.

Har ni på allvar diskuterat att flytta ut på landet på redigt, inte bara skaffa fritidshus?

 

Vet inte om någon frågat men kan du skicka länk på Hemnet?

 

Ja, upp med en länk nu så vi får se vad det är för hus vi har att göra med

 

Diskuterade detta fenomen med bekanta för inte alls länge sen. Personligen har jag inte varit inblandad i någon budgivning då jag i princip var ensam spekulant på min kåk i Jämtmland. Däremot kommer jag ihåg när vi skulle sälja farsans lgh. efter hans bortgång hur jävla struligt det var, det slutade med att vi sålde till det tredje högsta budet för att dom andra två bara strulade. Och det visade sig vara ett bra beslut då det var en mycket smidig köpare. Men vänner och bekanta menar på att om det finns gott om struliga och oseriösa spekulanter i allmänhet så är det många gånger värre i den låga prisklassen som i TS fall. Och som andra redan sagt, i denna låga prisklass känns det i.a.f. tveksamt att en mäklare skulle ligga bakom fejkbud. Risk/reward ...... nja.

Jag råkade springa på min kåk av en slump och köpte den lite på chans för att det bara handlade om småpengar men har ett år senare förälskat mig totalt i kåken, byn och regionen och har planer att på sikt flytta dit. Jag fattar således hur man kan investera så mycket emotionellt i en kåk även om min investering skedde i omvänd ordning.

TS .... ni kommer hitta ert framtida paradis när ni minst anar det!

Testa att läsa tråden? ....... *hostSidan10host*